Hultins tankegång

Det är så mycket spektakel kring upphovsrättsliga frågor, The Pirate Bay och allt annat som berör liknande frågor så att man kan bli fullständigt matt. Företrädare för upphovsrättsindustrin studsar runt i media på ett sätt som mest av allt påminner om agerandet från överspelande byidioter från förr i tiden.

Studsandet yttrar sig i påståenden, slutsatser och yttranden som är helt makalösa. Frågan är om man inte tar varenda liten ynklig tes helt okritiskt som en absolut sanning och sedan lägger man all kraft bakom för att blåsa upp den ena bluffballongen efter den andra. Det man egentligen snarast borde göra vore att stilla sig och analysera det hela. Spektaklet är i sig ganska bra, eftersom man ju nu bit för bit avslöjar sig själva för omvärlden.

Vi har sett hur domaren i The Pirate Bay-målet i allt väsentligt kan bedömas som jävig. Någon annan bedömning kan inte vara aktuell. Eftersom man så ofta talar om fildelning som en ungdomsfråga så måste man ju även ställa sig frågan hur ungdomar isåfall ska få någon form av känsla för rättssamhället när en domare/rådman på detta sätt är jävig. Detta skulle kunna vara inledningen till ett krig mellan ungdomsgenerationen och rättsväsendet. Här måste lagstiftaren tänka om och agera mycket snabbt, och nu handlar det inte om att stifta ännu fler vansinniga lagar till gagn enbart för en döende industri.

Vi har sett hur man från upphovsrättsindustrin redan talar om att både det ena och det andra är brottsligt, trots att domen i fallet med TPB ännu inte har vunnit laga kraft. Vi har sett hur advokaten Peter Danowski (ombud i det första IPRED-fallet) har gett sig ut på så tunn is i sitt agerande som advokat så att en anmälan har inlämnats mot honom för brott mot god advokatsed, samt att han i media har anklagat internetoperatörer som inte lagrar uppgifter om ipnummer för att bryta mot lagen och vara illojala. Det senare, trots att Lagen om elektronisk kommunikation faktiskt föreskriver att operatörerna inte FÅR lagra dessa uppgifter.

Käckast av allt när det gäller enögdhet är nog Antipiratbyråns Henrik Pontén som i SvD med hög stämma nästan utropar upphovsrättsindustrin till segrare. Enligt Pontén så har nämligen fildelningen minskat stadigt och de lagliga tjänsterna har tydligen ökat lika stadigt. Fint att man kan utläsa en sådan sak efter mindre än en månad, eller hur. En annan sak som inte framkommer är vad Pontén grundar sina påståenden på. Om det nu däremot är så att det Pontén säger är sant så kan vi sannolikt anta att upphovsrättsindustrin och dess företrädare nu är nöjda. Är det någon som tror att det kommer att hålla i sig? Inte undertecknad i alla fall.

I SvD kan vi läsa:

- Alla led, Scenen, förmedlarna och fildelarna, har blivit försiktigare, säger Pontén.

Här har troligen hr Pontén rätt. Ju mer man jagar desto bättre kommer alla bli på att gömma sig. När sedan bättre tekniker tas fram för att göra det allt svårare att spåra vem som har gjort vad på internet så kommer dessa tekniker givetvis att landa även i knät på t.ex. pedofiler. Detta i sin tur innebär att dessa också kommer att bli allt svårare för myndigheterna att spåra. Man kan lugnt säga att upphovsrättsindustrin i denna aspekt gynnar pedofiler, även om det är att spetsa till saken en smula. Logiken i resonemanget finns dock där.

Upphovsrättsindustrin har under hela 1900-talet varit den mest bakåtsträvande industrin av alla, och de har mycket, mycket sällan lyckats vinna någon central seger. När man sedan har förlorat så har man tvingats ta till sig ny teknik, och sedan har man skapat sig en affär av det hela. På stenkakornas tid så ville man förbjuda dessa, eftersom dessa skulle leda till at ingen ville se konserter längre. Idag slåss man istället för att få fortsätta sälja stenkakornas efterträdare, cd-skivorna. Med videons intåg togs i sedvanlig ordning en ny strid MOT tekniken. Man försökte i sig på att förbjuda först videon som koncept och sedan gav man sig på de bästa videoteknikerna. Man lyckades nästan med detta upptåg, men till slut gick hut hem. Som ett resultat av detta tog man till sig tekniken och omvandlade videoförsäljningen till en gigantisk intäkt.

