Jag tycker att FRA ska få avlyssna alla svenskar.

Allvarligt talat så kanske vi skulle kunna tänka oss att FRA avlyssnar all trafik för fulla spjäll. Det måste ju bli billigare och enklare än att man ska följa en massa knepiga regler och t.o.m. ska bli kontrollerade i efterhand……. Hur man nu i efterhand kontrollerar en verksamhet som till sin natur är hemlig…..

Nå, vad är det som får mig att skriva att FRA ska få avlyssna oss alla i kubik? Jo, det är såklart förknippat med minst ett villkor. Känn er gärna fria att komma på andra fiffiga villkor. Vilket villkor menar jag då? Jo, FRA kan väl få avlyssna oss alla under förutsättning av samtliga svenska medborgare får fullständig immunitet och amnesti för alla former av ev. lagbrott. Dessutom så får man bara avlyssna i realtid, d.v.s. inget som helst egentligt lagringsmedium får användas.

Vettigt……….. eller kanske bara ironi? 🙂

En länk för centerpartister som är emot FRA-lagen

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Länk till intressant.se

Åkesson blandar bort korten.

När man debatterar så liknas detta ofta med kortspel av olika slag. Man kan sitta med en bra hand, man kan syna sin motståndare och en del andra kortspelsparalleller.

I dagens SvD skriver FRA:s överdirektör Ingvar Åkesson på ett sätt som, om man drar liknelsen till kortspel, skulle innebära att han spelar endera ”Finns i sjön” eller möjligen ”Hej knekt”. Dessutom så sitter han med kort i rockärmen och blandar om alla kort så snart man tittar bort.

Åkesson kör med en variant som dels går ut på ett storebrorsaktigt ”klart att ni kan lita på oss” och dels så spelar han på någon form av sympativädjande sträng. Samtidigt med detta så ägnar han sig också friskt åt att skjuta in osanningar och förtiga sådant som faktiskt är mycket, mycket viktigt. Jag ska återkomma kring detta. Innan jag går in på enskilda detaljer så kan jag bara fundera över vad den gode överdirektören överhuvudtaget gör ute i mediadebatten. Det kanske vore en god idé om han konstaterade att beslutet kring FRA-lagen inte är helt färdigt ännu, och att han som hög tjänsteman nu faktiskt bedriver politik. Som tillägg till mitt förra inlägg så får jag nu ställa frågan om det är personliga lojaliteter mellan politiker och tjänstemän som ska driva det politiska spelet i Sverige? Vad ska vi då med demokratin till?

Ett par punkter (av många tänkbara) citeras nedan och jag ska kommentera just dessa. Först vill jag dock påtala ett ganska grovt övertramp från Åkesson. Det är såvitt jag kan se faktiskt t.o.m. en lögn vars syfte är att förringa bloggosfären och kritiska röster. Åkesson menar att FRA och FRA:s personal trakasseras muntligt och skriftligt samt att personlaen och deras familjer har utsatts för hot, inkl. rena hot om våld. Enligt Åkesson så ska allt detta göras av debattörer? Jag läste även igår (minns tyvärr inte var) att han någon annanstans menat att det var de ondskefulla bloggarna som hade snokat fram och hängt ut personal med namn och annat på internet. För det första så tar undertecknad (liksom såvitt jag vet) i stort sett alla bloggar bestämt avstånd från sådant som beskrivs. Däremot så bör nu faktiskt Ingvar Åkesson tala om vilken/vilka bloggare och debattörer som han anser är skyldiga till detta. Jag kan nämligen inte hitta någon sådan uppgift.

”Varför bemöts debattglada lekmän med respekt medan erfarna yrkesmänniskor avfärdas? ……….. Varför bemöts de inte likvärdigt?”

Det kan möjligen ha att göra med att de ”debattglada lekmännen” och medborgarna faktiskt inte har (trots att många tror det) någon grundlagsskyddad rätt till personlig integritet, och att de ”förbättringar” som införts i lagen endast har en hypotetisk, praktisk verkan efter att ett integritetsintrång har skett.

”Det här uppfattas nu som ett hot mot svenska folkets privatliv. Det är svårt att få ihop. När blev våra privatliv utländska företeelser?”

