Ska mitt parti (c) svika i frågan om FRA?

Under en lång tid har jag varit ganska tyst när det gällt bloggande i allmänhet och integritetsfrågor i synnerhet. Redan långt innan det förra valet så skrev jag flitigt bl.a. ang. farorna som ligger i olika typer av övervakning. Alltför ofta fick jag då till svar att man inte behöver vara orolig om man har rent mjöl i påsen, vad nu det har med saken att göra. Renheten i mjölet, hur mycket mjöl jag har och hur stor påse jag har är enbart min ensak. Detta givetvis under förutsättning att jag inte är misstänkt för brott. Då hamnar saken i ett annat läge och man får då finna sig i att man riskerar att övervakas.

Vi har i Sverige länge och väl haft vissa grundläggande skydd som t.ex. ”brevhemlighet” och liknande. Bland annat denna princip tafsas det nu vilt på. Till de ledande politikerna skulle jag vilja fråga vad det är för skillnad på ett brev och ett e-mail? Jag väljer att svara själv. Det är samma sak, men med olika distributionsformer. Inom kort ska Sveriges Riksdag fatta beslut om den s.k. FRA-lagen, vilken ger Försvarets Radioanstalt rätt att avlyssna/läsa trådbunden tele- och internettrafik över landets gränser. Det handlar i praktiken om att man får läsa alla mail som finns på Hotmil, Gmail och även mailen på egen domän hos alla de som ligger på webbhotell som t.ex. One (Danmark) och andra som kör med sina servrar utomlands. Detta oavsett om mailet går från en svensk mailadress till en annan svensk mailadress. Trafiken går nämligen någonstans över Sveriges gräns. I och med detta så får en mycket stor del av svenskarna finna sig i att deras ”privata” mail inte är så särskilt privata längre. Det handlar dessutom inte enbart om var man har sin egen mail, utan resultatet blir detsamma om man skickar sitt mail TILL någon som har sin mail på en server utomlands.

Utan att bli alltför långrandig och ta upp allt som har skrivits på nätet om detta så ska jag peka på en, för min del, viktig sak i sammanhanget. På Centerpartiets hemsida står följande att läsa:

Centerpartiet tror på ett öppet och demokratiskt samhälle. Ett samhälle där människor kan känna sig trygga. Rätten till personlig integritet, var och ens möjlighet att styra över sina egna tankar, sin egen kropp och uppgifterna kring sin person, är grundläggande rättigheter som centerpartiet jobbar aktivt för. Skyddet av den personliga integriteten har en central plats i vår värdegrund. Det öppna och demokratiska samhället hotas i dag på flera sätt. Terroristattacker är tydliga exempel på detta. Datalagring, registrering och misstänksamhet mot andra är andra. Det är viktigt att brottsbekämpningen, till exempel i form av avlyssning, står i samklang med skyddet av den personliga integriteten. Centerpartiet eftersträvar ett öppet samhälle, inte ett övervakarsamhälle där den personliga integriteten inte respekteras.

Detta är en del av det som Centerpartiet gick till val på. Det är också en stor del av anledningen till att jag som liberal finner mig hemma hos Centerpartiet.

Utöver ovanstående formulering så har Centerpartiet i Stockholm för drygt ett år sedan tagit ställning emot FRA-förslaget. Visst förstår jag att hänsyn måste tas vad gäller att hålla ihop alliansen, men detta kan rimligen inte vara en avgörande fråga i det sammanhanget. Hittills så tycker jag mig ha sett alldeles för lite fan-anamma i Centerpartiet. Jag lade min röst på Centerpartiet och alltså inte på vare sig Fredrik Reinfeldt eller Beatrice Ask. I många frågor så ligger vi mycket nära varandra, det medges. Om inte Centerpartiet väldigt snart sätter ner foten i vissa frågor så har partiet grävt sin egen grav inför nästkommande val. Det gagnar knappast något av de andra allians-partierna heller.

Jag propagerade mot det Bodström-samhälle som jag inte ville se. Ska det nu visa sig att jag genom detta gjorde saken värre och bidrog till att skapa ett Ask-samhälle eller ett Odenberg-samhälle? Ska vi rentav kalla det för ett Moderat-samhälle, eller blir det (hemska tanke!) ett Allians-samhälle? Det är gott att det finns socialdemokrater som kritiserar alliansen för FRA-förslaget, men glöm för all del inte de egna påhejarna av liknande otyg. Integritetsbevarande spänner över blockgränserna. Det tråkiga är att man, på grund av detta,  inte kan hitta ett parti som både värnar integriteten och friheten samtidigt som man står för en sund politik i övrigt.

Det är dags för de folkvalda centerpartisterna i riksdagen att säga ifrån och stoppa FRA-lagen. Det räcker inte med Federleys tidigare halvmesyr, att lägga ner sin röst. Förslaget måste helt enkelt stoppas och det görs lämpligen genom att rösta ”NEJ” till förslaget.

Jag utgår från att ärade riksdagsledamöterna inte sviker i detta fall samt att man även direkt efter att förslaget har stoppats initierar en ordentlig undersökning kring huruvida FRA redan idag kränker grundlagen så som beskrivs hos Rick Falkvinge.

