Mail till Åsa Torstensson

Centerpartiet uttryckte inför förra valet åsikter och ståndpunkter som visade på att vi verkligen skulle värna den personliga integriteten. Sedan dess har en hel del hänt. FRA-lagen klubbades igenom till ackompanjemang av tårar samt med löften om förbättringar. Lagen trädde i kraft utan förbättringarna och innan dessa förbättringar ens trätt i kraft så visar sig en variaton som går ut på att även SÄPO ska roa sig med s.k. ”signalspaning”. Många centerpartister har inte riktigt kunnat accaptera allt detta.

Fortsättningen det senaste året har bestått i bl.a. ACTA-förhandlingar som har skett utan att insyn har getts (hemligstämplat), utfästelser om att ACTA-fördraget inte skall leda till vare sig lagstiftning i Sverige eller möjligheter för tullen att beslagta t.ex. USB-minnen och andra elektroniska möjligheter att lagra data. Via läckta dokument så kan vi se att frågor av just den karaktären absolut ligger på förhandlingsbordet. Dokument i Sverige om det hela är dock fortsatt hemligstämplade.

Centerpartiet har även valt att stödja IPRED-lagen som ger privat upphovsrättsindustri rätt att agera polisutredare i Sverige. Såväl IPRED-lagen som FRA-lagarna medger väsentliga undantag från Personuppgiftslagen som finns till för att skydda oss medborgare. Anledningen till att Centerpartiet valde att stödja IPRED-lagen var att internetanvändande medborgare inte kunde stängas av från internet vid misstanke från upphovsrättsindustrin. I Riksdagen sade Johan Linander följande:

Med andra ord skulle svenska medborgare kunna stängas ute från Internet och därmed inte kunna betala sina räkningar via Internet, inte kunna mejla till sina vänner eller handla via nätet och inte kunna använda sig av den enorma informationskälla som Internet är.

Det förslaget har vi i Centerpartiet väldigt starkt reagerat mot. Med dagens beslut kastas det i papperskorgen. Att bli avstängd från Internet är lika orimligt som att bli förbjuden att skicka brev, handla i affären och gå till biblioteket.

I detta nu behandlas telekom-paketet inom EU, och där framstår det som om bl.a. vi centerpartister stödjer just möjligheten att stänga av medborgare från internet. Detta ska enligt telekom-paketet kunna göras utan vare sig rättslig prövning eller möjlighet att överklaga avstängningen. Med sådana möjligheter begränsas helt naturligt bl.a. yttrandefriheten. Den som hävdar annat säger egentligen bara att yttrandefriheten finns kvar…. men inte så mycket och inte så att den ska höras såpass så att det blir störande.

Vi har riksdagsledamöter som numera reagerar hårdare på sådant som att man inte ska få smygfilma våra underliv. Tack så hemskt mycket för det, men är det verkligen där gränsen ska gå för den personliga integriteten? Det mesta ska vara tillåtet, förutom att sondera våra underliv…. Min personliga sfär vill jag gärna ha lite längre bort än en gränsdragning vid min byxbak.

Med anledning av detta med telekom-paketet så har jag nyss mailat till infrastrukturminister Åsa Torstensson med lite milda frågeställningar. Eftersom detta mail (i princip) blir en offentlig handling så väljer jag att även publicera mailet här nedan. Återstår att se om svar kommer.

Ärende:
Telekom-paketet & amendment 138

Meddelande:
Hej!
Utifrån vad vi hittills har kunnat se från oss centerpartister så har bl.a. Johan Linander berättat att vi valt att stödja IPRED-lagen p.g.a. att vi fick igenom en sådan detalj som att internetanvändare inte kunde stängas av från internet. Nu låter det dock som om vi, när det gäller telekom-paketet har valt att stå som motståndare till amendment 138. Detta skulle innebära att användare inom ramen för telekom-paketet kan stängas av ändå. Om inte mina uppgifter är helt felaktiga så ska detta då kunna ske utan vare sig rättslig prövning samt därmed utan möjlighet att överklaga avstängningen.

Hur ligger vi egentligen till när man jämför våra aspirationer på att värna den personliga integriteten kontra vårt agerande i frågor som FRA-lagen, IPRED, telekom-paketet, ACTA o.s.v.?

Det är många centerpartister som har mycket svårt att känna igen sig i partiets agerande i dessa frågor.

