Hultins tankegång

Så har då äntligen saker och ting kring en förändrad FRA-lag kunnat konkretiseras utåt sett. I egenskap av FRA-lagskritiker inom Centerpartiet har jag haft löpande kontakter med såväl andra kritiker inom Centerpartiets led som med partiledningen (Anders Flanking) och även enskilda riksdagsledamöter. Den dialog som har funnits har varit mycket god, även om jag emellanåt har känt mig frustrerad och velat skrika rakt ut över att det tidvis har känts som om inget händer officiellt. Trots det så har arbetet fortgått i stadig takt fram tills nu.

Idag var det alltså dags för statsministern och försvarsministern att lägga fram det hela. Det handlar om förbättringar på sammanlagt 15 punkter. Min förhoppning är att man visar att detta är gjort på allvar och att man kanske efter en djupare analys slår fast punkter som förhindrar ändamålsglidning.

Nej, inte ens med alla dessa förbättringar så är lagen helt bra. Den är däremot acceptabel och den innebär att regeringen på vissa punkter och i vissa delar faktiskt gör något som kan liknas vid en kovändning. Detta gör man alltså p.g.a. att man till slut insett att man måste lyssna på kritikerna. En kovändning av den anledningen är knappast klandervärd och det handlar inte heller om s.k. kappvänderi. Hut och heder gjorde sig gällande och det är faktiskt i allt väsentligt något gott. Sammanställningen över förändringarna följer längre ner i denna bloggpost.

En sak som jag däremot måste få lov att reflektera över är det sätt som några av de kvinnliga, folkpartistiska kritikerna har agerat på. Vi har sett ett konsekvent genomfört arbete från Centerpartiet. Valet har dock gjorts att utföra detta arbete utanför strålkastarnas sken. Mediala utspel som framstår som gjorda för egen politisk vinning har varit det som har varit den rådande ordningen från vissa av dessa. Detta trots att dessa utspel i viss mån kan sägas ha varit hämmande för själva arbete, och t.o.m. vid åtminstone ett tillfälle faktiskt ha äventyrat de fortsatta samtalen kring FRA-lagen.

Vad det egentligen handlar om är att se till politiken så som bedrivs i verkligheten. Det går inte fort och det är inga gigantiska kast i olika riktningar. Det handlar om att på ett realistiskt vis se till vad som går att göra utan att kasta ut regeringar eller orsaka revolutioner. Det handlar om att inse att vår värld ingalunda är perfekt och att vi faktiskt har ett stort antal lagar som gäller idag och som är betydligt sämre skrivna än den FRA-lag som vi nu med största sannolikhet kommer att få. I denna nya tappning råder väsentligt mycket bättre balans mellan syfte och konsekvens än vad som gällde för den ursprungliga lagen.

De ändamål för vilka signalspaning får bedrivas preciseras ytterligare och anges i lag i stället för i förordning.

Tillstånd till signalspaning ska prövas av domstol.

FRA ska ansöka om tillstånd för all signalspaning. Även signalspaning för regeringens behov omfattas alltså av tillståndskrav.

FRA ska bara få tillgång till de ”trafikstråk” som domstolen bestämmer.

I lagen tydliggörs att FRA inte får signalspana mot trafik med både avsändare och mottagare i Sverige.

FRA får endast bedriva signalspaning på beställning av regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten.

En utredning ska tillsättas för att se över polis och säkerhetspolisens behov av underrättelser.

Sökbegrepp som är direkt hänförliga till en viss fysisk person får inte användas utan särskilt tillstånd.

Närmare föreskrifter om förstöring meddelas. I lagen tas in en hänvisning till den lagstiftning som reglerar FRA:s personuppgiftsbehandling.

Kontrollmyndighetens självständighet och förutsättningar för rättslig efterhandskontroll förstärks.

En underrättelseskyldighet till enskild införs.

Kontrollmyndigheten ska på begäran av enskild vara skyldig att undersöka om verksamhet avseende honom eller henne har skett i enlighet med lag.

Om information från själavårdande samtal skulle komma till FRA måste den omedelbart förstöras.

Inget råmaterial (i debatten benämnd trafikdata) får sparas i mer än ett år (ej heller av historiska, statistiska eller liknande skäl).

Vid kontrollstationen 2011 ska kontrollorganen göra en bedömning av huruvida FRA:s verksamhet bedrivits på ett etiskt riktigt sätt.

