Dags att styra upp bl.a. integritetsfrågorna

Jag sitter här, ensam vaken, och grunnar över den inledande texten för CenterUppropet.se. I somras var det ganska enkelt att ställa upp ett antal punkter som vi sedan kunde begära uppslutning kring. Denna gång blir det inte riktigt lika enkelt, eftersom det nu kommer att handla om Centerpartiet, partiprogrammet och vad stämmobeslut egentligen är värda.

En sak kommer dock att kvarstå och finnas med högst upp på dagordningen, och det är frågor som rör den personliga integriteten och rätten till ett privatliv utan statlig inblandning. Det var ur den myllan CenterUppropet växte fram, och den myllan står vi stadigt förankrade i.

När jag köpte domänen centeruppropet.se i somras, och sedan ringde Björn Pedersen samt ett antal partivänner som kanske inte är så bekanta på nätet så anade jag kanske inte riktigt vilken startknapp jag just då tryckte på. Jag for hals över huvud in i en politisk cirkus som tog upp nästan all min vakna tid under 2-3 månader. Då det vid en presskonferens tillkännagavs att lagen skulle förändras så kändes det som en liten seger, eftersom vi ju hade haft såpass mycket dialoger med partifolket inom Centerpartiet. Nej, lagen blev inte bra men den blev förhoppningsvis en liten aning mindre dålig. Vi hade i alla fall med CenterUppropet visat att det faktiskt gick att nå fram till partiet och påverka, trots att Riksdagen i samband med detta tog sommarlov. Den som i första hand för partiets räkning fick ta den jobbmässiga stöten för detta var partisekreterare Anders Flanking, och han fanns faktiskt väldigt närvarande under hela sommaren.

I CenterUppropet så samlade vi ett liten grupp som ställde sig bakom CenterUppropets kravlista, och detta byggde vi sedan vidare på med 100 namn på medlemmar som anmälde sig själva som supporters. Vid ca 100 namn slog vi stopp på den listan, eftersom poängen redan där var gjord. De som anmälde sig därefter, men inte kom med får ursäkta oss för detta.

Gruppen som stod bakom CenterUppropet då var förutom undertecknad följande: Björn Pedersen, Markus ”Lake” Berglund, Magnus Persson, Sophia ”Dexion” Blomqvist, Laszlo Varga, Martin Olsvenne och David Bernvi. När vi till slut nådde fram till den öppna hearing som anordnades av oss tillsammans med CUF, Stockholmscentern och Stureplanscentern i samarbete med Centerpartiet så tror jag att vi alla kände att vi var på rätt väg. En person som förvånade mig med sin öppenhet och vilja att få fram information var Staffan Danielsson. Staffan har dessutom försökt få till stånd en sanningskommission som ska gå igenom vad FRA har pysslat med hittills. Detta ska Staffan ha all heder för.

Inför hearingen hade jag många och i vissa fall långa samtal med Magnus Andersson, Johan Hedin och Per Ankersjö kring frågeställningar och en hel del annat. Det kändes som om vi drev en gemensam fråga i ett mycket gott samarbete, och jag hoppas att den känslan varit ömsesidig.

När nu CenterUppropet hämtar kraft på nytt så hoppas jag att det kan ske i dialog med ovanstående personer/vapendragare, men även att många andra ger sig tillkänna med synpunkter och idéer. Sen må det handla om integritet, företagens villkor eller något annat ämne. För, som Björn skriver på Bloggen Bent, ”Kampen för våra partier börjar”. Detta har redan uppmärksammats av Ledarloggen på unt.se

Väl mött på CenterUppropet.se den 1/1 2009 då det officiella startskottet går. (EDIT: Starten har försenats något dygn, men så snart formgivningen är klar så går det officiella startskottet.)

Intressant läsning om FRA-lagen 2.0 finns hos bl.a. Leif Nixon och Scaber Nestor

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Länk till intressant.se

Integritetsvånda á la Centerpartiet

Dag läggs till dag och politiska skeenden förflyttas från aktualitet till historieböckerna. Är då ett förpassande av politiska skeenden till historieböckerna detsamma som att dessa blir glömda/förlåtna och inaktuella? Icke det minsta. Jag har under en lång period haft en tuff brottningsmatch med mig själv.

