I mitt förra inlägg tryckte jag på ganska hårt med kritik angående resultatet i Expressen / Demoskops Väljarbarometer. På många håll bemöttes den kritiken med ett lugn, och någon märklig variant av tro på att det kommer att rätta till sig ju närmare valet vi kommer. Det känns i hög grad som en föraning om en politisk nånannanism.

Som lök på laxen kommer sedan den SKOP-mätning som många hänvisat till och som då skulle visa på en annan sak. De fick rätt…… på sätt och vis. De fick också gravt fel….. på sätt och vis. Jag vet att detta är opinionsundersökningar och att de inte ska förväxlas med valresultat, men sanningen att säga så är dessa den enda värdemätare vi har mellan valen. Det innebär att vi kanske inte ska reagera reptilmässigt, men däremot så måste vi ta till oss resultaten, analysera dom och skärpa till oss rejält. I båda undersökningarna blir Alliansen av med sin regeringsställning p.g.a. att ett eller två allianspartier åker ut ur Riksdagen. Såvitt jag vet så har inte spärren på 4% slopats. När det gäller Demoskop så hamnar dessutom SD i vågmästarställning till skillnad från SKOP där SD hamnar under spärren.

Nedanstående sammanfattning från DN ger en del fakta om de två undersökningarna:

Opinionsmätningar
Demoskops mätning är gjord 25 mars – 2 april. 1.000 personer har svarat på frågan Vilket parti skulle du rösta på? Förra mätningen inom parentes: M 35,5 (26,5), FP 7,3 (8,4), C 3,4 (6,0), KD 3,8 (3,6), S 30,9 (39,5), V 6,8 (7,2), MP 7,5 (6,0), SD 4,2 (2,1).

Skops mätning är gjord 26 feb – 1 april. 1 076 personer har svarat på frågan Vilket parti tycker du bäst om? M 33,4 (27,5), FP 6,0 (7,3), C 6,1 (7,1), KD 3,3 (4,5), S 33,9 (35,5), V 5,6 (6,2), MP 6,7 (7,2), SD 3,6 (2,7).

Läser man detta så blir man defintivt fundersam. Det är nämligen så att frågorna skiljer sig åt. SKOP ställer frågan ”Vilket parti tycker du bäst om?” och Demoskop ställer en annan fråga, nämligen ”Vilket parti skulle du rösta på?” Av detta kan vi faktiskt dra en klar slutsats. Man tycker bra om Centerpartiet, men man skulle inte rösta på Centerpartiet. Kan det möjligen vara just så som vi säger i CenterUppropet, d.v.s. att vi har Sveriges bästa partiprogram, men att vi ju inte följer det. Inom ramen för allianssamarbetet har vår centerpartistiska profil gått förlorad, och vinnare i det fallet är sannolikt Moderaterna.

Jag lade min röst på Centerpartiet, och inte på Moderaterna. Hade jag velat lägga den på Moderaterna så hade jag kunnat göra det alldeles själv. Jag behöver INTE hjälp med detta av de som faktiskt fick min röst. Om man försöker sig på en gemensam valsedel eller någon annan hybrid av samgående med M, FP och KD så har man verkligen bestämt sig för att vårt parti inte behövs, och där hävdar jag bestämt att vi absolut behövs. Vi behövs för att föra den politik som alla våra medlemmar och väljare vill att vi ska föra.

För min del är det inte ett alternativ att automatiskt lägga min röst på en Allians-valsedel p.g.a. att jag inte vill se vänsterblocket komma tillbaka för att regera. Isåfall så skulle jag rösta MOT vänstern snarare än att röstaFÖR Alliansen. Jag vill göra mitt val utifrån en positiv inställning snarare än att välja negativt (motsatsen till det jag INTE vill ha).

Jag vet inte riktigt hur jag skulle agera om Centerpartiet skulle utplånas till förmån för Alliansen. Det enda jag vet är att min röst inte med någon som helst automatik skulle hamna på Alliansen. Alliansen är ju nämligen den gruppering som har tagit svenskt rekord i att införa integritetskränkande lagstiftningar (bl.a. FRA, IPRED, trafikdatalagring o.s.v.), trots att vi i Centerpartiet inför förra valet så hårt talade om att vi ville värna den personliga integriteten.