Under kvällen kommer jag att för mig själv bena ut denna nya lag för att söka efter kvarvarande problemområden. Dessa ska givetvis belysas, men att Sverige i alla lägen ska ha en lagstiftning som exakt passar mig, dig eller någon annan enskild är lite väl utopiskt tänkt. Självklart så kommer lagar alltid att ha mer eller mindre allvarliga brister. Min spontana reaktion på just denna lag är dock att den nog är rätt så ok, och att ha omvandlat det som vi alla högljutt har kritiserat sedan den 18/6 till något som sannolikt väldigt många av oss kan acceptera är starkt jobbat av såväl Centerpartiet som Folkpartiet. Det är även bra gjort av Moderaterna att konstatera att man måste lyssna när det gäller kritik av denna magnitud. Att agera på detta vis är en styrka, mer än en svaghet. Låt oss däremot få slippa att se liknande hantering av andra lagar som berör den personliga integriteten i fortsättningen.

Oavsett vilket så ska jag noga begrunda allt detta för att se om jag efter en smula eftertanke är lika positiv. Återkommer om det senare.

Regeringens pressmeddelande

Andra bloggar om: fra, fra-lagen, integritet, centerpartiet, folkpartiet, 1984, lex orwell, avlyssning, demokrati, politik, samhälle, odenbergsamhället, bodströmsamhället, integritetsintrång, moderaterna, tolgfors, åkesson, sociogram, centeruppropet

Länk till intressant.se

Efter att ha läst en skrämmande artikel i Fokus ”Spelet om FRA” så har jag funderat en smula. Allt kring denna styggelse till lag känns som ett enda stort spel. Problemet är att jag har haft svårt att identifiera vilket spel det mest liknar. Att det är någon form av strategispel står fullständigt klart, efter att ha läst artikeln. Med tanke på att spelet sätter bl.a. medborgarnas frihet, integritet, mediaskyddet och även regeringspositionen på spel så kan man lugnt sluta sig till att det i allra högsta grad handlar om ett hasardspel med extremt höga insatser.

Ett spel som är både strategispel och hasardspel går att finna. Olika varianter av poker, backgammon och säkerligen några till spel skulle man kanske kunna jämföra med. Tyvärr så fallerar jämförelsen ändå på ett antal punkter. För det första så är både poker och backgammon (i synnerhet det förstnämnda) ganska kul ur åskådarens synvinkel, och det kan man knappast säga om spelet kring FRA-lagen. En annan sak som måste med i övervägandet är att det som står på spel (pengar i det ena fallet och medborgarnas väl och ve i det andra) aldrig är samma sak som åskådarna. I poker sitter inte pengarna på en läktare och förundras över spelarnas skicklighet. I FRA-spelet sitter däremot vi åskådare/medborgare mitt på bordet och utgör potten i spelet. De som i viss mån skulle kunna kallas för åskådare är de folkvalda riksdagsledamöterna som i huvudsak gör en enda sak. De hejar på den spelare som bestämmer över just dom, och hejandet sker på direkt uppmaning från spelaren ifråga. Man kan säga att vissa spelare äger delar av publiken.

Om vi nu, trots att det haltar, ändå ska hålla oss vid jämförelsen med t.ex. poker så kommer vi att finna en mycket märklig variant av poker.

I FRA-poker är nämligen regelverket mycket, mycket märkligt. Reglerna i spelet sätts nämligen samman av olika spelares egna önskemål, vilket gör det hela fullständigt obegripligt. Reglerna känns nämligen i huvudsak till av de olika spelarna, men de kanske inte riktigt vet vilka regler som gäller för andra spelare. För de hejande riksdagsledamöterna på åskådarplats kan det möjligen finnas en viss insyn i reglerna, men de känner sannolikt enbart till delar av de regler som gäller för den spelare som är deras ägare/husbonde.

Finns det då någon som kan framstå som vinnare i allt detta? Ja, möjligen kan dealern ses som en vinnare. Huset (världen) är däremot inte vinnare. Det finns vissa tecken som tyder på att dealern heter USA i efternamn, men det är inte helt säkert. Antar vi ändå att dealern är den enda vinnaren så kan man ju undra vad dealern vunnit när spelet är klart. Jo, då vet dealern ett antal saker. För det första så vet han i stort sett allt om potten, och kunskap är som bekant makt. För det andra så vet dealern även att han/hon nu har betydligt större möjligheter att styra över spelarna, och även det innebär makt.

