Hur är det med interndemokratin egentligen?
Postat av Erik Hultin den 08 Feb 2009 kl. 10:40 | Kategoriserat under: Centerpartiet, Integritet, Personligt, Politik, Reflektioner, Riksdagen, Samhälle
Idag skriver jag på Newsmill om Centerpartiet och interndemokratin.
Jag vill inte på något vis hävda att Centerpartiet är något unikum i detta fall, utan samma problem finns alldeles säkert även hos andra partier. Å andra sidan så behöver jag inte fundera över den saken när det gäller t.ex. Socialdemokraterna eller andra partier. Dessa får lösa sina egna problem alldeles själva. Det som irriterar kraftigt i mitt fall är när detta händer i mitt eget parti.
Som den vakne har kunnat utläsa bl.a. här så handlar mitt missnöje i första hand om hur medlemmar och väljare faktiskt blir överkörda, och detta i det parti som verkligen borde kunna kalla sig för en folkrörelse. I många stycken kan jag se det vettiga i den träffade uppgörelsen, men jag måste ändå hävda att detta är absolut fel. Frågan har ju hanterats lika illa som FRA-lagen och andra integritetskränkande påfund. Var agerandet fel i dessa fall så är det givetvis exakt lika fel nu.
Andra intressanta bloggar om: centerpartiet, politik, samhälle, energi, kärnkraft, miljö, interndemokrati
Jag håller fullständigt med. Ett problem som uppstår är om partiet har glömt sina rötter som folkrörelse. Det blir svårt att värva medlemmar bland mina invandrade vänner om man nu visar att ögonen tittar bara åt högern…
Vad gäller signalspaning håller jag fast vid min uppfattning att vårt öppenhetsprogram inte har gjort någon avvägning mellan de två vågskålarna vad gäller signalspaningen; integritetsintrång å ena sidan och att skydda landets säkerhet å den andra. Denna avvägning gjorde riksdagsgruppen sommaren 2007, vi hade stämma några månader efteråt och vi har därefter stärkt integritetsskyddet genom ytterligare åtgärder, bl a framdrivna av centerkritiker!
Vad gäller kärnkraften så har jag med glädje hälsat att centerpartiet slutat med årtalsexercisen om kärnkraftens avveckling, och istället i ljuset av dagens allt överskuggande miljöfråga – klimatfrågan – accepterat kärnkraften under överskådlig tid, och även att lappa och laga på reaktorerna.
Nu tvingas vi ett steg längre, att acceptera att eventuellt kan några äldre reaktorer även ersättas av en ny. Jag ser inte så stor dramatik i detta, men visst är det ett steg till.
I gengäld har vi drivit igenom en unik satsning på förnybar energi, och att inga skattepengar ska in i kärnkraften.
Våra ministrar i regeringen med Maud i spetsen har bedömt att uppgörelsen är acceptabel och så långt vi kan komma, och den har förankrats i riksdagsgruppen. Strikt formellt hade naturligtvis gången varit att stämman hade tagit detta beslut.
Nu är centerpartiet del av alliansregeringen, klimatfrågorna väntar inte och en proposition bör absolut läggas fram i mars. Jag är glad över att regeringen är handlingskraftig i de viktiga frågorna, och att centerpartiet driver på och har modet och styrkan att våga kompromissa.
Alternativet att passa i klimatfrågan, eller vara lam, och att centerpartiet skulle möta väljarna med en ny kärnkraftsfokusering istället för att fokusera klimatfrågan skulle varit mycket olyckligt.
Därför står jag helt bakom alliansuppgörelsen, och jag har givit fullt stöd till Maud och övriga ministrar i denna fråga. Självfallet måste uppgörelsen förankras på centerstämman, och självfallet är stämman alltid suverän att ändra vad partiledningen beslutat.
Staffan:
Vid det här laget så bör det väl ändå vara ganska klart att partiet inte svarat upp till medlemmarnas och väljarnas uttryckta önskemål. Om det vore på så vis så kan det väl ändå inte vara så otroligt nödvändigt att förklara vilka kringelikrokar som har använts för att motivera de olika besluten.
Förvisso så var vi kritiker absolut involverade i att göra FRA-lagen mindre dålig. Det innebär emellertid inte på något sätt att den blev bra. Den är ju i sak inte ens nödvändig, vilket numera har belysts på mängder av sätt. Vad händer i höst? Vet du med någon säkerhet det? Om allt skulle falla då så har Centerpartiet faktiskt röstat igenom denna lag helt utan förändringar, eller hur?