Jag anser även att vi behöver ett starkt svenskt jord- och skogsbruk, men i det fallet har vi kunnat se att dessa näringar snarast har uppfattat att ”deras” företrädare har förklarat krig mot näringarna. Jag ska villigt erkänna att jag inte är nog insatt i dessa frågor, och jag borde nog skämmas en smula för det. Jag har dock så starkt trott på att Centerpartiet i riksdag/regering ska värna dessa intressen. Mitt misstag, och det ber jag om ursäkt för.

Vi profilerade oss inför valet som ett parti vars hjärta klappar för småföretagare. Hur betygssätts vi idag av småföretagen? Var är den sänkta arbetsgivaravgiften för småföretagen? Det är faktiskt väldigt tomt och ödsligt när det gäller åtgärder riktade för att stötta småföretagen, och det har nog inte heller blivit enklare att vara småföretagare. När man lite generellt sett talar om småföretag så bör man ha i åtanke att denna samlade grupp är (om jag inte missminner mig) Sveriges största arbetsgivare.

Min fråga med ovanstående i tankarna är: Hur ska vi i en kommande valrörelse kunna lyfta integritet, skogs-och lantbruk samt småföretagande som kärnfrågor? Jag bryr mig inte ens om att gå in på frågor kring kärnkraften och viltvård, eftersom min poäng nog redan är gjord.

I nästa valrörelse kommer inte politiska slogans och tjusiga fraser att räcka, utan då kommer väljarna att stå med facit i hand och endera applådera eller döma oss hårt. Applåderas vi så kan vi bara konstatera att vi endera har fått en helt ny väljarskara eller att den vi har helst vill bli ledda likt boskap. Döms vi hårt så kan vi bara konstatera att våra folkvalda inte har visat sig stå upp för partiets kärnvärderingar, utan hellre är med i ett tjuv- och rackarspel där ord som ”regeringsduglighet” smäller extremt högt och där makten i sig berusar så till den milda grad.

Avslutningsvis så vill jag fortfarande hävda att vårt partiprogram är Sveriges bästa och mest smakliga för mig som liberal miljövän, men partiprogrammet är blott och enbart tomma ord om vi inte har folkvalda som följer detta program. Det ska bli mycket intressant att höra hur tongångarna går på vår partistämma i Örebro i maj. Vi syns där.

På ett kommunalt plan i Härnösand har våra centerpolitiker skött sig mycket bra. Förvisso så skulle jag kanske helst ha sett lite mer ”fan anamma” i uppgörelserna med övriga vänner i alliansens partier, men här är det ändå på en nivå som jag kan hantera. Resultatet på de områden våra lokala centerpartister har fått sig tilldelade har varit mycket, mycket bra. Mitt förtroende här är alltså orubbat. Det vi måste göra inför nästa val är att få folk att förstå att sjukvård inte är en fråga som ens KAN avgöras på kommunal nivå. Sjukvården och dess utformning ligger i händerna på landstinget samt staten. Så är det bara.

Staffan Danielsson är en aning bekymrad, men tror att bl.a. förslag om ursprungsmärkning av mat ska klara biffen.
Christer Jonsson förundras mer över sossarnas ras än över vår egen verklighet.
Raymond Pettersson gläds över Alliansens framgång (?), men inser att vi behöver stärka vår profil i media samt att vi nu tar på oss ledartröjan (?).
Jörgen Johansson bekymras över tendensen, men vill invänta SCB:s mätning (efter partistämman?) innan strategin behöver ses över.
Stefan Tornberg anser kort och gott att detta är ett ”viktigt observandum”.
Anders Flanking är inte ett skvatt oroad och tycker att vi ska se detta samt det faktum att vi enl. Synovate har flest soffliggare av alla partier som en möjlighet snarare än som ett problem.

Kanske är jag elak och vass i onödan, men jag anser bestämt att hela vårt parti behöver en rejäl spark därbak om vi alls ska ha en chans att driva våra frågor i framtiden.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , ,

9 Comments »