Hultins tankegång

Jag är centerpartist, vilket innebär att jag identifierar mig ideologiskt i mängder av väsentliga punkter i vårt partiprogram. Här vill jag börja med att trotsa en aning genom att säga att jag i första rummet är centerpartist och i andra rummet att jag tillhör alliansen. Anledningen till detta är att jag anser att vi som parti har marginaliserats för mycket inom ramen för allianssamarbetet. Vi är t.ex. ett grönt, liberalt och federalistiskt parti och det är politik som jag står för. Trots detta så är det uppenbart många väljare som känner att vi i ett antal frågor har svikit både dom och vårt partiprogram.

Vi behöver tydligt markera vårt politiska territorium, vår ideologiska bakgrund och i synnerhet våra kärnfrågor om vi på sikt ska kunna överleva som självständigt parti. Detta är min bestämda uppfattning.

Många känner mig kanske som en gnällspik när det gäller frågor som berör allas vår rätt till en privat sfär, fri från statlig inblandning och kontroll. I dessa frågor är jag faktiskt en gnällspik, om vi antar att man är en vän av övervakningssamhället. För de som inte är vänner av övervakningssamhället så kanske jag (vågar jag ta på mig en så stor kostym?) snarast kan betraktas som en frihetskämpe. Vi kan inte fortsätta att införa lagstiftningar som strider mot, eller tangerar att strida mot, våra grundlagar. Vår demokrati och allas vår frihet är alltför bräcklig för att detta ska få fortgå. Vårt facit i dessa frågor är tyvärr inte alltför smickrande, men det går att råda bot på den saken.

Jag har även försökt nå fram med budskapet om att vi alltför ofta de senaste åren har haft brister i den interna demokratiska processen. Centerpartiet är en folkrörelse vars urkraft kommer medborgarna, medlemmarna och väljarna. Sverige är i sin tur en demokrati som drivs enligt principen om representativ demokrati. Till denna representativa demokrati har vi kopplat personvalsprincipen, och den senare har alltför ofta blivit överkörd med hänvisning till den representativa demokratin. Detta är naturligtvis illa, och då i synnerhet när det gäller ett federalistiskt folkrörelseparti som Centerpartiet.

Om lite drygt ett år är det val till bl.a. Sveriges Riksdag och processerna (olika i olika partier) är i gång med att vaska fram kandidater till riksdagslistor, landstingslistor och kommunlistor. På detta vis vill jag, med adress till nomineringskommittén och medborgare/medlemmar/väljare i Västernorrland, meddela att jag kandiderar till en plats på riksdagslistan. Min önskan är nämligen att åka till Stockholm för att göra ett jobb, och inte en karriär. Det är stor skillnad på dessa två.

De närmaste veckorna kommer jag att utveckla det resonemang som har fört mig fram till denna punkt. Till att börja med så får detta stå som en tydlig deklaration om att jag gärna vill bli nominerad till Centerpartiets riksdagslista för Västernorrland.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, centerpartiet, västernorrland, riksdagen, regeringen, riksdagsval, riksdagskandidat, demokrati, frihet, integritet, yttrandefrihet, övervakning

Under årens lopp har jag utmanat och försökt debattera med olika sverigedemokrater, och jag har nu kommit till insikt om att det faktiskt inte går. Ett antal saker kan hända, varav en är att man blir överöst med glåpord och svordomar. En annan är att det man själv har skrivit förvrängs och återges på annat sätt. Ett tredje är att man plötsligt blir ignorerad alt. så förklaras ens åsikter som resultatet av en önskan om att vara politiskt korrekt.

Framförallt de två senare har inträffat nyligen för undertecknad, och de får verkligen fördomarna kring sverigedemokrater att förstärkas. Detta med undantag för en kommentator som faktiskt överlag försökte föra en vettig diskussion, även om den skedde från olika politiska utgångspunkter.

För nägra dagar sedan så dök en kommentator upp här på min blogg för första gången. Hon, Monica Bodling från Norrköping, kommenterade som ”Feminix” och med en länk till bloggen ”Tankesmedjan Feminix” som i sin tur är så islamofob som en blogg alls kan vara. Trots länkar till bl.a. SDU och trots att Monica sitter som ledamot i styrelsen för Sverigedemokraterna i Norrköping så kallar sig Monica i en kommentar för ”gammelsosse”. Monica valde att rättfärdiga i stort sett all övervakning med att hotet från muslimerna är så stort och att vi måste skydda oss från dessa terrorister.

