I dagens SvD läser jag en krönika av PJ Anders Linder betitlad ”Nu får det vara nog med 1984”. Här konstateras en hel del sanningar som allianspartierna har missat. Förvisso har även sossarna missat detta, men de bryr jag mig mindre om.

Vi i Centerpartiet har p.g.a. att vi sagt en sak och därefter gjort tvärtemot närapå slaktat vår egen trovärdighet i frågor som rör integritet, öppenhet och frihet. Helt självklart så leder detta till följdproblem. Om och när vårt parti till slut inser att detta är ett stort problemområde så är frågan hur man löser det hela. För den som inte förstår internet och bloggosfären så är risken stor att den personen inte förstår att lägga mycket stor omsorg vid valet av talesperson i dessa frågor. Många är nämligen redan förbrukade och dessa skulle troligen göra ännu större skada genom att plötsligt försöka ställa upp som förespråkare för partiet i dessa frågor.

Bortsett från att hissa dessa frågor på dagordningen så finns det ett tungt problem i att övertyga väljarna om att partiet verkligen avser att stå för dessa principer. Ord är en sak och handling är en annan. Vi går snart in på valåret 2010 och det gör vi med ett facit bestående av att vårt parti har röstat för FRA-lagen och IPRED i Riksdagen. Detta trots andra besked i förväg. Nyligen kvitterades detta i EP-valet genom dels att Centerpartiet tappade väljarstöd och dels genom att Piratpartiet både kom in i Europaparlamentet och dessutom blev större är Centerpartiet.

Valåret inleds nu med ett antal riktigt infekterade frågor. ”Förbättringarna” av FRA-lagen ska klubbas igenom och datalagringsfrågan ska avhandlas/beslutas. Den förstnämnda har redan konstaterats vara långtifrån tillräcklig, delvis p.g.a. att massavlyssning inte är någon bra idé. Den sistnämnda försöker tydligen Alliansen genomföra samtidigt osm man helst skyller denna på sossarna. Det är i sak alldeles riktigt att sossarna drog igång spektaklet, men eftersom EU nu har valt att gå den juridiska vägen mot Sverige med anledning av att datalagringsdirektivet ännu inte implemnterats som lag i Sverige så har man ju alla möjligheter att få en prövning av om detta direktiv är förenligt med europakonventionen om mänskliga rättigheter. I samband med att FRA-lagen anmäldes till EU-domstolen (?) så välkomnade man från regeringshåll en sådan prövning. Gör då för jisse namn samma sak med datalagringsdirektivet, d.v.s. välkomna stämningen och ta vara på chansen.

Det är en mycket tuff utmaning vi står inför med anledning av vad partiet har gjort och vad partiet tydligen avser att göra. Det blir inte heller bättre av att inte en enda centerpartistisk riksdagsledamot har valt att ta steget och integritetscertifiera sig. Kan man ens viska om dessa frågor samtidigt som man inte kan ställa upp på så simpla principer som certifieringen innebär?

I övrigt så är det dags att sluta utpeka Piratpartiet för att endera vara ett parti för fildelare, att det är ett parti bestående av arga unga män resp. att vi ska tacka Piratpartiet för att SD inte kom in i Europaparlamentet. I allra sämsta fall så har Piratpartiet bevisat att fler bryr sig om dessa frihetliga frågor än det är som stöder Centerpartiet. Är inte det lite tänkvärt?

Björn på Bloggen Bent skriver om en annan infallsvinkel på samma problematik.

Centerpartiet har en svår, svår väg att vandra för att alls kunna återfå sin trovärdighet. Det är dessutom en väg som man mycket lätt slinter, halkar och snubblar på. Bristande insikt kan mycket väl leda till både stukningar och brutna ben, oavsett hur nobla ev. intentioner är. Det är alltså inte tid för kollegiala ryggdunkningar och personliga lojaliteter i dessa frågor. Låt mig nu bara slippa säga ”vad var det jag sa?” en gång till. Jag finner nämligen ingen som helst glädje i det.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , ,

8 Comments »