Vem ska man klandra för detta totala rättshaveri i Sverige? Vi som sitter i potten? Nja, vi trodde ju att spelarna skulle ha den goda smaken att låta bli att spela med oss som insats. Kan vi klandra dealern? Nja, dealern deltar ju sannolikt i ett globalt spel där egentligen regler saknas. Återstår då att endera klandra spelarna eller åskådarna. Vissa av spelarna blev nog spelare ovetande om just detta. De hade ju lovat de som nu sitter i potten att de aldrig skulle spela hasardspel. Kanske trodde de att entrén till spelhålan egentligen var entrén till solariet. Kan vi klandra åskådarna (riksdagsledamöterna) då? Ja, om man nu kan klandra lokalvårdarna på ett stort företag för groteska policybeslut inom företaget. Annars är det svårt att klandra åskådare som bara har hejat på sin spelare på direkt uppmaning.

Hmmm….. Det finns kanske en som vi kan klandra. Kortleken. I kortleken sitter nämligen vissa av de tjänstemän som varit drivande i fråga om FRA-lagarna. Kanske stämmer detta, eftersom det i detta spel är korten som lyckats bestämma vilka av spelarnas regler som slutligen ska gälla. En del av tjänstemännen sitter sannolikt även i filten som klär pokerbordet. Istället för att ligga platt och fint så stretar de i ett välordnat mönster för att få potten att sakta men säkert glida i riktning mot den spelare som just de anser borde ”vinna”.

Herre jisses…… Jag skulle kunna fortsätta på detta tema en bra stund till med variationer på teman i stil med att bluffa, att först passa för att sedan höja o.s.v. Det finns dock ingen poäng i det. Viktigare är att peka på just hur komplicerat hela detta spel är och att det kanske inte går att attackera just den som är skyldig, eftersom ingen bär skulden i sin helhet eller ensam.

Att stoppa detta spel kan däremot åskådarna (riksdagsledamöterna) göra genom att helt sonika tala med andra åskådare och enas om att riva upp FRA-lagen. Utöver att riva upp denna så behöver en parlamentarisk utredning tillsättas och även en sanningskommission för att utreda om det hos FRA döljer sig värre och större sanningar än vad som var fallet i IB-affären. Slutligen så visar detta spel på två saker. Sverige behöver omedelbart en författningsdomstol och personvalet behöver väga betydligt mycket tyngre än hittills. Den parlamentariska demokrati som vi nu har sett missbrukas kraftigt kan uppenbarligen inte fungera vidare utan en ordentlig översyn och kontroll.

Jag har gjort det tidigare, och jag gör det igen. Jag vädjar till enskilda riksdagsledamöter att inse att deras agerande spelar roll och att de faktiskt har möjlighet att förändra allt detta. Det är närmast ett måste, eftersom den politiska karta som vi hittills har haft i Sverige med stor säkerhet kommer att se annorlunda ut när vi närmar oss nästa val.

Några andra som har skrivit kring detta:
Mina Moderata Karameller
Erik Laakso
Syrrans granne
Isobel Hadley-Kamptz
Leif Nixon

Andra bloggar om: fra, fra-lagen, integritet, centerpartiet, folkpartiet, 1984, lex orwell, avlyssning, demokrati, politik, samhälle, odenbergsamhället, bodströmsamhället, integritetsintrång, moderaterna, tolgfors, åkesson, sociogram, centeruppropet

Länk till intressant.se

Vi har förstått att det finns ett antal riksdagsledamöter som egentligen, innerst inne , skulle vilja fälla FRA-lagen när den nu visar sin fula nuna igen. Här handlar det om riksdagsmännens och -kvinnornas egen integritet och vilja att stå fast vid vad som sannolikt är rätt och riktigt. Alliansregeringen är i högsta grad regeringsduglig och den kommer garanterat att överleva att FRA-lagen rivs upp och en parlamentarisk utredning tillsätts. Att dumtjurigt hålla fast vid FRA-lagen tyder däremot inte på regeringsduglighet, utan det tyder enbart på att regeringen endera toppstyrs av statliga myndigheter och tjänstemän eller är ”regeringsoduglig”.

Som en uppmuntran kan våra riksdagsledamöter här njuta av Sydney Youngblood med ”If only I could”. Tänk sedan efter en ytterst liten stund så kommer ni att komma fram till slutsatsen att ni faktiskt kan det som texten uppenbarligen är osäker på.

Everybody all around the world, stand up all my brothers
Joining our hands, united we’re stronger
Fighting for peace, caring about our loved ones
Trusting ourselves, sharing our feeling, believe me

If only I could I’d make this world a better place

Ni kan…. tro mig, ni kan. Allt som behövs är tillit till väljarna/medborgarna snarare än till de som försöker styra oss genom att styra er. Stå upp så stöder vi er!

Andra bloggar om: fra, fra-lagen, integritet, centerpartiet, folkpartiet, 1984, lex orwell, avlyssning, demokrati, politik, samhälle, odenbergsamhället, bodströmsamhället, integritetsintrång, moderaterna, tolgfors, åkesson, sociogram, centeruppropet

Länk till intressant.se

Om dina drömmar ska gå i uppfyllelse så gör du klokt i att vakna först.

