Hultins tankegång

Det var en gång ett fantastiskt öppenhetsmanifest som ett parti bl.a. gick till val på. Efter valdagen bestämde sig partiledning och riksdagsledamöter för att det nog egentligen inte var så viktigt med det där manifestet. Dessutom kunde man ju med lite vilja tolka det som att det egentligen betydde precis det motsatta. Sagt och gjort. Man satte sig tillsammans med några andra partier som hade en annan uppfattning än den som faktiskt stod i det där manifestet. Hastigt och (mindre) lustigt hade partiet medverkat till att lagstifta om signalspaning (via FRA-lagen) och jakt på medborgare (via IPRED) och en del andra saker av liknande art. Detta fann man i partiets ledning som gott och man skrota med nöjd min det där manifestet.

Plötsligt närmade sig ett riksdagsval, och då började det bränna lite under fossingarna. Man måste försöka övertyga alla om att man ju egentligen inte alls tyckte om det man nyss gjort. Om man nu inte lyckades övertyga folk om att man tyckte på ett annat sätt än man visat genom de fattade besluten så kunde man ju faktiskt lyckas slarva bort en massa väljare. Nu var ju de där väljarna föralldel rätt så unga, och de var ju bara förstagångsväljare men ändå. En ny partiledare tillträdde och talade gott om det öppna partiet och att vi nog allt behöver en integritetsbalk i Sverige. Partistämman som beslutade att partiet ska slåss för den personliga integriteten meddelade också att de ville att partiet skulle verka för att skjuta upp införandet av ett datalagringsdirektiv som svensk lag. Man var ju trots allt emot det där direktivet. Man var nog lika mycket emot det där direktivet som man egentligen var för det där manifestet. Sagt och gjort. Ett beslut om uppskjutande togs och en grad av nöjdhet kunde ses både här och där.

Nu visar det sig att det där manifestet inte var så viktigt och den där lagen som man är emot egentligen behövs och dessutom så behöver man ju faktiskt inte följa det där beslutet som den där partistämman fattade. Frågan är om stämman och medlemmarna ens fattar att vi faktiskt visst måste ha den där lagen som gör att alla medborgares kommunikation lagras. Om vi inte har den lagen så får ju Sverige betala böter, och böter kan vi ju inte acceptera. Sen kanske det är bäst att vi pratar tyst om att det kostar mer att införa lagen än böterna och det är nog ingen som vill höra att direktivet håller på att få en översyn nere i EU. Ja, EU… Ni vet, dom där som bestämmer över Sverige. Sen är det nog inte heller någon bra idé att berätta att det finns analyser som visar att uppklarandegraden av brott bara ökar med  0,002-0,006% tack vare lagen.

I klartext då. Centerpartiets partiledning och riksdagsgrupp har beslutat sig för att snabbehandla och införa datalagringsdirektivet såsom lag i Sverige. Detta i direkt strid med stämmobeslut och egen politisk övertygelse. Visst kan det finnas en eller annan bevekelsegrund för att agera så som riksdagsgruppen aviserat att man kommer att göra. Samsyn inom Alliansen och respekt för EU-direktiv o.s.v.. Tyvärr så håller det inte ur ett partiperspektiv. Partiet ska respektera och genomföra medlemmarnas vilja. Om man inte lyckas med detta p.g.a. att man är en för liten aktör i regeringssamarbetet så innebär det inte att man med nödvändighet måste stryka flagg och kapitulera. Det hjälper då inte heller att predika om att man gjort sitt bästa inför de medlemmar som lyssnar på en eller annan plats. I de senare fallen talar man för folk som mähända intresserat lyssnar alt. som kan ta till sig olika bevekelsegrunder.

Det stora problemet är den signal man skickar till väljarkåren. De lyssnar inte alls intresserat och de tar inte i någon högre grad till sig bevekelsegrunder och annat. De ser till den genomförda politiken och de fattade besluten. De ser dessutom tydligt att medlemmarna står för något annat än partiledningen och riksdagsledamöterna. Det blir en potatis som till slut är så het så att en ej medlemsanknuten väljare inte ens försöker ta i den. I det läget urholkas partiets styrka ytterligare, även om man kanske får kompisar i andra partiers ledning. Förhandlingspositionen inom Alliansen kommer däremot att över tid försvagas ytterligare p.g.a. partiets plats som ”Sveriges otydligaste parti”.

