Norrlands framtid

Emil Källström och Jonas Rask Samuelsson har via sina bloggar ställt frågan till mig och flera andra bloggande norrländska centerpartister angående vad problemet är med Norrland resp. hur Norrlands framtid kan och ska se ut. En som redan har skrivit om detta är Hanna Wagenius, och jag är väldigt böjd att hålla med henne.

Vi norrlänningar har emellanåt alldeles för lätt att belägga oss själva med någon form av offermentalitet där det mesta i vår tillvaro cirkulerar kring hur just våra förutsättningar reser särskilda problem för utveckling. Vi har särskilda förutsättningar, så långt är det riktigt. Men att dessa skulle innebära problem behöver inte alls innebära problem. Det vi behöver göra är att bli bättre på att ta till oss av de möjligheter som just våra förutsättningar innebär.

I den moderna värld som vi alla lever i så är det i huvudsak gammalt tänk som skapar en problemsits för oss. Problemet då är att vi tvingas leva med högre transportkostnader än andra landsändar. Detta är dock inte sant när det gäller vissa typer av tjänster. Ska vi transportera bilmotorer och andra tyngre industriprodukter så är det förvisso sant, men där upphör just den sanningen att gälla. För vanlig postorderverksamhet har vi exakt samma möjligheter som övriga landet. Vad gäller branscher som är kopplade till internet och telefoni så är vi exakt jämbördiga med andra landsändar, och faktiskt kanske t.o.m. bättre skickade för just sådan verksamhet. På grund av högre levnadsomkostnader i storstäderna så kostar en person i lön mer i Stockholm än t.ex. i Härnösand. Trots detta så kan personen i Härnösand (med lägre lön) sannolikt ha en högre levnadsstandard än personen i Stockholm. Vi har dessutom fördelen av att kunna leva med naturen precis runt vår egen knut.

Det senare är en annan sak som vi har till vår enorma fördel. Var i Europa kan man idag finna sådana enorma naturområden som dessutom i princip är tillgängliga för alla att njuta av. Här handlar det i sak om att paketera dessa upplevelser och sälja dessa till sörlänningar och européer. Just detta är vi nästintill helt unika med att kunna erbjuda.

Det vi absolut måste sluta upp med är att tycka synd om oss själva och ropa på att staten måste hjälpa oss. Med den typen av inställning så blir det nämligen inget annat än en självuppfyllande profetia.

Tankesätt som går ut på att vi inte kan konkurrera för att….. ser man i både stort och smått. Vi har butiken i Härnösand som tycker att de inte kan konkurrera med de stora butikerna i Birsta och liknande variationer. Detta är givetvis helt fel. Den lokala butiken har, och kommer alltid att ha, en framtid. D.v.s. om ägaren/chefen/innehavaren tänker på lösningar istället för problem. Jag, som kund, kan alldeles säkert betala lite mer för att kunna gå in i en butik för att på plats kunna rådgöra med en kunnig person om vilken/vilka produkter jag egentligen behöver. Den hjälpern ges sällan i superstora butiker som jag dessutom måste ta kostnaden för att åka till och från. Om det nu är 7-8 mil tur och retur från Härnösand till Birsta så handlar det om en kostnad i bensin på ca 100:-, och dessutom så går det åt nästan en timme i restid. Hade inte den timmen kunnat användas bättre och har inte det i sig ett värde? Sammantaget så är det snarast så att butiker som INTE finns på plats är belagda med ett handikapp. Så bör det vara, åtminstone om vi börjar med att se möjligheter/lösningar snarare än omöjligheter/problem.

Det vi behöver är en god norrländsk infrastruktur, och dessutom så hade det sannolikt hjälpt oss en hel del med en norrländsk region som kunde koppla mer övergripande grepp på vissa nödvändiga delar. Vi nosslänningar ska inte slåss mot varandra (som vi gör idag då större städer suger åt sig verksamhet från mindre orter), utan vi ska enat utmana södra Sverige. Om vi bara tänker centerpartistiskt och decentraliserar/federaliserar Sverige så är mycket vunnet.