Ovanstående är bevingade ord som jag ofta tar till för min egen del. Emellanåt så fastnar jag (liksom alla andra) i vissa tankemönster och då det inträffar så kopplas nästan hjärnan över på tomgång. Svar på tal i just de fallen kommer närmast reflexmässigt och utan djupare eftertanke. Uppmaningen om att vakna upp vill jag rikta till såväl alliansens partiledningar som till enskilda riksdagsledamöter, och givetvis så gäller detta FRA-lagen.

Jag tänker inte här och nu än en gång upprepa argument mot FRA-lagarna, eftersom det vid det här laget knappast torde råda någon tvivel om att snart sagt alla delar av detta spektakel kan kritiseras. Det är dessutom en kritik som vilar på starkt saklig grund. Denna uppmaning grundar sig faktiskt på en annan grund än den kritiken, och jag tror att det kan vara nyttigt att ta med detta i beräkningen inför det kommande arbetet i riksdagen.

Partierna i regeringen och deras företrädare samt enskilda riksdagsledamöter tar emellanåt på sig en kostym som är alldeles på tok för stor (en trechcoat?). Vi som medborgare och väljare har inte valt vem som ska härska över oss, och de som tror att det är på så vis demokratin fungerar bör tänka efter noga ännu en gång. Vi vill inte att vare sig regering eller riksdag ska härska över oss, utan vi har valt företrädare som faktiskt enbart ska utföra vår (folkets) vilja. Så är det bara…..

De regeringsföreträdare som ändå står upp och säger att de vill ha FRA-lagen eftersom de ju är satta att ta ansvar för oss som medborgare i ett samhälle har faktiskt missförstått sin uppgift. Jag har inte bett Sten Tolgfors ta ansvar för min trygghet och min säkerhet. Det räknar jag med att försvaret och polisen ska göra, och den uppgiften kan dessa utföra om de har lagliga incitament för detta. Att däremot sätta vilt skenande befogenheter i händerna på dessa instanser sätter oss snarare i fara, och det är detta som Regeringen just nu ägnar sig åt.

Det är nämligen så att den som definierar faran ur vars och ens perspektiv är just den personen. Det ska vare sig Tolgfors, Reinfeldt eller någon annan göra förutom om vi som befolkning begär detta. Det gör inte den svenska befolkningen i detta fall, och därmed så överträder faktiskt regeringen sina befogenheter.

Det är alltså dags för Regeringen, partiledningarna och de enskilda riksdagsledamöterna att koppla bort den reflexmässiga reaktionen och öppna sina ögon. Det är inga extremister som protesterar mot FRA-lagen, utan protesterna kommer från folk i alla partier. Protesterna kommer från vanliga medborgare, från jurister, från media, från IT-branschen och från alla möjliga andra håll och kanter. Är inte detta entydigt nog? Vi vill alltså att ni som våra företrädare ska VÄRNA vår integritet och inte att ni ska se er som våra härskare och krypa in under skinnet på oss.

Tiden är alltså inne nu för att ställa sig upp i församlingen och meddela att FRA-lagen i sin nuvarande tappning är oacceptabel för medborgarna och att den därmed måste rivas upp samt en parlamentarisk utredning tillsättas för att noga utreda vilka behov vi som medborgare vill ha tillgodosedda av våra företrädare. Om detta är svårt att förstå så skulle jag vilja föreslå att de företrädare som hellre vill härska över oss istället söker sig till ett land som styrs av en maktfullkomlig statsapparat. Så vill vi nämligen inte att Sverige ska fungera.

Kasta ut partipolitisk prestige genom fönstret, se till vilka som ville ha just dig som sin företrädare i riksdagen och tänk sedan efter utifrån ovanstående. Vem har utifrån detta fel och vem har rätt, ”härskarna” eller medborgarna? Låt oss slippa ett ökat politikerförakt. Låt oss se hur förtroendet för de folkvalda börjar återupprättas. Det är så politiska drömmar går i uppfyllelse.