I den ena ringhörnan fanns ett jag som mådde (och mår) intensivt illa över hur Centerpartiet och de centerpartistiska riksdagsledamöterna går på tvärs mot alla de integritetsmässiga principer som man innan det senaste valet har stått upp för. Detta jag har även förvånats stort över hur olika riksdagsledamöter utan större egen vånda (som det verkar), i efterhand, har förklarat varför de valde att rösta tvärtemot vad de tidigare sagt sig stå för. Detta jag har även funderat över om makten verkligen ska kunna korrumpera så ytterligt illa som det verkar. En korruption som dessutom förklaras med att man måste både ditt och datt för att visa sig regeringsduglig. Därmed så skulle alltså ett totalt svek mot så många väljare plötsligt vara acceptabelt??? Jaget i denna ringhörna har även förundrats över att andelen gummi i riksdagsledamöters ryggrader kan vara så stor samtidigt som dessa ledamöter fortfarande står upp. I denna ringhörna finns stora mängder avsky för att man har sålt ut den personliga integriteten och för att man i så liten grad har lyckats prägla alliansen politik.

I den andra ringhörnan finns ett jag som jag egentligen tycker mycket bättre om. Det är ett jag som präglas av sunt bondförnuft, liberalism, tro på framtiden och en vilja att se Sverige utvecklas på ett positivt vis. De som känner mig vet nog precis vilket jag som åsyftas.

Den matchen är nu över (om inte domslutet överklagas och en ny match utlyses), och min slutsats är klar. Det fanns två tänkbara matchresultat. I det ena fallet så skulle jag helt enkelt vända allt som rör politik i allmänhet och Centerpartiet i synnerhet ryggen för att bara göra som den största delen av medborgarna gör. D.v.s. bara finna mig i beslut och överleva utifrån dessas återverkningar på min vardag. I det andra fallet så skulle jag både betala medlemsavgiften för 2009 och ta en fortsatt kamp för allt det som jag tror på, d.v.s. Centerpartiets partiprogram och manifest. Det blev det senare som till slut avgick med segern, men jag kan lova att det var ovisst fram tills matchklockan ringde.

Nu vet jag att Centerpartiet har ganska gott om pengar i skattkistan, varför mina luskronor knappast spelar någon roll i sammanhanget. Jag vill däremot ogärna se att just mina småslantar hamnar som någon form av bevis på stöd för annat än just partiprogrammet. Det handlar alltså inte om tilltro eller stöd till någon särskild person. Det handlar inte heller om att min medlemsavgift är ett stöd till vare sig Reinfeldt, Tolgfors eller någon annan. Jag stöder det partiprogram som stämman slagit fast samt vissa grundläggande värderingar som har yttrats med kraft i olika manifest. Det är det enda.

Tror jag då att jag har någon chans att påverka Centerpartiet? Tveksamt, men för allas vår rätt till ett privatliv och för alla som delar mina liberala tankar så anser jag att jag i alla fall ska försöka ett tag till. Eftersom jag inte har något reellt mandat eller inflytande så har jag valet att endera försöka skaffa mig detta alternativt att verka från utsidan av de inre cirklarna. Att ”skaffa sig” någon form av mandat är inte det lättaste, eftersom man då på sin fritid måste försöka utkämpa en kamp med etablerade yrkespolitiker som har både lön och medhjälpare.

Visst kan man fundera kring att starta en avdelning och annat, men detta kräver både tid och pengar. Tid är en bristvara och att spada ner ekonomiska medel i en kamp mot ett av de rikaste partierna verkar rätt korkat. Därför känns inte det som något riktigt alternativ heller.

Då återstår ett fåtal vägar. Min blogg är en av dessa. För vad det är värt så kan jag utkämpa fighten här, och det kommer jag att göra. CenterUppropet.se är en annan väg som är framkomlig, och denna stöps just nu om för en relansering inom kort. Här finns det ett antal idéer och tankar, och jag hoppas att vi kan få se deltagande från både traditionella centerpartister och från liberala yngre krafter. Blir det som jag hoppas så kan kanske ett litet gäng samlas kring CenterUppropet för att där föra fram sina tankar och värderingar inför öppen ridå. Centerpartiet består nämligen inte (samma sak gäller för alla partier) till största delen av medlemmarna. En än viktigare grupp är väljarna, och det är dessa som måste få komma till tals. Ung, gammal, kvinna eller man spelar ingen roll. Alla har vi varsin röst och detta måste höras.