Tecknat i förhoppning om ett snabbt och substantiellt svar.

Mvh
Erik Hultin
Centerpartist

Återkommer med rapport om svar kommer.

[tags]acta, ipred, politik, samhälle, integritet, fra, telekompaketet, regeringen, centerpartiet, eu, internet[/tags]

PS. Jag vet att jag tystnar mellan varven, men det beror inte på att jag inte skulle bry mig om dessa frågor. Det är helt enkelt tid som är en bristvara för min del. DS

Positiv eller negativ röstning?

I mitt förra inlägg tryckte jag på ganska hårt med kritik angående resultatet i Expressen / Demoskops Väljarbarometer. På många håll bemöttes den kritiken med ett lugn, och någon märklig variant av tro på att det kommer att rätta till sig ju närmare valet vi kommer. Det känns i hög grad som en föraning om en politisk nånannanism.

Som lök på laxen kommer sedan den SKOP-mätning som många hänvisat till och som då skulle visa på en annan sak. De fick rätt…… på sätt och vis. De fick också gravt fel….. på sätt och vis. Jag vet att detta är opinionsundersökningar och att de inte ska förväxlas med valresultat, men sanningen att säga så är dessa den enda värdemätare vi har mellan valen. Det innebär att vi kanske inte ska reagera reptilmässigt, men däremot så måste vi ta till oss resultaten, analysera dom och skärpa till oss rejält. I båda undersökningarna blir Alliansen av med sin regeringsställning p.g.a. att ett eller två allianspartier åker ut ur Riksdagen. Såvitt jag vet så har inte spärren på 4% slopats. När det gäller Demoskop så hamnar dessutom SD i vågmästarställning till skillnad från SKOP där SD hamnar under spärren.

Nedanstående sammanfattning från DN ger en del fakta om de två undersökningarna:

Opinionsmätningar
Demoskops mätning är gjord 25 mars – 2 april. 1.000 personer har svarat på frågan Vilket parti skulle du rösta på? Förra mätningen inom parentes: M 35,5 (26,5), FP 7,3 (8,4), C 3,4 (6,0), KD 3,8 (3,6), S 30,9 (39,5), V 6,8 (7,2), MP 7,5 (6,0), SD 4,2 (2,1).

Skops mätning är gjord 26 feb – 1 april. 1 076 personer har svarat på frågan Vilket parti tycker du bäst om? M 33,4 (27,5), FP 6,0 (7,3), C 6,1 (7,1), KD 3,3 (4,5), S 33,9 (35,5), V 5,6 (6,2), MP 6,7 (7,2), SD 3,6 (2,7).

Läser man detta så blir man defintivt fundersam. Det är nämligen så att frågorna skiljer sig åt. SKOP ställer frågan ”Vilket parti tycker du bäst om?” och Demoskop ställer en annan fråga, nämligen ”Vilket parti skulle du rösta på?” Av detta kan vi faktiskt dra en klar slutsats. Man tycker bra om Centerpartiet, men man skulle inte rösta på Centerpartiet. Kan det möjligen vara just så som vi säger i CenterUppropet, d.v.s. att vi har Sveriges bästa partiprogram, men att vi ju inte följer det. Inom ramen för allianssamarbetet har vår centerpartistiska profil gått förlorad, och vinnare i det fallet är sannolikt Moderaterna.

Jag lade min röst på Centerpartiet, och inte på Moderaterna. Hade jag velat lägga den på Moderaterna så hade jag kunnat göra det alldeles själv. Jag behöver INTE hjälp med detta av de som faktiskt fick min röst. Om man försöker sig på en gemensam valsedel eller någon annan hybrid av samgående med M, FP och KD så har man verkligen bestämt sig för att vårt parti inte behövs, och där hävdar jag bestämt att vi absolut behövs. Vi behövs för att föra den politik som alla våra medlemmar och väljare vill att vi ska föra.

För min del är det inte ett alternativ att automatiskt lägga min röst på en Allians-valsedel p.g.a. att jag inte vill se vänsterblocket komma tillbaka för att regera. Isåfall så skulle jag rösta MOT vänstern snarare än att röstaFÖR Alliansen. Jag vill göra mitt val utifrån en positiv inställning snarare än att välja negativt (motsatsen till det jag INTE vill ha).

