Efter att ha läst och funderat en liten aning över den Synovate-mätning gällande folks inställning till kärnkraften så blir man lätt fundersam. Detta trots att den visar att en klar majoritet av svenskarna är för kärnkraften. Nu ska det sägas att undersökningen grundar sig på två frågor ställda till sammanlagt 1016 personer. Om man då vidare antar att urvalet är helt representativt så innebär det för Centerpartiets del att man har frågat 59 centerpartister. Av dessa är 38 FÖR kärnkraften, men samtidigt så är då alltså 21 endera MOT eller osäkra.

Antar man vidare att den tredjedel som är osäkra eller MOT kärnkraften väljer att vända partiet ryggen i fortsättningen så hänger vi tyvärr på på marginalen om vi har en plats kvar i Riksdagen efter nästa val. Detta oavsett om undersökningen  säger att det finns ett majoritetsstöd i partiet FÖR kärnkraften eller ej.

Med tanke på hur processen hos oss har varit den senaste tiden så finns det nog all anledning att höja ett varningens finger. Istället för att följa partiprogrammet, inhämta gillande på stämmor för förändringar av kärnvärderingar så har vi nu sett hur beslut fattas i partiets topp. Efter detta så har sedan en process med att övertyga medlemmarna/väljarna om det rätta i dessa beslut. En detalj som verkar ha hamnat i skymundan är att det faktiskt är vi väljare och medlemmar som ska tala om för ledningen vad vi vill ha, snarare än tvärtom. Det material som skickats ut och som nästan kan betraktas som ”talepunkter” gör åtminstone mig rätt så förbaskad. Skicka gärna ren information, men ge tusan i att försöka träna mig i hur jag ska svara på kritik.

Just denna omvända beslutsordning kritiserade jag kraftigt när det gällde FRA-lagen. Jag är exakt lika kritisk när det gäller IPRED, datalagring och annat där samma typ av beslutsordning har gällt. Att då ställa sig upp och applådera ett beslut som jag möjligen helt eller i delar skulle kunna sympatisera med fungera nämligen inte. Hela frågan har ju drivits på samma sak som de andra jag har kritiserat, och därmed så kan jag inte applådera. Jag har tyvärr lite för mycket av ryggrad för att kunna böja den i olika riktningar.

Vi har sett en ordentlig gambling med medlemmarnas och väljarnas stöd när det gällt integritetsfrågor, och nu ser vi samma sak i kärnkraftsfrågan. När allt detta räknas samman så finns det en risk att sluträkningen kan bli väldigt hög för partiet. Visst är det viktigt att sitta i regeringsställning, men det är faktiskt inte så viktigt att sitta där så att väljarnas och medlemmarnas åsikter blir sekundära. Hur motiveras då vårt partis existens?

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , ,

2 Comments »