Månad: juli 2009

Tappa inte bollen nu, Centerpartiet!

Publicerat7 kommentarer

I juni släpptes ett pressmeddelande från Centerpartiet/Johan Linander som var ganska vasst i tonen när det gäller bristen på öppenhet i ACTA-förhandlingarna. Jag skrev om det då.

Idag skriver Karl Sigfrid och 7 andra moderata riksdagsledamöter på samma tema i DN. Det är ett liknande tema som de artiklar bl.a. jag och Karl Sigfrid hade i SvD i våras. Då blev det ett replikskifte med EU:s Peter Power. 1, 2 och 3.

Precis som i det pressmeddelande som skickades ut av Centerpartiet så vill de moderata riksdagsledamöterna villkora fortsatt medverkan. Full insyn krävs, men moderaterna går ett steg längre med sitt krav. Man kräver att avsnittet om internetregleringar ska slopas. Detta är glädjande nyheter, i synnerhet eftersom många har försökt förklara att något sådant avsnitt inte finns. Utifrån läckta dokument kan man konstatera att just regleringar av internet finns med.

Nu vill alltså Centerpartiet och 8 moderater kräva att förhandlingarna sker öppet. Om resten av Moderaterna ställer sig i samma hörna som Centerpartiet och dessa moderater så behöver vi varken stöd från Folkpartiet eller KD i denna fråga. Å andra sidan så kan man ju fundera över hur länge tystnaden kring detta kan fortsätta från Folkpartiet.

Finns det inte all anledning i världen för Centerpartiet att lyfta upp denna fråga till ytan i en regeringsförhandling snarast? Eller ska vi invänta att någon annan gör det och sedan i efterhand påpeka att vi också tycker så?

[tags]politik, samhälle, integritet, internet, acta, centerpartiet, moderaterna, eu[/tags]

Och vad säger nästa mätning?

Publicerat3 kommentarer

Efter det urusla resultatet i Aftonbladet/United Minds mätning kom så resultatet på en opinionsmätning från Skop idag. Jag tänker inte gå in på vem som enligt denna mätning sitter i regeringsställning, utan jag fokuserar istället på en reflektion. En reflektion rörande en kommentar jag fick på mitt förra inlägg. Den kommentatorn menade på att resultatet från gårdagens mätning möjligen inte var rättvisande, eftersom den var utförd på nätet. Kommentatorn menade på att de äldre inte använde nätet på samma vis, och att de äldre skulle tippa över balansen i en riktning som skulle gynna Centerpartiet.

Idag kom då mätningen från Skop, som är gjord med hälften så många intervjuade och via telefon istället för via internet. Resultatet för Centerpartiet blev 4,5% vilket är exakt samma resultat som i gårdagens mätning. Här kan det faktiskt vara på sin plats att påpeka att väldigt få yngre ens har en fast telefon och att de därmed inte kan ingå i underlaget.

Frågan är nu vilken kategori man vill tro ska hjälpa partiet så att det nesliga i att lämna riksdagen inte inträffar. Är det hos de yngre eller äldre som det ska skrälla till? Är förklaringen nu att de medelålders vare sig har telefon eller använder internet, och att resultatet blir annorlunda när man vare sig använder telefon eller internet i undersökningen?

Vill man skruva till det (ja, jag vet att det inte är statistiskt korrekt!) så kan man ju hävda att samma resultat i dessa två undersökningar känns ganska statistiskt säkerställt. Kan det möjligen vara så att det snart kommer en officiell kommentar som går ut på att just Skop brukar ha fel och dessutom att mätningen är gjord på sommaren. Hur man än vrider på saken så är det väl märkligt att förra valets tredje största parti nu är ett av de minsta och möjligen på väg ut ur riksdagen.

Tänk om det fanns ett grönt liberalt parti med integritetsfrågorna oerhört högt upp på agendan….. Just det ja, det var ju vårt parti innan förra valet. Gröna röster kan ha hoppat i riktning mot Mp, liberala röster kan ha hoppat till Fp eller PP och de som verkligen bryr sig om integritetsfrågorna kan ha hoppat till PP eller Mp. Undrar nu bara vilka vi ska förvänta oss tar ett hopp i Centerpartiets riktning. Moderater? Tveksamt. Folkpartister? Varför skulle de göra det?