Jag vet inte riktigt hur jag skulle agera om Centerpartiet skulle utplånas till förmån för Alliansen. Det enda jag vet är att min röst inte med någon som helst automatik skulle hamna på Alliansen. Alliansen är ju nämligen den gruppering som har tagit svenskt rekord i att införa integritetskränkande lagstiftningar (bl.a. FRA, IPRED, trafikdatalagring o.s.v.), trots att vi i Centerpartiet inför förra valet så hårt talade om att vi ville värna den personliga integriteten.

Jag anser även att vi behöver ett starkt svenskt jord- och skogsbruk, men i det fallet har vi kunnat se att dessa näringar snarast har uppfattat att ”deras” företrädare har förklarat krig mot näringarna. Jag ska villigt erkänna att jag inte är nog insatt i dessa frågor, och jag borde nog skämmas en smula för det. Jag har dock så starkt trott på att Centerpartiet i riksdag/regering ska värna dessa intressen. Mitt misstag, och det ber jag om ursäkt för.

Vi profilerade oss inför valet som ett parti vars hjärta klappar för småföretagare. Hur betygssätts vi idag av småföretagen? Var är den sänkta arbetsgivaravgiften för småföretagen? Det är faktiskt väldigt tomt och ödsligt när det gäller åtgärder riktade för att stötta småföretagen, och det har nog inte heller blivit enklare att vara småföretagare. När man lite generellt sett talar om småföretag så bör man ha i åtanke att denna samlade grupp är (om jag inte missminner mig) Sveriges största arbetsgivare.

Min fråga med ovanstående i tankarna är: Hur ska vi i en kommande valrörelse kunna lyfta integritet, skogs-och lantbruk samt småföretagande som kärnfrågor? Jag bryr mig inte ens om att gå in på frågor kring kärnkraften och viltvård, eftersom min poäng nog redan är gjord.

I nästa valrörelse kommer inte politiska slogans och tjusiga fraser att räcka, utan då kommer väljarna att stå med facit i hand och endera applådera eller döma oss hårt. Applåderas vi så kan vi bara konstatera att vi endera har fått en helt ny väljarskara eller att den vi har helst vill bli ledda likt boskap. Döms vi hårt så kan vi bara konstatera att våra folkvalda inte har visat sig stå upp för partiets kärnvärderingar, utan hellre är med i ett tjuv- och rackarspel där ord som ”regeringsduglighet” smäller extremt högt och där makten i sig berusar så till den milda grad.

Avslutningsvis så vill jag fortfarande hävda att vårt partiprogram är Sveriges bästa och mest smakliga för mig som liberal miljövän, men partiprogrammet är blott och enbart tomma ord om vi inte har folkvalda som följer detta program. Det ska bli mycket intressant att höra hur tongångarna går på vår partistämma i Örebro i maj. Vi syns där.

På ett kommunalt plan i Härnösand har våra centerpolitiker skött sig mycket bra. Förvisso så skulle jag kanske helst ha sett lite mer ”fan anamma” i uppgörelserna med övriga vänner i alliansens partier, men här är det ändå på en nivå som jag kan hantera. Resultatet på de områden våra lokala centerpartister har fått sig tilldelade har varit mycket, mycket bra. Mitt förtroende här är alltså orubbat. Det vi måste göra inför nästa val är att få folk att förstå att sjukvård inte är en fråga som ens KAN avgöras på kommunal nivå. Sjukvården och dess utformning ligger i händerna på landstinget samt staten. Så är det bara.

Staffan Danielsson är en aning bekymrad, men tror att bl.a. förslag om ursprungsmärkning av mat ska klara biffen.
Christer Jonsson förundras mer över sossarnas ras än över vår egen verklighet.
Raymond Pettersson gläds över Alliansens framgång (?), men inser att vi behöver stärka vår profil i media samt att vi nu tar på oss ledartröjan (?).
Jörgen Johansson bekymras över tendensen, men vill invänta SCB:s mätning (efter partistämman?) innan strategin behöver ses över.
Stefan Tornberg anser kort och gott att detta är ett ”viktigt observandum”.
Anders Flanking är inte ett skvatt oroad och tycker att vi ska se detta samt det faktum att vi enl. Synovate har flest soffliggare av alla partier som en möjlighet snarare än som ett problem.