Din sista mening säger tyvärr allt om hur den interna demokratin verkar fungera, oavsett om det handlar om kärnfrågor eller annat. Den redan gjorda uppgörelsen ska alltså i efterhand förankras på stämman. Tycker du inte själv att det känns tämligen bakvänt? Utifrån samma tänk så skulle vi ju kunna tänka oss att Alliansen sitter kvar några år extra i regeringsställning, för att därefter utlysa allmänna val och hoppas att svenskarna tyckte att det var bra.
Eriks senaste blogpost..Hur är det med interndemokratin egentligen?
@staffan:
För varje infört skydd i nya FRA-lagen, finns där ett undantag (Klamberg).
Införande av nyspråk, som trafikstråk och informationsbärare, gör inte saken bättre. Det finns två rapporter, en från brittiska MI5 och en kongressutredning, till den amerikanska kongressen. Samtliga utredningar säger på det bestämdaste, att den teknik som används (datamining) inte fungerar som syftet eftersträvar (Ingvar Åkesson FRA).
Överenskommelsen mellan allianspartierna, löser på inget sätt grundproblematiken. Gruvdrift, sopor och säkerhet.
Det löste definitivt inte det demokratiska underskott, som uppgörelsen utmynnade i.
Jens Os senaste blogpost..Kampen mot odemokrati och galna lagar går vidare
Vi är ju överens om att kritiken i form har grund, det normala är att stämman ändrar partiets position i sådan här viktiga frågor. I opposition kunde alltid i lugn och ro centerpartiets linje beslutas sv stämman.
Nu är centerpartiet regeringsparti, att regera landet är på allvar, partiledningen har utifrån sitt mandat gjort en uppgörelse som förankrats i partistyrelse och riksdagsgrupp.
Stämman är självfallet suverän att – denna gång i efterhand – bejaka uppgörelsen eller inte. Skulle stämman gå emot den är det det som gäller, och då väntar svåröverskådliga konsekvenser.
Staffan:
Du sätter själv fingret på det hela. Om stämman går emot uppgörelsen så får det, precis som du skriver, svåröverskådliga konsekvenser. Är det då rimligt att sätta allt på spel genom att träffa denna uppgörelse i nuläget?
Att Centerpartiet sitter i regeringsställning tillsammans med de andra allianspartierna ställer givetvis krav, men då är det även rimligt att ställa sig frågan hur många c-frågor som har vunnit gehör hittills inom ramen för alliansen. En annan sak som vi ju lugnt kan räkna ut alldeles själva är att både integritetsfrågorna OCH nu även kärnkraftsfrågan kommer att avhandlas som rena förtroendefrågor istället för som sakfrågor, eller hur? Detta är inget annat än gambling med hela partiets väl och ve som insats.
Eriks senaste blogpost..Hur är det med interndemokratin egentligen?
Regeringens energi- och klimatöverenskommelse har dominerat mediabilden de senaste dagarna. Satsningar på förnyelsebara energislag, men också en acceptans för att kärnkraften kommer att vara en del av vår energimix under en överskådlig framtid. Jag är nöjd med den kompromiss som gjordes, men ödmjuk inför det faktum att alla centerpartister inte fullt ut kände att de var med på båten. Därför kommer jag, och mina kollegor i riksdagsgrupp och partistyrelse, nu att resa runt i landet för att stöta och blöta argumenten och svara på de frågor som människor har.
En kompromiss är ett givande och ett tagande. Att vara fyra partier i en koalition som leder landet innebär ett givande och tagande, men Alliansens utgångspunkt är att alla ska vinna på samarbetet och att alla ska bidra. Leder du ett parti, ett företag eller en organisation är du utsedd till att fatta beslut. Du har fått förtroendet och förväntas att ta det ansvaret. Det är också utifrån de beslut du fattar och de ställningstaganden du gör som ditt ledarskap kommer att utvärderas.
När Maud Olofsson fick riksdagsgruppens mandat att förhandla vidare med Allianspartierna var vi väl medvetna om att vi inte skulle bli nöjda till hundra procent. Men överenskommelsen andas centerpolitik till 95 procent, och vi var tvungna att respektera de andra tre partiernas syn på nya reaktorer om vi skulle få igenom hela satsningen på de förnybara energislagen.