Kanske, kanske hinner vi inte sjunka under 4%-spärren till nästa val, men det lär isåfall bli så att vi klarar oss med ett nödrop. Låt mig/oss slippa få höra partiledningen kapitulera och börja förorda gemensam lista eller samgående med något annat parti. Det vore den yttersta skammen och ett pinsamt sätt att officiellt ge upp. Det som krävs är att partiet faktiskt börjar följa den ideologi vi ska stå för samt sluta att med undfallenhet hela tiden hänvisa till regeringsduglighet som argument. Regeringsdugligheten är skit värd om den i sin tur utplånar existensberättigandet för ett helt parti. Faktiskt en riktigt gammal folkrörelse.

[tags]politik, samhälle, riksdagen, regeringen, opinion, centerpartiet, integritet[/tags]

Snart är hälften av våra väljare borta.

Publicerat23 kommentarer

Jag har några gånger skrivit här och varnat för att FRA-lagen och dess integritetskränkande efterföljare sannolikt kommer att rita om det politiska landskapet i Sverige. Detta kan ske på både gott och ont, men för alliansens del finns en klar möjlighet att vi pratar om en renodlad katastrof.

I dagens Aftonbladet presenteras Aftonbladet/United Minds väljarbarometer som är gjord nu under sommaren (inkl. Almedalsveckan). Nästan 2000 intervjuer ligger till grund för resultatet, som mycket väl kan vara en första reell signal om vartåt det barkar.

Två av alliansens fyra partier, Centerpartiet och KD, ligger enligt mätningen på gränsen till att åka ut ur riksdagen. Från riksdagsvalet till idag har alltså Centerpartiet gått från 7,8% till 4,5%. Detta rimmar ganska illa med de orealistiska målsättningar som kommer från partiledningen. Tredubblat väljarstöd? Hur i fridens namn ska det ske?

Samtidigt som detta sker så har både Sverigedemokraterna och Piratpartiet lyckats ta sig upp till gränsen för inträde i Riksdagen. Snacka om att den politiska kartan har ritats om i Sverige. Det finns ett stort antal tänkbara utvecklingar i allt detta, och man kan ju fråga sig vilket av dessa som är bra resp. vilket som är dåligt. I synnerhet så måste man fundera över vilket som är sannolikast.

Om både c och fp åker ur riksdagen så skulle alltså alliansen kanske nå ungefär 35% och den rödgröna röran skulle hamna på ca 48%. Om istället ett av dessa två partier åker ut så landar kanske alliansen på 40%. Om vi samtidigt antar att både Sverigedemokraterna och Piratpartiet kommer in i riksdagen så kan vi konstatera att det för alliansens del inte ens räcker med att samarbeta med båda dessa partier.

Går då detta att vända? Piratpartiet kommer med all säkerhet att få fortsatt mediautrymme under valåret. Nu i höst kan vi konstatera att FRA-spektaklet är på väg upp på agendan igen. Vi har dessutom ev. resultat vad gäller Stockholmsprogrammet som också kan bidra. Nästa vår har vi datalagringsdirektivet som också kommer att tynga alliansen. Rick Falkvinge har helt rätt när han säger ”Det är fantastiskt roligt! Men det är tråkigt att vi som parti behövs över huvud taget.” Sannolikt så kan alltså Piratpartiet växa ännu mer i väljarstöd under det närmaste året. Vi ska även ha i åtanke att deras väljarbas för var dag blir större i takt med att sympatisörer når en ålder som ger rösträtt.

Sverigedemokraterna då? Ja, de har hittills lyckats flyga under radarn på många vis när det gäller integritetsfrågorna, och de har en stor möjlighet att kunna knapra åt sig väljare allteftersom tiden går och de håller sig utanför fokus i vissa tunga frågor. Som det ser ut just nu så är tyvärr alliansen Sverigedemokraternas största chans på att kunna spela en reell roll i den svenska politiken. OM detta sker så skulle vi alltså kunna tvingas uppleva en Sverigedemokrat i regeringen. En sverigedemokrat på plats i en regering med alltmer utökade möjligheter för att avlyssna och kontrollera medborgarna. Smaka på den ett ögonblick.

