Jag tycker att FRA ska få avlyssna alla svenskar.

Allvarligt talat så kanske vi skulle kunna tänka oss att FRA avlyssnar all trafik för fulla spjäll. Det måste ju bli billigare och enklare än att man ska följa en massa knepiga regler och t.o.m. ska bli kontrollerade i efterhand……. Hur man nu i efterhand kontrollerar en verksamhet som till sin natur är hemlig…..

Nå, vad är det som får mig att skriva att FRA ska få avlyssna oss alla i kubik? Jo, det är såklart förknippat med minst ett villkor. Känn er gärna fria att komma på andra fiffiga villkor. Vilket villkor menar jag då? Jo, FRA kan väl få avlyssna oss alla under förutsättning av samtliga svenska medborgare får fullständig immunitet och amnesti för alla former av ev. lagbrott. Dessutom så får man bara avlyssna i realtid, d.v.s. inget som helst egentligt lagringsmedium får användas.

Vettigt……….. eller kanske bara ironi? 🙂

En länk för centerpartister som är emot FRA-lagen

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Länk till intressant.se

Åkesson blandar bort korten.

När man debatterar så liknas detta ofta med kortspel av olika slag. Man kan sitta med en bra hand, man kan syna sin motståndare och en del andra kortspelsparalleller.

I dagens SvD skriver FRA:s överdirektör Ingvar Åkesson på ett sätt som, om man drar liknelsen till kortspel, skulle innebära att han spelar endera ”Finns i sjön” eller möjligen ”Hej knekt”. Dessutom så sitter han med kort i rockärmen och blandar om alla kort så snart man tittar bort.

Åkesson kör med en variant som dels går ut på ett storebrorsaktigt ”klart att ni kan lita på oss” och dels så spelar han på någon form av sympativädjande sträng. Samtidigt med detta så ägnar han sig också friskt åt att skjuta in osanningar och förtiga sådant som faktiskt är mycket, mycket viktigt. Jag ska återkomma kring detta. Innan jag går in på enskilda detaljer så kan jag bara fundera över vad den gode överdirektören överhuvudtaget gör ute i mediadebatten. Det kanske vore en god idé om han konstaterade att beslutet kring FRA-lagen inte är helt färdigt ännu, och att han som hög tjänsteman nu faktiskt bedriver politik. Som tillägg till mitt förra inlägg så får jag nu ställa frågan om det är personliga lojaliteter mellan politiker och tjänstemän som ska driva det politiska spelet i Sverige? Vad ska vi då med demokratin till?

Ett par punkter (av många tänkbara) citeras nedan och jag ska kommentera just dessa. Först vill jag dock påtala ett ganska grovt övertramp från Åkesson. Det är såvitt jag kan se faktiskt t.o.m. en lögn vars syfte är att förringa bloggosfären och kritiska röster. Åkesson menar att FRA och FRA:s personal trakasseras muntligt och skriftligt samt att personlaen och deras familjer har utsatts för hot, inkl. rena hot om våld. Enligt Åkesson så ska allt detta göras av debattörer? Jag läste även igår (minns tyvärr inte var) att han någon annanstans menat att det var de ondskefulla bloggarna som hade snokat fram och hängt ut personal med namn och annat på internet. För det första så tar undertecknad (liksom såvitt jag vet) i stort sett alla bloggar bestämt avstånd från sådant som beskrivs. Däremot så bör nu faktiskt Ingvar Åkesson tala om vilken/vilka bloggare och debattörer som han anser är skyldiga till detta. Jag kan nämligen inte hitta någon sådan uppgift.

”Varför bemöts debattglada lekmän med respekt medan erfarna yrkesmänniskor avfärdas? ……….. Varför bemöts de inte likvärdigt?”

Det kan möjligen ha att göra med att de ”debattglada lekmännen” och medborgarna faktiskt inte har (trots att många tror det) någon grundlagsskyddad rätt till personlig integritet, och att de ”förbättringar” som införts i lagen endast har en hypotetisk, praktisk verkan efter att ett integritetsintrång har skett.

”Det här uppfattas nu som ett hot mot svenska folkets privatliv. Det är svårt att få ihop. När blev våra privatliv utländska företeelser?”

Våra privatliv blev utländska företeelser i samma ögonblick som inhämtad information blev en bytesvara. Våra privatliv blev utländska företeelser på grund av t.ex. USA:s sätt att driva t.ex. WIPO och annat av samma karaktär som en mellanstalig fråga där mellanstatliga krav ställs. Våra privatliv blir utländska företeelser helt enkelt p.g.a. att internet fungerar så som det fungerar.