Andra bloggar om: fra, fra-lagen, integritet, centerpartiet, folkpartiet, 1984, lex orwell, avlyssning, demokrati, politik, samhälle, odenbergsamhället, bodströmsamhället, integritetsintrång, moderaterna, tolgfors, åkesson, sociogram, centeruppropet

Länk till intressant.se

Nästkommande vecka är en vecka som inleds helt med kritik mot FRA-lagen. Detta är alltså den vecka som riksdagen öppnas efter semestern, och det närmar sig sakta men säkert räkenskapens dag. Inne i riksdagshuset kan man hoppas att lekledaren sätter igång leken ”Hela havet stormar”. Det jag då önskar se är att ingen centerpartist blir stående utan stol, utan att alla sitter tryggt ner efter att ha stoppat FRA-lagen. De riksdagspolitiker som står kvar och fortfarande förordar FRA-lagen och dess konsekvenser kommer att ha mycket, mycket svårt att få fortsatt stöd i fortsättningen. Det är priset för att sälja ut medborgarna på det sätt som FRA-lagen innebär.

De som önskar kan på nytt se den hearing som CenterUppropet.se, CUF, Stockholmscentern och Stureplanscentern anordnade den 29/8 tillsammans med Centerpartiet. Hearingen kommer att sändas i repris i SVT24 måndagen den 15/9 kl. 9.30-13.30. Den som vill se detta, men inte har tid kan spela in det hela. Det läggs dock inte ut på webben, och om sändning även sker i SVT2 törs jag inte svara på. Sammantaget så handlar det om nästan 4 timmar med kritik mot FRA-lagen, och den slutsats som flera sakkunniga enades kring var att en parlamentarisk utredning troligen är den bästa vägen för att utröna vilken typ av lagstiftning (om någon) som ska finnas för FRA.

Dagen därpå är det så dags för Hoppets demonstration i Stockholm. Samma dag anordnas även demonstrationer i Göteborg och Malmö. Många är de som har skrivit om detta, och det kommer alldeles säkert att bli fler. Länken leder dock till Amanda Brihed på Nätverket Svart Måndag, som är arrangör av Hoppets demonstration. Glädjande att se är att flera av de sakkunniga från vår hearing är anlitade som talare. Tala kommer även Magnus Andersson (CUF) att göra, och eftersom vi samarbetat under större delen av sommaren/hösten i motståndet mot FRA-lagen så får Magnus såklart stå som symbol för oss i CenterUppropet.se.

Andra bloggar om: fra, fra-lagen, integritet, centerpartiet, folkpartiet, 1984, lex orwell, avlyssning, demokrati, politik, samhälle, odenbergsamhället, bodströmsamhället, integritetsintrång, moderaterna, tolgfors, åkesson, sociogram, centeruppropet

Länk till intressant.se

Eftersom jag vet att min blogg läses av folk på såväl Riksdagens kansli som Regeringskansliet så ber jag er att läsa detta till punkt. Här finns nämligen en klar och tydlig vinkel som ni kanske bör ha i åtanke.

Eftersom nu Sten Tolgfors har försökt sig på att nullifiera kritiken genom att än en gång ”förklara” att alla kritiker har missförstått, utan att ens göra en ansats till att korrigera ”missförstånden”, så finner jag för gott att hörsamma en uppmaning från en av kommentatorerna här på bloggen.

Eftersom man säger att innehållet i mailen inte ska vare sig läsas eller kontrolleras utifrån sökbegrepp som vanliga ord (bomb, martyr o.s.v.) så återstår i princip enbart den variant som Mark Klamberg har fört fram. Sociogrammen alltså. Genom att använda sociogram i en databas så kan vi alla kartläggas vare sig vi mailar, surfar på internet eller ringer via telefon (mobil och i viss mån fast telefoni). Denna kartläggning är i sig extremt kränkande, men man bör också ha klart för sig att detta är metoden. En metod som faktisk blir ganska irrelevant om vi dels utgår ifrån att all trafik inte ska få levereras till FRA och dels om vi lyckas få det klart reglerat att denna typ av data inte får användas som handelsvara.

En bild som med all önskvärd tydlighet visar just hur ett sociogram ser ut har gjorts av Olof Bjarnason, och på hans uppmaning lägger jag ut denna här för att illustrera på vilket sätt FRA-lagen faktiskt kan beröra oss alla.

Klicka på bilden för att besöka Olofs blogg.

Det är precis som jag tidigare skrivit hög tid för de riksdagsledamöter och partier som verkligen bryr sig om medborgarna att agera. Sanningen är nämligen som många andra tidigare påpekat att vi inte på valdagen 2006 valde härskare. Vi valde representanter som faktiskt ska följa vår vilja. Redan som det nu är så har sannolikt den politiska kartan ritats om i Sverige på ett sätt som få kan ana. Sanningen kring detta kommer vi inte att se förrän efter valet 2010. Vad händer om en stor andel av de etablerade partiernas väljare beslutar sig för att bli soffliggare? Kommer Sverigedemokraternas väljare att göra det? Nix! Skulle det kunna vara så att allt detta har skapat så många desillusionerade väljare så att det i praktiken blir så att den nuvarande regeringen utan bedövning blir orsaken till SD-närvaro i riksdagen? Hmmm, risken finns faktiskt. Vem ska vi då ställa till ansvars för den strävan efter att vara regeringsduglig som i slutänden skapade det?

