Detta inlägg är i själva verket mer en uppmaning till den centerpartistiska riksdagsgruppen än en personlig reflektion, även om det knappeligen går att undvika personliga reflektioner när det gäller ärenden som detta. Jag ber våra förtroendevalda att läsa vidare, begrunda och sedan agera utifrån detta.

Jag har självt valt att slänga alla former av politisk prestige och värderingar kring block-/partpolitik överbord när det gäller denna fråga. Därför så kommer jag helt att utelämna partibeteckningar i inlägget. Frågan är en renodlad demokratifråga, och jag utmanar folk av samtliga politiska kulörer att försvara det jag riktar kritik emot.

ACTA-avtalet har som bekant släpats in i EU och det har där hamnat på ministerrådets bord för hantering. ACTA är ytterligare ett angrepp på den personliga integriteten. ACTA är ett handelsavtal om åtgärder mot varumärkesförfalskning, och det handlar i huvudsak om immateriella rättigheter. Redan i grunden så är det hela alltså en ytterst tveksam intention som ligger bakom det hela. Att detta tveksamma sedan lagstadgar fram integritetskränkningar gör det riktigt illa.

EU:s ministerråd är en märlig skapelse och den har sin existens i någon form av demokratisk skuggzon där få (om någon) har en aning om vad som beslutas, när och varför. Ministerrådet är det organ som i ACTA-fallet hanterar och utformar detta avtal som sedermera ska införas som lag. När ministerrådets representant sedan presenterar det hela inför EU_parlamentet så tillåts parlamentet ställa ett antal frågor om ärendet, men vilka frågor som släpps fram och ev. får ett svar styrs i viss mån av ministerrådet. Det senare är något av de gruvligaste man kan tänka sig ur ett demokratiskt perspektiv. Det jag vill be de centerpartistiska ledamöterna i Riksdagen samt partiets styrelse och andra centerpartister om när det gäller allt detta är att sätta tryck på Beatrice Ask ang. lydelsen i ACTA-avtalet.

Om vi alls ska kunna tänka oss att i fortsättningen betrakta EU som en plats där demokratin alls existerar så kan varken Sveriges regering eller Riksdagen godta att ett avtal i stil med ACTA får utformas och beslutas utan att vare sig EU-parlamentet eller vår riksdag tillåts ta del av innehållet innan beslutet fattas. Såvitt man kan bedöma så har inget remissförfarande överhuvudtaget skett, och i ett sådant läge måste man nästan ifrågasätta det vettiga i att vara en EU-nation. Ett remissförfarande måste bara föregå beslutet, helt enkelt.

Sverige måste via EU-ambassadör Christian Danielsson begära av det tjeckiska ordförandeskapet att de för upp frågorna från Jens Holm på dagordningen vid utfrågningen av rådets representant i parlamentet. Frågeställningarna är mycket enkla, och de är rent och rakt demokratiska. Frågorna är:

Kommer det slutgiltiga utkastet att offentliggöras innan det görs en politisk överenskommelse i rådet?

Kommer parlamenten att få tillräckligt med tid på sig för en genomgång av avtalet, innan det görs en politisk överenskommelse i rådet?

Kan rådet försäkra att avtalet inte kommer att antas i all tysthet under den period då parlamentet inte sammanträder?

Frågorna ligger offentligt på Europaparlemantets hemsida.

Rimliga frågor, eller hur? Om nu inte Sverige begär att svar ges på detta så finns det mer än en anledning att ifrågasätta vilken form av ansvar för de egna medborgarna och den egna nationen regeringen egentligen tar. Parlamentarisk insyn blir i praktiken helt omöjligt, och då riskerar vi att i fortsättningen tvingas på lagstiftningar från EU-håll som vi inte vill ha. Vi kanske i ett sådant fall inte ens vet att lagstiftningar är på väg.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , ,

18 Comments »