I detta ögonblick vill bl.a. följande se ett klart deklarerat NEJ från den centerpartistiska riksdagsgruppen till införandet av datalagringsdirektivet:

CenterUppropet
CUF
Centerstudenter
Stockholmscentern

Dessutom så finns det många enskilda centerpartister som vill detsamma. Ett par av dessa:

Markus ”Lake” Berglund
Oscar Fredriksson

Andra intressanta bloggar om: ACTA, datalagringsdirektivet, trafikdatalagring, politik, samhälle, övervakning, upphovsrätt, internet, fra, centerpartiet, centeruppropet, integritet

Det är nog definitivt dags för en påminnelse till en del av våra folkvalda. Det vore ju olyckligt om de råkade glömma…

Datalagringsdirektivet tackade Centerpartiets stämma definitivt NEJ till vid partistämman i Åre. Vi pratar alltså om den lag som Centerpartiet nu bidrar till att den snabbehandlas för att införas redan nu under våren. På ren och rak svenska så måste man då, som partimedlem och väljare, fråga sig hur mycket interndemokratin är värd och om vi helt ska skippa det skådespelet. Det är svårt att föreställa sig ett kraftfullare totalhaveri än detta.

Ytterligare en sak som är värd att påminna om är att ett antal av de nuvarande riksdagsledamöterna valde att integritetscertifiera sig via CenterUppropet.se. Listan på samtliga certifierade centerpartister kan beskådas här.

För att förtydliga saker och ting en aning så innebär denna certifiering att man skrev under på följande:

Som kandidat/folkvald/politiskt aktiv för Centerpartiet stödjer jag följande principer:

• Lagar, förordningar och direktiv som införs i Sverige och EU skall alltid vara förenliga med Europakonventionen för mänskliga rättigheter.
• Kommunikation i alla dess former mellan människor skall vara fredad från statlig insyn, förutom vid brottsutredning.
• Utredning om brott skall endast få utföras av instanser inom rättsväsendet.
• Lagstiftning inom Sverige och EU skall alltid ske med full transparens för medborgarna.

Dessa punkter är inte så särskilt komplicerade, och för många var det alldeles självklart att ta steget att certifiera sig. En certifiering förpliktar ju dock. Vad gäller Datalagringsdirektivet så finns det stora tveksamheter kring överensstämmelsen med den första och den andra punkten. När det gäller ACTA så finns det sannolikt tveksamheter gällande samtliga dessa punkter, men i synnerhet när det gäller den sista punkten. Bristen på transparens har varit närmast total.

Det är alltså dags för samtliga centerpartistiska riksdagsledamöter att trycka på NEJ-knappen när det gäller införandet av datalagringsdirektivet. Det är också dags för många av dessa att rannsaka sig själva. Anser man sig leva upp till integritetscertifieringen? Nu ska inte de som valde att certifiera sig vara ensamma om att hållas till ansvar. Frågan är om det inte är värre att så många faktiskt visade sig helt ointresserade av denna certifiering. Dessa kan alltså inte ens se sig själva skriva under på de fyra punkterna. Det är mer än bara lite skrämmande.

Jag väljer i detta inlägg att inte ens veckla ut något resonemang kring utvidgningen av FRA-lagen, eftersom poängen redan nu är såpass massiv. Det finns bara en sak för samtliga centerpartister att göra då datalagringsdirektivet kommer upp, och det är vare sig att avstå eller att kvitta ut sig. Det enda som är acceptabelt är att rösta nej, nej och åter nej.