De flesta vet var jag står i frågor som rör övervakning och intrång i den personliga integriteten. Jag är även fullt klar över att muslimer, liksom kristna, finns i mängder av nyanser. Jag har varit fullständigt solklar på Monicas blogg över att jag inte på en endaste punkt stödjer de muslimska avarter som extremister, bokstavstrogna och liknande står för. Trots detta så är jag enligt Monica Bodling först en ”naiv islamförespråkare” och nu senaste så är jag t.o.m. en islamist. Konceptet att jag skulle känna mig trygg p.g.a. att jag ”känner två muslimer som är snälla” är direkt pinsamt, eftersom Monica inte har den blekaste aning om den saken. Jag har löpande kontakt med muslimer å yrkets vägnar och jag har dessutom muslimer i min bekantskapskrets. Å andra sidan så visar sig Monica vara något som i huvudsak kan beskrivas som en megafon för främlingsfientlighet. Silly me…. Jag trodde att sådant inte fanns inom Sverigedemokraterna, men jag hade visst fel. Så dumt av mig att tro på Åkesson.

Vid det här laget så är det nog bara en sak som återstår och det är att istället systematiskt avslöja Sverigedemokraterna så att folk ser vad det egentligen handlar om. Lösningen på alla världens problem är inte att stoppa invandringen till Sverige, att repatriera muslimer eller att avskaffa religionsfriheten i Sverige. Lösningen är inte heller att ta emot alla som nekas inresa i andra länder. Lösningen på problemet ser helt annorlunda ut. Vi måste till att börja med på politisk väg skapa en hållbar integrationspolitik i Sverige så att vi kan ta emot invandrare/flyktingar på rätt sätt.

Skönt är i alla fall att veta vad som rör sig innanför pannbenet på en sverigedemokrat, eftersom det ju måste styra hur dessa ska tacklas i fortsättningen. Uppenbart är att den bild om Jimmy Åkesson vill uppmåla kring vilka hans partikamrater i själva verket är inte stämmer överens med verkligheten. I det fallet så talar Jimmy med kluven tunga.

Sverigedemokraterna är inte odemokratiska, men de är baske mig ofrihetliga. Det är en väsentlig skillnad mellan de två begreppen, och jag skulle vilja höra en sverigedemokrat tala övertygande om att de är frihetliga. Det klarar de näppeligen av att göra, eftersom de uppenbarligen vill ha mer övervakning för att skydda just oss mot de elaka terroristerna och detta trots att det inte finns ågon hotbild samt att den övervakning de önskar se inte fungerar. En dold agenda kanske? Sverigedemokraternas partiprogram lämpar sig ytterst väl för införandet av åsiktsregistrering och andra smaskigheter.

Andra intressanta bloggar om: integritet, övervakning, sverigedemokraterna, terrorister, terrorism, islam, muslimer, fra-lagen, datalagring, trafikdatalagring

Det verkar nu som om klara besked kommer från Sverigedemokratiskt håll angående dels hur man värderar allas vår integritet, hur man ställer sig till övervakning från storebrors håll och dessutom hur infekterad man är av skräcken för islam.

Beskeden kan utläsas dels i kommentarsfältet till mitt förra inlägg här och dels genom att besöka en blogg som heter Tankesmedjan Feminix och som drivs av Monica Bodling. Monica är styrelseledamot i Sverigedemokraterna i Norrköping, så hon kan nog inte klassas som någon oregerlig SD-sympatisör på gatan.

När det gäller hennes blogg så känner sig Monica piskad att kopiera delar av kommentarerna här till sin blogg och utifrån detta kalla såväl mig som Farmor Gun för ”naiva islamförsvarare”. Monica är en mycket arg människa som sannolikt sitter på tok för mycket vid sin dator, vilket klart och tydligt indikeras i en tidningsartikel från 2007 om henne i Norrköpings Tidningar.

