Tre av centerpartiets fem toppkandidater i EP-valet har integritetscertifierat sig. Centerpartiets integritetsnätverk är det som står bakom integritetscertifieringen, och det nätverket består just nu av CenterUppropet.se, Stockholmscentern, CUF och Centerstudenter. Om någon krets eller någon annan del av Centerpartiet önskar bli en del av integritetsnätverket så går det självklart bra att kontakta t.ex. mig.

Integritetscertifieringen är formulerad så att alla centerpartister ska kunna integritetscertifiera sig, då den inte strider (såvitt vi kunnat se) mot någon del av partiprogrammet. Den reaktion som kanske kunnat förväntas är att de fyra principerna, som man förväntas stödja vid en certifiering, skulle anses vara alltför svaga. Nu ville vi ändå inte stänga dörren för någon överhuvudtaget, varför principerna står fast.

Det är totalt sett 9 av de centerpartistiska EU-kandidaterna som hittills har certifierat sig, och det man här kan fundera på är dels hur många av kandidaterna som har uppmärksammat att integritetscertifieringen finns. Till toppkandidaterna har inbjudan gått ut, så de som väljer att inte certifiera sig får man anta låter bli detta medvetet.

En sak som man kan förundras över är den totala frånvaron av integritetscertifierade riksdagsledamöter. Väntar dessa på att någon ska börja, eller är det rent av så att samtliga reagerar på samma sätt som Staffan Danielsson. Staffan anser (om jag tolkar honom rätt) på sin blogg att certifieringen i stort sett är bra, men att en av principerna som man förväntas stödja utestänger honom samt även riktar en udd mot de centerpartistiska riksdagsledamöterna. Denna slutsats kan man verkligen bara nå fram till om man sätter sig i sinnet att överanalysera principerna. Ägnar man sig åt sådant så kan man garanterat hitta fel i exakt allt. Undras just vad resultatet skulle bli om man analyserade t.ex. FRA-lagen på liknande vis. Nu exemplifierade jag detta med just FRA-lagen, men det man ska vara medveten om är att certifieringen handlar om integritet överlag.

Den punkt som Staffan ser som problematisk att stödja är princip nr 2:

”Kommunikation i alla dess former mellan människor skall vara fredad från statlig insyn, förutom vid brottsutredning.”

Det Staffan gör fel i sin analys är att han sätter ett kraftfullt likamedtecken mellan ordet ”människor” och ”terrorister” samt ”främmande militärmakt”. Det finner jag faktiskt en smula tänkvärt. Ordet ”människor” är nämligen valt med viss omsorg just för att inte inkludera t.ex. terrorister. Man kan ju undra hur man alls ska kunna säga sig vilja värna den personliga integriteten om man har problem med att stödja denna princip. Ska hela punkten kring människors kommunikation alltså strykas för att principerna ska vara acceptabel? Om inte, hur ska man annars formulera en princip som denna för att den alls ska kunna sägas ha något värde i sammanhanget?

Integritetscertifieringens syfte är ingalunda att utestänga någon, eftersom denna certifiering liksom alla certifieringar ju sätter en standard för framtiden. Om t.ex. en miljö- eller kvalitetscertifiering skulle göras med syfte på gårdagen så skulle ju inte något företag överhuvudtaget kunna certifiera sig för någonting.

Frånvaron av riksdagsledamöter väcker en del frågor. Är riksdagsgruppen så homogen så att ingen alls kan tänka fritt och utan att någon tagit ett beslut åt hela gruppen kollektivt? Är riksdagsgruppens medlemmar livrädda för att stå upp för en så enkel princip som brevhemligheten? För det kan väl inte vara så (hemska tanke) att Centerpartiet på riksplanet drivs av en dold och mycket starkt integritetskränkande agenda? Det senare anser jag vara högst osannlikt, men samtidigt så kommer även det upp till ytan när man analyserar frånvaron av riksdagsledamöter som har valt att integritetscertifiera sig.

Om det nu finns någon annan princip som kan anses utestänga riksdagsledamöterna resp. som kan sägas innebära en udd riktad mot ledamöterna så vore det ganska intressant att få veta detta. Information, tack.

Hur kan det då komma sig att EU-valskandidater certifierar sig men inte riksdagsledamöter? Ja, jag vet faktiskt inte. Analyserar man saken ur det perspektivet så landar man väldigt fort i väldigt konstiga slutsatser, så jag tror faktiskt att jag låter bli. Den analysen får läsaren själv göra.

Återstår att se om det kommer någon som helst reaktion från riksdagsbänken med anledning av denna bloggpost. Även en total tystnad säger förvånansvärt mycket, men det kan inte bero på att man inte är medveten om vare sig certifieringen (som bl.a. jag diskuterade med såväl Anders Flanking som Lars Weinehall på partistämman) eller integritetsnätverkets existens.

Läs texten om certifieringen samt principerna här.

UPPDATERING: Det tog exakt 33 minuter från publicering av detta inlägg tills dess att den förste besökaren från ett ipnummer tillhörande Riksdagens förvaltningskontor besökte (och förhoppningsvis läste) inlägget.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , ,

5 Comments »