Blir man inte mållös?

När det gäller debatten om IPRED i Riksdagen så vet jag inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Det florerar så oerhört många dumheter i debatten så att man blir fascinerad.

Jag har jobbat hemifrån idag och har haft ett öga/ett öra på SvT24 där debatten i Riksdagen ang. IPRED-lagen pågår. Mitt parti och de som företräder mig finns enligt uppgift på plats i Riksdagen. När jag försöker smälta det sammelsurium av argument för IPRED1 som vräks ut från talarstolen så undrar jag vem som kastade ut Centerpartiet ur Riksdagen.

I allt väsentligt så har talarna, med hull och hår, svalt alla de felaktiga argument som upphovsrättslobbyn tydligen med stor framgång har fört in i huvudet på talarna. Ett par snabba punkter bara:

  • Hur kan man stå i talarstolen och tala om villkoren för de små, nyblivna kulturskaparna när det gäller IPRED?
  • Hur kan man stå och rapa upp att musikbranschen har tappat 60% av sin försäljning under 2000-talet när detta faktiskt inte är sant? Även om det vore sant så är det sannolikt omöjligt att något liknande inte inträffar i samband med ett teknikskifte. Varför inte tvinga alla svenskar till att undergå en psykisk undersökning när vi ju nu uppenbarligen inte har köpt tillräckligt många SAAB:ar?
  • Vilken kulturskapare kommer att få njuta av frukterna av sitt arbete p.g.a. att IPRED1 införs?
  • Hur kan man prata om att en kulturskapare alltid ska ha full kontroll över det man skapat när detta endast kan ske om spridning ej sker? Det innebär å andra sidan att böcker inte kommer att läsas och att musik inte kommer att höras. Grattis till det argumentet.
  • Är det rimligt att en misstanke som förevisats en domstol (bevisningen lär väl bestå av skärmdumpar och liknande) leder till att besök av Kronofogden som sedan ska rota igenom all ens personliga korrespondens?
  • Är det alls vettigt att stadfästa en lag när man samtidigt tillsätter en utredning för att se över hur lagen kommer att fungera?

Jag blir så trött och så fantastiskt besviken på politiker som det senaste året först visat hur lättledda de är åsiktsmässigt, först av regeringen och nu av en industris lobbyister.

Att se hur Cecilia Wikström (fp) först tala om att hennes bok (vilken då?) olagligt har laddats ner i hundratals exemplar för att några minuter senare tala om tusentals exemplar visar på hur argumentationen förs. Martyrskap är ordet för dagen, men där uppstår också problemet. Jag vill inte att någon annans martyrskap ska slå sönder min tillvaro ur ett integritetsmässigt perspektiv.

Om SAAB har problem p.g.a. att GM inte vill ta sitt ansvar så innebär det inte att regeringen ska skjuta till pengar. På samma vis så ska vi inte heller skräddarsy lagstiftningar för andra industrier som inte har vilja att ta till sig ny teknik och skapa en affär som kunderna är redo att anamma.

Jag kommer att ha mycket svårt att, i egenskap av centerpartist, argumentera för att vi står för det ena eller det andra när det gäller integritetsfrågor. Ifrågasättandena kommer garanterat att ligga uppradade som ett pärlband då. Johan Linander är en centerpartistisk riksdagsman som jag håller mycket högt och som även påtalade att det inte är en felfri lagstiftning som ligger på bordet. Johan har dock i mitt tycke fel på en punkt. Han menar att man ju måste visa att man kan kompromissa för att ha i politiken att göra. Vid en första anblick så är det alldeles korrekt, men man kan faktiskt kompromissa på mer än ett sätt. Det är kanske i ett sådant kompromissande vettigare att ett parti får klä skott för att driva en fråga för majoritetens skull samtidigt som det egna partiet ansvarar för att driva andra frågor. Detta är mer renhårigt mot väljarna än att alla lagstiftningar ska drivas med ett gemensamt kompromissande från alla parter i regeringen. Det senare leder ju osvikligen enbart till att den starkaste parten i kompromissen alltid får sin vilja igenom med mindre justeringar. Det nuvarande kompromissandet har ju det senaste året skapat en integritetssoppa som både ser illa ut, smakar illa och som dessutom sprider en stank i hela landet.

När det gäller FRA-lagen så hade det vettiga varit att först se över vilket grundlagsskydd medborgarna har innan man ens funderar på en sådan lag. På samma vis så borde man ha sett över hur upphovsrättslagen ska vara formulerad innan man med hänsyn till grundlagsskyddet och en reviderad upphovsrätt ens funderar på att införa IPRED1 eller något liknande.

