Åkesson blandar bort korten.

När man debatterar så liknas detta ofta med kortspel av olika slag. Man kan sitta med en bra hand, man kan syna sin motståndare och en del andra kortspelsparalleller.

I dagens SvD skriver FRA:s överdirektör Ingvar Åkesson på ett sätt som, om man drar liknelsen till kortspel, skulle innebära att han spelar endera ”Finns i sjön” eller möjligen ”Hej knekt”. Dessutom så sitter han med kort i rockärmen och blandar om alla kort så snart man tittar bort.

Åkesson kör med en variant som dels går ut på ett storebrorsaktigt ”klart att ni kan lita på oss” och dels så spelar han på någon form av sympativädjande sträng. Samtidigt med detta så ägnar han sig också friskt åt att skjuta in osanningar och förtiga sådant som faktiskt är mycket, mycket viktigt. Jag ska återkomma kring detta. Innan jag går in på enskilda detaljer så kan jag bara fundera över vad den gode överdirektören överhuvudtaget gör ute i mediadebatten. Det kanske vore en god idé om han konstaterade att beslutet kring FRA-lagen inte är helt färdigt ännu, och att han som hög tjänsteman nu faktiskt bedriver politik. Som tillägg till mitt förra inlägg så får jag nu ställa frågan om det är personliga lojaliteter mellan politiker och tjänstemän som ska driva det politiska spelet i Sverige? Vad ska vi då med demokratin till?

Ett par punkter (av många tänkbara) citeras nedan och jag ska kommentera just dessa. Först vill jag dock påtala ett ganska grovt övertramp från Åkesson. Det är såvitt jag kan se faktiskt t.o.m. en lögn vars syfte är att förringa bloggosfären och kritiska röster. Åkesson menar att FRA och FRA:s personal trakasseras muntligt och skriftligt samt att personlaen och deras familjer har utsatts för hot, inkl. rena hot om våld. Enligt Åkesson så ska allt detta göras av debattörer? Jag läste även igår (minns tyvärr inte var) att han någon annanstans menat att det var de ondskefulla bloggarna som hade snokat fram och hängt ut personal med namn och annat på internet. För det första så tar undertecknad (liksom såvitt jag vet) i stort sett alla bloggar bestämt avstånd från sådant som beskrivs. Däremot så bör nu faktiskt Ingvar Åkesson tala om vilken/vilka bloggare och debattörer som han anser är skyldiga till detta. Jag kan nämligen inte hitta någon sådan uppgift.

”Varför bemöts debattglada lekmän med respekt medan erfarna yrkesmänniskor avfärdas? ……….. Varför bemöts de inte likvärdigt?”

Det kan möjligen ha att göra med att de ”debattglada lekmännen” och medborgarna faktiskt inte har (trots att många tror det) någon grundlagsskyddad rätt till personlig integritet, och att de ”förbättringar” som införts i lagen endast har en hypotetisk, praktisk verkan efter att ett integritetsintrång har skett.

”Det här uppfattas nu som ett hot mot svenska folkets privatliv. Det är svårt att få ihop. När blev våra privatliv utländska företeelser?”

Våra privatliv blev utländska företeelser i samma ögonblick som inhämtad information blev en bytesvara. Våra privatliv blev utländska företeelser på grund av t.ex. USA:s sätt att driva t.ex. WIPO och annat av samma karaktär som en mellanstalig fråga där mellanstatliga krav ställs. Våra privatliv blir utländska företeelser helt enkelt p.g.a. att internet fungerar så som det fungerar.

”FRA ska signalspana till stöd för regeringens utrikes, säkerhets- och försvarspolitik och i övrigt för att kartlägga yttre hot mot landet.”

Och de övriga variationerna såsom valutaspekulation och andra generella termerna då? Var i lagtexten finns det klart reglerat exakt, och utan möjlighet till att det blir en tolkningsfråga, vad FRA ska signalspana på?

”FRA kan alltså inte spana på inhemska företeelser. Därmed faller påståendet att FRA skulle jaga fildelare lika platt som att FRA skulle spana på svenska folket i övrigt.”

Ööööh… Har Åkesson alls någon som helst aning om att t.ex. USA är fullständigt beredda att värna sin älskade musikindustri (OBS! Inte artisterna) genom sanktionshot och även att sätta upp vissa krav för att hela nationer ska få finnas med i vissa handelsorganisationer? Jag kan tänka mig att lagstiftarna möjligen har missat just denna punkt, men genom att höja en sådan fråga som fildelning till en fntastisk nivå så kommer det oundvikligen att kunna bli möjligt att FRA visst får lov att jaga fildelare. Allt är en definitionsfråga och (jag säger det än en gång) medborgarna saknar nödvändigt integritetsskydd i grundlagen mot alla avarter.

