Blir man inte mållös?

När det gäller debatten om IPRED i Riksdagen så vet jag inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Det florerar så oerhört många dumheter i debatten så att man blir fascinerad.

Jag har jobbat hemifrån idag och har haft ett öga/ett öra på SvT24 där debatten i Riksdagen ang. IPRED-lagen pågår. Mitt parti och de som företräder mig finns enligt uppgift på plats i Riksdagen. När jag försöker smälta det sammelsurium av argument för IPRED1 som vräks ut från talarstolen så undrar jag vem som kastade ut Centerpartiet ur Riksdagen.

I allt väsentligt så har talarna, med hull och hår, svalt alla de felaktiga argument som upphovsrättslobbyn tydligen med stor framgång har fört in i huvudet på talarna. Ett par snabba punkter bara:

  • Hur kan man stå i talarstolen och tala om villkoren för de små, nyblivna kulturskaparna när det gäller IPRED?
  • Hur kan man stå och rapa upp att musikbranschen har tappat 60% av sin försäljning under 2000-talet när detta faktiskt inte är sant? Även om det vore sant så är det sannolikt omöjligt att något liknande inte inträffar i samband med ett teknikskifte. Varför inte tvinga alla svenskar till att undergå en psykisk undersökning när vi ju nu uppenbarligen inte har köpt tillräckligt många SAAB:ar?
  • Vilken kulturskapare kommer att få njuta av frukterna av sitt arbete p.g.a. att IPRED1 införs?
  • Hur kan man prata om att en kulturskapare alltid ska ha full kontroll över det man skapat när detta endast kan ske om spridning ej sker? Det innebär å andra sidan att böcker inte kommer att läsas och att musik inte kommer att höras. Grattis till det argumentet.
  • Är det rimligt att en misstanke som förevisats en domstol (bevisningen lär väl bestå av skärmdumpar och liknande) leder till att besök av Kronofogden som sedan ska rota igenom all ens personliga korrespondens?
  • Är det alls vettigt att stadfästa en lag när man samtidigt tillsätter en utredning för att se över hur lagen kommer att fungera?

Jag blir så trött och så fantastiskt besviken på politiker som det senaste året först visat hur lättledda de är åsiktsmässigt, först av regeringen och nu av en industris lobbyister.

Att se hur Cecilia Wikström (fp) först tala om att hennes bok (vilken då?) olagligt har laddats ner i hundratals exemplar för att några minuter senare tala om tusentals exemplar visar på hur argumentationen förs. Martyrskap är ordet för dagen, men där uppstår också problemet. Jag vill inte att någon annans martyrskap ska slå sönder min tillvaro ur ett integritetsmässigt perspektiv.

Om SAAB har problem p.g.a. att GM inte vill ta sitt ansvar så innebär det inte att regeringen ska skjuta till pengar. På samma vis så ska vi inte heller skräddarsy lagstiftningar för andra industrier som inte har vilja att ta till sig ny teknik och skapa en affär som kunderna är redo att anamma.

Jag kommer att ha mycket svårt att, i egenskap av centerpartist, argumentera för att vi står för det ena eller det andra när det gäller integritetsfrågor. Ifrågasättandena kommer garanterat att ligga uppradade som ett pärlband då. Johan Linander är en centerpartistisk riksdagsman som jag håller mycket högt och som även påtalade att det inte är en felfri lagstiftning som ligger på bordet. Johan har dock i mitt tycke fel på en punkt. Han menar att man ju måste visa att man kan kompromissa för att ha i politiken att göra. Vid en första anblick så är det alldeles korrekt, men man kan faktiskt kompromissa på mer än ett sätt. Det är kanske i ett sådant kompromissande vettigare att ett parti får klä skott för att driva en fråga för majoritetens skull samtidigt som det egna partiet ansvarar för att driva andra frågor. Detta är mer renhårigt mot väljarna än att alla lagstiftningar ska drivas med ett gemensamt kompromissande från alla parter i regeringen. Det senare leder ju osvikligen enbart till att den starkaste parten i kompromissen alltid får sin vilja igenom med mindre justeringar. Det nuvarande kompromissandet har ju det senaste året skapat en integritetssoppa som både ser illa ut, smakar illa och som dessutom sprider en stank i hela landet.