Andra intressanta bloggar om: ACTA, datalagringsdirektivet, trafikdatalagring, politik, samhälle, övervakning, upphovsrätt, internet, fra, centerpartiet, centeruppropet, integritet

Möjligen så har Reinfeldt klantat till det en liten aning nu, men tänk om han har en poäng då. Eftersom man inte kan använda kopieringsmaskin för att göra mer pengar så måste man tänka längre än att bara reptilaktigt reagera. En av de tydligaste reaktionerna på Reinfeldts uttalande om att jobba till 75 års ålder liknar reaktionerna på nedskärningar i Grekland när man upptäckt att även de lånade pengarna är slut. Man vill inte bli av med det man trott att man har.

Om den ena halvan av befolkningen ska försörja den andra halvan så kommer vi att få se ofantliga skattehöjningar och sannolikt även en skenande inflation.

Reinfeldt uttalande var nog inte världens smidigaste sätt att närma sig problematiken, men det skulle faktiskt kunna vara så att vi och våra efterkommande kommer att tacka honom i framtiden för att han vågade beröra denna heliga ko.

Till de som menar att allt skulle lösa sig enbart genom att vi får hundratusentals nya jobb så fattar jag inte riktigt hur de tänkt. Konsekvenserna av det blir flera: tung import av arbetskraft, kraftigt förhöjd konsumtion o.s.v. Detta i ett läge där automatisering blir mer och mer omfattande. Ovanpå allt annat så ska dessa hundratusentals människor också tjäna in sin pension, vilket leder in oss i en spiral som man säker kan göra en kalkyl på.

Nej, man ska nog faktiskt tänka igenom saken både en och flera gånger. Det kanske finns saker som går att göra här och nu, om man bara vågar ta upp diskussionen. Kanske ska man titta på att skapa en mer flexibel anställningsform vad gäller arbetstid kontra ledighet för de som fortsätter att jobba efter den nuvarande pensionsåldern. Om man redan nu vågar titta på alternativa vägar så kanske det går att balansera om pensionssystemet över tid, och på så vis undvika de drastiska förändringar som alla tolkat att Reinfeldt lade fram. Det är med andra ord dags att tänka lite framåt.

En sak som är helt säker är i alla fall följande: Vi kan inte förbruka mer pengar än vad vi faktiskt har. Åtminstone inte om vi vill undvika att Sverige i framtiden blir ett land med samma problem som t.ex. Grekland.

Andra intressanta bloggar om: pensionsålder, pension, politik, samhälle, reinfeldt, moderaterna

Idag skrivs endast detta som en protest mot SOPA resp. PIPA som är två lagförslag i USA där man anser sig kunna sätta sig över både det ena och det andra för att mer eller mindre ta kontroll över internet. Några av de som också opponerar sig är:

1. Google, Yahoo!, YouTube, Facebook, Twitter, AOL, Linkedin, Ebay, Mozilla Corporation, Mojang, Roblox och Reddit.
2. Reportrar utan gränser, Electronic Frontier Foundation, ACLU, och Human Rights Watch.

Vill man läsa mer om dessa två lagförslag så finns det texter på Wikipedia. Wikipedia släcker sin engelskspråkiga site kl. 06.00 (och 24 timmar framåt) svensk tid som en protest mot dessa lagförslag. Detta kan vara det framtida internet om SOPA/PIPA går igenom. Välkommen till det mörker som USA vill skapa på internet.

SOPA på Wikipedia

PIPA på Wikipedia

Andra intressanta bloggar om: samhälle, politik, internet, USA, SOPA, PIPA, upphovsrätt, frihet, övervakning

När det gäller det svenska spelmonopolet så har vi en riktig långbänk. När man så söker information om var vi f.n. står så kan man få söka sig grön. Det är tämligen magert med färsk information. En av få platser som jag hittar info är hos Christopher Fjellner som skriver om det beslut som togs i EU-parlamentet i mitten av november 2011. EU-parlamentet uppmanar i det beslutet kommissionen att ta länder som upprätthåller olagliga regleringar eller spelmonopol till EG-domstolen. Sverige är ett av de länder som isåfall blir stämda av kommissionen. Danmark, Grekland, Spanien och Frankrike är några länder som snabbt tagit till sig av kritiken från Bryssel och har fattat beslut om att avskaffa de statliga spelmonopolen.

