Vad står vi för… egentligen?
Postat av Erik Hultin den 04 Feb 2009 kl. 22:54 | Kategoriserat under: Centerpartiet, Politik, Reflektioner, Riksdagen, Samhälle
Förvisso så har jag min egen uppfattning om kärnkraften, men denna saknar i detta inlägg relevans och därmed så lämnas den därhän.
Vi har sett uppgifter om ”hemliga” överläggningar inom Centerpartiet angående kärnkraftsfrågan. Dessa överläggningar visade sig vara ett möte där partiledningen inhämtade mandat från riksdagsgruppen att förhandla med de övriga allianspartierna om kärnkraftsfrågorna. Mandat att förhandla kan man väl förvisso få, men behöver man fråga om detta? Mandat om att besluta någonting är en helt annan sak, och detta kan knappast på något anständigt vis ges till partiledningen av riksdagsgruppen.
Med tanke på att partiet uppenbarligen är delat i denna fråga så är det tämligen svårt att se att partiledningen plötsligt, efter överläggningar med riksdagsgruppen, kan besluta om inriktning i en fråga som uppenbarligen berör så många medlemmar/väljare. Ett mandat i en såpass viktig fråga kan svårligen ges av annan instans än en riksstämma, och då är det väl isåfall ”hemliga” överläggningar med stämman som bör ske. Med tanke på den själ och de kärnvärderingar som Centerpartiet hittills har sagt sig stå för så kan man ju undra över vad vi egentligen står för (och om vi ens ÄR Centerpartiet längre) om man nu utan att fråga partiet/stämman/medlemmarna/väljarna om detta.
Oavsett min egen åsikt i frågan så handlar det om respekt för medlemmarna som snart oundvikligen måste ställa sig frågan vilket parti de egentligen röstade på i det senaste valet. Vilka viktiga och tunga c-frågor har vi egentligen fått gehör för i alliansregeringen? En fråga som är värd ett ordentligt och genomtänkt svar.
Andra intressanta bloggar om: politik, regeringen, riksdagen, ideologi, centerpartiet, kärnkraft, energi, miljö, samhälle, barsebäck
Hej!
När ett parti ser sig tvunget att förhandla om för partiet viktiga frågor och principer, ska man då bry sig om politiska poänger mot oppositionen?
Dvs, är regeringsduglighet och enighet inom alliansen medan oppositionen inte kan enas (poäng politiskt!) ett tillräckligt skäl för att dagtinga med sitt samvete?
Jag kan tycka att politiken bland riksdagspartierna allt oftare handlar om att ta poänger och allt mer sällan om att genomföra politik man stått för i opposition och valrörelse.
Det är rimligen inte bra för demokratin om partierna blir självändamål och politiken offras för maktbegäret.
Din fråga är väldigt relevant. Vad är Centern för parti egentligen? Vad finns kvar?
Det vore hederligare att slå ihop alliansen till ett högerparti med främsta politiska mål och vision att vinna makten.
I förlängningen slås vänsterblocket ihop till ett andra alternativ och när trianguleringen blivit total så bildar ni tillsammans Sverigesocialdemokraterna, det enda Partiet, SwingSoc.
Hej
Alla blir nöjda med thorium saltsmeltereaktorer.
Hälsningar
Elling Disen
http://www.torium.se
Klokt skrivet. jag skriver nog med samma tankegångar även om det inte bara är ett internt centerproblem att se över interndemokratin. Den verkar ha upphört helt i det tidigare folkrörelsebaserade centerpartiet.
Reinfeldt kör med en beslutsprincip 3 bestämmer över 1. gissa vem som får stryk med den modellen.
Björn Wadströms senaste blogpost..Då blir det folkomröstning-metoden avslöjad
Det är nog bara att inse att centerpartiet under Maud Olofssons ledning och under påverkan av Federleys och CUFs idéer har blivit ett marknadsliberalt parti strax till höger om moderaterna.
Det finns inget kvar av de ekohumanistiska, decenteralistiska, radikala centerpartiet som stod för värden som solidaritet, solidarisk individualism, jämlikhet, social rättvisa, landsbygdsvård och kulturarv.
Det är hög tid att ett nytt mittenparti grundas — ett parti som står fritt från höger och vänster. Ett parti som kan spränga blockpolitiken och återinföra värderingar, ideal och principer till politiken.
Nuvarande teknokratiska gråborgerlighet arbertar bara för sig själv genom att vara så förblindade av makten att man inte längre ser folket. Deras revanschlystnad mot socialdemokratin har slagit över till ett arrogant fasthållande vid makten bortom alla politiska principer.
Man anklagde, med rätta, sossarna för att ta makten för given. Nu gör man samma sak själv.
Som sagt — det är hög tid för ett nytt mittenradikalt alternativ att bildas. Det behövs.
”Det gick helt enkelt inte att fatta beslutet om energiöverenskommelsen på ett helt demokratiskt sätt, enligt Andreas Carlgren”
http://mobil.sr.se/site/index.aspx?artikel=2618727&unitid=83
Jag antar att detta är en del av centerpartiets öppna och liberala samhälle.
Nä, sanning att säga. En röst på c idag är en röst bort från öppenhet.
[...] den vakne har kunnat utläsa bl.a. här så handlar mitt missnöje i första hand om hur medlemmar och väljare faktiskt blir överkörda, [...]