Ytterligare en som hörsammat denna uppmaning och skrivit om Norrlands framtid är Jonny Lundin.

[tags]norrland, framtid, politik, samhälle, näringsliv, affärsmöjligheter[/tags]

Kärnkraftsfrågan lever hos Centerpartiet

Efter att ha läst och funderat en liten aning över den Synovate-mätning gällande folks inställning till kärnkraften så blir man lätt fundersam. Detta trots att den visar att en klar majoritet av svenskarna är för kärnkraften. Nu ska det sägas att undersökningen grundar sig på två frågor ställda till sammanlagt 1016 personer. Om man då vidare antar att urvalet är helt representativt så innebär det för Centerpartiets del att man har frågat 59 centerpartister. Av dessa är 38 FÖR kärnkraften, men samtidigt så är då alltså 21 endera MOT eller osäkra.

Antar man vidare att den tredjedel som är osäkra eller MOT kärnkraften väljer att vända partiet ryggen i fortsättningen så hänger vi tyvärr på på marginalen om vi har en plats kvar i Riksdagen efter nästa val. Detta oavsett om undersökningen  säger att det finns ett majoritetsstöd i partiet FÖR kärnkraften eller ej.

Med tanke på hur processen hos oss har varit den senaste tiden så finns det nog all anledning att höja ett varningens finger. Istället för att följa partiprogrammet, inhämta gillande på stämmor för förändringar av kärnvärderingar så har vi nu sett hur beslut fattas i partiets topp. Efter detta så har sedan en process med att övertyga medlemmarna/väljarna om det rätta i dessa beslut. En detalj som verkar ha hamnat i skymundan är att det faktiskt är vi väljare och medlemmar som ska tala om för ledningen vad vi vill ha, snarare än tvärtom. Det material som skickats ut och som nästan kan betraktas som ”talepunkter” gör åtminstone mig rätt så förbaskad. Skicka gärna ren information, men ge tusan i att försöka träna mig i hur jag ska svara på kritik.

Just denna omvända beslutsordning kritiserade jag kraftigt när det gällde FRA-lagen. Jag är exakt lika kritisk när det gäller IPRED, datalagring och annat där samma typ av beslutsordning har gällt. Att då ställa sig upp och applådera ett beslut som jag möjligen helt eller i delar skulle kunna sympatisera med fungera nämligen inte. Hela frågan har ju drivits på samma sak som de andra jag har kritiserat, och därmed så kan jag inte applådera. Jag har tyvärr lite för mycket av ryggrad för att kunna böja den i olika riktningar.

Vi har sett en ordentlig gambling med medlemmarnas och väljarnas stöd när det gällt integritetsfrågor, och nu ser vi samma sak i kärnkraftsfrågan. När allt detta räknas samman så finns det en risk att sluträkningen kan bli väldigt hög för partiet. Visst är det viktigt att sitta i regeringsställning, men det är faktiskt inte så viktigt att sitta där så att väljarnas och medlemmarnas åsikter blir sekundära. Hur motiveras då vårt partis existens?

[tags]kärnkraften, politik, samhälle, energiuppgörelsen, centerpartiet, alliansen, regeringen, riksdagen[/tags]

Bojkott mot film- och musikindustrin – dag 5

Idag är den femte dagen av den bojkott mot film- och musikindustrin som inleddes i måndag och som ska hålla på i tre veckor. Detta har jag skrivit om tidigare, liksom även att min bojkott har startat tidigare och att den kommer att fortsätta även efter de tre veckorna.

Nå, hur går det då med bojkotten? Jo, jag kan rapportera att jag kroppsligt och själsligt inte har drabbats av några som helst krämpor. Faktum är att jag inte känner av några som helst symptom, vilket i sig bör innebära ungefär samma problem för musikbranschen som det innebär för tobaksindustrin när någon slutat röka. Jag använde igår de få genomsnittskronor per dag som kanske skulle ha kunnat hamna hos dessa industrier på annat sätt. Det blev inköpta semlor, och även om dessa är förgängliga så stör det mig inte. Det är ju på ungefär samma vis med inköpt musik, om musikbranschen får som de vill. Begränsad rätt att använda det inköpta gör att samma tillfälliga känsla infinner sig om man köper musik som om man köper ett par semlor.