Statliga spelmonopol är f.ö. en riktigt knepig skapelse. Staten tjänar pengar på att alla spelar så mycket som möjligt och samtidigt så ska man på något märkligt vis vifta med pekpinnar om att man inte ska spela för mycket. Ovanpå allt annat så har Svenska Spel en genomsnittlig payout (andel av pengarna som går åter till spelarna) på ca 50%, vilket är riktigt uselt jämfört med de 85-98% payout som man har hos många av de casinon som finns på nätet.

I USA har man sedan 1961 haft något som heter Federal Wire Act, vilken i praktiken har förbjudit alla former av onlinespel. Precis som om det vore bättre att folk åker till Atlantic City eller Las Vegas för att spela bort sina pengar. Nu flaggar man där för en förändring som innebär att onlinespel ska tillåtas, förutom när det gäller sportevent och tävlingar. Känns lite som om det finns en lobbygrupp från Vegas som har haft en del framgångar, eller hur?

Danmark avreglerade från årsskiftet allt onlinespel. En invändning har varit att det nu skulle bli en explosion av spelberoende p.g.a. att det nu skulle bli mer lättillgängligt och legitimt. Ursäkta mig, men tillgängliheten finns redan där och jag tvivlar på att legitimiteten kring det hela skulle påverka en spelberoende människa. Man har nu utfärdat 38 licenser för spelbolag, vilket troligen kan leda till bl.a. ökad trygghet för spelarna. När det gäller tillgänglighet så är det inte så särskilt svårt att hitta sidor i stil med CasinoTop10.se som utan problem både informerar om erbjudanden och annat för de som söker t.ex. ett casino för att spela på nätet. Denna sida innehåller faktiskt t.o.m. mer info om spelberoende än vad Svenska Spels hemsida gör.

För Sveriges del så tror jag att en modell liknande Danmarks är framtiden, och det är nog dags för våra politiker att börja agera. Ja, om vi nu inte vill bli stämda av EU-kommissionen så är det ett absolut måste att agera.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, spelmonopol, poker, casino, sportbetting, lagstiftning, eu, spelmarknaden, spelutredningen

Eftersom det finns en stor risk att diverse påståenden kan komma att hagla så vill jag göra följande fullständigt klart. Jag är ingen pedofilkramare och jag tycker att pedofili i dess grundläggande mening är fullständigt avskyvärt. Men……

I Sundsvalls Tidning finns en artikel om hur tre pedofilidömda har polisanmält folket bakom en hemsida som hänger ut de som dömts för pedofili, barnpornografi och en del angränsande brott. Notera nu att personerna som hängs ut med namn och adress är dömda samt har avtjänat sina straff. Efter detta hängs de alltså ut på ett sätt som är brottsligt. Genom att göra detta så har en lynchmobb/ett medborgargarde klart och tydligt valt att ta lagen i egna händer och förlängt straffet för dessa. De som försvarar detta är uppenbart helt ointresserade av att vi ska ha ett fungerande rättssamhälle. Vill man bli mörkrädd så rekommendera jag läsning av kommentarerna till artikeln. Där frodas en tvättäkta lynchstämning.

Oavsett hur vidrigt jag själv tycker att det är med pedofili så innebär det inte att jag vill se alla principer kring rättssäkerhet upphävda. Gillar man detta så har man nämligen öppnat dörren för att även andra människor som har utfört brott ska kunna straffas i oändliga tider av medborgare. Frågan är vidare var gränsen går för vilka brott de dömda ska få lov att tåla. Ska det vara tillåtet att misshandla, råna, mörda eller ärekränka/förfölja de som dömts för dessa brott under hela dennes livstid?

Nästa fråga är vilka andra dömda brottslingar som ska få utsättas för olika typer av övergrepp. Våldtäktsdömda? De som dömts för mord? De som dömts för dråp i samband med att de kört över och dödat någon då de varit rattfulla? Var ska gränsen gå och vem ska bedöma vilka vedergällande övergrepp som är rätt i varje fall.