Så har det pågått löpande under alla år, och den gemensamma nämnaren har hela tiden varit teknikfientlighet. Tyvärr så har man idag lyckats bearbeta lagstiftarna på ett sätt så att dessa nu nästan tror att upphovsrättsindustrins sanningar är absoluta. På köpet ryker den personliga integriteten, rättssäkerheten och en trave andra mindre detaljer. Det är i hogsta grad dags för våra politiska företrädare att sluta upp med att monotont mässa upphovsrättsindustrins mantran. Det blir inte mer sant bara för att det upprepas nog många gånger, och det blir inte heller mer sant för att det stiftas lagar som inleder ett krig mot medborgarna.

Från bandet Bob Hund, som torde vara tämligen välbekanta för de allra flesta får vi se en sällsynt klarsynthet som också visar på hur äkta kreatörer borde reagera. Bob Hund är inte riktigt min typ av musik, men jag får nästan lust att köpa något som de tjänar pengar på bara p.g.a. att de så sympatiskt beskriver sin inställning till det hela när de får frågan ”Så jag antar att ni inte är fildelningsmotståndare?”:

- Nej, men det är en komplicerad fråga. Att dela med sig är alltid bra. Fildelning är ett faktum, hur som helst, och det är upp till artisten att hitta lösningar på inkomstproblemet, tycker jag. Det är verkligen inget enkelt problem, fast jag är övertygad om att vi som artister och musiker mår bättre av att musiken sprids på internet än att folk måste stå och rota i någon obskyr skivback för att hitta en speciell musikers låtar.

Hos Michael Gajditza så hittar jag följande gamla godsak som jag helt hade missat sen tidigare. Den är bara så otroligt symptomatisk för hur dessa branscher fungerar, har fungerat och (sannolikt) kommer att fungera. Märkligt nog så är detta inslag inte något aprilskämt.

Vi behöver få se hur de etablerade partierna till slut inser bedrägeriet och sätter ner foten och stoppar alla dessa attacker på den personliga integriteten samt backar i sådant som frågan om förlängd upphovsrätt. Detta har nämligen inte ett smack med kreatörer (låtskrivare, kompositörer, målare, författare, filmmakare o.s.v.) att göra. Det handlar enbart om en industri som vid det här laget har getts alldeles för mycket juridiskt utrymme. Ska vi dra en parallell mellan bilbranschen och upphovsrättsindustrin så kanske det vore på sin plats att utrusta t.ex. SAAB med en laglig möjlighet att kontrollera alla bilar för fortkörning samt att de även ska kunna välja att enbart bötfälla de som kör för fort i andra bilar än de av märket SAAB. Då har vi både någon form av civilrättslig polis på plats, och detta skapar såklart en tydligt argument för att köpa just en SAAB.

Andra intressanta bloggar om: upphovsrätt, fildelning, antipiratbyrån, politik, lagstiftning, samhälle, integritet, rättssäkerhet, the pirate bay

Idag bloggar Centerpartiets MEP Lena Ek om bl.a. telekom-paketet under rubriken ”Jag stödjer och främjar 138:an”. Det är ett klart och tydligt besked som jag välkomnar. Lena skriver även att hon hoppas få med ALDE-gruppen i parlamentet på samma tåg, och förhoppningsvis så kan det bli ännu fler som hoppar på samma tåg.

Lena pekar även på frågor som finns med i Centerpartiets europeiska integritetspaket. Jag skulle önska att vi nationellt kunde verka och stå lika raka i ryggen som Lena Ek ser ut att göra. Min förhoppning är att vår kommande partistämma ska ge en klar signal om detta. Det behövs.