Andra bloggar om: fra, fra-lagen, integritet, centerpartiet, folkpartiet, 1984, lex orwell, avlyssning, demokrati, politik, samhälle, odenbergsamhället, bodströmsamhället, integritetsintrång, moderaterna, tolgfors, åkesson, sociogram

Länk till intressant.se

I dagens Aftonbladet har CenterUppropet.se, CUF, Stockholmscentern och Stureplanscentern en gemensam debattartikel. Grundstommen till artikeln är de fakta som framkom under den hearing som vi anordnade tillsammans med Centerpartiet den 29/8.

Rent krasst sett så delar Centerpartiet och Folkpartiet såpass många värderingar som borde leda till att man bör kunna ta ett gemensamt grepp om frågan kring FRA-lagen. Av den anledningen så uppmanar vi i debattartikeln de två partierna att sätta sig ner för att skapa en grund där man gemensamt kan påverka regeringen att tillsätta en parlamentarisk utredning av FRA-lagen. Vår bedömning är att detta krävs för att återställa förtroendet för såväl regeringen som för våra två liberala partier. Man kan ju nämligen undra över hur stark en allians blir om de två liberala partierna i nästkommande val blir försvagade. Det senare leder ju nämligen inte till att Moderaterna och KD blir stärkta. Att decimera sitt väljarstöd genom att driva igenom en lagstiftning som går på tvärs med grundläggande värderingar i två liberala partier är knappast detsamma som att visa sig regeringsduglig.

Andra bloggar om: fra, fra-lagen, integritet, centerpartiet, folkpartiet, 1984, lex orwell, avlyssning, demokrati, politik, samhälle, odenbergsamhället, bodströmsamhället, integritetsintrång, moderaterna, tolgfors, åkesson

Länk till intressant.se

Här följer en gästbloggning av Magnus Norell, fil dr, forskare vid Försvarets forskningsinstitut (FOI).

- – - -
“We the People….”

….“That to secure these rights, Governments are instituted among Men, deriving their just powers from the consent of the governed.”

Meningarna ovan kommer från två dokument som berör grundläggande premisser för hur demokratier fungerar och struktureras. De första orden är från ingressen till den amerikanska konstitutionen och i all sin enkelhet belyser de det faktum att det är ”vi, folket” som är grunden för all demokratisk statsbyggnad. Detta är en av de finaste frukterna av upplysningens idévärld och ett exempel på hur dessa idéer aktivt förts vidare i en levande grundlag. Något som understryks än mer av det andra citatet. Det kommer från det andra stycket i den amerikanska självständighetsdeklarationen och är, även detta, en påminnelse – en självklar sådan – att i demokratier är det enskilda människor som utgör grundstenarna i samhällsbygget, samt att dessa människor har en mängd rättigheter (och skyldigheter) som inte får missbrukas eller åsidosättas, i varje fall inte utan riktigt goda skäl.

Båda dessa dokument utgår från att just ”vi, folket” förutsätts vara både förnuftiga och tillräckligt insatta i frågor för att kunna fatta beslut, även i svåra och komplicerade frågor.

Dessa resonemang leder så in på en av de två huvudfrågor kring vilka FRA-debatten kretsat under månaderna som gått sedan omröstningen i juni, nämligen de principiella invändningarna mot lagen. Dessa invändningar är av både juridisk och politisk karaktär. Vad gäller de många juridiska invändningarna (som redan lett till en anmälan till Europadomstolen) hänvisar jag till de jurister som föredömligt artikulerat denna kritik. Några exempel är Clarence Crafoord (vid Centrum för Rättvisa) och förre SÄPO-chefen Anders Eriksson. Dessa argument väger naturligtvis tungt och det är märkligt att inte dessa, rätt självklara, lätt förutsedda problem beaktades innan lagen lades fram för omröstning.

De politisk-principiella argumenten mot lagen är också tunga. Dessa principiella invändningar har riktat in sig på ingreppen i medborgarnas privata sfärer – oavsett om det gäller e-post, sms eller annan elektronisk trafik – samt de övergrepp som den massavlyssning det är frågan om utgör (för mer om definition av massavlyssning; se t.ex. Mark Klamberg: FRA är massavlyssning) Möjligen kan jag anse att dessa för demokratin så viktiga argument lite väl lätthänt viftas bort av lagens förespråkare.