Frågan är nu Monica kommer att utvecklas till att bli ett riktigt ”troll” för min och Farmor Guns del, eller om hon sansar sig. Det senare är kanske att hoppas på för mycket, eftersom Monicas blogg är en paradmarsch ackompanjerad av islamofoba pukor och trumpeter. Jag kommenterade även på hennes blogg, och det ska bli intressant att se om hon väljer att radera min kommentar eller om hon låter den stå kvar. I vilket fall så har jag en skärmdump här som jag då kan lägga ut för att visa vad jag skrev.

Oavsett vilket så är det mycket bra att väljarna nu kan ana ett besked från Sverigedemokratiskt håll i dessa två frågor. Man bryr sig dels inte ett skvatt om den personliga integriteten och man får väl ändå kalla detta för främlingsfientlighet. I och med detta så kan vi även iskallt konstatera att Sverigedemokraterna knappeligen slåss om samma väljare som Piratpartiet, vilket en del har försökt göra gällande.

Det som nu blir verkligt läskigt är följande. Om nu Sverigedemokraterna kommer in i Riksdagen så kan de alltså hypotetiskt göra upp med det ena eller det andra blocket, och om de då skulle hamna i regeringsblocket så har vi alltså detta parti väldigt nära spakarna på den statliga övervakningsapparaten. Vilket land kommer då Sverige att utvecklas till, och här har vi just den fara som jag pekade på för drygt ett år sedan. Det är verkligen inte roligt att säga ”vad var det jag sa?”, men den risken rycker allt närmare i detta fall. Rätten till vår personliga sfär ska man baske mig inte tafsa på, och tyvärr så har ju mitt eget parti valt att ändå göra just detta. Måtte inte detta få konsekvenser för befolkningen.

Rätt klart är i alla fall att Sverigedemokraterna knappast är ett alternativ om man bryr sig om den personliga integriteten resp. om man inte gillar tanken på ett storebrorssamhälle. Sen måste man givetvis utifrån detta ställa sig frågan om huruvida Sverigedemokraterna är främlingsfientliga eller ej. Jag vill nog hävda att Monica Bodling besvarar den sista frågan med ett klart ”ja”.

Andra intressanta bloggar om: integritet, övervakning, boströmsamhället, sverigedemokraterna, islam, muslimer, terrorism, samhälle, politik, SD

För en gång skull så ska jag gra något som jag i stort sett aldrig gör. Jag brukar alltid skriva och torgföra min egen åsikt (även om den delas av en hel del andra människor), men denna gång så tänker jag helt enkelt länka till två inlägg som är bland det mest tänkvärda jag läst på mycket länge. Dessa två inlägg (av två olika bloggare) borde vara obligatorisk läsning för såväl riksdagsledamöter som de som känner sig trygga med övervakningssamhället. Alltså uppmanar jag alla att först läsa Henrik Alexandersson och därefter Joshen på ”Enlig Min Humla”. Ingen av de två avslöjar något himlastormande nytt, men de skriver tämligen lågmält och mycket tänkvärt. Det berör mig mer än mycket annat jag har läst den senaste tiden.

Gör dig själv en tjänst och läs deras inlägg, och lägg sedan en stund på att tänka efter själv. Det kan hända att det känns lite jobbigt efteråt, men just den saken gör det så mycket viktigare att läsa och att sedan tänka själv.

Andra intressanta bloggar om: integritet, fra-lagen, övervakning, mänskliga rättigheter, politik, samhälle

Vår demokrati är en skör mekanism, vilket helt naturligt leder till att det går att begå våld på den. Det är sällan (eller aldrig) som jag länkar till sossarnas hemsida, men denna gång måste jag faktiskt göra det. Detta eftersom jag läser något som ger mig mer än bara en liten klump i magen där.

Att USA vill styra så mycket de kan av EU och EU’s politik är vare sig nytt eller överraskande. Det är stormaktspolitik, helt enkelt. Tyvärr så handlar enormt stora delar av det man vill styra över dels om övervakning (kamouflerad till terroristbekämpning) och ren business. Man vill helt naturligt ge amerikanska företag alla verktyg de behöver för att de dels ska kunna konkurrera på sina egna villkor och om detta inte går så vill man gärna att de amerikanska företagen ska ha möjlighet att stämma skiten ur européer och europeiska företag. Det hela är, som sagt, föga förvånande. Det som är mer förvånande är att EU (och tyvärr den svenska regeringen) agerar medlöpare till USA.