En sak som vi ska ha klart för oss är att Centerpartiet MÅSTE börja agera och bedriva den egna politiken om vi inte ska bli ställda inför det faktum att partiets ledning har raderat oss från Riksdagen. Här räcker inte längre tal om att vi måste visa oss ”regeringsdugliga”. Vilken glädje har vi av att visa oss ”regeringsdugliga” om detta i sin tur leder till att vårt existensberättigande förminskas?

Lösningen på detta är INTE att krypa ihop med något annat parti, vare sig i praktiken eller på en gemensam valsedel. Lösningen på detta är INTE att fundera över hur vi ska kommunicera budskap bättre, eftersom allt färre faktiskt tror på oss. Den enda lösningen är faktiskt att börja AGERA. Endast genom handling kan vi visa att det som sägs är annat än ord. Tyvärr så har vi ett gigantiskt problem som har skapats av partiledningen. Den interna demokratin måste såklart styra, och i det fallet så har partiet drivit igenom ett beslut som i praktiken innebär att Centerpartiet är det enda parti som har ett stämmobeslut som innebär att partiet uttalat stöder FRA-lagen. FRA-lagen kan alltså endast rivas upp av partiet om man gör tvärtemot stämmobeslutet. Sällan har man skådat ett kraftigare exempel på att måla in sig i ett hörn i politiken. Det är i sanning beklämmande.

Lek nu med tanken att något av de andra allianspartierna kommer på tanken att backa när det gäller FRA-lagen (ja, jag vet att det är osannolikt), så kan man ju undra hur Centerpartiet då ska ställa sig. Den vindflöjeleffekt som då skulle uppstå måste vara absolut unik i svensk politik.

Två kommentarer till det hela är ganska anmärkningsvärda.

Per Schlingmann (m) lyckas hitta något positivt i allt detta.
– Man måste ta en sommarmätning med en nypa salt. Men att vi och alliansen går svagt framåt är positivt.

Lars Weinehall (c) indikerar förnekelse
– Det är ganska lågt. Vi jobbar utifrån att vi ska bli större. Men man ska vara skeptisk till undersökningar som görs på sommaren.

Jag finner verkligen inget större nöje i att gång efter annan få säga ”vad var det jag sa?”, men om inte Centerpartiet och övriga allianspartier börjar agera väldigt snart så blir det nog läge att säga så än en gång. Det är INTE roligt.

[tags]politik, samhälle, opinion, centerpartiet, alliansen, piratpartiet, sverigedemokraterna, riksdagen, regeringen, integritet, övervakning[/tags]

Stockholmsprogrammet = Pandoras Ask?

Publicerat3 kommentarer

Notera gärna den enkla ordleken med Beatrice Asks namn i rubriken. 🙂

Jag har tillsammans med ett antal andra debattörer skrivit om riskerna med Stockholmsprogrammet. Jag är väl medveten om att det hela mycket väl kan bli ett helt ok resultat, men risken är överhängande att det går i rakt motsatt riktning också. Vill det sig illa så kommer Sverige/Stockholm att bli införda i historieböckerna som den plats där stora delar av den personliga integriteten inom EU monterades ner.

Det är just detta som är anledningen till såväl manifestationen i Humlegården som de debattartiklar som nu ligger ute på Politikerbloggen.

Vår ursprungliga artikel finns här.

Beatrice Asks replik finns här.

Vår replik till Ask kan läsas här.

Det som är verkligt tråkigt i det hela är att vi än en gång får se mönstret från FRA-debatten upprepa sig. För ett år sedan upprepades vissa mantran till leda ifrån regeringskansliet. Den röda tråden då var att vi enligt t.ex. Sten Tolgfors inte förstod det hela. Trots detta så gjordes en komplettering, som i sig misslyckas ganska stort med att säkra den personliga integriteten.

När det nu gäller Stockholmsprogrammet så förstår vi inte/har inte läst dokumenten enligt justitieminister Ask. Problemet med att läsa dokumenten och nöja sig med det är att då finner man sig sitta på ett fält fyllt med snömos. Om dessa dokument på något vis ska anses visa riktningen så kommer Stockholmsprogrammet att bli ytterst innehållslöst. Det finns nämligen inte ett jota konkret skrivet i de dokument som Ask hänvisar till.

Vad som däremot finns är exempelvis dokument från Futuregroup, där Beatrice Ask satt med. Om man läser de dokumenten, som mycket väl kan vara en vägvisare för Stockholmsprogrammet, så blir man närmast skrämd från vettet. Hur en svensk justitieminister kan sitta med och kläcka sådana idéer är närmast stötande. Jag har skrivit om detta tidigare, så jag låter bli det här och nu.