”FRA ska signalspana till stöd för regeringens utrikes, säkerhets- och försvarspolitik och i övrigt för att kartlägga yttre hot mot landet.”

Och de övriga variationerna såsom valutaspekulation och andra generella termerna då? Var i lagtexten finns det klart reglerat exakt, och utan möjlighet till att det blir en tolkningsfråga, vad FRA ska signalspana på?

”FRA kan alltså inte spana på inhemska företeelser. Därmed faller påståendet att FRA skulle jaga fildelare lika platt som att FRA skulle spana på svenska folket i övrigt.”

Ööööh… Har Åkesson alls någon som helst aning om att t.ex. USA är fullständigt beredda att värna sin älskade musikindustri (OBS! Inte artisterna) genom sanktionshot och även att sätta upp vissa krav för att hela nationer ska få finnas med i vissa handelsorganisationer? Jag kan tänka mig att lagstiftarna möjligen har missat just denna punkt, men genom att höja en sådan fråga som fildelning till en fntastisk nivå så kommer det oundvikligen att kunna bli möjligt att FRA visst får lov att jaga fildelare. Allt är en definitionsfråga och (jag säger det än en gång) medborgarna saknar nödvändigt integritetsskydd i grundlagen mot alla avarter.

”Reglerna blir verkliga genom den automatiska inhämtning med hjälp av sökbegrepp som lagen föreskriver.”

Lagen föreskriver inga som helst sökbegrepp. Betänkanden och liknande kan göra detta, men är inte betänkanden föränderliga över tid?

”Ändå odlas uppfattningen att FRA skall lyssna på alla svenskars telefonsamtal, läsa deras e-post och sms.
En vidrig tanke. Hur kan så många tro att en demokratiskt vald riksdag skulle vilja sitt folk så illa?”

Det som påstås ska ske och som även är helt i överensstämmelse med verkligheten enl. FRA-lagen. En massiv, maskinell massavlyssning av det svenska folket kommer att ske. Vad gäller den ”vidriga” tanken om avlyssning och hur medborgarna kan tro att en demokratiskt vald riksdag skulle vilja folk så illa så övergår det hela här till ett rent mörkande av dolda agendor. Anledningen till att den demokratiskt valda regeringen inte får förtroendet i denna fråga av folk är just på grund av att den demokratiskt valda regeringen inte har uppträtt demokratiskt utan att man både har satt sig över demokratiska partibeslut och använt sådant som partipiskor. Denna ordning har även den folkpartistiske gruppledaren förklarat som helt i enlighet med den parlamentariska demokrati som råder i Sverige, och att detta inte skulle förändras. Om det svenska folket på demokratisk väg hade tillfrågats om FRA-lagen så hade lagen enligt opinionsundersökningar inte haft en chans att realiseras.

Betänk nu följande:

1. En svensk medborgare kommer inte att ha vetskap om vilka sökbegrepp som gäller för FRA.

2. En svensk medborgare kommer inte att ha vetskap i förväg om han/hon utsätts för avlyssning.

3. En svensk medborgare kommer inte att ha rätt att få vetskap i efterhand om att avlyssning har skett, vare sig det visat sig obefogat eller ej.

4. En svensk medborgare som har avlyssnats av FRA och där uppgifter kommit på avvägar som i slutänden kan ha vållat mycket stor skada för denna medborgare har ingen som helst rätt att ens begära skadestånd av staten. Inte ens om vidare läckage skulle uppstå och den hemliga radioanstalten bevisligen kan sägas vara ansvarig så finns det rätt till skadestånd för en medborgare.

Hela FRA-lagen är angripen från en totalt felaktig vinkel, och det är detta som är häpnadsväckande. Börja för jisse namn med att i grundlag säkra de svenska medborgarnas personliga integritet. När detta är klart så är fältet öppet för att kring detta diskutera signalspaning, riktad eller av annan sort, som kan harmoniera med det integritetsskydd som medborgarna då har. DET är den rätta tågordningen.

Som slutkläm, återigen…. Vad i fridens namn har Ingvar Åkesson att göra i en politiskt inriktad debattartikel i Svenska Dagbladet? Är det en av Åkessons uppgifter att bedriva politik? Skulle inte tro det. Därför så kan jag bara uppmana Ingvar Åkesson att vänligen sätta sig ner igen.

