Om att ta åt sig äran i politiken.

En kort reflektion om FRA-skådespelet. Poltitik är ett lustigt spel där politikers egen agenda styr, och bara brottsstycken av sanningen kan anas av andra. Dessa brottsstycken visar dock i all sin glans upp en häpnadsväckande flexibilitet hos politikerna när det gäller den egna strävan efter makt, inflytande och att positionera sig på den politiska karriärstegen. Än mer komiskt blir det när personer utan egentlig insikt hyllar en sådan politiker.

Är det inte en liten aning komiskt att hitta minst två personer, som på något sätt har visat sitt stöd för FRA-lagen, som medlemmar i Facebook-gruppen ”Liberalt Nätverk för integritet”? Är du själv liberal och känner att integritetsfrågorna väger tungt så tycker jag gott att du kan ansluta dig också.

En annan charad är den där en politiker som röstade igenom FRA-lagen i efterhand äras av tredje person för sina insatser och sitt arbete mot integritetskränkning samt ödmjukt tackar för äran. Detta trots att personen mitt under brinnande debatt konstaterade att ”jag är så jäkla trött på FRA-frågan”.

Ja, jag vet vilka personer jag skriver om. Nej, jag har inte kommentaren inspelad eftersom jag inte har för vana att gå omkring med mikrofoner på mig. Nej, jag kommer varken nu eller sen att peka ut någon av dessa personer. Detta är min egen reflektion över hur det kan fungera i politikens värld, och jag är faktiskt inte ens förvånad.

Riksdagen är tyvärr full av folk som står i beroendeställning till andra personer i Riksdagen. Samtliga dessa (möjligen en för grov generalisering) drivs dessutom av att detta är deras jobb. Vissa drivs även helt naturligt av ren karriärslystnad. Det handlar med andra ord inte om att Riksdagen är full av idealister som vill oss alla väl. Hur man ska lösa detta vet jag faktiskt inte. Däremot så kan jag lugnt säga att OM någon skulle vilja se mig på en riksdagslista och OM jag där skulle få nog många kryss för att få en plats i Riksdagen så skulle jag acceptera detta under maximalt en mandatperiod. Det enda som skulle kunna förändra den principen vore om en mycket, mycket stor skara väljare kräver att jag ska stanna kvar där p.g.a. att mina insatser har uppskattats.

Fast oddsen för att jag ska bli insläppt från början är nog inte så överväldigande stora. 🙂

Andra bloggar om: , , , , ,

Länk till intressant.se

10 Replies to “Om att ta åt sig äran i politiken.”

  1. Josh:

    Å andra sidan så blir ju gruppen både fylligare och mustigare om du också kommer med. Jag tror inte att gruppen som sådan ska dömas för en enskild deltagare. Utifrån de parametrarna så överlämnar man alltför stor styrning till sina motståndare, eller hur?

    Eriks senaste blogpost..Om att ta åt sig äran i politiken.

  2. Tja, om han nu ställer upp på nätverkets krav som är att FRA-lagen rivs upp, att IPRED också rivs upp, att IPRED2 och Acta vetoläggs på plats i EU, så kan vi ju kanske se en motion om detta framöver? Annars kanske det är lite svårt att delta på föreningsmötena.

    Men sen är inte facebookgruppen närverket. Nätverket finns ute i verkliga livet. Där, där planeringen och arbetet sker, är vi mera noga med vem vi släpper in. Facebookgruppen är mera som en reklampelare. Så gå gärna med där, skäll på Federley, och vet om att nätverket egentligen finns på en mailinglista som du kan få adressen till om du vill ha.

    Björns senaste blogpost..Lite bloggråd till S från motståndarlaget

  3. Jag kan för övrigt också säga att så fort jag är klar med Centeruppropets sida så gör jag en ”klon” av den och skapar nätverkets sida. Där kommer man förvisso att kunna registrera sig som medlem, men det kommer att krävas godkännande för att bli medlem.

    Håll ögonen öppna bara. 🙂

    Björns senaste blogpost..Lite bloggråd till S från motståndarlaget

  4. Jag var nyhemkommen från ett benmärgsprov och lite extra grinig när jag skrev förra kommentaren. Nu är jag bara normalgrinig och inser att Erik förstås har rätt. Däremot undrar jag lite över hur många nätverk jag vill engagera mig i, och i synnerhet nu i mitt nuvarande osäkra tillstånd. Så jag funderar vidare men tackar för inbjudan. 🙂

    Joshua_Trees senaste blogpost..Hård så det gör ont

  5. Josh:

    Grinig?? Hade jag nyss kommit hem efter ett benmärgsprov så hade jag troligen inte ens skrivit ngt, och om jag hade gjort det så hade jag nog uppfattats som betydligt mer grinig. 😉

  6. Erik;

    Intressant att du rakt upp och ned säger att du max sitter en mandatperiod om du kommer in i 101.

    Ett av mina förslag för att vitalisera demokratin är just att begränsa mandattiden för ledamöterna till 8 år. Det är för mig ofattbart att man kan sitta där i oändlid tid! Hur mycket pejl har man på Sverige om man ugglar där i 20 år?

    God fortsättning och lycka till med Centerupproret, ursäkta Centeruppropet! 🙂

    Olof Bjarnasons senaste blogpost..Kodförenkling i den verkliga världen

  7. Olof:

    Ja, OM jag skulle bli nominerad och OM jag skulle få väljarnas fortroende. Sen skriver jag ju även att jag skulle överväga ytterligare en period OM mina ev. väljare skulle kräva detta på ett påtagligt sätt som indikerar klart och tydligt att de anser att jag gjort ett bra jobb för deras skull. Exakt hur detta skulle se ut har jag inte funderat på, dels eftersom inget OM är uppfyllt ännu och dels eftersom det ju ligger mycket långt fram i tiden.

    I övrigt så kan jag utan tvekan hålla med dig om att demokratin behöver vitaliseras, och en väg till detta kan vara att maximera antalet mandatperioder i sträck som man får sitta i riksdagen. Det svåra i det fallet är att man ju inte vill utarma den kompetens som finns i det huset, och jag vill nog inte heller se att kompetensen enbart ligger hos tjänstemännen i huset. Det senare skulle lätt kunna leda till en typ av tjänstemannastyre.

    Eriks senaste blogpost..Om att ta åt sig äran i politiken.

Kommenteringsmöjligheten är avstängd.