När det gäller debatten om IPRED i Riksdagen så vet jag inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Det florerar så oerhört många dumheter i debatten så att man blir fascinerad.

Jag har jobbat hemifrån idag och har haft ett öga/ett öra på SvT24 där debatten i Riksdagen ang. IPRED-lagen pågår. Mitt parti och de som företräder mig finns enligt uppgift på plats i Riksdagen. När jag försöker smälta det sammelsurium av argument för IPRED1 som vräks ut från talarstolen så undrar jag vem som kastade ut Centerpartiet ur Riksdagen.

I allt väsentligt så har talarna, med hull och hår, svalt alla de felaktiga argument som upphovsrättslobbyn tydligen med stor framgång har fört in i huvudet på talarna. Ett par snabba punkter bara:

  • Hur kan man stå i talarstolen och tala om villkoren för de små, nyblivna kulturskaparna när det gäller IPRED?
  • Hur kan man stå och rapa upp att musikbranschen har tappat 60% av sin försäljning under 2000-talet när detta faktiskt inte är sant? Även om det vore sant så är det sannolikt omöjligt att något liknande inte inträffar i samband med ett teknikskifte. Varför inte tvinga alla svenskar till att undergå en psykisk undersökning när vi ju nu uppenbarligen inte har köpt tillräckligt många SAAB:ar?
  • Vilken kulturskapare kommer att få njuta av frukterna av sitt arbete p.g.a. att IPRED1 införs?
  • Hur kan man prata om att en kulturskapare alltid ska ha full kontroll över det man skapat när detta endast kan ske om spridning ej sker? Det innebär å andra sidan att böcker inte kommer att läsas och att musik inte kommer att höras. Grattis till det argumentet.
  • Är det rimligt att en misstanke som förevisats en domstol (bevisningen lär väl bestå av skärmdumpar och liknande) leder till att besök av Kronofogden som sedan ska rota igenom all ens personliga korrespondens?
  • Är det alls vettigt att stadfästa en lag när man samtidigt tillsätter en utredning för att se över hur lagen kommer att fungera?

Jag blir så trött och så fantastiskt besviken på politiker som det senaste året först visat hur lättledda de är åsiktsmässigt, först av regeringen och nu av en industris lobbyister.

Att se hur Cecilia Wikström (fp) först tala om att hennes bok (vilken då?) olagligt har laddats ner i hundratals exemplar för att några minuter senare tala om tusentals exemplar visar på hur argumentationen förs. Martyrskap är ordet för dagen, men där uppstår också problemet. Jag vill inte att någon annans martyrskap ska slå sönder min tillvaro ur ett integritetsmässigt perspektiv.

Om SAAB har problem p.g.a. att GM inte vill ta sitt ansvar så innebär det inte att regeringen ska skjuta till pengar. På samma vis så ska vi inte heller skräddarsy lagstiftningar för andra industrier som inte har vilja att ta till sig ny teknik och skapa en affär som kunderna är redo att anamma.

Jag kommer att ha mycket svårt att, i egenskap av centerpartist, argumentera för att vi står för det ena eller det andra när det gäller integritetsfrågor. Ifrågasättandena kommer garanterat att ligga uppradade som ett pärlband då. Johan Linander är en centerpartistisk riksdagsman som jag håller mycket högt och som även påtalade att det inte är en felfri lagstiftning som ligger på bordet. Johan har dock i mitt tycke fel på en punkt. Han menar att man ju måste visa att man kan kompromissa för att ha i politiken att göra. Vid en första anblick så är det alldeles korrekt, men man kan faktiskt kompromissa på mer än ett sätt. Det är kanske i ett sådant kompromissande vettigare att ett parti får klä skott för att driva en fråga för majoritetens skull samtidigt som det egna partiet ansvarar för att driva andra frågor. Detta är mer renhårigt mot väljarna än att alla lagstiftningar ska drivas med ett gemensamt kompromissande från alla parter i regeringen. Det senare leder ju osvikligen enbart till att den starkaste parten i kompromissen alltid får sin vilja igenom med mindre justeringar. Det nuvarande kompromissandet har ju det senaste året skapat en integritetssoppa som både ser illa ut, smakar illa och som dessutom sprider en stank i hela landet.

När det gäller FRA-lagen så hade det vettiga varit att först se över vilket grundlagsskydd medborgarna har innan man ens funderar på en sådan lag. På samma vis så borde man ha sett över hur upphovsrättslagen ska vara formulerad innan man med hänsyn till grundlagsskyddet och en reviderad upphovsrätt ens funderar på att införa IPRED1 eller något liknande.

Vem är först med att skapa bevis i form av en skärmdump där en användare vid namn Beatrice Ask laddar ner den senaste Idol-samlingen från något av följande ipnummer (som tillhör Regeringskansliet)? Sannolikheten för att detta verkligen har skett är ju inte alldeles obefintlig, eftersom justitieministern lämpligen bör ha lagt sig vinn om att ta reda på hur olaglig nedladdning fungerar.
81.216.70.0 – 81.216.70.255
212.181.33.112 – 212.181.33.115
212.181.33.12 – 212.181.33.15
212.28.207.32 – 212.28.207.63
217.77.240.177
217.77.247.160 – 217.77.247.163

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , ,

13 Comments »