Länk till Åkessons debattartikel

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Länk till intressant.se

Vad driver politiker FRAmåt?

En sak som förbryllar mig nu i efterdyningarna av FRA-beslutet den 18 juni är hur frågan i förlängningen har hanterats på många håll. Det är absolut helt och fullt frivilligt att anmäla sig (eller låta bli) som supporter av CenterUppropet, tro inte att jag menar annat.

Det finns en och annan centerpartist som faktiskt uttryckt både besvikelse över och motstånd mot införandet av FRA-lagen. Dessa centerpartister (och FRA-motståndare) har helt uppenbart valt alternativa vägar för att uttrycka detta än att teckna sig som supporters av CenterUppropet. Bland annat så har man i något fall valt att istället demonstrera på gator och torg. Inget ont om sådana initiativ. Snarare så är det utmärkta sätt att försöka påverka politiken tillsammans med andra metoder. Framförallt så kanske en demonstration kan ses som en styrkedemonstration som kan påverka allmänheten i en viss riktning, men bortsett från det så minns jag faktiskt inte någon demonstration i Sverige som i egentlig mening av egen kraft har påverkat politiken.

Jag har funderat på varför dessa centerpartister har valt de alternativa vägarna, men blir inte riktigt klok på det hela. Är det så att det är något med CenterUppropet som inte är politiskt korrekt? Är det så att man inte tror på möjligheten att CenterUppropet ska kunna påverka partiet? Är det så att man inte kan ställa upp på kraven, trots att vi egentligen håller med varandra?

En punkt som kanske har fått för stort fokus är att vi kräver en extrastämma, och kring den detaljen har vi försökt vara så tydliga som möjligt. Om riksdagsgruppen följer partiprogrammet och gällande stämmobeslut så behövs knappast en extrastämma, eller hur? På något ställe har jag sett att man ifrågasatt att vi på något vis skulle vilja diktera extrastämmans beslut. Det senare är naturligtvis helt felaktigt, utan det handlar om en möjlighet för partiet att få uttrycka sin egentliga mening (en gång till) så att partiledningen och riksdagsgruppen förstår den. Om däremot en sådan stämma skulle visa på att stämman har ändrat sitt beslut så är just detta spel över för vår del. Den (i och för sig milda) kritiken kring denna fråga har fått en konstig kantring. Vi ska minsann inte tro att vi kan diktera vad stämman ska besluta (vilket vi inte försöker), men riksdagsgruppen ska då tydligen med all rätt bara kunna ignorera stämmobeslutet. Om det senare är det som gäller så innebär väl det i praktiken att stämmor överhuvudtaget är rätt onödiga? Partiledningen och riksdagsgruppen styr ju ändå i motsatt riktning och den rätten har man alltså. Var är logiken?

Vårt krav på en extrastämma handlar enbart om vägen till målet, d.v.s. att de övriga kraven ska kunna lyftas. Slopar vi däremot kravet på stämman så handlar det ju i praktiken blott och enbart om att vi kräver att man följer partiprogrammet och stämmobesluten. Är det detta som är skrämmande för de andra som tycker likadant som oss???

En sak som slår mig och som samtidigt bekymrar mig ofantligt mycket är följande fråga. Är det egentligen så att partiets politik varken styrs av program, stämmor, ideologier eller sakliga debatter? Styrs den centerpartistiska partipolitiken i själva verket av partipiskor och personliga lojaliteter? Om så är fallet så undrar i alla fall jag exakt hur mycket demokratiska principer egentligen är värda.

Läs även dagsfärska inlägg hos:

Bloggen Bent

Lakes Lakonismer

Magnus Persson

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Länk till intressant.se

Vad menar Centerpartiet… egentligen?

Centerpartiets ledning med Anders Flanking i spetsen har för några dagar sedan meddelat att man gärna vill träffa oss i CenterUppropet med anledning av att Centerpartiet är ett öppet och lyssnande parti som ser det som självklart att ta tillvara medlemmarnas engagemang.

Vi har ställt oss positiva till ett sådant möte, i syfte att försöka hitta en lämplig väg framåt. Något som i slutänden givetvis helst ska leda till att partiets ansikte räddas i viss mån. Man har ju nämligen i samband med FRA-voteringen uppvisat ett totalt ointresse för att följa såväl partiprogram som demokratiskt fattade stämmobeslut, och ett sådant svek kan helt naturligt inte passera obemärkt för medborgarna/väljarna.