Notera nu att jag inte ens har börjat röra argumentationen kring de som dömts, men i efterhand har friats. Inte heller har jag lyft frågan om huruvida de drabbade mår bättre av allt detta. Tänkvärt är även att den som dömts faktiskt med stor sannolikhet har egna familjer. Dessa blir självklart också uthängda, även om det i sig blir en sidoeffekt. Vilken blir effekten för den tonårige pojken vars pappa dömts, avtjänat sitt straff och sedan hängts ut till allmän beskådan för resten av sitt liv?

Visst har den allra största sympati och medlidande med de som drabbats, liksom att jag intensivt avskyr pedofili. Det innebär dock inte att jag vill att vi ska ha ett rättsväsende som bygger på principer i stil med ”öga för öga” eller att vår lagbok ska ha likheter med den tolkning som vissa religiösa extremister har av sin heliga skrift.

Börjar man tillämpa lagen på så vis så att detta är ok så kommer samhället till slut att bestå av olika formeringar där man värnar varandra samtidigt som man ligger i krig med andra grupperingar. Inte ett så särskilt kul samhälle att bo i, eller hur?

Som ett litet PS kan jag konstatera att man tydligen gör ett urval av vilka man lägger ut på sidan. Den översättare av manga-serier som förra året dömdes för barnpornografi-brott i och med att han innehade tecknade bilder för ett översättningsuppdrag saknas på sidan. Han är dömd för samma brott som andra, även om undertecknad tycker att den domen i sig är ett rejält övergrepp. Hur kan man dömas för ett brott som helt saknar offer eller motpart. Det är en dom som föll helt och hållet på rättsväsendets tyckande. Ska han och Bonniers (som var hans uppdragsgivare) också hänga ut? Eller… Bonniers valde ju att sparka honom så snart de insåg att hans uppdrag för deras räkning kunde få denna konsekvens.

Vill man att pedofiler ska bestraffas mer än rättsväsendet gör idag så måste man börja jobba för en höjning av straffskalan. Lösningen är INTE att ta lagen i egna händer vare sig på internet eller i verkliga livet.

Andra intressanta bloggar om: samhälle, politik, pedofili, PUL, integritet, brott & straff, barnpornografi, medborgargarde, lynchning, stoppa-pedofilerna.se, juridik, rättsväsende, ärekränkning

Sammanställer länkarna till den debatt jag har haft med Folkpartiets rättspolitiske talesman Johan Pehrson i Sundsvalls Tidning ang. signalspaningen (läs FRA-lagarna).

Johans inledning

Min replik

Johans slutreplik

Min slutreplik

Mitt enkla argument till denna debatt är att dumheter inte får stå oemotsagda.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, övervakning, integritet, internet, FRA, Folkpartiet, Johan Pehrson

Hur i fridens namn kan C välja att i regeringen välja att stödja fortsatta tvångssteriliseringar i modern tid. Detta barbariska och otidsenliga förfarande rimmar rysligt illa med det partiet skriver på hemsidan om saken. Där kan man bl.a. läsa följande om partiets motstånd mot tvångssterliseringar:

Detta är klassiska centervärderingar – det handlar om alla människors lika rätt och värde.

Ändå väljer man att vika ner sig i frågan. Motståndare till detta i riksdagen är: V, S, MP, C, FP och M. Trots det samlas man kring KD och väljer att fortsätta. Jaja… Representativ demokrati, kallas det väl.

Nu vill jag så hemskt gärna veta tre saker.

1. Vad, av liknande dignitet, har C fått igenom inom ramen för Alliansen?
2. Var går gränsen för att vika ner sig i detta samarbete?
3. Vem ska välja C när inte ens det som definieras som ”klassiska centervärderingar” tjänar som en ledstjärna?

Att försöka ”fixa” detta på lång sikt är inget alternativ, eftersom det de facto tvingar kvar medborgare i ett dagligt lidande och med allt mer växande våndor. Känns lite medeltida, eller hur?

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, hbt, transpersoner, sexualitet, könsbyte, tvångssterilisering, centerpartiet, alliansen, regeringen, kd, kristdemokraterna