Kanske är jag elak och vass i onödan, men jag anser bestämt att hela vårt parti behöver en rejäl spark därbak om vi alls ska ha en chans att driva våra frågor i framtiden.

[tags]politik, samhälle, integritet, centerpartiet, opinionsmätning, skop, demoskop, jordbruk, skogsbruk, småföretagande, alliansen[/tags]

Ska vi ha Centerpartiet i riksdagen?

Jag förstår faktiskt inte ens lite av glädjeropen från allianshåll när det gäller den senaste väljarbarometern från Expressen/Demoskop. Låt mig lägga ut några citat (och direkt bemöta dessa):

Alliansen går nu förbi oppositionen och leder med knappt fem procentenheter.

Ja, i väljarbarometern men inte i Riksdagen. Om detta resultat skulle stå sig vid nästa val så är det inte Alliansen som leder landet längre. Då har nämligen vänsterblocket 45,2% av rösterna och Alliansen har 42,8% av rösterna. KD och Centerpartiet finns då inte kvar i Riksdagen och istället så har vi ett läge med SD som vågmästare med sina 4,2%. Är detta en seger?

En riktig vitamininjektion, säger Per Schlingmann, partisekreterare i Moderaterna.

Nu blir jag faktiskt uppriktigt orolig. En vitamininjektion för Moderaterna kan man tänka sig, men för Alliansen? Hur menar Schlingmann då? Fortsatt ”Allians” utan KD och Centerpartiet, men med SD?

När Schlingmann får frågor kring detta med SD så väljer han att göra något som närmast kan liknas vid en struts.

Per Schlingmann tycker att frågan bara ger SD onödig uppmärksamhet, och vill inte resonera kring en hypotetisk situation.

Visst kan jag glädja mig över att Socialdemokraterna faller djupare än någonsin, men jag sörjer mer över att vi har allianskamrater som anser att det är en framgång om två av fyra allianspartier åker ur Riksdagen.

Vi i Centerpartiet behöver profilera oss bättre med vad vi står för och sedan visa att vi kan leva som vi lär. Vi har inte råd att glida omkring som en ren stödtrupp till Moderaterna, för då har vi snart inget parti längre. Kan vi leva med en partiledning som tycker att detta är en god idé?

Lösningen på detta problem är definitivt inte heller att via en matematisk/analytisk kullerbytta landa i en slutsats om att vi alla borde vara ett parti. Inte heller en gemensam Allians-valsedel är något tänkbart alternativ. Var och på vilka placeringar på en sådan lista kan man då tro att vi får se centerpartister, och vilken politik kan vi då sägas stå för? Redan före förra valet var jag starkt kritisk när jag hörde Lars Leijonborg lyfta förslaget om en samlad Allians-valsedel, och precis som tidigare så hävdar jag att 1+1+1+1 precis lika gärna kan bli 2, 2.5, 3 eller 3.5. Det är däremot inte på något vis säkert att det blir 4, eftersom vi då förväntas rösta MOT sossestyre snarare än rösta FÖR alliansstyre. Tyvärr så är jag rädd för att vi kommer att få se vissa analytiker komma fram till att vi lika gärna kan låta oss buntas ihop på en lista.

Jag har tidigare skrivit om problemet med det politiska landskapet och SD här, här, här och här. Jag hoppas att mina farhågor kring allt detta är obefogade, men min motion till riksstämman angående Centerpartiets interndemokrati framstår som alltmer angelägen.

Stefan Tornberg har skrivit om detta och han landar i något så enkelt som att detta är ett ”viktigt observandum” för Moderaterna och de övriga partierna inom Alliansen. Han har fel. Det är i själva verket (ursäkta svordomen) ett JÄVLIGT viktigt observandum för oss i Centerpartiet. Detta kan vi inte hänvisa till något annat parti om vi inte vill införa vår egen variant av nånannanismen på ett politiskt plan. Jag provade att kommentera hos Stefan, men han har av någon anledning infört principen att granska kommentarer innan de släpps fram.

Edit: Jag ser nu att vår partisekreterare Anders Flanking inte alls är orolig över utfallet i denna mätning. Faktum är att han inte tror på någon siffra överhuvudtaget i resultatet. Vare sig Centerpartiets eller sossarnas fall eller Alliansens framgång. Självklart ska man ha ett visst mått av skepsis till mätningar av denna sort, men när siffrorna för S, M och C är statistiskt säkerställda så finns det sannerligen all anledning i världen att begrunda resultatet. Om man utifrån detta sedan drar en slutsats och agerar för att förbättra resultatet så kan detta ju endera rädda partiet kvar i Riksdagen alt. förstärka partiet väsentligt. Det enda som verkligen är absolut fel är att slå ifrån sig och inte göra någonting alls.