Semlorna smakar dessutom bättre.

[tags]mediabojkott, musik, film, ipred, upphovsrätt, integritet[/tags]

När blir det tillräckligt pinsamt?

Jag tänker här inte gå in på att lägga energi på höger-vänsterresonemang, utan jag ska försöka hålla mig till Sveriges anseende i omvärlden. Detta anseende som faktiskt bit för bit har demonterats vad gäller respekten för medborgerliga rättigheter, rätten till en privat sfär och annat av liknande karaktär.

Från olika partier och regeringar har vi de senaste åren fått se hur statens stora leriga kängor ges tillstånd att stövla in i våra privatliv utifrån premissen att man inte behöver vara rädd för att bli anklagad för att vara terrorist eller brottsling om staten ges dessa rättigheter. Detta naturligtvis under förutsättning att man inte har något att dölja. Det faktum att man inte vill befinna sig under luppen oavsett om man har något att dölja eller ej ges ingen som helst hänsyn till. På sitt sätt så kan man ju säga att vi genom att påtala att vi vill vara ifred från statens övervakning i stort sett misstänkliggör oss själva.

Bit för bit så har vi genom olika regeringars försorg snart nått hela vägen fram till ett läge där vi alla är oskyldiga intill dess att vi har bevisat vår egen oskuld. Dessutom så är det inom kort sannolikt även tillåtet för privata grupper/företag ge sig på oss alla via IPRED-lagen. Om även IPRED2 införs så hamnar vi dessutom i ett läge där vi undantas från rättsskydd i samma ögonblick som vi blir misstänkta. KÄnslan då måste vara ungefär densamma som den en groda känner precis innan den blir dissekerad.

Att olika människorättsliga organisationer har påtalat läget i Sverige verkar inte bekomma de svenska politikerna så nämnvärt mycket, tyvärr. Inte ens nu när Sverige blir släpat inför Europadomstolen anklagad för brott mot de mänskliga rättigheterna hos vårt grannfolk, norrmännen, så reagerar de svenska styrande politikerna med någon större entusiasm. Statsminister ser i princip inte någon anledning att reagera, förutom att han vill invänta utslaget. Från andra håll hör man variationer på att norrmännen minsann själva……. Nå, lite grann liknar det allt samma typ av argumentation som den vi återfinner hos barn i sandlådan.

De svenska politikerna rättfärdigar emellanåt sitt agerande i dessa frågor med just pekande fingrar om hur det fungerar så väl i något annat land. Med det som argument så inför man sedan integritetsövergrepp efter integritetsövergrepp som till slut, när dessa adderas ihop bildar något som alltmer närmar sig en totalitär stat. När man sedan, föga smickrande, blir utpekad för att begå kränkningarna själv så tar man det emellertid med ro och påpekar felet hos den andre.

Att regeringen nu tillsätter en utredning om FRA-lagen samtidigt som bläcket i lagstiftningen inte ens har torkat, och innan tilläggen som ska göra lagen mindre dålig är klara bör väl närmast vara det ultimata beviset på att denna lag aldrig, aldrig skulle ha hamnat för behandling i Riksdagen.

När blir allt detta tillräckligt pinsamt för Regeringen och Sverige? Kommer det ögonblicket alls att inträffa, eller är det numera så ofattbart prestigefyllt så att det bara inte går att backa. Jag minns själv hur pinsamt jag tyckte att allt detta var då en fransman i höstas kom fram till mig när vi stod ute på stan för att prata med folk. Denne fransman frågade mig om det verkligen var möjligt att en lag som FRA-lagen kunnat stiftas i Sverige. Vad skulle jag säga? Japp, för vi är så dränkta av terrorister och illasinnad brottslighet i Sverige så att vi sammantaget bara måste gå längre än alla andra när det gäller övergrepp på den personliga integriteten.