Andra intressanta bloggar om: telekom-paketet, integritet, upphovsrätt, internet, frihet, demokrati, samhälle, politik, centerpartiet, lena ek

Redan nu ser vi hur upphovsrättsindustrin och vissa artister hoppar rakt in i sin egen imaginära framtid. Detta helt utan att ens reflektera över att vi alla lever i nuet. Det är beklämmande. Låt oss först av allt konstatera att domen i tingsrätten mot de fyra åtalade i The Pirate Bay-fallet inte på något vis innebär någon påtaglig, omedelbar konsekvens. Dom i tingsrätt vinner laga kraft efter tre veckor från domsdatum. Det är dessutom redan offentliggjort att domen kommer att överklagas. Huruvida domen anses ha vunnit laga kraft efter tre veckor om överklagan till högre instans är inlämnad då ska jag låta vara osagt. Här kanske någon juridiskt kunnig person kan berätta hur det är med den saken.

Företrädare för upphovsrättsindustrin har nu inte vilat på hanen, utan de utropar sig som totalsegrare och kräver nu in sin ”rättmätiga” belöning.

Björn Ulvaeus väljer att kalla de fyra dömda för ”simpla tjuvar”, vilket är intressant på mer än ett sätt. Är den som dömts för medhjälp likställd med den som har begått själva brottet? Detta givetvis under förutsättning att vi antar att termen ”tjuv” är korrekt i sammanhanget. Definitionen på tjuv får gärna hr Ulvaeus försöka definiera. Om jag lyssnar på hans musik via min dator är jag alltså att betrakta som tjuv…. eller? Är det ok att kalla någon dömd för ”tjuv” innan domen vunnit laga kraft, och vad händer om domen överklagas samt den dömde frias? Gränsar inte detta till ärekränkning?

På 1500-talet fick ärekränkare slå sig själva på munnen, gå baklänges ut ur rättssalen, be om ursäkt på torget och ropa förlåt utanför den kränktes hus. Kanske är det lämpligt att tillämpa detta nu, eftersom det troligen är lika otidsenligt som bl.a. den nuvarande upphovsrättslagstiftningen.

IFPI anser att segern är så total så att de nu kräver att The Pirate Bay ska censureras/stängas av från internet av internetoperatörerna. Telia Sonera-juristen Patrik Hiselius konstaterar att någon avstängning inte är aktuell, dels för att domen ännu inte vunnit laga kraft och dels för att domen är en dom mot The Pirate Bay och ingenting annat. Advokaten Monique Wadsted (som själv har begått våld på upphovsrätten på sin hemsida) anser att de svenska internetoperatörerna borde ta sitt ansvar och fundera över vad de tjänar pengar på. Samma sak borde då även gälla datortillverkare, tillverkare av mp3-spelare, mobiltelefoner och allehanda andra möjliga påhitt. Kanske borde även Microsoft se till att stoppa sin mediaspelare, eftersom man ju kan använda den för att lyssna på olagligt nedladdad musik.

Ludvig Werner, styrelseordförande i Ifpi, visar tydligt att han ännu inte har förstått vad en torrent-tracker är när han säger: ”Det är klart att nu finns det bevis från domstol på att den här sajten sprider olagligt kopierade filer”. Hur många gånger man än upprepar detta mantra så innehåller en torrent-tracker inget upphovsrättsligt skyddat material. Det är en sökmotor, vare sig mer eller mindre. Trackern länkar till det skyddade materialet, inget annat.

Åter till artist-utlåtanden med anledning av domen. Artisten Lasse Lindh lyckas med en rejäl vurpa i sitt resonemang.

Det är jättefå som köper skivor längre och jag förstår det eftersom den tekniken är på väg ut, men då får man ta den nya tekniken och betala för den. Gör man ett jobb ska man ha betalt. Så enkelt är det.

Detta är ju kanon egentligen. Om jag nu går och köper en gitarr samt kallar mig för artist så blir gitarrspelandet mitt jobb. Då ska baske mig jag också ha betalt, eller hur? Det Lasse Lindh fullständigt missar är att musikindustrin ännu inte har lyckats ta fram en affärsmodell som kunderna tar till sig. Det handlar inte om att Lasse Lindh inte ska få betalt. Han får betalt när affärsmodellen finns där. Han får dessutom betalt så snart han t.ex. ger en konsert, eller hur?