Tyvärr så godtas det av någon märklig anledning att demokratin de facto sätts ur spel, och jag kan faktiskt inte förstå hur det kan passera så obemärkt. Jag ska här peka på två sådana odemokratiska varianter.

I Sverige har den svenska regeringen nu visat upp den yttersta rationaliseringen av demokrati, som faktiskt är såpass föraktfull så att vi måsta ställa följande fråga. SKA VI HELT AVSKAFFA RIKSDAGEN? Nej, det låter inte klokt, men när man är med och ger ett förhandlingsdirektiv för förhandlingar mellan EU och USA som går ut på att det amerikanska finansministeriet ska få tillgång till betalningsmeddelanden mellan banker i Europa så måste man titta på hur processen gick till.

Detta är en klar och tydlig integritetsfråga, men i vanlig ordning så skiter man i integriteten och använder terroristspöket för att förklara det hela. Det regeringen gjorde, och som var så odemokratiskt, var att man skaffade sig sin majoritet i riksdagen genom ett sms-förfarande som bör sakna motstycke. Regeringen ska i fall som detta både informera och lyssna på vad riksdagen har att säga, men man valde en helt annan väg. Man skickade ett sms till riksdagens ledamöter med information om att det inom kort kommer ett mail om förhandlingsdirektivet samt att man vill ha svar inom 30 minuter från det att sms:et skickades. Sen kommer vi till det riktigt groteska, och här måste jag helt enkelt citera sista meningen i detta sms. ”Tyst medgivande gäller.” Ingen tid till eftertanke och kanske 15 minuter för att sätta sig in i frågan och då under förutsättning att samtliga ledamöter hade telefonen i fickan samt datorn intill sig och igång. Dessutom så utgår man ifrån att ledamoten stödjer det hela om de inte svarar (givet dessa omöjliga förhållanden). Så mycket är den svenska demokratin alltså värd för regeringen. Det spelar här ingen som helst roll om man kommer med en förklaring som går ut på att det brådskade inom EU eller att vi nu är ordförandeland. SVERIGE ÄR FORTFARANDE EN SUVERÄN STAT OCH DETTA FAKTUM MÅSTE OAVSETT VAD SOM SKER GÅ FÖRE ALLT ANNAT!!!!!!!!!

SMS:et i sin helhet:

”Brådskande skriftligt samråd angående A-punkt rörande förhandlingsdirektiv för förhandlingar mellan EU och USA om ett avtal om tillgång för USA:s finansministerium till betalningsmeddelanden för att förebygga och bekämpa terrorism och finansiering av terrorism finns inom kort på mailen. Ev. synpunkter senast kl. 10.30 i dag. Tyst medgivande gäller.”

En annan odemokratiskt exempel. Ett gemensamt patentsystem för Europa låter kanske i första ögonblicket som en god idé. Det är det inte. Ett sådant system gör det nämligen oändligt mycket lättare att driva igenom s.k. mjukvarupatent i Europa. Ett mjukvarupatent är ett patent som sällan innehåller en teknisk beskrivning eller baseras på en specifik utvecklad/uppfunnen produkt. Denna typ av patent är i den svenska patentlagstiftningen förbjuden, och EU-parlamentet har också tydligt sagt nej till införandet av dessa i EU. Detta har man gjort trots att EU-kommissionen kontinuerligt driver på för att få igenom sådana. Trots allt detta så beviljas sen länge dessa patent i Europa, trots att de saknar betydelse. För att belysa vad det handlar om så kan jag exemplifiera. Knappen (eller idén om något liknande) på ditt tangentbord som du använder för att radera ev. felskrivningar omfattas av ett mjukvarupatent. Tanken på att i en webbshop lägga in en liten knapp som leder till möjlighet att betala för varan är också skyddad av ett mjukvarupatent. I USA har patenttvister efterhand blivit allt vanligare när det gäller mjukvarupatent. Det är t.o.m. så att dessa patent numera är en ren handelsvara. Det gemensamma patensystemet öppnar alltså bakvägen för införandet av dessa patent som vare sig har stöd i svensk lagstiftning eller i EU-parlamentet. Högst odemokratiskt, eller hur?

