En kort reflektion om FRA-skådespelet. Poltitik är ett lustigt spel där politikers egen agenda styr, och bara brottsstycken av sanningen kan anas av andra. Dessa brottsstycken visar dock i all sin glans upp en häpnadsväckande flexibilitet hos politikerna när det gäller den egna strävan efter makt, inflytande och att positionera sig på den politiska karriärstegen. Än mer komiskt blir det när personer utan egentlig insikt hyllar en sådan politiker.

Är det inte en liten aning komiskt att hitta minst två personer, som på något sätt har visat sitt stöd för FRA-lagen, som medlemmar i Facebook-gruppen ”Liberalt Nätverk för integritet”? Är du själv liberal och känner att integritetsfrågorna väger tungt så tycker jag gott att du kan ansluta dig också.

En annan charad är den där en politiker som röstade igenom FRA-lagen i efterhand äras av tredje person för sina insatser och sitt arbete mot integritetskränkning samt ödmjukt tackar för äran. Detta trots att personen mitt under brinnande debatt konstaterade att ”jag är så jäkla trött på FRA-frågan”.

Ja, jag vet vilka personer jag skriver om. Nej, jag har inte kommentaren inspelad eftersom jag inte har för vana att gå omkring med mikrofoner på mig. Nej, jag kommer varken nu eller sen att peka ut någon av dessa personer. Detta är min egen reflektion över hur det kan fungera i politikens värld, och jag är faktiskt inte ens förvånad.

Riksdagen är tyvärr full av folk som står i beroendeställning till andra personer i Riksdagen. Samtliga dessa (möjligen en för grov generalisering) drivs dessutom av att detta är deras jobb. Vissa drivs även helt naturligt av ren karriärslystnad. Det handlar med andra ord inte om att Riksdagen är full av idealister som vill oss alla väl. Hur man ska lösa detta vet jag faktiskt inte. Däremot så kan jag lugnt säga att OM någon skulle vilja se mig på en riksdagslista och OM jag där skulle få nog många kryss för att få en plats i Riksdagen så skulle jag acceptera detta under maximalt en mandatperiod. Det enda som skulle kunna förändra den principen vore om en mycket, mycket stor skara väljare kräver att jag ska stanna kvar där p.g.a. att mina insatser har uppskattats.

Fast oddsen för att jag ska bli insläppt från början är nog inte så överväldigande stora. :-)

Andra bloggar om: , , , , ,

Länk till intressant.se