El Perro Del Mar inför en nyansering i det hela som är ganska klädsam. Förutom att hon anser att det inte går att svara med ett enkelt ja eller nej i denna fråga så säger hon:

Jag tror att fildelningen om man försöker se på den på ett icke-penga-sätt bara har positiva konsekvenser. Det tror jag. Sen tror jag att snedfördelningen av pengar, som den har sett ut långt innan fildelningen uppstod, är en annan diskussion egentligen.

Detta med snedfördelningen av pengar i branschen är en indikation som många politiker bör ta till sig. Vi kan inte lagstifta genom att lyssna ensidigt på kommersiella intressen. Det finns så många andra saker att ta hänsyn till.

Trots att den nuvarande upphovsrättslagstiftningen är klart otidsenlig så tas nu på torsdag frågan om förlängning av upphovsrätten upp i EU. Detta trots att det idag finns många artister som anser att detta enbart leder till högre kostnader och inte gagnar artisten själv. Läs mer om detta på Sound Copyright. Det ÄR INTE upphovsrättsindustrin som äger (eller ska äga) internet. Ett fritt internet är en väg för medborgare att både söka information och använda sin lagstadgade rätt att uttrycka sig. Det är svårt att göra detta via t.ex. kabeltv-nätet, eller hur?

Andra intressanta bloggar om: upphovsrätt, fildelning, tpb, the pirate bay, juridik, politik, samhälle, ipred

Nu har jag inte läst domen mot de fyra åtalade i TPB-målet, utan jag har konstaterat utfallet i tingsrätten samt några kommentarer. Detta räcker nästan för att man ska drabbas av andnöd p.g.a. ilska. Jag antar att det är sådant elände som detta som våra folkvalda anser är rättssäkert, och då kan vi bara konstatera att Sverige är mycket, mycket illa ute.

Jag använder inte TPB och jag känner ingen av de dömda. För min del så kan det alltså kvitta ifall TPB finns eller ej. Min reaktion på domen kommer sig helt av att domen är så fullständigt absurd. De åtalade döms alltså skyldiga till något så fantastiskt som ”medhjälp till upphovsrättsbrott”. De har alltså inte själva begått upphovsrättsbrott, utan de har tillhandahållit en sökmotor som länkar till upphovsrättsligt skyddat material.

Jag testade att söka på Google med sökorden britney spears torrent och där fick jag 1.580.000 träffar. Det är kanske inte någon överraskning att mängder av dessa träffar leder direkt till sidor där man med en eller två knapptryckningar kan starta nedladdning via Bittorrent. Jag har inte brytt mig om att undersöka hur det ser ut på Yahoo, utan jag gjorde samma sökning på svenska sökmotorn sesam.se (ägs av Schibsted som även äger bl.a. Aftonbladet) och fick ännu fler träffar där.

Enligt rådmannen Tomas Norström så har de åtalade ”främjat brott mot upphovsrättslagen bland annat genom välutvecklade sökfunktioner”. Ööööööh… Enligt exakt samma parameter så är i princip alla sökmotorer lika skyldiga/brottsliga som The Pirate Bay. Att man har kunnat ladda upp torrent-filer till The Pirate Bay omnämns av denna rådman i någon form av försök att verka initierad. Och??? När blev torrent-filer olagliga???

Undermålig kunskap och insikt samt en övertro på förträffligheten hos musik- och filmindustrins argument är det som ligger bakom denna skandalösa dom.

Går man vidare och tittar på straffet och skadeståndet så kanske följande kan tjäna som en lite jämförelse.

- Ett års fängelse kan man få om man t.ex. döms för rattfylleri, grov misshandel eller våldtäkt av barn. Ett års fängelse dömde tingsrätten för samtliga 4 åtalade i TPB-rättegången.