[tags]politik, samhälle, riksdagen, regeringen, alliansen, opinionsmätning, moderaterna, centerpartiet, kd, sd[/tags]

Kim Lundin är vilse i pannkakan

Ganska road läser jag att socialdemokraten Kim Lundin från Sollefteå anser att det är bevisat att ”piraterna” har respekt för IPRED-lagen. Detta tycker han är bra. Jag måste citera Kim här:

Oavsett vad, är det är en vinst för lagen, rättssamhället och vårt samhälle i övrigt att även de som benäms ”pirater” följer lagen när den är tillkommen.

Kim Lundin lutar sig tungt i sitt resonemang mot graferna från Netnod som visar bl.a. att trafiken dalade rejält mellan kl 22.00 och 02.00. Efter detta så påpekar han att man kan se samma sak i hela grafen mellan 14:00 den 31 mars och 14:00 den 1 april.

Tyvärr, för Kim, så har han inte läst hela meddelandet från TT angående denna ”nyhet”. Där kan man nämligen läsa att man från Netnod vill påpeka att graferna endast visar på trafiken hos dom och att detta ingalunda gäller som någon sanning för all internettrafik i Sverige. Enligt rapporter från The Pirate Bay så har man haft en mindre nedgång i samband med att IPRED-lagen trädde i kraft. Det handlar dock endast om några få procent.

Det riktigt, riktigt komiska uppstår dock när Kim inser att han är fel ute. Då väljer han att inte slå back i maskin, utan han väljer att hävda att han har rätt i sin slutsats. På annat sätt kan man inte tolka hans val att spärra kommenteringsmöjligheten i just detta enstaka inlägg. Mer klädsamt hade kanske varit att istället komplettera sitt inlägg med en notis om att man kan ha otur när man tänker, eller något liknande.

Undrar om Kim agerar på liknande sätt i andra frågor.

[tags]upphovsrätt, internet, ipred, lagstiftning, socialdemokraterna, sollefteå, politik, samhälle, fildelning, pirater[/tags]

Krävs inte undantag från Personuppgiftslagen längre?

Jag ska villigt erkänna att jag inte har absolut koll i detta fall, men jag ställer frågan helt öppet rakt ut i bloggosfären.

Antipiratbyrån har ju av Datainspektionen beviljats undantag från Personuppgiftslagen när det gäller behandling av ipnummer. Länsrätten har ju tidigare beslutat att ipnummer är att betrakta som personuppgifter. Det undantaget som Antipiratbyrån har beviljats löpte, såvitt jag kunnat se, ut vid årsskiftet 2008-2009.

Min fråga är då alltså: Behöver man inte ha beviljats ett sådant undantag nu när IPRED har trätt i kraft. Vidare så undrar jag om bokförlagen som har lämnat in en anmälan någonsin har beviljats ett sådant undantag.

Ur Personuppgiftslagen (1998:204)

21 § Det är förbjudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden.
Personuppgifter som avses i första stycket får dock behandlas för forskningsändamål av andra än myndigheter, om behandlingen har godkänts enligt lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från förbudet i första stycket.
Regeringen får i enskilda fall besluta om undantag från förbudet i första stycket. Regeringen får överlåta åt tillsynsmyndigheten att fatta sådana beslut. Lag (2008:187).

Någon juridiskt bevandrad kanske kan informera mig om denna lag fortfarande gäller resp. om IPRED-lagen automatiskt ger någon form av undantag. Är det möjligen på så sätt att IPRED-lagen till sin konstruktion är såpass illa navlad så att den helt upphäver Personuppgiftslagen?

En sidofråga där jag gärna skulle se ett svar från någon företrädare för upphovsrättsindustrierna är följande: Ser ni någon skillnad på begreppen ”upphovsrättsbrott” och ”fildelning” samt vilken skillnad anser ni isåfall att det finns.

[tags]integritet, personuppgiftslagen, ipred, politik, samhälle, upphovsrätt, antipiratbyrån, juridik, rättssäkerhet[/tags]