Nej, jag sviker inte den personliga integriteten.

Så har då äntligen saker och ting kring en förändrad FRA-lag kunnat konkretiseras utåt sett. I egenskap av FRA-lagskritiker inom Centerpartiet har jag haft löpande kontakter med såväl andra kritiker inom Centerpartiets led som med partiledningen (Anders Flanking) och även enskilda riksdagsledamöter. Den dialog som har funnits har varit mycket god, även om jag emellanåt har känt mig frustrerad och velat skrika rakt ut över att det tidvis har känts som om inget händer officiellt. Trots det så har arbetet fortgått i stadig takt fram tills nu.

Idag var det alltså dags för statsministern och försvarsministern att lägga fram det hela. Det handlar om förbättringar på sammanlagt 15 punkter. Min förhoppning är att man visar att detta är gjort på allvar och att man kanske efter en djupare analys slår fast punkter som förhindrar ändamålsglidning.

Nej, inte ens med alla dessa förbättringar så är lagen helt bra. Den är däremot acceptabel och den innebär att regeringen på vissa punkter och i vissa delar faktiskt gör något som kan liknas vid en kovändning. Detta gör man alltså p.g.a. att man till slut insett att man måste lyssna på kritikerna. En kovändning av den anledningen är knappast klandervärd och det handlar inte heller om s.k. kappvänderi. Hut och heder gjorde sig gällande och det är faktiskt i allt väsentligt något gott. Sammanställningen över förändringarna följer längre ner i denna bloggpost.

En sak som jag däremot måste få lov att reflektera över är det sätt som några av de kvinnliga, folkpartistiska kritikerna har agerat på. Vi har sett ett konsekvent genomfört arbete från Centerpartiet. Valet har dock gjorts att utföra detta arbete utanför strålkastarnas sken. Mediala utspel som framstår som gjorda för egen politisk vinning har varit det som har varit den rådande ordningen från vissa av dessa. Detta trots att dessa utspel i viss mån kan sägas ha varit hämmande för själva arbete, och t.o.m. vid åtminstone ett tillfälle faktiskt ha äventyrat de fortsatta samtalen kring FRA-lagen.

Vad det egentligen handlar om är att se till politiken så som bedrivs i verkligheten. Det går inte fort och det är inga gigantiska kast i olika riktningar. Det handlar om att på ett realistiskt vis se till vad som går att göra utan att kasta ut regeringar eller orsaka revolutioner. Det handlar om att inse att vår värld ingalunda är perfekt och att vi faktiskt har ett stort antal lagar som gäller idag och som är betydligt sämre skrivna än den FRA-lag som vi nu med största sannolikhet kommer att få. I denna nya tappning råder väsentligt mycket bättre balans mellan syfte och konsekvens än vad som gällde för den ursprungliga lagen.

  1. De ändamål för vilka signalspaning får bedrivas preciseras ytterligare och anges i lag i stället för i förordning.
  2. Tillstånd till signalspaning ska prövas av domstol.
  3. FRA ska ansöka om tillstånd för all signalspaning. Även signalspaning för regeringens behov omfattas alltså av tillståndskrav.
  4. FRA ska bara få tillgång till de ”trafikstråk” som domstolen bestämmer.
  5. I lagen tydliggörs att FRA inte får signalspana mot trafik med både avsändare och mottagare i Sverige.
  6. FRA får endast bedriva signalspaning på beställning av regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten.
  7. En utredning ska tillsättas för att se över polis och säkerhetspolisens behov av underrättelser.
  8. Sökbegrepp som är direkt hänförliga till en viss fysisk person får inte användas utan särskilt tillstånd.
  9. Närmare föreskrifter om förstöring meddelas. I lagen tas in en hänvisning till den lagstiftning som reglerar FRA:s personuppgiftsbehandling.
  10. Kontrollmyndighetens självständighet och förutsättningar för rättslig efterhandskontroll förstärks.
  11. En underrättelseskyldighet till enskild införs.
  12. Kontrollmyndigheten ska på begäran av enskild vara skyldig att undersöka om verksamhet avseende honom eller henne har skett i enlighet med lag.
  13. Om information från själavårdande samtal skulle komma till FRA måste den omedelbart förstöras.
  14. Inget råmaterial (i debatten benämnd trafikdata) får sparas i mer än ett år (ej heller av historiska, statistiska eller liknande skäl).
  15. Vid kontrollstationen 2011 ska kontrollorganen göra en bedömning av huruvida FRA:s verksamhet bedrivits på ett etiskt riktigt sätt.

