Nu är argumenten FÖR FRA-lagen helt slut.

Man kan ju undra hur det egentligen är ställt med argumentationen från förespråkarna för FRA-lagen. Finns det verkligen inga riktiga och sakliga argument som verkligen har relevans?

Hittills så har vi sett hur massavlyssningen har liknats vid fartkameror på internet och diverse andra tekniska dumheter. Vi har fått oss serverade fullständigt irrelevanta argument för varför FRA-lagen skulle vara nödvändig. Vi har sett debattartiklar som innehåller både ett påstående om en sak som något senare i samma artikel direkt motsägs. Vi har sett hur den politiska argumentationen för denna lag nästan helt drivs av en politiskt tillsatt tjänsteman, vilket ju faktiskt indikerar att politiker inte behövs. Vi har sett hur argument som består i att FRA lika gärna kan läggas ner om vi inte accepterar det integritetsintrång som FRA-lagen innebär. Det senare argumentet kommer märkligt nog i huvudsak från FRA-lagens förespråkare vilket ju kan tyckas vara lite märkligt. Vänligen så ber jag då förespråkarna att inte försöka påtala att t.ex. jag har sagt att FRA ska läggas ner. FRA:s existens kan förvisso aldrig någonsin motiveras med att man måste finnas för att avlyssna det svenska folket, men trots att FRA idag är en smula otidsenligt så tror jag att det finns en möjlighet att FRA kan finnas kvar. Inte via FRA-lagen, men av andra skäl.

Den senaste briljanta insatsen från generaldirektören för FRA, Ingvar Åkesson, består i att skrapa allra längst ner i argumentstunnans botten. I dagens SvD så motiverar Åkesson FRA:s existens genom att glänta på förlåten en smula och avslöja exempel på vad FRA har lyckats med. Det som avslöjas är bakgrunder och skeenden kring två dödskrascher med flygplan samt information om Tjetjenienkriget och ett förhindrat politiskt mord i Sverige. Så bra att man lyckats med detta sedan 1985. Låt oss bara hoppas att det senaste av dessa skeenden, som faktiskt inträffade på 2000-talet, har sin bakgrund i eteravlyssning.

En sak som framstår som en fullständig gåta för mig är på vilket sätt dessa fyra insatser skulle vara ett argument för FRA-lagen. Är det någon som kan förklara relevansen för mig?

Jag har funderat en del på varför man så envist klänger sig fast vid att man måste massavlyssna medborgarna för att man alls ska lyckas hålla på med försvarunderrättelsetjänst, och jag har faktiskt en teori. Skulle det kunna vara så att man tekniskt sett fortfarande befinner sig på det kalla krigets tid? FRA har ju historiskt lyssnat på ett brett spektrum av radiosignaler för att kunna fånga upp relevant radiokommuniation. Överför man samma bredspektrum-tänk till internet så motsvaras det ju faktiskt av just massavlyssningen. Om det är här grunden till argumentationen ligger så kan jag bara konstatera att vi knappeligen har en mer omodern myndighet någon annanstans i landet. Kan det vara så att FRA i sin kärna är så omodernt så att de får smisk av t.ex. Nämnden för hemslöjdsfrågor (ja, det är en statlig myndighet) vad gäller att vara tidsenliga?

Det som FRA faktiskt skulle kunna ägna sig åt vore att man fick i uppdrag att jobba med riktad ”signalspaning” på utländska mål via kabel. Enligt de besked jag har kunnat få fram hittills så skulle detta kunna fungera, och det involverar inga samverkanspunkter eller liknande spektakel. Den nödvändiga utrustningen för detta kan mycket väl stå hos lämplig internetoperatör och hanteras av just denne för att slussa in den efterfrågade informationen till FRA. Man kan enligt vad jag har kunnat finna nämligen både genskjuta mail från vissa platser och även utifrån avlyssna den externa trafik som pågår till och från olika ipnummer och ipnummerserier. För att garantera de svenska medborgarnas integritet så kan denna verksamhet underställas någon form av instans som ger tillstånd för de utländska inriktningarna.

Om det visar sig vara möjligt att göra detta rent tekniskt så undviks hela problematiken kring medborgarnas personliga integritet. Källskyddet, meddelarskyddet, banksekretessen och andra grundläggande skydd som finns idag säkerställs och samtidigt så ger detta en klar reglering av FRA:s verksamhet.