Får detta fortsätta så är Europa snart en delstat till USA och helt utan de delstatliga fördelar/förmåner som vanliga delstater har. För en gång skull så tycker jag att Pagrotsky faktiskt har rätt. Han anmäler nu regeringen till KU för detta med SMS-demokratin. Det är bra. Tyvärr så sitter mitt eget parti med i den regering som anmäls, men det gör inte saken bättre. Det ger mig bara en anledning att själv skämmas, och dessutom så väljer jag att ställa mig upp här och nu för att medge den skammen. Det borde även andra göra, eftersom vi ju kan utgå ifrån att regeringen nog räkna med att vi stödjer detta agerande om vi är tysta. Tyst medgivande gäller nog i detta fall också, även om vi inte har fått något SMS.

UPPDATERING: Centerpartisten Håkan Larsson har också noterat det hela och skriver bra om det.

Andra intressanta bloggar om: integritet, övervakning, regeringen, ku-anmälan, eu, alliansen, socialdemokraterna, terrorism, patent, mjukvarupatent, usa

Idag är jag gästskribent på Internetdagarna och jag skriver om integritet i allmänhet samt Stockholmsprogrammet i synnerhet. På Internetdagarna finns en hel del intressant läsning som rör internet och kommunikation.

Internetdagarna är en konferens som arrangeras av .se (Stiftelsen för Internetinfrastruktur) i Stockholm i november i år. Konferensen som sådan är inte inriktad mot allmänheten, även om man givetvis kan anmäla sig. Däremot så kan jag tänka mig att kostnaden för enskilda privatpersoner är en aning för hög. För företag och organisationer är det dock en helt annan sak. En intressant konferens lär det kunna bli.

Andra intressanta bloggar om: integritet, övervakning, ipred, mänskliga rättigheter, internetdagarna

Igår skrev jag om läckaget av data från Polisen, och idag läser jag att det verkligen handlar om en datafil. Polisen har alltså inte klarat av att hålla sina system slutna, vilket i sig inte var någon överraskning. Det som hittills har varit mest synligt är att det har handlat om listor över kriminella, eller så har det hela lätt kunnat uppfattas om man bara har kastat ett öga på nyhetsrubriker och ingresser.

Idag syns det lite mer nyanserat och nu kanske folk i allmänhet kan förstå problemet med alla dessa register. I Polisens spaningsregister finns mängder med personuppgifter rörande helt oskyldiga människor. Det kan handla om barn, föräldrar, syskon, före detta styvföräldrar, mor- eller farföräldrar, syskons partners, flickvänner och eventuella flickvänner. Datainspektionen konstaterar att detta mycket väl kan bli föremål för utredning, eftersom det helt uppenbart handlar om integritetskränkande uppgifter.

Nu kommer vi till det som smakar riktigt surt i alltihop. Stockholms länskriminal vill inte spekulera i om det läckta materialet utgör någon fara. Stockholmspolisens presstalesman Ulf Göranzon säger:

De som möjligen skulle lida skada av det här är de som omnämns och har anknytning till de kriminella.

Det är väl allihopa på listorna det? Är inte detta en indikation på hur lätt statsmakterna uppenbarligen anser att vår personliga integritet väger? Nu är det dessutom så att allt detta ska utökas och ännu mer sekretessbelagd information från bl.a. Skatteverket ska infogas i registret. Som svar på frågan om riskerna med ännu mer omfattande register så säger rikskriminalens Tommy Hydfors:

Jo, visst är det så. Men det ansvaret är upp till varje enskild myndighet och vi måste ju lita på varandra.

Visst kan väl myndigheter lita på varandra, men medborgarna då? Uppenbart är ju att vi inte kan lita på att myndigheterna lyckas hålla informationen under lås och bom, och då är det frågan vad vi förväntas lita på.

Följande klipper jag rakt ifrån samma artikel på DN.se: Justitiedepartementet arbetar med en ny lag om behandling av personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet. Polisen vill bland annat få möjlighet att utöka sina register och vidga samarbetet mellan de olika myndigheterna.