”Reglerna blir verkliga genom den automatiska inhämtning med hjälp av sökbegrepp som lagen föreskriver.”

Lagen föreskriver inga som helst sökbegrepp. Betänkanden och liknande kan göra detta, men är inte betänkanden föränderliga över tid?

”Ändå odlas uppfattningen att FRA skall lyssna på alla svenskars telefonsamtal, läsa deras e-post och sms.
En vidrig tanke. Hur kan så många tro att en demokratiskt vald riksdag skulle vilja sitt folk så illa?”

Det som påstås ska ske och som även är helt i överensstämmelse med verkligheten enl. FRA-lagen. En massiv, maskinell massavlyssning av det svenska folket kommer att ske. Vad gäller den ”vidriga” tanken om avlyssning och hur medborgarna kan tro att en demokratiskt vald riksdag skulle vilja folk så illa så övergår det hela här till ett rent mörkande av dolda agendor. Anledningen till att den demokratiskt valda regeringen inte får förtroendet i denna fråga av folk är just på grund av att den demokratiskt valda regeringen inte har uppträtt demokratiskt utan att man både har satt sig över demokratiska partibeslut och använt sådant som partipiskor. Denna ordning har även den folkpartistiske gruppledaren förklarat som helt i enlighet med den parlamentariska demokrati som råder i Sverige, och att detta inte skulle förändras. Om det svenska folket på demokratisk väg hade tillfrågats om FRA-lagen så hade lagen enligt opinionsundersökningar inte haft en chans att realiseras.

Betänk nu följande:

1. En svensk medborgare kommer inte att ha vetskap om vilka sökbegrepp som gäller för FRA.

2. En svensk medborgare kommer inte att ha vetskap i förväg om han/hon utsätts för avlyssning.

3. En svensk medborgare kommer inte att ha rätt att få vetskap i efterhand om att avlyssning har skett, vare sig det visat sig obefogat eller ej.

4. En svensk medborgare som har avlyssnats av FRA och där uppgifter kommit på avvägar som i slutänden kan ha vållat mycket stor skada för denna medborgare har ingen som helst rätt att ens begära skadestånd av staten. Inte ens om vidare läckage skulle uppstå och den hemliga radioanstalten bevisligen kan sägas vara ansvarig så finns det rätt till skadestånd för en medborgare.

Hela FRA-lagen är angripen från en totalt felaktig vinkel, och det är detta som är häpnadsväckande. Börja för jisse namn med att i grundlag säkra de svenska medborgarnas personliga integritet. När detta är klart så är fältet öppet för att kring detta diskutera signalspaning, riktad eller av annan sort, som kan harmoniera med det integritetsskydd som medborgarna då har. DET är den rätta tågordningen.

Som slutkläm, återigen…. Vad i fridens namn har Ingvar Åkesson att göra i en politiskt inriktad debattartikel i Svenska Dagbladet? Är det en av Åkessons uppgifter att bedriva politik? Skulle inte tro det. Därför så kan jag bara uppmana Ingvar Åkesson att vänligen sätta sig ner igen.

Länk till Åkessons debattartikel

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Länk till intressant.se

3 Replies to “Åkesson blandar bort korten.”

  1. Mycket bra skrivet! Imponerande klart.

    Jo – Åkessons inlägg i debatten var ju en intressant händelse. Full av lögner och nonsens. Och som sagt – han skall sköta sitt – och ge f*n i politiken.

    Vad är det som pågår? Varför är detta så viktigt att få igenom? Man kan ju undra.

  2. Intressant kommentar från signaturen ”Christer W” på Jinges blogg som kanske besvarar några av frågorna;

    http://jinge.se/index.php/politik/fra-och-vinklad-information.htm

    ”Marcus R och Max. Det är ett klassiskt grepp av tjänstemännen när det börjar hetta till att kräva att politikerna ska stå upp som en man och försvara deras förslag. Tjänstemännen kräver också att beslutsfattarna ska lita blint på deras oväld.
    En som beskriver det relativ väl är Hans Lindbland i sin bok Ämbetsmannaväldet.

    Ofta hör vi att vi har alldeles för många politiker, vad ingen ser är att det är för mycket tjänstemän och för få politiker. Oavsett vilken regering vi har så sitter tjänstemännen kvar och kan bedriva sin politiska agenda utan att allmänheten har någon insyn.

    Förmodligen skulle det vara bättre med mer politiker som har direkt personligt ansvar och färre tjänstemän.

    Tjänstemännen går ju inte ställa till svars för sina förslag som det ser ut idag.

    Under min tid som politiker var det ofta det lades fram ett förslag och när jag frågade om det fanns fler alternativ så var svaret nästa alltid; nej, vi hade varken tid eller resurser för utreda andra alternativ.

    Man kan ju fråga sig hur det visste att det lagda förslaget var det bästa möjliga.”

Kommenteringsmöjligheten är avstängd.