Ska lagar stiftas i hemlighet?

Brännpunkt i SvD har jag idag en debattartikel tillsammans med tre andra debattörer: Karl Sigfrid (m), Erik Josefsson (v) och Erik Laakso (s). Debattartikeln handlar om hur ACTA-avtalet utformas utan offentlig insyn, och att detta (om det löper hela vägen) också kommer att tvinga oss att införa lagstiftning i Sverige. Detta är alltså lagstiftning som vi idag inte har en aning om vad den kommer att innebära.

Om detta i fortsättningen ska vara saker och tings ordning så börjar man ju lätt att närma sig endera ett ifrågasättande av om vi behöver en egen regering alt. om vi verkligen ska vara med i EU på dessa premisser. Jag har inte gjort någon exakt uppställning, men jag är nog rädd för att vårt medlemskap i EU hittills har försvagat rättssäkerheten för de svenska medborgarna. Det är allvarligt. Svenska lagar ska ju i alla normala fall skickas ut på remiss till berörda parter, men något sådant remissförfarande har mig veterligen inte skett. Än så länge har vi enbart sett rykten kring vad ACTA-avtalet de facto kommer att innehålla, och det gör i sig saken ännu allvarligare. Vi har alltså rykten att ta ställning till idag och om avtalet tecknas så står vi inför ett kallt faktum; lagarna SKA införas.

Hemlig lagstiftning

Planeringen har sagt att avtalsförhandlingarna ska återupptas nästa månad i Marocko, men i detta nu har tydligen USA begärt att dessa förhandlingar skjuts upp. Möjligen så har detta att göra med att Barack Obama än så länge inte har hunnit tillsätta sitt eget folk hos The Office of the United States Trade Representative (USTR). De ansvariga där är idag de som utsetts av George W. Bush, och möjligen så kan Obama-tillsatt folk göra skillnad i den kravbild på avtalet som USA driver. Lite skeptisk till det senare är jag dock. De intressen som driver denna fråga är tyvärr mycket starka.

Sveriges riksdag och regering MÅSTE göra en markering i detta fall, och en god början är att påverka det tjeckiska ordförandeskapet att släppa fram Jens Holms frågor. Någon centerpartist som vill dra på sig ledartröjan i detta fall? Just Do IT!!!

Länkar:
Jens Holms frågor till rådsrepresentanten
Scaber Nestor
Jens Odsvall

[tags]politik, integritet, samhälle, ACTA, ACTA-avtalet, lagstiftning, datalagring, trafikdatalagring[/tags]

ACTA formuleras i det fördolda?

Detta inlägg är i själva verket mer en uppmaning till den centerpartistiska riksdagsgruppen än en personlig reflektion, även om det knappeligen går att undvika personliga reflektioner när det gäller ärenden som detta. Jag ber våra förtroendevalda att läsa vidare, begrunda och sedan agera utifrån detta.

Jag har självt valt att slänga alla former av politisk prestige och värderingar kring block-/partpolitik överbord när det gäller denna fråga. Därför så kommer jag helt att utelämna partibeteckningar i inlägget. Frågan är en renodlad demokratifråga, och jag utmanar folk av samtliga politiska kulörer att försvara det jag riktar kritik emot.

ACTA-avtalet har som bekant släpats in i EU och det har där hamnat på ministerrådets bord för hantering. ACTA är ytterligare ett angrepp på den personliga integriteten. ACTA är ett handelsavtal om åtgärder mot varumärkesförfalskning, och det handlar i huvudsak om immateriella rättigheter. Redan i grunden så är det hela alltså en ytterst tveksam intention som ligger bakom det hela. Att detta tveksamma sedan lagstadgar fram integritetskränkningar gör det riktigt illa.

EU:s ministerråd är en märlig skapelse och den har sin existens i någon form av demokratisk skuggzon där få (om någon) har en aning om vad som beslutas, när och varför. Ministerrådet är det organ som i ACTA-fallet hanterar och utformar detta avtal som sedermera ska införas som lag. När ministerrådets representant sedan presenterar det hela inför EU_parlamentet så tillåts parlamentet ställa ett antal frågor om ärendet, men vilka frågor som släpps fram och ev. får ett svar styrs i viss mån av ministerrådet. Det senare är något av de gruvligaste man kan tänka sig ur ett demokratiskt perspektiv. Det jag vill be de centerpartistiska ledamöterna i Riksdagen samt partiets styrelse och andra centerpartister om när det gäller allt detta är att sätta tryck på Beatrice Ask ang. lydelsen i ACTA-avtalet.

Om vi alls ska kunna tänka oss att i fortsättningen betrakta EU som en plats där demokratin alls existerar så kan varken Sveriges regering eller Riksdagen godta att ett avtal i stil med ACTA får utformas och beslutas utan att vare sig EU-parlamentet eller vår riksdag tillåts ta del av innehållet innan beslutet fattas. Såvitt man kan bedöma så har inget remissförfarande överhuvudtaget skett, och i ett sådant läge måste man nästan ifrågasätta det vettiga i att vara en EU-nation. Ett remissförfarande måste bara föregå beslutet, helt enkelt.

Sverige måste via EU-ambassadör Christian Danielsson begära av det tjeckiska ordförandeskapet att de för upp frågorna från Jens Holm på dagordningen vid utfrågningen av rådets representant i parlamentet. Frågeställningarna är mycket enkla, och de är rent och rakt demokratiska. Frågorna är:

Kommer det slutgiltiga utkastet att offentliggöras innan det görs en politisk överenskommelse i rådet?