Självklart hade vi inte gett mandatet om vi inte trodde att centerpartister ute i landet skulle kunna vara stolta över innehållet. Vi gillar inte kärnkraften, det är en gammalmodig och farlig energikälla – men vi kan leva med att det finns kvar under överskådlig tid – som ett av tre ben i den totala energimixen.
Hultin menar att innehållet inte är det vikiga här. Jag menar att det är det centrala. Att partiledaren fick mandatet att förhandla vidare är såklart beroende av kompromissens innehåll. Därför ska vi prata om innehållet när vi också pratar om formen för hur överenskommelsen kom till.
Självklart hade det ha varit önskvärt om vi kunnat förankra så mycket som möjligt innan. Men ibland överensstämmer inte vad man vill göra med vad som faktiskt är en framkomlig och möjlig väg. Då handlar det om att ta på sig ledartröjan och inse att man som ledare inte alltid kan fatta beslut efter att ha frågat alla om lov. Så är inte fallet vid köksbordet hemma, så är inte fallet i kommunpolitiken eller för ett parti i regeringsställning.
Vår ambition med energi- och klimatöverenskommelsen var att göra det som är bra för Sverige, för miljön, för jobben och för konkurrenskraften. Att det finns upprivna känslor är något fullt förståeligt, men förhoppningsvis kan vi vara stolta över att den gyllene porten mot det förnybara nu öppnats på riktigt.
Claes Västerteg (C) riksdagsledamot
Claes:
Du har rätt på vissa punkter, men därmed så tycker jag inte att din slutsats landar korrekt. I grunden så blir ditt resonemang felaktigt i och med att du möjligen undervärderar frågans tyngd hos medlemmarna och väljarna.
Ska jag ta ditt resonemang kring att man måste vara beredd att fatta beslut, och även din jämförelse med företagande så landar vi egentligen i följande jämförelse.
Ett företag måste fatta ett beslut för att säkra sin fortsatta existens. Detta beslut kan fattas i två riktningar. Det ena leder till en god tillväxt, och innebär en tämligen liten risk för såväl bolaget som för aktieägarna. Det andra alternativet ger en mycket god tillväxt, men det innebär också en avsevärd risk för bolaget och dess aktieägare. Tyvärr så innebär det senare risktagandet även en kraftig risk för såväl företagets underleverantörer som för övriga företag med lokaler i samma fastighet. I detta bolag antar vi att Centerpartiet har en styrelseplats samt i kraft av en fond även en icke föraktlig aktiepost. Fonden ägs i sin tur av ett stort antal investerare som i grunden är ganska försiktiga av sig. Det handlar alltså inte om riskkapitalister som gärna ser en snabb avkastning på sitt kapital.
Fonden (Centerpartiet) hamnar vid ett styrelsemöte kring beslutet i något som närmast kan liknas vid en vågmästarställning, och fondens tillfälliga företrädare väljer vid detta styrelsemöte att stödja den mer risktyngda linjen varvid beslut fattas. Detta gör han/hon trots att fondens gemensamma ägare inom kort har ett eget styrelsemöte samt att bolaget mycket snart har en bolagsstämma.
Anser du här att fondens tillfällige representant i styrelsen gör rätt i att riskera hela fonden och allt det kapital som dess ägare har satsat, eller hade det varit vettigare att invänta besked från ägarna? Läget är ju nu att den tillfällige representanten måste lyckas med konststycket att i efterhand inhämta ägarnas gillande, och då kan man ju undra över vad som sker om detta gillande inte ges.
Jag vet att ambitionen absolut är god, men här handlar det dels om formen för det hela samt ytterligare en sak. Liksom när det gäller regionfrågan så finns det här klart olika uppfattningar om vem som fick sin vilja igenom i allianssamarbetet. Gällande regionfrågan så finns det regionmotståndare som jublar över att detta delvis blev skjutet på framtiden, och på samma vis så finns det nu s.k. kärnkraftskramare som jublar över att det nu ska byggas nya kärnkraftverk. Vad ska vi centerpartister jubla över, och vem anser att vi har gjort något stort i och med detta.
Eriks senaste blogpost..Hur är det med interndemokratin egentligen?