Centerpartisten Oscar Fredriksson (som talade i Humlegården för CenterUppropet.se) har skrivit en hel del klarsynt om Stockholmsprogrammet. Vår EU-parlamentariker Lena Ek har gjort mig, och många andra, både glad och stolt över att vara centerpartist. Lena pekar nämligen ut farorna i Rapport på ett utmärkt sätt. Det är när jag ser sånt som detta som jag kommer ihåg varför jag landade hos just Centerpartiet. I egenskap av erfaren EU-parlamentariker så kan man nog tänka sig att Lena Ek har tämligen bra koll på dessa frågor. Det tragiska är att Beatrice Ask i intervjun nästan kan tyckas försöka sig på att slå in en kil i Centerpartiet. Ask menar alltså att alla centerpartister ska tycka som alliansregeringen, och att man enklast löser problemet genom en intern debatt i vårt parti.

Läs en fördjupning till vår replik.

[tags]integritet, stockholmsprogrammet, övervakning, centerpartiet, lena ek, beatrice ask, politikerbloggen, eu, samhälle, futuregroup, framtidsgruppen[/tags]

Statlig kontroll skapar möjlighet för bedragare

Publicerat

Pass, körkort, kontokort och annat kan förses med en platt radiosändare som identifierar bäraren. Detta kallas för RFID och sedan hösten 2005 är alla svenska pass utrustade med RFID. RFID slår successivt igenom på alltfler områden tack vare den ökande kontrollen av medborgare samt även i handeln.

Problemet med RFID är att den utskickade signalen kan tas emot av obehöriga och även klonas. Detta innebär i all enkelhet att din och min identitet kan övertas av någon annan. Detta kan gälla vid passkontroller, köp av varor i butik o.s.v.

Visserligen så finns det teknik som kan göra allt detta säkrare (s.k. rullande kod), men den tekniken är betydligt mycket mer strömkrävande och används därför inte. Det vore nog inte så kul att försöka ta sig in i EU från valfritt land i Afrika eller Asien med ett pass som batteriet har tagit slut i.

I USA är det straffbart att stänga av RFID-kretsen och det kan i värsta fall t.o.m. leda till fängelse. Hur det är med t.ex. användande av avskärmande plånböcker vet jag däremot inte.

Det blir allt svårare för medborgare att värja sig mot både statens intrång i privatlivet och bedragares nya möjligheter att begå våld på vår personliga sfär. I USA vill Department of Homeland Security att teknik ska levereras som gör att man kan avläsa människors ”resehandlingar” i farten och på upp till 8 meters avstånd. Det är därmed lätt att tänka sig vilka enorma datamängder som kan samlas in genom scanning vid t.ex. en infart till Stockholm. Leder då allt detta till en ökad trygghet, eller håller vi i detta nu på att omvandlas till statens egendom? Är det såhär vi vill ha det?

Ett argument som säkerligen kommer att användas i försvar för allt detta är det bekanta argumentet ”vi (Polis, Säpo, Tull o.s.v.) har varken intresse av eller tid för att granska alla på det sätt som beskrivs”. Då kan man verkligen undra över vad de ska med denna teknik till. Samma sak gäller i fallet FRA. Varför ska de ha tillgång till ALL trafik om de ändå inte ska avlyssna och scanna allt?

Nedan visas två korta filmer där den ena visas exakt hur man går till väga för att hämta in RFID-taggar och den andra hur ett RFID-nummer kan klonas och återanvändas av någon annan. Noteras bör att det redan finns dold teknik för detta, som ryms t.ex. under en jacka.

Jag hoppas att den svenska befolkningen snart vaknar ur sin dvala och inser att det är dags att sätta stopp för övervakningssamhället innan det är försent. När alla möjliga lagstiftningar läggs till varandra så får vi till slut ett läge när alla våra friheter mycket, mycket snabbt kan avskaffas. Om KGB och Stasi hade haft alla de möjligheter som ny teknik medger så hade deras tillvaro varit rena rama drömmen. Risken är stor att Berlinmuren aldrig hade fallit isåfall.

[tags]integritet, rfid, pass, körkort, id-kort, övervakning, politik, samhälle, eu, usa[/tags]