Länk till Rick Falkvinge ang. vad FRA:s överdirektör ska ha sagt.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Länk till intressant.se

2 Replies to “Ska mitt parti (c) svika i frågan om FRA?”

  1. Det är värre än du beskriver. All IP-trafik passerar regelmässigt nationsgränsen. Som ett litet exempel: Jag har vid flera tillfällen gjort traceroute på http://www.riksdagen.se (kommandot i windows heter tracert) och sedan lokliserat servrarna längs vägen till mig i Norrbotten. Ibland har informationen tagit ”genvägen” till Barcelona, ibland NewYork, Bern, Hrastnik, Tallin, Moskva osv.. För den oinsatte kan detta tyckas vara galet och alldelens uppåt väggarna, men för IP-trafiken betyder detta förhållande en oerhört stor redundans utan någon som helst mänsklig inblandning, det är detta som gör nätet så driftsäkert. Det gör oftast inget om en kabel grävs av eller om det blir ”trafikstockning” någonstans, trafiken routas bara runt problemet oavsett dess art, inte effektivaste vägen till slutdestinationen, utan till nästa server som kan skicka vidare. Ett mail till grannen tvärs över gatan kan mycket väl ta en svängom till annat land, ja det kan i teorin gå ett varv runt jorden om man har otur. Men detta förhållande kan inte tas som intäkt för att om andra snokar så kan vi lika gärna göra det. För det första så gör inte två fel ett rätt, bara för att andra felar är ingen ursäkt för at själv göra det. För det andra så lever vi inte under de andra regimerna, det är den egna regimen som kan skada en mest. Så är det ju alltid inom datasäkerhet, den betrodda parten är alltid den som kan skada dig mest.

    Bekräfta gärna detta hos någon du har förtroende för, så att du inte behöver betvivla, då kommer du att inse magnituden av FRA-förslaget. Prova gärna Geobytes Trace route locator (klistra in resultatet från den tracert du gjorde). Man blir lika förvånad varje gång.

    Detta är en aspekt många glömmer bort, att det i lika hög grad gäller den information du inhämtar. Har du surfat fel någon gång? Kanske när du söker efter något och vadar i irrelevanta sökträffar. Det blir ju ibland rätt många sidor man besöker bara för att konstatera att det inte vara rätt. Den som grottar i din privata kommunikation ser inte vad du konstaterade, staten ser bara att du efterfrågade och fick dig tillsänt (välj ditt gift). Så surfa inte fel i fortsättningen, det kan användas emot dig.

    Det finns också ett moment av den paradox som uppstår ur falska positiv. Detta när förekomsten av det man vill hitta är lägre än antalet felaktigt positiva svar på testet.

    Låt säga att man upptäckt en ny sjukdom, ”döpåstörtis”. Endast en på miljonen bär på sjukdomen latent. Du utvecklar en testmetod för sjukdomen som har hela 99 procents träffsäkerhet, vilket betyder att man träffar rätt 99 gånger av hundra. Du testar nu en miljon människor. En av 1 miljon bär på sjukdomen, men 1 person av 100 kommer att testas positivt – dvs. att testet säger att de har döpåstörtis fast de inte alls bär på den. Detta är vad 99% träffsäkerhet betyder: 1 procent fel.

    Vad är då en procent av en miljon?

    Det är tiotusen.

    När man då testar en miljon människor, så kommer man bara rent statistiskt att hitta ett fall av döpåstörtis. Men testet kommer inte bara att identifiera en person, det kommer att identifiera tiotusen. Rätt många fel alltså. 10000 när det borde varit 1, det betyder att testet har en felprocent på 99,99%. Alltså, risken att testet visar fel är 99,99 procent! Det kallar jag värdelöst.

    Skala nu upp detta till hela befolkningens privata kommunikation och meningsutbyte, varje dag dygnet runt! Lägg här till att det verkliga buset som vill kommunicera ostört ofta vet hur de skyddar sig, så blir situationen än mer galen, och givetvis också det faktum att sverige inte står under något hot av terrorism eller något annat hemskt som bara används retoriskt. Fråga dig också hur det skiljer sig från maffians löften om ”beskydd” på ett retoriskt plan.. Om du inte XX så kan det hemska YY hända. Som politisk filosofi så kan ett namn klistras på det, Straussism. Men mardrömmar är liksom inte mer sanna än vad drömmar om något gott är. Handlingarna man bygger på de mörka fantasierna är dock verkliga, lika verkliga som dess konsekvenser. Vi talar här om folk som styr med sina mardrömmar istället för visioner om en bättre värld. Mörka hot för nationen att samlas kring, det har använts många gånger historiskt, och det har aldrig någonsin lett till något som eftervärlden kallat gott. Paraleller kan dras till religion som funkat utmärkt genom årtusenden, kort sagt så får de mörka hoten fylla den funktion som skärselden fyllde förr när befolkningen var mer religiös.

  2. Steelneck:
    Du har helt rätt i att internettrafiken routas och säkerligen oftare än vi tror passerar nationsgränsen. Jag försökte dock med mitt inlägg undvika alltför djupa tekniska varianter med en förhoppning om att redan det jag skrev var nog så illa och att det kanske skulle passera pannbenet på någon av de folkvalda riksdagspolitikerna.

Kommenteringsmöjligheten är avstängd.