Norrlands problem är att landet faktiskt inget annat är än en koloni till Sverige söder om Dalälven. Norrland lider av samma koloniala avarter som andra kolonier, dvs rovdrift på naturtillgångarna, förstörd infrastruktur, nästan alla företag har huvudkontoret hos kolonialmakten, utflyttning och ”Brai-drain”, dvs utflyttning av utbildade och konstruktiva människor.

Tyvärr är också de norrländska politikerna väldigt servila mot sina herrar i kolonialmaktens huvudstad. Istället för att ställa krav vad gäller satsninar på uppbyggnad av den infrastruktur som kolonialisterna rivit ned så är det en pinsam tystnad av partitaktiska skäl.

Den politik som förs av de norrländska kommunal-och landstingspolitikerna motverkar ofta sina syften. Det talas stort om att få folk att flytta till eller stanna kvar i den och den kommunen men samtidigt så skärs den kommunala verksamheten ned så mycket det går med uppsägningar som följd. Vem vill flytta till eller bo kvar i en kommun där allting skärs ned. Här gäller det att ställa krav. Mer pengar till de norrländska kommunerna, annars bildar vi norrlänningar eget.

Den politik som vissa norrlandskommuner för när det gäller befolkningsfrågan, då först norrlänningar tvångsförflyttas söderu pga. ”brist på jobb” samtidigt som invandrare flyttas till Norrland och tvingas leva på bidrag kan bara benämnas med ett ord: Sovjetpolitik!

När det gäller befolkningfrågan så dominerar ofta en pessimistisk bild. Utflyttningen beskrivs som en naturlag som inte går att ändra. Inget kunde vara mer felaktigt. Det går att vända befolkningsutvecklingen bara vi själva vill.

Tyvärr verkar det som vi norrlänningar har väldigt svårt att kunna samarbeta. Den senaste debatten om ”storregionen” är ett bevis på det. Istället för att gå samman inom de fem Norrlandslänen och arbeta för en norrländsk ”region” med inre självstyre så har det hela urvattnats till ett uselt kompromissförslag där inte ens hela Norrland är med. Hur ska vi kunna åstadkomma något om vi inte kan samarbeta.

Vad som behövs är mer Norrlandspatriotism och ett bätre samarbete mellan de olika delarna av Norrland, från Riksgränsen ner till Gävle. Vi måste också skapa en positivare bild av Norrland som motvikt till bilden av Norrland som avfolkningshotat och bidragsberoende och vi måste skapa en bättre norrländsk självbild, en identitet. Om vi vore lika stolta och enade som skottar, walesare, katalaner och Quebec-bor skulle mycket vara vunnet.

Vi måste också motverka den enfaldiga glamourpropagandan söderifrån som får våra ungdomar att längta till Stockholm och Café Opera. Lär våra barn och ungdomar att älska Norrland och se möjligheterna här samt en inställning att det går att skapa en positiv framtid i Norrland. Då stannar de kvar. Kan vi behålla våra konstruktiva ungdomar är mycket vunnet. Det är de som ska skapa framtidens arbetstillfällen.

Jag tror att en allmän attitydförändring är väldigt viktigt för Norrland. För att kunna skapa något nytt krävs nya idéer, ett nytt tänkande.

Dessutom tror jag att det skulle behövas ett norrländskt separatistparti, ungefär som i Skottland. De existerande politiska partierna är för hårt uppbundna till herrarna i Stockholm för att våga opponera sig mot vanstyret. Ett separatistparti skulle kunna röra om i grytan och skapa debatt om kontroversiella frågor.

Det som däremot faktiskt går att göra är att skapa incitament för att marknadsföra tanken på att etablera sig i Norrland till företag i olika branscher. Renodlade stödpengar i stil med subventionerade callcenters i Norrlands inland är knappast klokt.

Eriks senaste blogpost..Norrlands framtid

Emil Källströms senaste blogpost..Två flugor i en smäll!?