Det är Polisens register det handlar om, och Polisen ansvarar för säkerheten kring detta. Därmed så blir även Polisen medskyldig till det inträffade. Detta alldeles oavsett om någon enskild polisman är misstänkt eller ej.

Vi medborgare får allt mindre anledning att lita på staten, och det blir dessutom allt svårare för oss att värja oss mot intrång i vår personliga integritet. Av denna anledning så måste regering/riksdag dra hårt i nödbromsen och stanna detta godståg fullastat med integritetskränkande lagar som är på väg att köra över medborgarna. Det räcker nu, helt enkelt. Visst ska brottslighet bekämpas, men det får inte ske till priset av att staten för att göra detta känner sig manad att begå brott mot medborgarna.

Mary skriver också om detta.

Andra intressanta bloggar om: integritet, övervakning, dataregister, fra, ipred, stockholmsprogrammet, politik, samhälle

Jag började blogga redan 2005 och jag hamnade väldigt snabbt i en insikt om att det finns alltför stor övertro till statens ”perfekta” mekanismer. Sedan dess så har jag regelbundet varnat för läckage av information och data. Jag har även påpekat att statliga tjänstemän blott och endast är människor och inga perfekta maskiner som aldrig gör något fel. Den ofelbare statstjänstemannen finns helt enkelt inte.

Trots detta så lägger sig staten (med sorg i hjärtat erkänner jag att det sker under Alliansens ledning) alltmer i våra privatliv och man ägnar allt mer kraft åt att bevaka, övervaka och registrera i olika databaser.

Det senaste exemplet som faktiskt borde tjäna som en fingervisning är att inte ens Polisen lyckas hålla tätt med information. Det har vare sig CIA, Pentagon, FBI, den svenska militären, NASA eller någon annan lyckats göra hittills. Varför skulle då den svenska staten vara så otroligt mycket duktigare på den saken?

I fallet med de nu läckta, sekretessbelagda handlingarna så uppstår nästan komik. Dessa handlingar säljs nu i den undre världen och Margareta Linderoth, chef på länskriminalen i Stockholm tycker att detta är för jäkligt. Hon säger att:

Uppgifterna har åtkommits genom brott och ingen polis är misstänkt.

Ööööh….. Va??? Om ingen polis är misstänkt och det har skett ett brott så undrar man ju vem som annars spatserar omkring i lokaler där handlingar av denna typ finns tillgängliga. Sannolikheten är väl stor att det i samma lokaler även finns annat känsligt material, eller hur? Om nu ingen har tillåtits strosa omkring i dessa lokaler och ingen polis är misstänkt så måste alltså brottet ha skett utifrån. Då bör det väl handla om dataintrång, vilket egentligen bara gör saken ännu mer pinsam. Detta är alltså den säkerhet alla möjliga dataregister kan förväntas ha.

Man har haft sina misstankar om läckaget i ett halvår, men trots detta så fick man inte bekräftat förrän vid midsommar att materialet finns ute till försäljning. Än mer anmärkningsvärt är att man tydligen inte vet exakt vilket material det är som har kommit på avvägar.

Undrar nu om inte detta läckage kommer att användas som argument för ännu mer it-spaning och övervakning samt insamlande av uppgifter. Någon som är beredd att satsa på att så inte blir fallet? Sanningen är den att detta är bevis för att datainsamling för att skapa databaser samt produktion av pappers-sociogram bör undvikas i möjligaste mån.

Staten har med detta just levererat argumentet mot FRA-lagen, trafikdatalagring och andra påhittigheter som varslar om ett nära förestående avskaffande av frihet och demokrati. Sen spelar inte utredningar, kontrollstationer och annat någon större roll längre. Insamlad data och information kommer att läcka. Det är bara frågan om var, när och i vilken omfattning. Tänk bara vilken smaskig måltavla den enorma databasen som EU vill skapa för att jaga bus blir. Här kommer mängder av information om alla oss vanliga medborgare att finnas tillgänglig och mycket av det kommer att ske i realtid.

FY SKÄMS PÅ DIG BOVEN, SOM HADE MAGE ATT TA MATERIAL SOM DU INTE FICK TA. JU!!!!

Andra som skrivit:
Tindra
Mark Klamberg

Andra intressanta bloggar om: integritet, övervakning, trafikdatalagring, politik, samhälle, eu