Jag blir med andra ord kvar. Lite, lite äldre. Lite mer erfaren. Betydligt mer förbaskad, och kanske t.o.m. en liten aning obekväm. Må så ske!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Länk till intressant.se

Hur en liberal röst kan leda mot kontrollsamhället

I gårdagens inlägg skrev jag om farorna med de mindre allianspartiernas utsuddade profil. I den senaste SIFO-undersökningen ser man nu att det basuneras ut att gapet mellan blocken är halverat, vilket i sin tur skulle kunna tänkas indikera att jag har fel. Nu tror jag inte det, tyvärr. Låt mig förklara ytterligare.

Gapet har mycket riktigt halverats jämfört med tidigare, men det gäller enbart under förutsättning av att KD som verkligen hänger på gärdsgården klarar sig över 4-procentsspärren. Om KD inte gör det så kan man lugnt konstatera att alliansen får ta rejält med stryk, och det enda som då (om vi antar att denna undersökning står sig) kan rädda kvar en moderat statsminister är att man plockar in SD i alliansen.

Här vill jag redan i förväg veta om det är något som de som tror sig ha rätten att styra över oss har tänkt sig som en möjlighet. Det är med andra ord dags att klart och tydligt deklarera hur man avser att hantera detta med att SD verkar ha vunnit såpass mycket mark så att de kan vara på väg in i riksdagen.

OM man avser att ha med SD i ekvationen så börjar undertecknad verkligen att må illa över vilket resultat min liberala röst har gett. Då har min röst bidragit till att ge oss en regering som med en ångvälts flexibilitet manglar igenom övervakningsprogram och integritetskränkande elände för att sedan släppa in SD i en position där de kanske kan bygga vidare på samma tema. Vill vi ha ett storebrorssamhälle med SD vid spakarna? Ursäkta mitt ”mustiga” språk nu, men jag vill tamigfan inte se en sådan utveckling.

I vilket läge skulle då (i förlängningen) invandrare/flyktingar/homo-,bi-och transsexuella hamna?

En sak som jag i sammanhanget ser som en liten aning underhållande är den enögdhet som statsvetarprofessorn Sören Holmberg uppvisar i SvD. Han menar att om det ser ut att bli jämnt mellan blocken så kanske folk inte röstar på SD p.g.a. att det skulle kunna vara en ”bortkastad” röst. Detta är verkligen att på känt strutsmaner sticka huvudet mycket djupt i sanden. Skulle inte samma resonemang kunna appliceras på t.ex. en KD-väljare. Den senare ser ju just nu ut att vara mer ”bortkastad” än en röst på SD.

Jag har sagt det för länge sedan, men jag kan väl säga det än en gång. Alliansens agerande i FRA-frågan och andra frågor av liknande karaktär håller på att modellera om det svenska politiska landskapet. Spiken i den kistan kan man med lätthet slå in genom att svika gravt när det gäller FRA-lagen 2.0 (som om det nu inte var nog illa att FRA 1.1 släpptes igenom).

Åh vad jag önskar att jag ska få erkänna sen att mina farhågor var felaktiga. Det gör jag verkligen.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,

Länk till intressant.se

Årets politiska blogg

Den 15/12 är sista dagen för att nominera lämplig blogg till titeln ”Årets politiska blogg”. Kila över till Bloggen Bent och nominera den du tycker är mest förtjänt av titeln. Den 16/12 kan man sedan lägga sin röst på de nominerade bloggarna. Detta är den tredje upplagan av tävlingen och kontrollant/valövervakare är Erik Laakso.

Förvisso så ska man inte blåsa upp vikten av sådana här jippon, men lite kul är det allt.

Eftersom just ”Årets politiska blogg” verkligen har sitt ursprung i bloggosfären så är just detta bloggarnas ”nobelpris” lite mer kul än det mer axelbreda ”Stora Bloggpriset” som anordnas av Aftonbladet och Bloggportalen. Det senare ska dock ändå bli intressant att följa, för att se om det nu enbart kommer att handla om Blondinbella, Schulmansk stil och liknande intetsägande variationer.

Andra bloggar om: , ,

Länk till intressant.se

It´s alive….. IT´S ALIVE!!!

Ja, tyst har det varit här ett tag nu. Det har varken berott på att jag varit nöjd med sakernas tillstånd eller att min tystnad varit till salu….. Anledningen är mycket enkel. Efter nästan två månaders heltidsarbete (utan lön) med motstånd mot FRA-lagen så var det högprioriterat att lägga tid och kraft på sådant som sätter mat på bordet. Företaget/jobbet har helt enkelt krävt min odelade uppmärksamhet. Det kravet är inte på något vis borta, utan den fina tillväxt vi har kommer att kräva tid och kraft även framöver.