- Skadestånd vid våldtäkt kan ofta ligga på ca 75.000:-. När det blir riktigt eländigt så kan det bli rekordskadestånd. En 13-årig flicka fick nästan en halv miljon kronor i skadestånd, men hon hade våldtagits av sex män i fyra månader. 30 miljoner kronor dömde tingsrätten ut i skadestånd för de 4 åtalade i TPB-rättegången.

Var finns det någon som helst rim och reson i allt detta och exakt hur godtyckligt har tingsrätten kommit fram till skadeståndsbeloppet?

Den ofantligt sympatiske Henrik Pontén på Antipiratbyrån säger:

”Det här är positiva nyheter för alla upphovsmän och kreatörer som vill utveckla innehållet och utbudet på internet.”

Tyvärr, Henrik, så är det inga positiva nyheter för upphovsmän och kreatörer och det leder inte heller till utveckling av innehåll och utbud på internet (vem tusan bedömer vad som är utveckling….?). Det leder istället till en ännu värre alienering mellan artister och fans. Detta eftersom Antipiratbyrån, och skivbolagen har tagit på sig en keps där det står att man företräder musiker och låtskrivare. Dessutom så kommer det möjligen att leda till ett ännu mer likriktat utbud. Bra jobbat!

Per Sundin som till vardags är vd för Universal Music säger snusförnuftigt:

”Jag hoppas att och tror att det här innebär startskottet för ett rejält lyft för alla företag som investerat i lagliga tjänster och att det kan öppna upp för ännu bättre och mer förmånliga tjänster i framtiden.”

Sorry, Per, men det framgår inte på vilket sätt detta skulle innebära ett startskott för något företag som investerat i lagliga tjänster. Ska skadeståndet fördelas ut på marknadsföring eller användas för utveckling av sidor? Sympatier och ett förhöjt intresse för skiv- och filmindustrins produkter kommer inte att bli resultatet av denna dom. Nu kan det snarare bara bli värre och värre och värre och…..

Nu är frågan vem som är först med att stämma Google, Yahoo, Schibsted och alla andra sökmotorer som inte manuellt censurerar sina söktjänster? De är ju faktiskt exakt lika skyldiga. Dessutom så kanske detta med att domen läckte ut från tingsrätten i förtid är bevis nog om att oförvitliga statstjänstemän inte finns. Det är just sådant som detta som gör att staten ska ge f*n i att lägga sig i medborgarnas privata korrespondens/trafik.

Jag skulle vilja veta vad våra centerpartistiska riksdagsledamöter anser om allt detta. Välkommen att kommentera.

Andra intressanta bloggar om: upphovsrätt, the pirate bay, tpb, fildelning, piratbyrån, antipiratbyrån, internet

Apropå mitt förra inlägg och det som skrev där angående telekom-paketet och det faktum att Centerpartiet i EU har valt att motsätta sig ett tillägg till telekom-paketet vars syfte är att se till så att internetanvändare inte får avstängas på så godtyckliga grunder som vissa krafter verkar för. Grunden till att Centerpartiet motsatte sig detta tillägg är, enl. Henrik Hansson, att det tillägget ”riskerar att strida mot grundlagen”. Just sådant har vi redan sett i Sverige det senaste året. Motstridiga och vaga lagstiftningar samt lagstiftningar som i princip kan sägas strida mot grundlagen. Vi har även fått andra lagstiftningar som upphäver t.ex. Personuppgiftslagen för vissa.

Infrastrukturminister Åsa Torstenssons politisk sakkunniga, Henrik Hansson, har som svar på detta med telekom-paketet och tillägg 138 hänvisat till den blogg han skriver på tillsammans med några andra sakkunniga. Fram till igår kväll har man kunnat kommentera på den bloggen för att t.ex. kunna ställa frågor. Den möjligheten togs emellertid bort sent på kvällen, och nu tillåts endast registrerade (de politiskt sakkunniga) att kommentera. Lämpligt nog så slogs kommenteringsmöjligheten av direkt efter att Henrik Hansson tagit sista ordet. Rättelse: Jag påstod, felaktigt, att kommenteringsmöjligheten hade slagits av. Sanningen är istället den att man måste vara registrerad på WordPress.com (stämmer det?) för att kunna kommentera. Man kan ju fråga sig varför man ska ha sådana hinder för de som vill kommentera, men mitt ursprungliga påstående var ändå felaktigt. Som man kan se i kommentarsfältet till detta inlägg så finns det också en del som har haft problem med att registrera sig.