Vem är först med att skapa bevis i form av en skärmdump där en användare vid namn Beatrice Ask laddar ner den senaste Idol-samlingen från något av följande ipnummer (som tillhör Regeringskansliet)? Sannolikheten för att detta verkligen har skett är ju inte alldeles obefintlig, eftersom justitieministern lämpligen bör ha lagt sig vinn om att ta reda på hur olaglig nedladdning fungerar.
81.216.70.0 – 81.216.70.255
212.181.33.112 – 212.181.33.115
212.181.33.12 – 212.181.33.15
212.28.207.32 – 212.28.207.63
217.77.240.177
217.77.247.160 – 217.77.247.163

[tags]integritet, fildelning, ipred1, ipred, politik, samhälle, riksdagen, internet[/tags]

Sveriges nya regering

Imorgon kommer med största sannolikhet en av de hittills värsta lagarna att stiftas i Sverige. Det är en lag som i slutänden ger vissa industrier och deras hejdukar fritt fram att jaga livet ur svenska medborgare ekonomiskt. Hela lagstiftningen, IPRED1, kan i stora drag endast betraktas som ett beställningsjobb från musikindustrin. I det stora hela så skulle man med detta som facit kunna konstatera att de som egentligen styr Sverige inte är alliansregeringen.

Här presenterar jag följdaktligen ett par medlemmar i den agerande svenska regeringen. Man skulle även kunna säga att de dubblerar på posten som rikspolischef, överåklagare och en del andra poster. Nej, jag har inte snott bilderna, utan dessa är bara djuplänkade och bilderna tillhör resp. upphovsrättsinnehavare. På bilderna ser man Jonas Siljemark – Nordenchef för Warner Music och Per Sundin – vd för Universal Music AB.

Jonas Siljemark - Nordenchef Warner Music Per Sundin - vd Universal Music AB

Från och med nu så är det bl.a. dessa, företagen de företräder och dessa företags lejda hantlangare som verkligen har möjlighet att ställa till med elände för medborgarna.

För min del så väljer jag fr.o.m. nu att helt och håller vägra att ge dessa företag en endaste krona av mina surt förvärvade slantar. Ja, åtminstone om man ska se till inköp av musik. Sen kommer de givetvis att få betalt ändå, i och med att jag lyssnar på radio ibland o.s.v.  Det innebär inte att jag fördenskull med någon automatik helt plötsligt blir fildelare, utan det handlar alltså om att jag helt vänder er industri ryggen. Detta trots att jag en gång i tiden var en av era stora och trogna kunder. När det är dags att köpa blanka cd-skivor för backup av familjens digitala bilder så kommer dessa skivor att beställas utomlands. Missförstå mig rätt nu. Lycka till med ert styre av Sverige, och grattis till att fullständigt ha förvridit begrepp som demokrati genom era framgångsrika lobbyister.

Andra som reagerar på liknande vis som mig är: Emma på Opassande och Mikael Elmlund

[tags]politik, samhälle, internet, upphovsrätt, fildelning, ipred[/tags]

ACTA börjar diskuteras

Efter den gemensamma debattartikel i SvD som undertecknats av mig, Karl Sigfrid, Erik Josefsson och Erik Laakso så har även traditionella media börjat lyfta fram problematiken med de hemliga förhandlingarna.

Idag tas ACTA upp i minst två dagstidningars huvudledare, och detta är mycket bra. Även ACTA kan ju få konsekvenser för en fri press, på liknande sätt som FRA-lagen får. Hur ska en reporter t.ex. kunna vara säker på att han/hon får med sig oredigerat material över en landsgräns? I såväl Upsala Nya Tidning som i Gefle Dagblad kan man läsa och skrämmas en smula av hur hela processen drivs framåt. Även TT har kablat ut en artikel angående ACTA-avtalet, men jag har ännu inte återfunnit den artikeln hos någon tidning.

UPPDATERING: På UNT:s Ledarlogg förs samma tanke på ett villkorat svenskt deltagande i förhandlingarna fram.

Jag menar att om inte dessa förhandlingar kan föras öppet så bör Sverige tydligt avisera att man inte har för avsikt att delta i detta avtal, och därefter lämna förhandlingsbordet. Hela detta förfarande står på tvärs med svenska principer om rättssäkerhet.