Den totala tystnaden ska däremot brytas, och detta annonseras härmed.

Jag har medvetet låtit bloggens tagline ”Oberoende centerpartist….” stå kvar, och anledningen till det är nog tämligen uppenbar. Som det ser ut just nu så är såväl den del av Centerpartiet som är direkt involverad i att driva regeringsfrågor som den andra del som rimligen bör driva centerfrågor fullt upptagna med att visa hur regeringsdugliga vi inom alliansen är. Resultatet av detta enkelriktade arbetssätt är att Centerpartiet numera är ytterst profillöst, och det gläder mig föga. Jag stöder i allt väsentligt både partiprogrammet och fattade stämmobeslut, trots att jag ser att partiet för att visa på just denna ”regeringsduglighet” i mångt och mycket struntar i både partiprogram och stämmobesluten.

Partiet står alltså för en sak i en given fråga, bara för att kompromissa bort dessa ståndpunkter och därefter så dyker olika riksdagsledamöter upp i bloggar eller tidningar med en förklaring på varför de gjorde nästan tvärtemot vad de tidigare sagt sig stå för. Betänk nu att den platsen i riksdagsbänken innehas tack vare att väljarna yttrade som sin vilja att man ville se vissa resultat, snarare än att man i efterhand ville höra just sin representant förklara varför han/hon gjorde tvärtom.

Regeringsdugligheten då? Om man ingår en allians (och det kan man mycket väl göra) så är det väl ändå inte så att hela allianssamarbetet ska leda till att ett eller två av allianspartierna ska åka ut ur riksdagen. Inte i någon form av matematik kan man i efterhand skjutsa över de hundratusentals rösterna till något av de andra allianspartierna. Man har då enbart lyckats förminska antalet mandat från allianspartierna i riksdagen. Nå, man kanske kan göra det om man i god tid innan valet proklamerar att det ena eller det andra av partierna läggs ner och att man därefter räknas som medlem i något av de kvarvarande allianspartierna. Lite grann tvångsanslutning på gammalt LO-vis, alltså.

Om nu någon kommer på tanken att försöka skjutsa ihop de fyra allianspartierna på en lista och skapa ”Allianspartiet” så blir jag verkligen trött. Det föreslogs faktiskt inför förra valet, men tack och lov så stoppades den tanken. Jag är tämligen övertygad om att ett sådant grepp kan kosta tapp av än mer väljare än vad opinionsundersökningarna visar just nu, och med ett sådant snillegrepp så har man säkerligen i ivern att visa ”regeringsduglighet” garanterat att Sverige inte kommer att se en borgerlig regering igen under överskådlig tid. Vi ÄR fyra partier i alliansen, och vi behöver vara just fyra partier där.

Snart börjar valpropagerandet inför nästa val att trappas upp, och då kommer vi att få svara på varför och hur vi kunde kasta ut vissa hjärtefrågor med slaskvattnet snarare än att stå upp för våra principer. Jag är hemskt ledsen, men jag har svårt att besvara en sådan fråga på ett sätt som jag själv tycker låter vettigt.

Inom en allians ska man samarbeta och man behöver kunna kompromissa. Att däremot kompromissa i närapå varenda fråga så att inget parti, utom det ”regeringsbärande” partiet Moderaterna, kan hävda att de har åstadkommit något är fel sätt att kompromissa. Skit i ”kompromissandet” och satsa istället på ren handel med frågorna. Får Centerpartiet fullt ut igenom sin vilja i en fråga så ska det givetvis kosta att något annat parti får sin vilja igenom i någon annan fråga. Det är handel, och det föredrar åtminstone jag framför det grötkokande av kompromisser som vi hittills har sett.

Maud Olofsson kan just nu inte räknas fullt ut som centerpartist, eftersom hennes primära jobb är att företräda regeringen. Så fungerar det och så bör det fungera. Just därför så finns det annat folk som ska stiga fram och vara just centerpartister i hennes frånvaro. Så fungerar det tyvärr inte, trots att det borde fungera så. Med undantag för gräsrötterna så är större delen av det officiella centerpartiet enbart företrädare för regeringen, och när allmänheten ser detta så kan partiets fortsatta självständiga existens komma att ifrågasättas. Låt oss slippa uppleva ett sådant scenario, för så får det inte gå.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Länk till intressant.se