Hoppsan ett äkta Columbi ägg, minsann. Fast om vi ska se det ur det perspektiv som FRA-lagens förespråkare så lönar det sig inte att beskriva det som ett columbi ägg. Med samma argumentationsteknik så handlar det då snarast om ett Kinderägg med en liten ”överraskning” inuti.

När nu Åkesson har fått lite godis, kan inte någon se till så att han lämnar den politiska debatten alt. ge honom rösträtt i Riksdagen (OBS!!! ironi)?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,

Länk till intressant.se

Det är dags att backa i FRA-frågan

Tillsammans med 14 andra företrädare för allianspartierna skriver jag i dagens DN Debatt under en debattartikel som markerar att vi har kommit till vägs ände med införandet av FRA-lagen.

Jag stod upp som motståndare till denna lag när den första gången visade sig, under socialdemokratiskt styre, och jag stod upp som motståndare för ett år sedan när alliansen tog upp frågan. Under det senaste året så har jag dock varit ganska lugn. Jag trodde nämligen inte förrän i slutet av maj att lagen verkligen skulle komma att klubbas igenom. Från det ögonblicket fram tills idag så har jag mer intensivt än tidigare drivit motståndet mot denna lagstiftning som i praktiken gör de svenska medborgarna rättslösa.

Vi behöver inte massavlyssningen av medborgarna för att freda oss mot it-attacker. Vi behöver inte massavlyssningen av medborgarna för att skydda svenska trupper i Afghanistan. Vi behöver inte massavlyssningen för att freda oss mot yttre hot. Framförallt så behöver inte medborgarna avlyssnas för att skapa en informationsmängd som sedan kan användas som handelsvara med andra länders underrättelsetjänster.

Det är alldeles säkert så att andra länder redan spanar på svenska medborgare. Nu kan det aldrig fungera som ett argument för att den svenska staten ska göra detsamma. Att begå våld på medborgarnas personliga integritet (eller ens riskera att göra det) kan aldrig ursäktas med de svaga argument som vi hittills har hört för lagen.

Ska jag och alla andra medborgare offra vår personliga integritet för att Carl Bildt ska kunna stå stärkt när han agerar internationellt så är det något ruttet med internationell politik. Är det en tävling i vem som har störst lupp att sätta sina medborgare under?

Ska jag och alla andra medborgare offra vår personliga integritet för att Ingvar Åkesson ska få en större och tyngre myndighet att förfoga över så är det något mycket märkligt på gång i Sverige. Är det inte en smula märkligt att de som i huvudsak anför argumentet ”om vi inte får denna lag så kan vi lika gärna skrota FRA” även är de som förespråkar FRA-lagen? En sådan retorik liknar faktiskt barnens variationer på temat ”om vi inte leker som jag vill så vill jag inte leka alls med dig”.

Ovan kan en bråkdel av de handfasta argumenten som jag har för mitt motstånd mot FRA-lagen utläsas, men tro för all del inte att dessa är de enda. Sammantaget så gör det att jag ser det som självklart att jag vill stå som avsändare av debattartikeln. Det är dags för hela alliansregeringen att lyssna nu, eftersom motståndet uppenbarligen varken försvagas eller kommer att dö ut. En avslutande fråga till Fredrik Reinfeldt har jag. Exakt vad skulle jag tjäna på att denna debatt lägger sig?

Tack till alla som hittills och under den närmaste framtiden ställer sig upp för att visa att man värnar de svenska medborgarnas rätt till ett privatliv. Det är nämligen ur den rätten som vår frihet och demokrati kan växa och frodas.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,

Länk till intressant.se

Hjälper eller stjälper Åkesson regeringen?

Än en gång förvånas jag över att FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson ger sig in i debatten i en fråga som faktiskt inte är politiskt slutförd. Är det verkligen rätt att en hög tjänsteman ägnar sig åt politik? Jag ställer mig tvivlande till detta.