Få se nu…. ”Du gamla, du fria, du fj……..”. Eller…. inte fullt så fria….?

[tags]politik, samhälle, regeringen, riksdagen, integritet, ipred, datalagring, trafikdatalagring, fra, fra-lagen[/tags]

EU skapar en diktatur…

Nu har domen fallit i EU-domstolen ang. Irlands överklagande av det datalagringsdirektiv som klubbades tidigare av EU:s ministerråd. Detta direktiv ska nu bli svensk lag, och därmed så bör Thomas Bodström och Socialdemokraterna vara nöjda. Det var ju trots allt han som var pådrivande när det gäller förslaget om trafikdatalagring, och vad man kan läsa i SvD så anser Thomas Bodström att begreppet ”Bodströmsamhället” är smickrande.

Nu åligger det alltså den svenska regeringen att införa detta som lag i Sverige, trots att det hela sågats av flertalet remissinstanser. Alliansregeringen kommer alltså sannolikt även att stå i historieböckerna som ansvariga även för denna lag, vilket i sin tur sannolikt gör Alliansen som helhet till den mest integritetskränkande regeringen hittills i Sveriges historia.

Man kunde ju tro att detta direktiv skulle handla om en polisiär och juridisk fråga inom EU, men icke…. Om det skulle ha hanterats på så vis så hade sannolikt direktivet inte införts, eftersom den typen av frågor hamnar under EU:s tredje pelare. Detta hade i sin tur gjort att ett krav på enighet från samtliga medlemsländer hade krävts. En sådan enighet finns nu inte, och därför hanterades det hela istället som en fråga rörande EU:s inre marknad. Då krävs nämligen bara stöd från en s.k. kvalificerad majoritet. Någon som ser parallellen till ACTA-fördraget (gällande immaterialrätt) som klubbades igenom av EU:s fiskeri- och jordbruksdepartement…. vad de nu har i ett sådant ärende att göra.

Nu är jag ju inte jurist, men hur är läget egentligen juridiskt när det gäller källskydd o.s.v.? Blir inte det också upphävt (ytterligare en gång) när en lag som denna införs. En ”brottsling” har väl precis samma grundlagsstadgade skydd om han/hon vill kontakta pressen, en advokat, en läkare eller en präst? Även om inte innehållet i sig lagras så finns ju bevis för att kontakt har skett, och detta faktiskt innan dom ens har fallit. Trafikdatalagringen i sig har ju som syfte att hitta en tänkbar brottsling. Var går gränsen för källskyddet? Någon som vet? Eller är det kanske så att vi snart får samma diskussion som i USA där man funderar över om NSA har rätt att avlyssna knapptryckningarna på telefonen eller ej. I Tyskland har man redan nu kunnat konstatera att tyskarna har förändrat sina beteenden i vissa avseenden p.g.a. denna lagstiftning. Mer än hälften av deltagarna i en undersökning har sagt att de p.g.a. lagen skulle dra sig för att ringa till psykologer, drogavvänjningskliniker och relationsrådgivare.

Till Thomas Bodström skulle jag vilja säga att det INTE är så särskilt smickrande med begreppet ”Bodströmsamhället”, bara för att så många poliser och åklagare har tackat honom för det eländet. Bodström bör betänka att polisers och åklagares yrkesuppgifter alltid är allra enklast att utföra i totalitära diktaturer, även om jag nu inte vill påstå att poliser och åklagare med någon nödvändighet drivs av sådana önskningar. I deras fall så handlar det ju om resultat och bekvämlighet.

Många har tillskrivits följande citat, men det är snarare en efterkonstruktion av flera visa personers ord. Helt sant är det dock, och det ser vi idag.

The road to hell is paved with good intentions.

[tags]politik, samhälle, alliansen, socialdemokraterna, bodström, bodströmsamhället, 1984, datalagring, acta, ipred, fra, trafikdatalagring[/tags]