Det är värt att understryka att det är frågan om brott mot vår egen grundlag, europakonventionen om de mänskliga rättigheterna samt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. De ingrepp som är tillåtna i dessa rättigheter förutsätter antingen brottsmisstanke – vilket naturligtvis kan vara svårt när det gäller underrättelseverksamhet – krigstillstånd eller annat allvarligt yttre hot. Men inga argument att det skulle råda någon form av ytterligt svår hotbild har presterats av förespråkarna. Detta för oss in på den andra huvudfrågan kring vilken debatten rört sig, nämligen den om hur effektiv denna lag kan anses bli med hänsyn till det förespråkarna säger att den ska göra; skydda mot ”yttre hot”.

Om vi för en stund bortser från bristen på sådana hot och accepterar att de finns kan man konstatera att mandatet för FRA:s inriktning är mycket bred. Som dessa yttre hot beskrivs i propositionen (sid. 17 och 36 t.ex.) omfattar det allt från internationell terrorism, över miljöhot till IT-beroende och försörjningskriser. Här inställer sig en rad utmaningar för FRA att, ska vi säga, ”fokusera verksamheten”. Detta ska hanteras genom att regeringen anger prioritetsinriktning, därefter tas det fram ”filter” för att komma åt det som är av intresse. I debatten har FRA hävdat att dessa filter främst ska vara av teknisk art, alltså tekniska parametrar som t.ex. e-postadresser, telefonnummer eller kemiska formler. Inget hindrar dock att personuppgifter som t.ex. namn, etnisk tillhörighet samt religiösa och politiska åsikter också används. Detta framgår av lagtexten. Enligt proposition sägs det vidare att utformningen av dessa sökbegrepp betraktas som en praktisk fråga för FRA att lösa. Huruvida detta kommer att ändras eller inte återstår att se. Men det är viktigt att komma ihåg att för att någon utanförstående, den ”domstolsliknande nämnd” som det talas om t.ex., ska kunna ha en vettig åsikt om dessa sökbegrepp/filter krävs det en bakgrundskunskap som det i praktiken är omöjligt att ha utan stor och flerårig insikt i just underrättelsefrågor.

Låt oss också hålla i minnet att det ska ske i ljuset av att det unika i FRA-lagen är att den möjliggör konstant övervakning av kommunikation, samt att den utgör en kraftig utökning av FRA:s mandat eftersom all kabeltrafik som korsar landet, potentiellt, överförs till FRA. Detta skall ske via de s.k. portaler som operatörerna skall skicka trafiken till.

Kan detta fungera som ett skydd mot en i sanning ganska hemsk omvärld, om man får tro FRA och regeringen? För det första: som organ för att kunna kontrollera medborgarna är detta instrument varje illasinnad regerings ”våta dröm”. Därmed absolut inte sagt att denna regering är illasinnad eller att FRA inte har ”rent mjöl i sin påse”. Tvärtom, förespråkarna menar säkert väl men icke förty, denna lag ger myndigheterna en laglig möjlighet att penetrera medborgarna på ett sätt som inte funnits förut. Det är en långsiktig potentiell risk med lagen; vi vet av erfarenhet att all sådan kraftigt utökad avlyssning och övervakning lätt kan leda till både läckage och missbruk och detta på bekostnad av människors rättssäkerhet och integritet.

Som spionverktyg (och FRA bedriver även spionverksamhet) kan det kanske också fungera; jag har inga problem med det. Spioneri förekommer överallt och Sverige bör självklart också ha möjlighet att avlyssna främmande makt. Återigen är det regeringen som bestämmer inriktning.

Så var det då övriga frågor om det finns yttre hot. Terrorism, som jag vågar påstå att jag kan en hel del om, kan, som ett sätt bland flera, bekämpas med avlyssning. Men för att vara effektiv måste den riktas in. Du bör veta mot vem (eller vilka om det rör sig om t.ex. en terroristcell) du ska spana mot. Det förekommer redan idag, så av det skälet behövs ingen sådan här lag. Om man nu vill ha ett explicit tillstånd att spana i kabel (vilket alltså redan förekommer) kan man naturligtvis med lätthet skriva in det i de lagar och förordningar som idag styr verksamheten. Men det måste finnas reella skäl och tydliga mål för att det ska bli effektivt. Annars riskerar det att bli någon form av ”låt-oss-kolla-om-det-finns-något-farligt-där-ute” verksamhet. Och om det nu finns några sådana verkligt tydliga hotbilder ”därute” vore det väl klädsamt om regeringen åtminstone antydde hur de ser ut?