När det gäller FRA-lagen så hade det vettiga varit att först se över vilket grundlagsskydd medborgarna har innan man ens funderar på en sådan lag. På samma vis så borde man ha sett över hur upphovsrättslagen ska vara formulerad innan man med hänsyn till grundlagsskyddet och en reviderad upphovsrätt ens funderar på att införa IPRED1 eller något liknande.

Vem är först med att skapa bevis i form av en skärmdump där en användare vid namn Beatrice Ask laddar ner den senaste Idol-samlingen från något av följande ipnummer (som tillhör Regeringskansliet)? Sannolikheten för att detta verkligen har skett är ju inte alldeles obefintlig, eftersom justitieministern lämpligen bör ha lagt sig vinn om att ta reda på hur olaglig nedladdning fungerar.
81.216.70.0 – 81.216.70.255
212.181.33.112 – 212.181.33.115
212.181.33.12 – 212.181.33.15
212.28.207.32 – 212.28.207.63
217.77.240.177
217.77.247.160 – 217.77.247.163

[tags]integritet, fildelning, ipred1, ipred, politik, samhälle, riksdagen, internet[/tags]

Sveriges nya regering

Imorgon kommer med största sannolikhet en av de hittills värsta lagarna att stiftas i Sverige. Det är en lag som i slutänden ger vissa industrier och deras hejdukar fritt fram att jaga livet ur svenska medborgare ekonomiskt. Hela lagstiftningen, IPRED1, kan i stora drag endast betraktas som ett beställningsjobb från musikindustrin. I det stora hela så skulle man med detta som facit kunna konstatera att de som egentligen styr Sverige inte är alliansregeringen.

Här presenterar jag följdaktligen ett par medlemmar i den agerande svenska regeringen. Man skulle även kunna säga att de dubblerar på posten som rikspolischef, överåklagare och en del andra poster. Nej, jag har inte snott bilderna, utan dessa är bara djuplänkade och bilderna tillhör resp. upphovsrättsinnehavare. På bilderna ser man Jonas Siljemark – Nordenchef för Warner Music och Per Sundin – vd för Universal Music AB.

Jonas Siljemark - Nordenchef Warner Music Per Sundin - vd Universal Music AB

Från och med nu så är det bl.a. dessa, företagen de företräder och dessa företags lejda hantlangare som verkligen har möjlighet att ställa till med elände för medborgarna.

För min del så väljer jag fr.o.m. nu att helt och håller vägra att ge dessa företag en endaste krona av mina surt förvärvade slantar. Ja, åtminstone om man ska se till inköp av musik. Sen kommer de givetvis att få betalt ändå, i och med att jag lyssnar på radio ibland o.s.v.  Det innebär inte att jag fördenskull med någon automatik helt plötsligt blir fildelare, utan det handlar alltså om att jag helt vänder er industri ryggen. Detta trots att jag en gång i tiden var en av era stora och trogna kunder. När det är dags att köpa blanka cd-skivor för backup av familjens digitala bilder så kommer dessa skivor att beställas utomlands. Missförstå mig rätt nu. Lycka till med ert styre av Sverige, och grattis till att fullständigt ha förvridit begrepp som demokrati genom era framgångsrika lobbyister.

Andra som reagerar på liknande vis som mig är: Emma på Opassande och Mikael Elmlund

[tags]politik, samhälle, internet, upphovsrätt, fildelning, ipred[/tags]

ACTA börjar diskuteras

Efter den gemensamma debattartikel i SvD som undertecknats av mig, Karl Sigfrid, Erik Josefsson och Erik Laakso så har även traditionella media börjat lyfta fram problematiken med de hemliga förhandlingarna.