Vi ser löpande hur skarp kritik från remissinstanser gällande FRA-lagen kommer fram, hur IPRED-lagstiftningen (som ger något som närmast kan liknas vid polisiära befogenheter åt upphovsrättsindustrin) sannolikt klubbas i Riksdagen imorgon och att den kommande lagen om trafikdatalagring börjar synas över horisonten. Sammantaget så skapas ett nytt Sverige just nu. Vi får en integritetsgröt kryddad med övergrepp, rättslöshet och civilrättsliga fall med skyhöga skadeståndskrav som baseras på ytterst svag bevisföring. Upphovsrättsindustrin kan endast indikera att de har ett case mot en enskild medborgare genom såpass svaga bevis som skärmdumpar och ipnummer. Baserat på detta ska man kunna genomföra husrannsakan i privata hem för att på så vis få fram hållbar bevisning. Vi är alltså sammantaget skyldiga intill dess att vår oskuld har bevisats.

Vi har talat om att ett värderingsskifte behövs i Sverige, och det är i sak helt riktigt. Det vi däremot inte behöver är ett värderingsskifte av den typ som alla dessa lagar leder till. Ett minital till riksdagen följer nedan.

Kära riksdagsledamöter!
FRA-lagen är INTE ok. IPRED är INTE ok. ACTA-avtalets hantering är INTE ok och trafikdatalagringen är INTE ok. Det som definitivt INTE är ok är att kammarens ledamöter väljer att konsekvent begå brott av denna art mot den egna befolkningen/de egna väljarna. Det handlar inte om att den som ”har rent mjöl i påsen” kan känna sig trygg. Det handlar om att det inte finns någon som helst garant för att hela statsapparaten (regering, riksdag och tjänstemän) är oförvitlig och aldrig kan göra fel. Hur många medborgare ska behöva hamna i kläm på grund av dessa lagstiftningar innan det är dags att riva upp dom? 1, 10, 100, tusentals eller ännu fler? Det är dags för kammarens ledamöter ställer sig upp i bänkarna och markerar ett stopp för Sveriges utveckling mot att bli en polisstat. När staten har tagit sig alla rättigheter man kan önska mot den egna befolkningen så återstår väldigt små möjligheter att förändra allt detta. Är man tryggast i en totalitär stat? Möjligen, men är det så vi vill ha det? Troligen inte, eller? Börja med att rösta nej till IPRED imorgon. Det ÄR ok.

Upphovsrättens utforming måste förändras gravt innan alla dessa andra lagar tillåts träda i kraft. Så är det bara.

Mikael Elmlund ställer en vettig fråga om FRA-lagen och remissinstansernas yttranden.

[tags]politik, samhälle, integritet, fra, ipred, acta, trafikdatalagring, polisstat, rättssäkerhet[/tags]

Ska lagar stiftas i hemlighet?

Brännpunkt i SvD har jag idag en debattartikel tillsammans med tre andra debattörer: Karl Sigfrid (m), Erik Josefsson (v) och Erik Laakso (s). Debattartikeln handlar om hur ACTA-avtalet utformas utan offentlig insyn, och att detta (om det löper hela vägen) också kommer att tvinga oss att införa lagstiftning i Sverige. Detta är alltså lagstiftning som vi idag inte har en aning om vad den kommer att innebära.

Om detta i fortsättningen ska vara saker och tings ordning så börjar man ju lätt att närma sig endera ett ifrågasättande av om vi behöver en egen regering alt. om vi verkligen ska vara med i EU på dessa premisser. Jag har inte gjort någon exakt uppställning, men jag är nog rädd för att vårt medlemskap i EU hittills har försvagat rättssäkerheten för de svenska medborgarna. Det är allvarligt. Svenska lagar ska ju i alla normala fall skickas ut på remiss till berörda parter, men något sådant remissförfarande har mig veterligen inte skett. Än så länge har vi enbart sett rykten kring vad ACTA-avtalet de facto kommer att innehålla, och det gör i sig saken ännu allvarligare. Vi har alltså rykten att ta ställning till idag och om avtalet tecknas så står vi inför ett kallt faktum; lagarna SKA införas.

Hemlig lagstiftning

Planeringen har sagt att avtalsförhandlingarna ska återupptas nästa månad i Marocko, men i detta nu har tydligen USA begärt att dessa förhandlingar skjuts upp. Möjligen så har detta att göra med att Barack Obama än så länge inte har hunnit tillsätta sitt eget folk hos The Office of the United States Trade Representative (USTR). De ansvariga där är idag de som utsetts av George W. Bush, och möjligen så kan Obama-tillsatt folk göra skillnad i den kravbild på avtalet som USA driver. Lite skeptisk till det senare är jag dock. De intressen som driver denna fråga är tyvärr mycket starka.

