Därför kandiderar jag till riksdagslistan #1

Föga överraskande för de som har följt min blogg (inkl. den gamla bloggen som hade en rejäl skara med följare) så brinner jag för frågor rörande skydd av den personliga integriteten. Därför så kommer jag i denna första portion av argument för min kandidatur att uppehålla mig vid dessa. Möjligen blir det så även i argumentsinlägg nummer 2 som kommer inom några dagar. Dessa kommer givetvis att följas av fler inlägg rörande mina argument/bevekelsegrunder.

Redan 1950 skrevs Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och dessa ratificerades av Sverige 1952. Sedan 1995 gäller Europakonventionen såsom lag i Sverige (1994:1219) och det skrevs då även in i Regeringsformen (grundlag) i 2 kapitlet 23 § en bestämmelse om att lag eller annan föreskrift inte får meddelas om denna står i strid med Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen. I Europakonventionen kan man läsa följande:

Artikel 8 – Rätt till skydd för privat- och familjeliv

  1. Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
  2. Offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Låt oss bena ut detta lite grann. Detta gäller alltså vår korrespondens (brev, telefonsamtal, e-post o.s.v.), och här medges alltså ingrepp från en offentlig myndighet under ett antal olika parametrar. Med stöd av lag är den första, men detta håller inte i Sverige, eftersom vi faktiskt har Regeringsformen som omöjliggör just detta alternativ. Hittills har ingen lyckats bevisa att det föreligger ett hot mot nationell säkerhet, allmän säkerhet eller vårt ekonomiska välstånd. Återstår gör då alltså endast principen om ”förebyggande av oordning eller brott” samt ”till skydd för hälsa eller moral”, men även i detta fall måste man ifrågasätta det hela med hänvisning till Regeringsformens bestämmelse om det hela.

Tänkvärt i detta sammanhang är att staten vid krig eller annat nödläge, som hotar statens existens, har derogationsrätt. Det innebär att staten har rätt att med vissa förbehåll avvika från konventionens skyldigheter. Försök att utnyttja denna derogationsrätt har gjorts av bl.a. Grekland efter statskuppen 1967. Detta nekades av kommissionen, eftersom man trots detta inte ansåg att statens existens var hotad. Är vi då alltså i Sverige mer illa ute som nation än vad Grekland var efter statskuppen??? Med största säkerhet inte.

I skenet av ovanstående deklarerar jag härmed klart följande till såväl potentiella väljare, partikamrater, ev. riksdagskollegor och regeringsföreträdare:

Jag kommer att motionera och på andra sätt verka för (samt stödja alla initiativ i denna riktning) för att riva upp FRA-lagen samt för att endera förhindra införandet av Datalagringsdirektivet eller för att riva upp detta om det har lagstadgats innan nåstkommande mandatperiod. Såväl FRA-lagen (egentligen ”lagarna”) som Datalagringsdirektivet står i mina ögon på tvärs med det jag tidigare angivit.

För att förhindra vidare angrepp på allas rätt till en personlig sfär så stödjer jag till fullo införandet av en författningsdomstol som kan pröva olika lagstiftningar som riskerar att kollidera med våra grundlagar. Vidare så kommer jag att verka helt för att all lagstiftning som medför någon form av ingrepp på den personliga integriteten skall föregås av en grundlig konsekvensutredning.

Det finns så många fundamentala fel kring dessa lagar så att jag även tydligt vill deklarera att jag inte ens ser något utrymme för kompromiss i dessa viktiga frågor.

Blir jag med detta otroligt obekväm och jobbig att hantera politiskt så må så vara fallet. Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb och inte en karriär.

Det finns andra mycket bra riksdagskandidater för Centerpartiet som har samma mål som undertecknad. Några följer här: Oscar Fredriksson, Tim Svanberg, Hanna Wagenius, Magnus Andersson och Magnus Persson.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , ,

8 Replies to “Därför kandiderar jag till riksdagslistan #1”

  1. Tips: Se till att ha en fast länk till det här inlägget – eller en egen ”min kandidatur” kategori, så att man inte behöver leta efter det här inlägget!

    Lycka till!

  2. Sophia:
    Det kommer att finnas en fast avdelning (på ena eller andra sättet) till sådant som berör min kandidatur. Jag vet i alla fall nu att jag är nominerad. Återstår att se vilket utfall man kan få vid provvalet.

Kommentarer inaktiverade.