Det som hittills skrivits som svar lugnar inte undertecknad ett endaste skvatt. Eftersom telekom-paketet ju handlar om harmonisering av dessa frågor mellan EU-länderna och det (om inte min info är alldeles felaktig) kommer att leda till ett direktiv så innebär det i sin tur att svensk lag då måste justeras.

Att mitt i en debatt som denna slå av kommenteringsmöjligheten på sin blogg kan jag närmast likna vid hur Sten Tolgfors (och andra) envist stod i TV och upprepade teser i stil med att ”medborgarna har missförstått” när det gällde FRA-lagen. Vi missförstod inte då och det finns inte någon reell indikation på att vi missförstår nu. Att ta avstånd från och underkänna medborgarna på detta sätt är i mitt tycke närmast en fientlig handling och det leder raka spåret till såväl odemokratiskt tänk, maktcentralisering och ett skapande av en tung politisk elit som inte har kontakt med vare sig väljare, medborgare förutom då dessa ska ”utbildas” i att tycka/tänka ”rätt”. Hela den politiska skutan har kappsejsat om Sverige ska drivas på ett sådant vis. Det är inte fegt att lyssna på väljarna/medborgarna och det är definitivt inte modigt att ägna sig åt det som kallas för att ”ta sitt politiska ansvar”. I synnerhet inte i frågor av sådan karaktär som detta.

Andra intressanta bloggar om: acta, ipred, politik, samhälle, integritet, fra, telekompaketet, regeringen, centerpartiet, eu, internet

Centerpartiet uttryckte inför förra valet åsikter och ståndpunkter som visade på att vi verkligen skulle värna den personliga integriteten. Sedan dess har en hel del hänt. FRA-lagen klubbades igenom till ackompanjemang av tårar samt med löften om förbättringar. Lagen trädde i kraft utan förbättringarna och innan dessa förbättringar ens trätt i kraft så visar sig en variaton som går ut på att även SÄPO ska roa sig med s.k. ”signalspaning”. Många centerpartister har inte riktigt kunnat accaptera allt detta.

Fortsättningen det senaste året har bestått i bl.a. ACTA-förhandlingar som har skett utan att insyn har getts (hemligstämplat), utfästelser om att ACTA-fördraget inte skall leda till vare sig lagstiftning i Sverige eller möjligheter för tullen att beslagta t.ex. USB-minnen och andra elektroniska möjligheter att lagra data. Via läckta dokument så kan vi se att frågor av just den karaktären absolut ligger på förhandlingsbordet. Dokument i Sverige om det hela är dock fortsatt hemligstämplade.

Centerpartiet har även valt att stödja IPRED-lagen som ger privat upphovsrättsindustri rätt att agera polisutredare i Sverige. Såväl IPRED-lagen som FRA-lagarna medger väsentliga undantag från Personuppgiftslagen som finns till för att skydda oss medborgare. Anledningen till att Centerpartiet valde att stödja IPRED-lagen var att internetanvändande medborgare inte kunde stängas av från internet vid misstanke från upphovsrättsindustrin. I Riksdagen sade Johan Linander följande:

Med andra ord skulle svenska medborgare kunna stängas ute från Internet och därmed inte kunna betala sina räkningar via Internet, inte kunna mejla till sina vänner eller handla via nätet och inte kunna använda sig av den enorma informationskälla som Internet är.

Det förslaget har vi i Centerpartiet väldigt starkt reagerat mot. Med dagens beslut kastas det i papperskorgen. Att bli avstängd från Internet är lika orimligt som att bli förbjuden att skicka brev, handla i affären och gå till biblioteket.

I detta nu behandlas telekom-paketet inom EU, och där framstår det som om bl.a. vi centerpartister stödjer just möjligheten att stänga av medborgare från internet. Detta ska enligt telekom-paketet kunna göras utan vare sig rättslig prövning eller möjlighet att överklaga avstängningen. Med sådana möjligheter begränsas helt naturligt bl.a. yttrandefriheten. Den som hävdar annat säger egentligen bara att yttrandefriheten finns kvar…. men inte så mycket och inte så att den ska höras såpass så att det blir störande.