Våra privatliv blev utländska företeelser i samma ögonblick som inhämtad information blev en bytesvara. Våra privatliv blev utländska företeelser på grund av t.ex. USA:s sätt att driva t.ex. WIPO och annat av samma karaktär som en mellanstalig fråga där mellanstatliga krav ställs. Våra privatliv blir utländska företeelser helt enkelt p.g.a. att internet fungerar så som det fungerar.

”FRA ska signalspana till stöd för regeringens utrikes, säkerhets- och försvarspolitik och i övrigt för att kartlägga yttre hot mot landet.”

Och de övriga variationerna såsom valutaspekulation och andra generella termerna då? Var i lagtexten finns det klart reglerat exakt, och utan möjlighet till att det blir en tolkningsfråga, vad FRA ska signalspana på?

”FRA kan alltså inte spana på inhemska företeelser. Därmed faller påståendet att FRA skulle jaga fildelare lika platt som att FRA skulle spana på svenska folket i övrigt.”

Ööööh… Har Åkesson alls någon som helst aning om att t.ex. USA är fullständigt beredda att värna sin älskade musikindustri (OBS! Inte artisterna) genom sanktionshot och även att sätta upp vissa krav för att hela nationer ska få finnas med i vissa handelsorganisationer? Jag kan tänka mig att lagstiftarna möjligen har missat just denna punkt, men genom att höja en sådan fråga som fildelning till en fntastisk nivå så kommer det oundvikligen att kunna bli möjligt att FRA visst får lov att jaga fildelare. Allt är en definitionsfråga och (jag säger det än en gång) medborgarna saknar nödvändigt integritetsskydd i grundlagen mot alla avarter.

”Reglerna blir verkliga genom den automatiska inhämtning med hjälp av sökbegrepp som lagen föreskriver.”

Lagen föreskriver inga som helst sökbegrepp. Betänkanden och liknande kan göra detta, men är inte betänkanden föränderliga över tid?

”Ändå odlas uppfattningen att FRA skall lyssna på alla svenskars telefonsamtal, läsa deras e-post och sms.
En vidrig tanke. Hur kan så många tro att en demokratiskt vald riksdag skulle vilja sitt folk så illa?”

Det som påstås ska ske och som även är helt i överensstämmelse med verkligheten enl. FRA-lagen. En massiv, maskinell massavlyssning av det svenska folket kommer att ske. Vad gäller den ”vidriga” tanken om avlyssning och hur medborgarna kan tro att en demokratiskt vald riksdag skulle vilja folk så illa så övergår det hela här till ett rent mörkande av dolda agendor. Anledningen till att den demokratiskt valda regeringen inte får förtroendet i denna fråga av folk är just på grund av att den demokratiskt valda regeringen inte har uppträtt demokratiskt utan att man både har satt sig över demokratiska partibeslut och använt sådant som partipiskor. Denna ordning har även den folkpartistiske gruppledaren förklarat som helt i enlighet med den parlamentariska demokrati som råder i Sverige, och att detta inte skulle förändras. Om det svenska folket på demokratisk väg hade tillfrågats om FRA-lagen så hade lagen enligt opinionsundersökningar inte haft en chans att realiseras.

Betänk nu följande:

1. En svensk medborgare kommer inte att ha vetskap om vilka sökbegrepp som gäller för FRA.

2. En svensk medborgare kommer inte att ha vetskap i förväg om han/hon utsätts för avlyssning.

3. En svensk medborgare kommer inte att ha rätt att få vetskap i efterhand om att avlyssning har skett, vare sig det visat sig obefogat eller ej.

4. En svensk medborgare som har avlyssnats av FRA och där uppgifter kommit på avvägar som i slutänden kan ha vållat mycket stor skada för denna medborgare har ingen som helst rätt att ens begära skadestånd av staten. Inte ens om vidare läckage skulle uppstå och den hemliga radioanstalten bevisligen kan sägas vara ansvarig så finns det rätt till skadestånd för en medborgare.

Hela FRA-lagen är angripen från en totalt felaktig vinkel, och det är detta som är häpnadsväckande. Börja för jisse namn med att i grundlag säkra de svenska medborgarnas personliga integritet. När detta är klart så är fältet öppet för att kring detta diskutera signalspaning, riktad eller av annan sort, som kan harmoniera med det integritetsskydd som medborgarna då har. DET är den rätta tågordningen.

