Dag läggs till dag och politiska skeenden förflyttas från aktualitet till historieböckerna. Är då ett förpassande av politiska skeenden till historieböckerna detsamma som att dessa blir glömda/förlåtna och inaktuella? Icke det minsta. Jag har under en lång period haft en tuff brottningsmatch med mig själv.

I den ena ringhörnan fanns ett jag som mådde (och mår) intensivt illa över hur Centerpartiet och de centerpartistiska riksdagsledamöterna går på tvärs mot alla de integritetsmässiga principer som man innan det senaste valet har stått upp för. Detta jag har även förvånats stort över hur olika riksdagsledamöter utan större egen vånda (som det verkar), i efterhand, har förklarat varför de valde att rösta tvärtemot vad de tidigare sagt sig stå för. Detta jag har även funderat över om makten verkligen ska kunna korrumpera så ytterligt illa som det verkar. En korruption som dessutom förklaras med att man måste både ditt och datt för att visa sig regeringsduglig. Därmed så skulle alltså ett totalt svek mot så många väljare plötsligt vara acceptabelt??? Jaget i denna ringhörna har även förundrats över att andelen gummi i riksdagsledamöters ryggrader kan vara så stor samtidigt som dessa ledamöter fortfarande står upp. I denna ringhörna finns stora mängder avsky för att man har sålt ut den personliga integriteten och för att man i så liten grad har lyckats prägla alliansen politik.

I den andra ringhörnan finns ett jag som jag egentligen tycker mycket bättre om. Det är ett jag som präglas av sunt bondförnuft, liberalism, tro på framtiden och en vilja att se Sverige utvecklas på ett positivt vis. De som känner mig vet nog precis vilket jag som åsyftas.

Den matchen är nu över (om inte domslutet överklagas och en ny match utlyses), och min slutsats är klar. Det fanns två tänkbara matchresultat. I det ena fallet så skulle jag helt enkelt vända allt som rör politik i allmänhet och Centerpartiet i synnerhet ryggen för att bara göra som den största delen av medborgarna gör. D.v.s. bara finna mig i beslut och överleva utifrån dessas återverkningar på min vardag. I det andra fallet så skulle jag både betala medlemsavgiften för 2009 och ta en fortsatt kamp för allt det som jag tror på, d.v.s. Centerpartiets partiprogram och manifest. Det blev det senare som till slut avgick med segern, men jag kan lova att det var ovisst fram tills matchklockan ringde.

Nu vet jag att Centerpartiet har ganska gott om pengar i skattkistan, varför mina luskronor knappast spelar någon roll i sammanhanget. Jag vill däremot ogärna se att just mina småslantar hamnar som någon form av bevis på stöd för annat än just partiprogrammet. Det handlar alltså inte om tilltro eller stöd till någon särskild person. Det handlar inte heller om att min medlemsavgift är ett stöd till vare sig Reinfeldt, Tolgfors eller någon annan. Jag stöder det partiprogram som stämman slagit fast samt vissa grundläggande värderingar som har yttrats med kraft i olika manifest. Det är det enda.

Tror jag då att jag har någon chans att påverka Centerpartiet? Tveksamt, men för allas vår rätt till ett privatliv och för alla som delar mina liberala tankar så anser jag att jag i alla fall ska försöka ett tag till. Eftersom jag inte har något reellt mandat eller inflytande så har jag valet att endera försöka skaffa mig detta alternativt att verka från utsidan av de inre cirklarna. Att ”skaffa sig” någon form av mandat är inte det lättaste, eftersom man då på sin fritid måste försöka utkämpa en kamp med etablerade yrkespolitiker som har både lön och medhjälpare.

Visst kan man fundera kring att starta en avdelning och annat, men detta kräver både tid och pengar. Tid är en bristvara och att spada ner ekonomiska medel i en kamp mot ett av de rikaste partierna verkar rätt korkat. Därför känns inte det som något riktigt alternativ heller.

Då återstår ett fåtal vägar. Min blogg är en av dessa. För vad det är värt så kan jag utkämpa fighten här, och det kommer jag att göra. CenterUppropet.se är en annan väg som är framkomlig, och denna stöps just nu om för en relansering inom kort. Här finns det ett antal idéer och tankar, och jag hoppas att vi kan få se deltagande från både traditionella centerpartister och från liberala yngre krafter. Blir det som jag hoppas så kan kanske ett litet gäng samlas kring CenterUppropet för att där föra fram sina tankar och värderingar inför öppen ridå. Centerpartiet består nämligen inte (samma sak gäller för alla partier) till största delen av medlemmarna. En än viktigare grupp är väljarna, och det är dessa som måste få komma till tals. Ung, gammal, kvinna eller man spelar ingen roll. Alla har vi varsin röst och detta måste höras.

Jag blir med andra ord kvar. Lite, lite äldre. Lite mer erfaren. Betydligt mer förbaskad, och kanske t.o.m. en liten aning obekväm. Må så ske!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Länk till intressant.se

20 Comments »