Under kvällen kommer jag att för mig själv bena ut denna nya lag för att söka efter kvarvarande problemområden. Dessa ska givetvis belysas, men att Sverige i alla lägen ska ha en lagstiftning som exakt passar mig, dig eller någon annan enskild är lite väl utopiskt tänkt. Självklart så kommer lagar alltid att ha mer eller mindre allvarliga brister. Min spontana reaktion på just denna lag är dock att den nog är rätt så ok, och att ha omvandlat det som vi alla högljutt har kritiserat sedan den 18/6 till något som sannolikt väldigt många av oss kan acceptera är starkt jobbat av såväl Centerpartiet som Folkpartiet. Det är även bra gjort av Moderaterna att konstatera att man måste lyssna när det gäller kritik av denna magnitud. Att agera på detta vis är en styrka, mer än en svaghet. Låt oss däremot få slippa att se liknande hantering av andra lagar som berör den personliga integriteten i fortsättningen.

Oavsett vilket så ska jag noga begrunda allt detta för att se om jag efter en smula eftertanke är lika positiv. Återkommer om det senare.

Regeringens pressmeddelande

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Länk till intressant.se

FRA-poker

Efter att ha läst en skrämmande artikel i Fokus ”Spelet om FRA” så har jag funderat en smula. Allt kring denna styggelse till lag känns som ett enda stort spel. Problemet är att jag har haft svårt att identifiera vilket spel det mest liknar. Att det är någon form av strategispel står fullständigt klart, efter att ha läst artikeln. Med tanke på att spelet sätter bl.a. medborgarnas frihet, integritet, mediaskyddet och även regeringspositionen på spel så kan man lugnt sluta sig till att det i allra högsta grad handlar om ett hasardspel med extremt höga insatser.

Ett spel som är både strategispel och hasardspel går att finna. Olika varianter av poker, backgammon och säkerligen några till spel skulle man kanske kunna jämföra med. Tyvärr så fallerar jämförelsen ändå på ett antal punkter. För det första så är både poker och backgammon (i synnerhet det förstnämnda) ganska kul ur åskådarens synvinkel, och det kan man knappast säga om spelet kring FRA-lagen. En annan sak som måste med i övervägandet är att det som står på spel (pengar i det ena fallet och medborgarnas väl och ve i det andra) aldrig är samma sak som åskådarna. I poker sitter inte pengarna på en läktare och förundras över spelarnas skicklighet. I FRA-spelet sitter däremot vi åskådare/medborgare mitt på bordet och utgör potten i spelet. De som i viss mån skulle kunna kallas för åskådare är de folkvalda riksdagsledamöterna som i huvudsak gör en enda sak. De hejar på den spelare som bestämmer över just dom, och hejandet sker på direkt uppmaning från spelaren ifråga. Man kan säga att vissa spelare äger delar av publiken.

Om vi nu, trots att det haltar, ändå ska hålla oss vid jämförelsen med t.ex. poker så kommer vi att finna en mycket märklig variant av poker.

I FRA-poker är nämligen regelverket mycket, mycket märkligt. Reglerna i spelet sätts nämligen samman av olika spelares egna önskemål, vilket gör det hela fullständigt obegripligt. Reglerna känns nämligen i huvudsak till av de olika spelarna, men de kanske inte riktigt vet vilka regler som gäller för andra spelare. För de hejande riksdagsledamöterna på åskådarplats kan det möjligen finnas en viss insyn i reglerna, men de känner sannolikt enbart till delar av de regler som gäller för den spelare som är deras ägare/husbonde.

Finns det då någon som kan framstå som vinnare i allt detta? Ja, möjligen kan dealern ses som en vinnare. Huset (världen) är däremot inte vinnare. Det finns vissa tecken som tyder på att dealern heter USA i efternamn, men det är inte helt säkert. Antar vi ändå att dealern är den enda vinnaren så kan man ju undra vad dealern vunnit när spelet är klart. Jo, då vet dealern ett antal saker. För det första så vet han i stort sett allt om potten, och kunskap är som bekant makt. För det andra så vet dealern även att han/hon nu har betydligt större möjligheter att styra över spelarna, och även det innebär makt.