Vi har riksdagsledamöter som numera reagerar hårdare på sådant som att man inte ska få smygfilma våra underliv. Tack så hemskt mycket för det, men är det verkligen där gränsen ska gå för den personliga integriteten? Det mesta ska vara tillåtet, förutom att sondera våra underliv…. Min personliga sfär vill jag gärna ha lite längre bort än en gränsdragning vid min byxbak.

Med anledning av detta med telekom-paketet så har jag nyss mailat till infrastrukturminister Åsa Torstensson med lite milda frågeställningar. Eftersom detta mail (i princip) blir en offentlig handling så väljer jag att även publicera mailet här nedan. Återstår att se om svar kommer.

Ärende:
Telekom-paketet & amendment 138

Meddelande:
Hej!
Utifrån vad vi hittills har kunnat se från oss centerpartister så har bl.a. Johan Linander berättat att vi valt att stödja IPRED-lagen p.g.a. att vi fick igenom en sådan detalj som att internetanvändare inte kunde stängas av från internet. Nu låter det dock som om vi, när det gäller telekom-paketet har valt att stå som motståndare till amendment 138. Detta skulle innebära att användare inom ramen för telekom-paketet kan stängas av ändå. Om inte mina uppgifter är helt felaktiga så ska detta då kunna ske utan vare sig rättslig prövning samt därmed utan möjlighet att överklaga avstängningen.

Hur ligger vi egentligen till när man jämför våra aspirationer på att värna den personliga integriteten kontra vårt agerande i frågor som FRA-lagen, IPRED, telekom-paketet, ACTA o.s.v.?

Det är många centerpartister som har mycket svårt att känna igen sig i partiets agerande i dessa frågor.

Tecknat i förhoppning om ett snabbt och substantiellt svar.

Mvh
Erik Hultin
Centerpartist

Återkommer med rapport om svar kommer.

Andra intressanta bloggar om: acta, ipred, politik, samhälle, integritet, fra, telekompaketet, regeringen, centerpartiet, eu, internet

PS. Jag vet att jag tystnar mellan varven, men det beror inte på att jag inte skulle bry mig om dessa frågor. Det är helt enkelt tid som är en bristvara för min del. DS

I mitt förra inlägg tryckte jag på ganska hårt med kritik angående resultatet i Expressen / Demoskops Väljarbarometer. På många håll bemöttes den kritiken med ett lugn, och någon märklig variant av tro på att det kommer att rätta till sig ju närmare valet vi kommer. Det känns i hög grad som en föraning om en politisk nånannanism.

Som lök på laxen kommer sedan den SKOP-mätning som många hänvisat till och som då skulle visa på en annan sak. De fick rätt…… på sätt och vis. De fick också gravt fel….. på sätt och vis. Jag vet att detta är opinionsundersökningar och att de inte ska förväxlas med valresultat, men sanningen att säga så är dessa den enda värdemätare vi har mellan valen. Det innebär att vi kanske inte ska reagera reptilmässigt, men däremot så måste vi ta till oss resultaten, analysera dom och skärpa till oss rejält. I båda undersökningarna blir Alliansen av med sin regeringsställning p.g.a. att ett eller två allianspartier åker ut ur Riksdagen. Såvitt jag vet så har inte spärren på 4% slopats. När det gäller Demoskop så hamnar dessutom SD i vågmästarställning till skillnad från SKOP där SD hamnar under spärren.

Nedanstående sammanfattning från DN ger en del fakta om de två undersökningarna:

Jag förstår faktiskt inte ens lite av glädjeropen från allianshåll när det gäller den senaste väljarbarometern från Expressen/Demoskop. Låt mig lägga ut några citat (och direkt bemöta dessa):

Alliansen går nu förbi oppositionen och leder med knappt fem procentenheter.