När detta skrivs har debatten inträtt i ett skede som i mångt och mycket handlar om diverse tekniska lösningar för att komma tillrätta med lagens otydligheter och, faktiskt, rena olagligheterna. Och jag tror att det är precis där som förespråkarna vill ha debatten; att handla om tekniska ”lösningar” i stället för de mycket svårare principiella frågorna.

Så hur blev det så här? Jag tror två olika ”ideologiska skolor” möts här; Dels den ”svenska modellen” med samsyn, samförstånd och undvikande av konflikter. Dvs. inget är helt ”dåligt” utan det går alltid att kompromissa. För att göra det undviker man de riktigt svåra frågorna som t.ex. kränkningar och omotiverad spaning på stora mängder människor. Hit tror jag de flesta riksdagsledamöter hör. Detta förklarar även det i sig ganska obehagliga faktum att Riksdagen i ett av de fredligaste länderna i Europa, med enkel majoritet dessutom, åsidosatt sin egen grundlag som faktiskt förbjuder det allmänna att undersöka ”brev eller annan förtrolig försändelse” eller att avlyssna ”telefonsamtal eller annan förtroligt meddelande”.

Den andra ideologiska skolan är en ibland naiv syn på vad man kan göra tekniskt. Dvs. ”vi kan göra detta och därför är det bra att vi gör det”. Begreppet ”teknikneutral lagstiftning” passar som illustration till vad jag menar. En övertro på att tekniska innovationer kan leda till fantastiska genombrott.

Oförmågan hos båda dess ideologiska inriktningar att förstå reaktionerna på FRA-lagen är betecknande, men alls inte oväntade. Företrädare för båda dessa ideologiska inriktningar har reagerat på motståndet med att ”folk har inte förstått” och måste därför lugnas/övertygas/upplysas. Att det till mycket stor del är tvärtom: människor förstår visst vad det är frågan om, och det är DÄRFÖR man reagerar, finns inte med i tankeapparaten.

Till syvende og sidst är det ju också så att även med de olika tekniska ”lösningarna” kvarstår de grundläggande invändningarna orubbade: det innebär inget nytt skydd, eftersom kontrollmekanismerna i sig inte lär hitta något, om man inte redan vet VAR man ska spana. Och vet man det behövs naturligtvis inte ett så stort ingrepp. Historien visar också med all önskvärd tydlighet att teknisk spaning är ett utomordentligt trubbigt vapen att använda och fungerar bäst när det ”riktas in” i samband med annan underrättelseverksamhet.

Kränkningarna kvarstår också eftersom lagen inte gör åtskillnad mellan svenskar och andra samt att alla risker med ett omfattande avlyssningsengagemang finns kvar, om inte idag så i framtiden. Detta gäller även om man – för att bara ta ett exempel – tar fram tekniska lösningar för att separera ”svenska” IP-adresser från utländska IP-adresser. Ett förfarande som för övrigt ändå i grunden inte löser något eftersom svenskar naturligtvis också kan vara terrorister/brottslingar och det dessutom inte säkert går att veta om de ”svenska” IP-adresserna verkligen ”befolkas” av svenskar (sic!). Detta skulle också tvingas ske till mycket höga kostnader för skattebetalarna. Vi skall alltså betala vår egen övervakning. Det hela är så fullt av kryphål och brist på logiskt tänkande att ju längre resonemanget förs, desto snårigare blir det att hitta ut ur denna intrikata intellektuella labyrint. Dessutom; ska det vara någon effekt måste också material sparas, annars kan man inte följa upp spår och då är strukturen verkligen helt meningslöst.

Detta leder oss tillbaka till utgångspunkten och de tankar som på slutet av 1700-talet blev till en ganska solid grund för de demokratier vi har idag. Det är medborgarnas grundläggande väl och ve, med rättigheter och skyldigheter, som i slutändan bör styra över det politiska beslutsfattandet samt över vad våra beslutsfattare får och inte får göra. På både det principiella och det pragmatiska planet faller argumenten för FRA-lagen. Den starka reaktionen från så många olika håll och längs hela den politiska skalan ger ett högt betyg åt medborgarna i Sverige. Att, tämligen arrogant, låta påskina att detta beror på att samma medborgare ”inte förstår” ger ett lika lågt betyg åt de beslutsfattare som driver på lagen. Vi får se hur det slutar.

/Magnus Norell

Andra bloggar om: fra, fra-lagen, integritet, centerpartiet, 1984, lex orwell, avlyssning, demokrati, politik, samhälle, odenbergsamhället, bodströmsamhället, integritetsintrång, moderaterna, tolgfors, åkesson

Länk till intressant.se