Man kan inte annat än att fundera hur i fridens namn allianspartierna tänkte när de först plockade upp FRA-lagen ur papperskorgen och sedan med bestämdhet satte hjulen i rullning för att genomdriva denna lag. Denna lags konsekvenser är ytterst svåra att sammanföra med någon nyans av liberal politik.

För det första så verkar lagen helt klart hämmande ur ett näringslivsperspektiv. Bl.a. ryska företag har aviserat att de för att stanna kvar som kunder hos svenska nätägare kräver att trafiken ska routas utanför Sverige. På samma vis så kan vi med säkerhet konstatera att företag som har servrar med känslig information aldrig kommer att placera dessa i Sverige, helt enkelt för att de (eller deras kunder) inte vill dela den informationen med den svenska regeringen. Lagen är helt enkelt näringslivsfientlig.

En annan sak som jag har svårt att få ihop med en borgerlig politik är konsekvensen ur ett underrättelseperspektiv. Vi har idag en civil underrättelsetjänst i form av SÄPO. SÄPO har sina direktiv, och deras verksamhet regleras av olika lagstiftningar. SÄPO är även själva operativa. Vad gäller militiär underrättelsetjänst så har vi redan MUST, och dom vet vi av naturliga skäl mycket mindre om. Även MUST är operativa, om uttrycket nu går att använda i sammanhanget.

Vad gäller FRA så har denna myndighet hittills varit av datainsamlande karaktär, men i och med FRA-lagen så förändras den saken. Nu börjar man även analysera data fullt ut och i huvudsak så rapporterar man alltså till regeringen. Mycket enklare uttryckt så skapar den borgerliga regeringen faktiskt en politisk underrättelsetjänst i och med detta. Vem trodde att en borgerlig regering skulle driva igenom en sådan, och av vilken anledning behöver vi en sådan i Sverige?

Är det dags att inrätta ett liknande pris som Privacy
Internationals Big Brother Award
i Sverige. Det finns
rätt många som skulle kunna nomineras.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,

Länk till intressant.se