Kommer parlamenten att få tillräckligt med tid på sig för en genomgång av avtalet, innan det görs en politisk överenskommelse i rådet?

Kan rådet försäkra att avtalet inte kommer att antas i all tysthet under den period då parlamentet inte sammanträder?

Frågorna ligger offentligt på Europaparlemantets hemsida.

Rimliga frågor, eller hur? Om nu inte Sverige begär att svar ges på detta så finns det mer än en anledning att ifrågasätta vilken form av ansvar för de egna medborgarna och den egna nationen regeringen egentligen tar. Parlamentarisk insyn blir i praktiken helt omöjligt, och då riskerar vi att i fortsättningen tvingas på lagstiftningar från EU-håll som vi inte vill ha. Vi kanske i ett sådant fall inte ens vet att lagstiftningar är på väg.

[tags]demokrati, acta, integritet, samhälle, politik, eu, ministerrådet, eu-parlamentet[/tags]

Norrlands framtid

Emil Källström och Jonas Rask Samuelsson har via sina bloggar ställt frågan till mig och flera andra bloggande norrländska centerpartister angående vad problemet är med Norrland resp. hur Norrlands framtid kan och ska se ut. En som redan har skrivit om detta är Hanna Wagenius, och jag är väldigt böjd att hålla med henne.

Vi norrlänningar har emellanåt alldeles för lätt att belägga oss själva med någon form av offermentalitet där det mesta i vår tillvaro cirkulerar kring hur just våra förutsättningar reser särskilda problem för utveckling. Vi har särskilda förutsättningar, så långt är det riktigt. Men att dessa skulle innebära problem behöver inte alls innebära problem. Det vi behöver göra är att bli bättre på att ta till oss av de möjligheter som just våra förutsättningar innebär.

I den moderna värld som vi alla lever i så är det i huvudsak gammalt tänk som skapar en problemsits för oss. Problemet då är att vi tvingas leva med högre transportkostnader än andra landsändar. Detta är dock inte sant när det gäller vissa typer av tjänster. Ska vi transportera bilmotorer och andra tyngre industriprodukter så är det förvisso sant, men där upphör just den sanningen att gälla. För vanlig postorderverksamhet har vi exakt samma möjligheter som övriga landet. Vad gäller branscher som är kopplade till internet och telefoni så är vi exakt jämbördiga med andra landsändar, och faktiskt kanske t.o.m. bättre skickade för just sådan verksamhet. På grund av högre levnadsomkostnader i storstäderna så kostar en person i lön mer i Stockholm än t.ex. i Härnösand. Trots detta så kan personen i Härnösand (med lägre lön) sannolikt ha en högre levnadsstandard än personen i Stockholm. Vi har dessutom fördelen av att kunna leva med naturen precis runt vår egen knut.

Det senare är en annan sak som vi har till vår enorma fördel. Var i Europa kan man idag finna sådana enorma naturområden som dessutom i princip är tillgängliga för alla att njuta av. Här handlar det i sak om att paketera dessa upplevelser och sälja dessa till sörlänningar och européer. Just detta är vi nästintill helt unika med att kunna erbjuda.

Det vi absolut måste sluta upp med är att tycka synd om oss själva och ropa på att staten måste hjälpa oss. Med den typen av inställning så blir det nämligen inget annat än en självuppfyllande profetia.

Tankesätt som går ut på att vi inte kan konkurrera för att….. ser man i både stort och smått. Vi har butiken i Härnösand som tycker att de inte kan konkurrera med de stora butikerna i Birsta och liknande variationer. Detta är givetvis helt fel. Den lokala butiken har, och kommer alltid att ha, en framtid. D.v.s. om ägaren/chefen/innehavaren tänker på lösningar istället för problem. Jag, som kund, kan alldeles säkert betala lite mer för att kunna gå in i en butik för att på plats kunna rådgöra med en kunnig person om vilken/vilka produkter jag egentligen behöver. Den hjälpern ges sällan i superstora butiker som jag dessutom måste ta kostnaden för att åka till och från. Om det nu är 7-8 mil tur och retur från Härnösand till Birsta så handlar det om en kostnad i bensin på ca 100:-, och dessutom så går det åt nästan en timme i restid. Hade inte den timmen kunnat användas bättre och har inte det i sig ett värde? Sammantaget så är det snarast så att butiker som INTE finns på plats är belagda med ett handikapp. Så bör det vara, åtminstone om vi börjar med att se möjligheter/lösningar snarare än omöjligheter/problem.

Det vi behöver är en god norrländsk infrastruktur, och dessutom så hade det sannolikt hjälpt oss en hel del med en norrländsk region som kunde koppla mer övergripande grepp på vissa nödvändiga delar. Vi nosslänningar ska inte slåss mot varandra (som vi gör idag då större städer suger åt sig verksamhet från mindre orter), utan vi ska enat utmana södra Sverige. Om vi bara tänker centerpartistiskt och decentraliserar/federaliserar Sverige så är mycket vunnet.

Ytterligare en som hörsammat denna uppmaning och skrivit om Norrlands framtid är Jonny Lundin.

[tags]norrland, framtid, politik, samhälle, näringsliv, affärsmöjligheter[/tags]