Jag tänker här inte gå in på att lägga energi på höger-vänsterresonemang, utan jag ska försöka hålla mig till Sveriges anseende i omvärlden. Detta anseende som faktiskt bit för bit har demonterats vad gäller respekten för medborgerliga rättigheter, rätten till en privat sfär och annat av liknande karaktär.

Från olika partier och regeringar har vi de senaste åren fått se hur statens stora leriga kängor ges tillstånd att stövla in i våra privatliv utifrån premissen att man inte behöver vara rädd för att bli anklagad för att vara terrorist eller brottsling om staten ges dessa rättigheter. Detta naturligtvis under förutsättning att man inte har något att dölja. Det faktum att man inte vill befinna sig under luppen oavsett om man har något att dölja eller ej ges ingen som helst hänsyn till. På sitt sätt så kan man ju säga att vi genom att påtala att vi vill vara ifred från statens övervakning i stort sett misstänkliggör oss själva.

Bit för bit så har vi genom olika regeringars försorg snart nått hela vägen fram till ett läge där vi alla är oskyldiga intill dess att vi har bevisat vår egen oskuld. Dessutom så är det inom kort sannolikt även tillåtet för privata grupper/företag ge sig på oss alla via IPRED-lagen. Om även IPRED2 införs så hamnar vi dessutom i ett läge där vi undantas från rättsskydd i samma ögonblick som vi blir misstänkta. KÄnslan då måste vara ungefär densamma som den en groda känner precis innan den blir dissekerad.

Att olika människorättsliga organisationer har påtalat läget i Sverige verkar inte bekomma de svenska politikerna så nämnvärt mycket, tyvärr. Inte ens nu när Sverige blir släpat inför Europadomstolen anklagad för brott mot de mänskliga rättigheterna hos vårt grannfolk, norrmännen, så reagerar de svenska styrande politikerna med någon större entusiasm. Statsminister ser i princip inte någon anledning att reagera, förutom att han vill invänta utslaget. Från andra håll hör man variationer på att norrmännen minsann själva……. Nå, lite grann liknar det allt samma typ av argumentation som den vi återfinner hos barn i sandlådan.

De svenska politikerna rättfärdigar emellanåt sitt agerande i dessa frågor med just pekande fingrar om hur det fungerar så väl i något annat land. Med det som argument så inför man sedan integritetsövergrepp efter integritetsövergrepp som till slut, när dessa adderas ihop bildar något som alltmer närmar sig en totalitär stat. När man sedan, föga smickrande, blir utpekad för att begå kränkningarna själv så tar man det emellertid med ro och påpekar felet hos den andre.

Att regeringen nu tillsätter en utredning om FRA-lagen samtidigt som bläcket i lagstiftningen inte ens har torkat, och innan tilläggen som ska göra lagen mindre dålig är klara bör väl närmast vara det ultimata beviset på att denna lag aldrig, aldrig skulle ha hamnat för behandling i Riksdagen.

När blir allt detta tillräckligt pinsamt för Regeringen och Sverige? Kommer det ögonblicket alls att inträffa, eller är det numera så ofattbart prestigefyllt så att det bara inte går att backa. Jag minns själv hur pinsamt jag tyckte att allt detta var då en fransman i höstas kom fram till mig när vi stod ute på stan för att prata med folk. Denne fransman frågade mig om det verkligen var möjligt att en lag som FRA-lagen kunnat stiftas i Sverige. Vad skulle jag säga? Japp, för vi är så dränkta av terrorister och illasinnad brottslighet i Sverige så att vi sammantaget bara måste gå längre än alla andra när det gäller övergrepp på den personliga integriteten.

Få se nu…. ”Du gamla, du fria, du fj……..”. Eller…. inte fullt så fria….?

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , ,

5 Comments »