I dagens SvD Brännpunkt skriver Åkesson och försöker vara saklig och bevisa sin sak. Nu går det inte sådär jättebra, trots att han verkligen ser ut att försöka. Dels så befinner sig Åkesson ute på ganska djupt vatten, och dels så har Åkesson tydligen inte förstått att en artikel i stil med denna garanterat kommer att vridas och vändas samt slitas i stycken ute på nätet. Nå, han försöker åtministone kommunicera något nytt. Detta är mer än vad moderaterna med Tolgfors egentligen lyckas åstadkomma. De enda som verkligen fullständigt lyckas framstå som politiska plattfiskar är dock KD som visserligen har röstat för FRA-lagen, men som i efterhand så långt möjligt försöker undvika att alls synas i debatten. Jag tror faktiskt att KD skulle tjäna på att delta i debatten, oavsett i vilken riktning man tr del i den. Att bara ligga och trycka under bottenslammet skapar ett större probem för KD än man tror.

Åter till Åkessons insats. Jag vet att ingressen i debattartiklar i regel inte skrivs av författaren själv, men samtidigt så verkar den i sak vara korrekt. Av den anledningen så väljer jag att citera denna här:

Ingen av de 103 personerna på namnlistan till Datainspektionen har telefonavlyssnats av FRA. Namnen är överskottsinformation vid signalspaning mot utländska kontakter med Sverige.

Spännande tanke med klar bäring på den nuvarande diskussionen. Den uppenbara frågan är då hur det alls kan komma sig att det finns en sådan lista? Har överskottsinformation fått sparas tidigare? Vad är det som säger att den kommer att raderas i framtiden? Framförallt så undrar jag över hur listan alls har kunnat komma ut? Vad säger detta fragment om syfte, respekt inför lagstiftning och informationssäkerhet?

Är det någon som tror att säkerheten kring informationshantering har blivit högre idag än den var tidigare? Sanningen är den att information är så ofattbart mycket mer lättöverkomlig och lätthanterbar nu än vad den någonsing tidigare har varit. Dataintrång har dessutom enormt många myndigheter (i Sverige och utomlands) oavsett resurser råkat ut för.

Vad gäller överskottsinformation och det faktum att i princip all information ska kastas bort (enl. Åkesson) så kan man dels konstatera att FRA då sannolikt blir Sveriges (och kanske Europas) i särklass största och dyraste ”papperskorg”.

Åkesson berör i artikeln även det faktum att FRA under de senaste åren har fått:

…en utförligare reglering av behandlingen av personuppgifter.

Detta framstår som tämligen vagt om man lägger en smula energi på att läsa igenom ”Lag (2007:259) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet” Denna lag är rätt fantastisk om man ser dels till vad som sägs vara tillåtet och sedan för in undantagen i ekvationen. Man kan t.ex. läsa följande:

11 § Personuppgifter får inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv.

Det låter väl på sätt och vis bra, men direkt efter ovanstående citat så kan man läsa:

Om uppgifter om en person behandlas på annan grund får de kompletteras med sådana uppgifter som avses i första stycket när det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen.

Man får alltså göra denna behandling om man gör det som en sidogrej till andra typer av uppgifter. Detta förstärks dessutom några rader senare där det står:

Vid sökning får personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexualliv användas som sökbegrepp endast om det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen.

Det man egentligen inte får göra får man alltså göra om man måste. Enligt en matematisk princip så innebär detta alltså: 1-1-1=-1. Är detta ett skydd och är det någon som känner sig tryggare nu?

Lätt komiskt blir det faktiskt när Åkesson hänvisar till att FRA:s interna regler skulle ha förbättrat integritetsskyddet. Läs den meningen en gång till och tänk igenom vilka regler han syftar på samt vad dessa har för praktisk funktion för medborgarna.

Denna bloggpost är redan nu nog lång, och därför väljer jag att inte bemöta allt som Åkesson skriver. Jag kan bara konstatera att han hakar upp sig på själva termen ”brottsmisstanke”. Om nu termen i sig råkar vara felaktig så kan vi säkert omdefiniera själva termen. Det viktiga är dock att inte alla medborgares göranden via internet ska filtreras. Det finns andra vägar att gå. Det skrammel med hotbilder som finns i artikeln har vi dels kunnat konstatera saknas i hög grad och dels kan vi även konstatera att vi kommer att ha mycket svårt att bemöta vissa av dessa hot p.g.a. nedmonteringen av försvarsmakten.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,

Länk till intressant.se