Anledningen till vårt engagemang är naturligtvis en önskan om att värna partiets fortsatta utveckling och tillvaro i Riksdagen. Vår önskan har alltså inte på något vis varit att orsaka splittring, utan vi har drivit uppropet enbart i syfte att hela partiet. Vi pratar här om ett parti som utan hänsyn har satt sig över den interna demokratin och i efterhand även har visat att man tror att ett upprepande av osanningar ska leda till att medlemmar och väljare blir nöjda och tystnar. Som information kan jag nämna att en osanning inte blir en sanning bara på grund av att den upprepas nog många gånger.

CenterUppropet har rest ett antal krav, och ett av dessa krav har vissa uppfattat som någon form av problem. Vi har nämligen begärt en extrastämma med anledning av ovanstående. Trots att vi har försökt vara tydliga med att denna extrastämma endst är vägen mot målet så har vissa valt att misstolka det som att stämman i sig är målet. Så är inte fallet. Någon har även valt att kritisera oss för att vi skulle diktera vad som skulle beslutas på stämman. Så är naturligtvis inte fallet. En extrastämma har vi begärt uteslutande för att få till stånd de övriga kraven. Om en sådan stämma däremot anmäler det som sin åsikt att upphäva tidigare stämmobeslut och istället stödja de beslut som har fattats i partiledningen så är det givetvis det som gäller.

Läget så som det är idag är nämligen det att stämman och partiet har sagt en sak och partiledningen/riksdagsgruppen har gjort en helt annan sak. Det handlar för vår del om att vi vill veta vilket det är som egentligen gäller. Är det verkligen så att demokratiskt fattade stämmobeslut inte ska gälla? Om någon kan klargöra detta utan en extrastämma så är jag idel öra.

Förutsättningarna inför mötet mellan partiet och CenterUppropet har vi gärna velat se positivt på, men samtidigt så måste vi vara realistiska. Enligt TT så har nämligen såväl Anders Flanking som Maud Olofsson i viss mån redan grusat förhoppningen om det öppna och lyssnande partiet. Eller…. Man kan säkert lyssna, för att direkt därefter ignorera det man hörde.

Enligt Anders Flanking så är en extrastämma inte att tänka på. Flanking säger till TT:

– Vi kan inte ha en extrastämma varje gång som det uppstår kritik mot ett beslut.

Med denna kommentar så jämställer han hela integritetsfrågan och det faktum att partiet faktiskt åsidosätter både stämmobeslut och partiprogrammet med kritik om t.ex. ersättningsnivåer och andra frågor som snarare handlar om nyanser.

Maud Olofsson konstaterar uttalar sig i samma nyhetsblock från TT att hon välkomnar debatten kring integritetsfrågor och även att hon har försökt lyfta dessa frågor. Med detta sagt så konstaterar hon dock även att det inte är aktuellt att häva FRA-lagen samt (En varning till känsliga läsare. Följande citat är direkt skrämmande) att:

En lag är 100 procent bättre än ingen lag alls.

Här öppnas verkligen Pandoras ask, och möjligheter för allehanda lagstadgade övergrepp skapas. En av de olyckorna som släpps ut ur asken kan möjligen vara en kraftig decimering av väljarstödet för det parti som i undertecknads ögon trots allt har det bästa partiprogrammet (om man bara följde det). Det framgår ännu inte om Maud Olofsson lyckats stänga asken innan även hoppet lämnade asken/människan, men låt oss för allas vår skull hoppas att inte alla olyckor släpptes ut. Om så skulle vara fallet så har vi sannolikt ytterligare lagar av diverse karaktär att se fram emot.

Alltså…. ingen extrastämma. Det skulle vi ha kunnat leva med om andra förutsättningar uppfylldes. Alltså…. ingen hävning av FRA-lagen. Detta tillhör de mer centrala kraven för vår del. Detta är alltså förutsättningarna innan det öppna och lyssnande partiet ens börjar lyssna på oss vid det möte som ska hållas.

Vad återstår då av de krav som CenterUppropet har rest? Tillsättande av en referensgrupp eller ett ideologiskt råd. Här tyckte vi nog att detta kunde skötas i demokratisk ordning vid en stämma, men eftersom en sådan tydligen inte är aktuell så faller sannolikt den punkten också.