Ja, i väljarbarometern men inte i Riksdagen. Om detta resultat skulle stå sig vid nästa val så är det inte Alliansen som leder landet längre. Då har nämligen vänsterblocket 45,2% av rösterna och Alliansen har 42,8% av rösterna. KD och Centerpartiet finns då inte kvar i Riksdagen och istället så har vi ett läge med SD som vågmästare med sina 4,2%. Är detta en seger?

En riktig vitamininjektion, säger Per Schlingmann, partisekreterare i Moderaterna.

Nu blir jag faktiskt uppriktigt orolig. En vitamininjektion för Moderaterna kan man tänka sig, men för Alliansen? Hur menar Schlingmann då? Fortsatt ”Allians” utan KD och Centerpartiet, men med SD?

När Schlingmann får frågor kring detta med SD så väljer han att göra något som närmast kan liknas vid en struts.

Per Schlingmann tycker att frågan bara ger SD onödig uppmärksamhet, och vill inte resonera kring en hypotetisk situation.

Visst kan jag glädja mig över att Socialdemokraterna faller djupare än någonsin, men jag sörjer mer över att vi har allianskamrater som anser att det är en framgång om två av fyra allianspartier åker ur Riksdagen.

Vi i Centerpartiet behöver profilera oss bättre med vad vi står för och sedan visa att vi kan leva som vi lär. Vi har inte råd att glida omkring som en ren stödtrupp till Moderaterna, för då har vi snart inget parti längre. Kan vi leva med en partiledning som tycker att detta är en god idé?

Lösningen på detta problem är definitivt inte heller att via en matematisk/analytisk kullerbytta landa i en slutsats om att vi alla borde vara ett parti. Inte heller en gemensam Allians-valsedel är något tänkbart alternativ. Var och på vilka placeringar på en sådan lista kan man då tro att vi får se centerpartister, och vilken politik kan vi då sägas stå för? Redan före förra valet var jag starkt kritisk när jag hörde Lars Leijonborg lyfta förslaget om en samlad Allians-valsedel, och precis som tidigare så hävdar jag att 1+1+1+1 precis lika gärna kan bli 2, 2.5, 3 eller 3.5. Det är däremot inte på något vis säkert att det blir 4, eftersom vi då förväntas rösta MOT sossestyre snarare än rösta FÖR alliansstyre. Tyvärr så är jag rädd för att vi kommer att få se vissa analytiker komma fram till att vi lika gärna kan låta oss buntas ihop på en lista.

Jag har tidigare skrivit om problemet med det politiska landskapet och SD här, här, här och här. Jag hoppas att mina farhågor kring allt detta är obefogade, men min motion till riksstämman angående Centerpartiets interndemokrati framstår som alltmer angelägen.

Stefan Tornberg har skrivit om detta och han landar i något så enkelt som att detta är ett ”viktigt observandum” för Moderaterna och de övriga partierna inom Alliansen. Han har fel. Det är i själva verket (ursäkta svordomen) ett JÄVLIGT viktigt observandum för oss i Centerpartiet. Detta kan vi inte hänvisa till något annat parti om vi inte vill införa vår egen variant av nånannanismen på ett politiskt plan. Jag provade att kommentera hos Stefan, men han har av någon anledning infört principen att granska kommentarer innan de släpps fram.

Edit: Jag ser nu att vår partisekreterare Anders Flanking inte alls är orolig över utfallet i denna mätning. Faktum är att han inte tror på någon siffra överhuvudtaget i resultatet. Vare sig Centerpartiets eller sossarnas fall eller Alliansens framgång. Självklart ska man ha ett visst mått av skepsis till mätningar av denna sort, men när siffrorna för S, M och C är statistiskt säkerställda så finns det sannerligen all anledning i världen att begrunda resultatet. Om man utifrån detta sedan drar en slutsats och agerar för att förbättra resultatet så kan detta ju endera rädda partiet kvar i Riksdagen alt. förstärka partiet väsentligt. Det enda som verkligen är absolut fel är att slå ifrån sig och inte göra någonting alls.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, riksdagen, regeringen, alliansen, opinionsmätning, moderaterna, centerpartiet, kd, sd