Sveriges riksdag och regering MÅSTE göra en markering i detta fall, och en god början är att påverka det tjeckiska ordförandeskapet att släppa fram Jens Holms frågor. Någon centerpartist som vill dra på sig ledartröjan i detta fall? Just Do IT!!!

Länkar:
Jens Holms frågor till rådsrepresentanten
Scaber Nestor
Jens Odsvall

[tags]politik, integritet, samhälle, ACTA, ACTA-avtalet, lagstiftning, datalagring, trafikdatalagring[/tags]

ACTA formuleras i det fördolda?

Detta inlägg är i själva verket mer en uppmaning till den centerpartistiska riksdagsgruppen än en personlig reflektion, även om det knappeligen går att undvika personliga reflektioner när det gäller ärenden som detta. Jag ber våra förtroendevalda att läsa vidare, begrunda och sedan agera utifrån detta.

Jag har självt valt att slänga alla former av politisk prestige och värderingar kring block-/partpolitik överbord när det gäller denna fråga. Därför så kommer jag helt att utelämna partibeteckningar i inlägget. Frågan är en renodlad demokratifråga, och jag utmanar folk av samtliga politiska kulörer att försvara det jag riktar kritik emot.

ACTA-avtalet har som bekant släpats in i EU och det har där hamnat på ministerrådets bord för hantering. ACTA är ytterligare ett angrepp på den personliga integriteten. ACTA är ett handelsavtal om åtgärder mot varumärkesförfalskning, och det handlar i huvudsak om immateriella rättigheter. Redan i grunden så är det hela alltså en ytterst tveksam intention som ligger bakom det hela. Att detta tveksamma sedan lagstadgar fram integritetskränkningar gör det riktigt illa.

EU:s ministerråd är en märlig skapelse och den har sin existens i någon form av demokratisk skuggzon där få (om någon) har en aning om vad som beslutas, när och varför. Ministerrådet är det organ som i ACTA-fallet hanterar och utformar detta avtal som sedermera ska införas som lag. När ministerrådets representant sedan presenterar det hela inför EU_parlamentet så tillåts parlamentet ställa ett antal frågor om ärendet, men vilka frågor som släpps fram och ev. får ett svar styrs i viss mån av ministerrådet. Det senare är något av de gruvligaste man kan tänka sig ur ett demokratiskt perspektiv. Det jag vill be de centerpartistiska ledamöterna i Riksdagen samt partiets styrelse och andra centerpartister om när det gäller allt detta är att sätta tryck på Beatrice Ask ang. lydelsen i ACTA-avtalet.

Om vi alls ska kunna tänka oss att i fortsättningen betrakta EU som en plats där demokratin alls existerar så kan varken Sveriges regering eller Riksdagen godta att ett avtal i stil med ACTA får utformas och beslutas utan att vare sig EU-parlamentet eller vår riksdag tillåts ta del av innehållet innan beslutet fattas. Såvitt man kan bedöma så har inget remissförfarande överhuvudtaget skett, och i ett sådant läge måste man nästan ifrågasätta det vettiga i att vara en EU-nation. Ett remissförfarande måste bara föregå beslutet, helt enkelt.

Sverige måste via EU-ambassadör Christian Danielsson begära av det tjeckiska ordförandeskapet att de för upp frågorna från Jens Holm på dagordningen vid utfrågningen av rådets representant i parlamentet. Frågeställningarna är mycket enkla, och de är rent och rakt demokratiska. Frågorna är:

Kommer det slutgiltiga utkastet att offentliggöras innan det görs en politisk överenskommelse i rådet?

Kommer parlamenten att få tillräckligt med tid på sig för en genomgång av avtalet, innan det görs en politisk överenskommelse i rådet?

Kan rådet försäkra att avtalet inte kommer att antas i all tysthet under den period då parlamentet inte sammanträder?

Frågorna ligger offentligt på Europaparlemantets hemsida.

Rimliga frågor, eller hur? Om nu inte Sverige begär att svar ges på detta så finns det mer än en anledning att ifrågasätta vilken form av ansvar för de egna medborgarna och den egna nationen regeringen egentligen tar. Parlamentarisk insyn blir i praktiken helt omöjligt, och då riskerar vi att i fortsättningen tvingas på lagstiftningar från EU-håll som vi inte vill ha. Vi kanske i ett sådant fall inte ens vet att lagstiftningar är på väg.

[tags]demokrati, acta, integritet, samhälle, politik, eu, ministerrådet, eu-parlamentet[/tags]