Idag tas ACTA upp i minst två dagstidningars huvudledare, och detta är mycket bra. Även ACTA kan ju få konsekvenser för en fri press, på liknande sätt som FRA-lagen får. Hur ska en reporter t.ex. kunna vara säker på att han/hon får med sig oredigerat material över en landsgräns? I såväl Upsala Nya Tidning som i Gefle Dagblad kan man läsa och skrämmas en smula av hur hela processen drivs framåt. Även TT har kablat ut en artikel angående ACTA-avtalet, men jag har ännu inte återfunnit den artikeln hos någon tidning.

UPPDATERING: På UNT:s Ledarlogg förs samma tanke på ett villkorat svenskt deltagande i förhandlingarna fram.

Jag menar att om inte dessa förhandlingar kan föras öppet så bör Sverige tydligt avisera att man inte har för avsikt att delta i detta avtal, och därefter lämna förhandlingsbordet. Hela detta förfarande står på tvärs med svenska principer om rättssäkerhet.

Vi ser löpande hur skarp kritik från remissinstanser gällande FRA-lagen kommer fram, hur IPRED-lagstiftningen (som ger något som närmast kan liknas vid polisiära befogenheter åt upphovsrättsindustrin) sannolikt klubbas i Riksdagen imorgon och att den kommande lagen om trafikdatalagring börjar synas över horisonten. Sammantaget så skapas ett nytt Sverige just nu. Vi får en integritetsgröt kryddad med övergrepp, rättslöshet och civilrättsliga fall med skyhöga skadeståndskrav som baseras på ytterst svag bevisföring. Upphovsrättsindustrin kan endast indikera att de har ett case mot en enskild medborgare genom såpass svaga bevis som skärmdumpar och ipnummer. Baserat på detta ska man kunna genomföra husrannsakan i privata hem för att på så vis få fram hållbar bevisning. Vi är alltså sammantaget skyldiga intill dess att vår oskuld har bevisats.

Vi har talat om att ett värderingsskifte behövs i Sverige, och det är i sak helt riktigt. Det vi däremot inte behöver är ett värderingsskifte av den typ som alla dessa lagar leder till. Ett minital till riksdagen följer nedan.

Kära riksdagsledamöter!
FRA-lagen är INTE ok. IPRED är INTE ok. ACTA-avtalets hantering är INTE ok och trafikdatalagringen är INTE ok. Det som definitivt INTE är ok är att kammarens ledamöter väljer att konsekvent begå brott av denna art mot den egna befolkningen/de egna väljarna. Det handlar inte om att den som ”har rent mjöl i påsen” kan känna sig trygg. Det handlar om att det inte finns någon som helst garant för att hela statsapparaten (regering, riksdag och tjänstemän) är oförvitlig och aldrig kan göra fel. Hur många medborgare ska behöva hamna i kläm på grund av dessa lagstiftningar innan det är dags att riva upp dom? 1, 10, 100, tusentals eller ännu fler? Det är dags för kammarens ledamöter ställer sig upp i bänkarna och markerar ett stopp för Sveriges utveckling mot att bli en polisstat. När staten har tagit sig alla rättigheter man kan önska mot den egna befolkningen så återstår väldigt små möjligheter att förändra allt detta. Är man tryggast i en totalitär stat? Möjligen, men är det så vi vill ha det? Troligen inte, eller? Börja med att rösta nej till IPRED imorgon. Det ÄR ok.

Upphovsrättens utforming måste förändras gravt innan alla dessa andra lagar tillåts träda i kraft. Så är det bara.

Mikael Elmlund ställer en vettig fråga om FRA-lagen och remissinstansernas yttranden.

[tags]politik, samhälle, integritet, fra, ipred, acta, trafikdatalagring, polisstat, rättssäkerhet[/tags]