Det sista kravet som CenterUppropet har rest är kravet på en detaljerad förklaring till varför rikstingets beslut hävdes och FRA-lagen röstades igenom. Det mantra som hörs från partiledning och rikspolitiker är att lagen är i enlighet med partiprogrammet, så här finns uppenbarligen en skillnad i hur man har uppfattat partiprogrammet. Med detta i åtanke så kan man verkligen undra över om en sådan förklaring som är hållbar kommer att avges.

Detta var en inventering av läget inför det förestående mötet, och man kan väl konstatera att partiet faktiskt inte har skapat de bästa förutsättningarna. I synnerhet som man i huvudsak har valt att så långt möjligt föra en ensidig debatt via media snarare än att debattera direkt med oss. I Radio Uppland igår skedde dock detta, och då framkom ett verkligt fantastiskt argument från centerpartisten Leif Johansson för FRA-lagen. Leif Johansson säger i den intervjun (något förenklat) att det om kanske 15 år kan uppstå ett yttre hot mot Sverige och medborgarna. Menar han alltså med detta att det svenska folket ska avlyssnas i 15 år först?

Länkar:

Sydsvenskan

Länstidningen i Östersund

Flanking om mötet med CenterUppropet

CenterUppropet

Dexion är vass

Laszlo Varga Kan Själv

Bloggen Bent om Flanking och integriteten

Lakes Lakonismer visar tänderna

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Länk till intressant.se

Är Centerpartiet liberalt?

I spåren efter riksdagens beslut om införande av FRA-lagen har ganska mycket hänt, inte minst i bloggosfären. Det vi har hunnit se är hur den politiska kartan successivt ritas om, och det är min gissning att detta ingalunda är färdigt ännu. Vissa bloggare har aviserat att man lämnar Centerpartiet och vissa andra (som undertecknad) har valt att istället ta fighten för ett återställande av Centerpartiet till den liberala integritetsväktare som partiet var inför det senaste valet. Partiprogrammet är fortfarande det bästa i svensk politik sett till helheten, men ett sådant program förpliktar också.

Om inte väljarna klart uppfattar att partiet verkligen jobbar för att driva sin egen politik inom ramen för alliansen så blir hela partiprogrammet närmast något som man kan driva med. Centerpartiet har mig veterligen alltid stått upp för sin politik. Vem minns inte när Thorbjörn Fälldin vägrade att dagtinga med sitt samvete för så många år sedan. Stämpeln som partiet då fick var att vi skulle vara någon bisarr form av ”regeringsvältare”. Till de som är rädda för liknande varianter så vill jag bara peka på att det ansvar ett parti ytterst har är det mot sina väljare. Hur många andra partier i svensk politik har på det viset stått upp för sin politik och sina väljare. Jag kan inte påminna mig något, men jag kan ha fel.

Vad gäller FRA-frågan så har Fredrik Reinfeldt redan förra året inbjudit till någon form av chicken-race som gått ut på att om han inte får stöd för FRA-lagen så skulle han avgå. Ett sådant chicken-race behöver inte Centerpartiet vara rädda för. Kommer en sådan utmaning i en fråga som är så fundamental för partiet (åtminstone enligt partiprogrammet) så är det min bestämda uppfattning att partiet bör anta den utmaningen. Den som då ytterst fäller regeringen är i sådana fall Reinfeldt och Moderaterna, och det för en fråga som det är tveksamt om man själva har mandat från sina väljare att driva.

En sak som vi Centerpartister inför valet hårt kritiserade var den s.k. nånannanismen, vilken enkelt uttryckt går ut på att alltför många förlitar sig på att någon annan ska utföra saker och ting för en. Lever vi i det fallet som vi själva lär, eller är det möjligen så att CenterUppropet har fel i sin tes om att motståndet är stort inom partiet mot FRA-lagen. Om vi nu inte har fel (och det tror vi inte) så är det kanske dags att centerpartister över landet på allvar börjar anmäla sitt stöd för uppropet. Annars så ger vi faktiskt partiet mandat att även i fortsättningen strunta i partiprogrammet, stämmobeslut och annat. Är det så vi vill ha det? Om inte, så ber jag de medlemmar i partiet som läser detta att anmäla sig till supporterlistan. Det kostar inget, och det är mycket enkelt.

För enkelhetens skulle så lägger jag en länk här direkt till anmälningsformuläret. Lägg dock gärna tid på att läsa igenom vår kravlista, som egentligen är mycket enkel. Senare idag kommer vi även att slå igång forumet där det går bra att diskutera olika frågor i anslutning till uppropet, men givetvis så finns det även utrymme att ta upp andra frågor också.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Länk till intressant.se