Vem ska man klandra för detta totala rättshaveri i Sverige? Vi som sitter i potten? Nja, vi trodde ju att spelarna skulle ha den goda smaken att låta bli att spela med oss som insats. Kan vi klandra dealern? Nja, dealern deltar ju sannolikt i ett globalt spel där egentligen regler saknas. Återstår då att endera klandra spelarna eller åskådarna. Vissa av spelarna blev nog spelare ovetande om just detta. De hade ju lovat de som nu sitter i potten att de aldrig skulle spela hasardspel. Kanske trodde de att entrén till spelhålan egentligen var entrén till solariet. Kan vi klandra åskådarna (riksdagsledamöterna) då? Ja, om man nu kan klandra lokalvårdarna på ett stort företag för groteska policybeslut inom företaget. Annars är det svårt att klandra åskådare som bara har hejat på sin spelare på direkt uppmaning.

Hmmm….. Det finns kanske en som vi kan klandra. Kortleken. I kortleken sitter nämligen vissa av de tjänstemän som varit drivande i fråga om FRA-lagarna. Kanske stämmer detta, eftersom det i detta spel är korten som lyckats bestämma vilka av spelarnas regler som slutligen ska gälla. En del av tjänstemännen sitter sannolikt även i filten som klär pokerbordet. Istället för att ligga platt och fint så stretar de i ett välordnat mönster för att få potten att sakta men säkert glida i riktning mot den spelare som just de anser borde ”vinna”.

Herre jisses…… Jag skulle kunna fortsätta på detta tema en bra stund till med variationer på teman i stil med att bluffa, att först passa för att sedan höja o.s.v. Det finns dock ingen poäng i det. Viktigare är att peka på just hur komplicerat hela detta spel är och att det kanske inte går att attackera just den som är skyldig, eftersom ingen bär skulden i sin helhet eller ensam.

Att stoppa detta spel kan däremot åskådarna (riksdagsledamöterna) göra genom att helt sonika tala med andra åskådare och enas om att riva upp FRA-lagen. Utöver att riva upp denna så behöver en parlamentarisk utredning tillsättas och även en sanningskommission för att utreda om det hos FRA döljer sig värre och större sanningar än vad som var fallet i IB-affären. Slutligen så visar detta spel på två saker. Sverige behöver omedelbart en författningsdomstol och personvalet behöver väga betydligt mycket tyngre än hittills. Den parlamentariska demokrati som vi nu har sett missbrukas kraftigt kan uppenbarligen inte fungera vidare utan en ordentlig översyn och kontroll.

Jag har gjort det tidigare, och jag gör det igen. Jag vädjar till enskilda riksdagsledamöter att inse att deras agerande spelar roll och att de faktiskt har möjlighet att förändra allt detta. Det är närmast ett måste, eftersom den politiska karta som vi hittills har haft i Sverige med stor säkerhet kommer att se annorlunda ut när vi närmar oss nästa val.

Några andra som har skrivit kring detta:
Mina Moderata Karameller
Erik Laakso
Syrrans granne
Isobel Hadley-Kamptz
Leif Nixon

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Länk till intressant.se

Uppmuntran till riksdagsledamöter

Vi har förstått att det finns ett antal riksdagsledamöter som egentligen, innerst inne , skulle vilja fälla FRA-lagen när den nu visar sin fula nuna igen. Här handlar det om riksdagsmännens och -kvinnornas egen integritet och vilja att stå fast vid vad som sannolikt är rätt och riktigt. Alliansregeringen är i högsta grad regeringsduglig och den kommer garanterat att överleva att FRA-lagen rivs upp och en parlamentarisk utredning tillsätts. Att dumtjurigt hålla fast vid FRA-lagen tyder däremot inte på regeringsduglighet, utan det tyder enbart på att regeringen endera toppstyrs av statliga myndigheter och tjänstemän eller är ”regeringsoduglig”.

Som en uppmuntran kan våra riksdagsledamöter här njuta av Sydney Youngblood med ”If only I could”. Tänk sedan efter en ytterst liten stund så kommer ni att komma fram till slutsatsen att ni faktiskt kan det som texten uppenbarligen är osäker på.

Everybody all around the world, stand up all my brothers
Joining our hands, united we’re stronger
Fighting for peace, caring about our loved ones
Trusting ourselves, sharing our feeling, believe me

If only I could I’d make this world a better place

Ni kan…. tro mig, ni kan. Allt som behövs är tillit till väljarna/medborgarna snarare än till de som försöker styra oss genom att styra er. Stå upp så stöder vi er!


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Länk till intressant.se