Som slutkläm, återigen…. Vad i fridens namn har Ingvar Åkesson att göra i en politiskt inriktad debattartikel i Svenska Dagbladet? Är det en av Åkessons uppgifter att bedriva politik? Skulle inte tro det. Därför så kan jag bara uppmana Ingvar Åkesson att vänligen sätta sig ner igen.

Länk till Åkessons debattartikel

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Länk till intressant.se

Vad driver politiker FRAmåt?

En sak som förbryllar mig nu i efterdyningarna av FRA-beslutet den 18 juni är hur frågan i förlängningen har hanterats på många håll. Det är absolut helt och fullt frivilligt att anmäla sig (eller låta bli) som supporter av CenterUppropet, tro inte att jag menar annat.

Det finns en och annan centerpartist som faktiskt uttryckt både besvikelse över och motstånd mot införandet av FRA-lagen. Dessa centerpartister (och FRA-motståndare) har helt uppenbart valt alternativa vägar för att uttrycka detta än att teckna sig som supporters av CenterUppropet. Bland annat så har man i något fall valt att istället demonstrera på gator och torg. Inget ont om sådana initiativ. Snarare så är det utmärkta sätt att försöka påverka politiken tillsammans med andra metoder. Framförallt så kanske en demonstration kan ses som en styrkedemonstration som kan påverka allmänheten i en viss riktning, men bortsett från det så minns jag faktiskt inte någon demonstration i Sverige som i egentlig mening av egen kraft har påverkat politiken.

Jag har funderat på varför dessa centerpartister har valt de alternativa vägarna, men blir inte riktigt klok på det hela. Är det så att det är något med CenterUppropet som inte är politiskt korrekt? Är det så att man inte tror på möjligheten att CenterUppropet ska kunna påverka partiet? Är det så att man inte kan ställa upp på kraven, trots att vi egentligen håller med varandra?

En punkt som kanske har fått för stort fokus är att vi kräver en extrastämma, och kring den detaljen har vi försökt vara så tydliga som möjligt. Om riksdagsgruppen följer partiprogrammet och gällande stämmobeslut så behövs knappast en extrastämma, eller hur? På något ställe har jag sett att man ifrågasatt att vi på något vis skulle vilja diktera extrastämmans beslut. Det senare är naturligtvis helt felaktigt, utan det handlar om en möjlighet för partiet att få uttrycka sin egentliga mening (en gång till) så att partiledningen och riksdagsgruppen förstår den. Om däremot en sådan stämma skulle visa på att stämman har ändrat sitt beslut så är just detta spel över för vår del. Den (i och för sig milda) kritiken kring denna fråga har fått en konstig kantring. Vi ska minsann inte tro att vi kan diktera vad stämman ska besluta (vilket vi inte försöker), men riksdagsgruppen ska då tydligen med all rätt bara kunna ignorera stämmobeslutet. Om det senare är det som gäller så innebär väl det i praktiken att stämmor överhuvudtaget är rätt onödiga? Partiledningen och riksdagsgruppen styr ju ändå i motsatt riktning och den rätten har man alltså. Var är logiken?

Vårt krav på en extrastämma handlar enbart om vägen till målet, d.v.s. att de övriga kraven ska kunna lyftas. Slopar vi däremot kravet på stämman så handlar det ju i praktiken blott och enbart om att vi kräver att man följer partiprogrammet och stämmobesluten. Är det detta som är skrämmande för de andra som tycker likadant som oss???

En sak som slår mig och som samtidigt bekymrar mig ofantligt mycket är följande fråga. Är det egentligen så att partiets politik varken styrs av program, stämmor, ideologier eller sakliga debatter? Styrs den centerpartistiska partipolitiken i själva verket av partipiskor och personliga lojaliteter? Om så är fallet så undrar i alla fall jag exakt hur mycket demokratiska principer egentligen är värda.

Läs även dagsfärska inlägg hos:

Bloggen Bent

Lakes Lakonismer

Magnus Persson

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Länk till intressant.se