Hultins tankegång

Tiden går och tystnaden råder. Helt uppenbart är att vissa saker inte angår oss medborgare, och dessa hanteras (för vårt eget bästa?) numera under ett tungt, ljuddämpande täcke. När något väl hörs så handlar det allt oftare om att vi medborgare ”inte förstår”. Ska det verkligen få fortsätta på det viset?

Idag är e-generationen klart och tydligt medvetna om vad som händer och sker samtidigt som en stor del av befolkningen myser och pyser. De mysande och pysande medborgarna har nämligen ännu inte förstått vad det är som sker. De är förvissade om förträffligheten i alla integritetskränkande beslut som fattas och de litar blint på att de ju aldrig kommer att drabbas. De har ju trots allt rent mjöl i påsen. Principen om att vi ska skyddas från terrorister väger ofattbart tungt, trots att den hotbilden enligt experterna inte finns. Hur man kan köpa detta argument är ett fullständigt mysterium för undertecknad. Den generation (och de människor) som idag envist anser att dessa lagar kommer att leda till något bra bör nu betänka konsekvenserna som man dömer sina barn och barnbarn att leva med.

För 5-10 år sedan betraktades nog alla som varnade för en utveckling likt den vi har idag som s.k. foliehattar (konspirationesteoretiker). Idag är läget ganska annorlunda. Idag anses i stora drag en hel generation och ett antal äldre klarsynta medborgare vara foliehattar.

Låt oss backa en smula i tiden för att söka finna paralleller till dagens skeenden. Skulle de som bejakar alla dessa lagar förut ha kunnat tänka sig att stödja följande:

1. Alla telefoner och alla brev kan möjligen avlyssnas/kontrolläsas av staten för att utröna om avsändaren eller mottagaren är en terrorist eller bara en vanlig kriminell figur?
2. All information som samlas in (hemligt) av en svensk myndighet med befogenheter att registrera politiska åsikter, religiös tillhörighet, sexuella preferenser och annat om det bara ”bedöms som nödvändigt”. Möjligheten att få sin sak prövad juridiskt är noll eller lika med noll, och alla dessa data kan staten fritt använda som bytesvara med andra länder. Jämför gärna denna punkt med IB och ställ dig frågan om det hade varit vettigt att i efterhand ge IB laglig rätt att pyssla vidare.
3. Alla medborgare förses med en elektroniskt manick och när man förflyttar sig med densamma får man sina förflyttningar lagrade tillsammans med uppgifter om vem man under tiden har varit i kontakt med. Kostnaden för detta skall dessutom den övervakade befolkningen stå för själv, via prislappen på tjänster snarare än via skattsedeln.
4. Telefoner och annan kommunikation ska styras av vem som utför tjänsten, vilket då innebär att man inte kan ringa vem man vill. Inte heller kan man ringa Fröken Ur, utan man kan av sin telefonoperatör tvingas ringa till Gubben Ding-Dång (en osympatisk och sluddrig röst som anger tiden i Delhi så får man själv räkna ut resten).
5. Yttrandefriheten som vi är så stolta över skulle vara begränsad till direkt samtal mellan två personer, och får inte ske via telefon.

Listan ovan skulle kunna göras mycket längre, men jag nöjer mig med dessa punkter. Har du läst såhär långt så hoppas jag att du tänker efter lite extra. Allt detta är redan infört, på väg att införas el. kommer snart upp till behandling.

Skulle du vilja leva i ett samhälle med sådana villkor? Slå nu inte bort detta, utan fundera ett snäpp vidare. Vill du att dina barn och barnbarn ska leva i ett sådant samhälle? Om inte så gör du allt säkrast i att inse att vår egen regering driver dessa frågor och att ”de där piraterna” inte handlar om fildelning och stöld. Detta är så oändligt mycket större än så.

Vi i Centerpartiet gick till val 2006 med en enormt hög svansföring i dessa frågor, men tyvärr så har de våra ställt upp på allt detta. Detta har skapat en situation där förtroendet för oss i dessa frågor är kört ända ner i botten. Att i detta läge börja ta till brösttoner om att vi ju står upp för den personliga integriteten riskerar att eka väldigt tomt. Det räcker nämligen inte med fagert tal med ett år kvar till valet. Det enda som nu återstår är att faktiskt börja agera så som vi faktiskt har sagt. Tiden är alltså inne för handling och inte ord. Kan vi vänligen få se detta nu. Vår partiledning och våra riksdagsledamöter har ställt till med allt detta, och de är också de enda som kan rätta till allt elände.

Man må peka finger åt sossarna och beskylla dom för än det ena och än det andra, men det är faktiskt inte de som just nu äger ledartröjan i att stifta lagar om övervakning. Det gör vi. Dessa frågor är alltför stora för att kunna avhandlas med blockpolitik. Det handlar om vars och ens eget ansvar inför sina efterlevande. Det handlar om civilkurage, helt enkelt.

Andra intressanta bloggar om: centerpartiet, politik, samhälle, integritet, övervakning, fra-lagen, fra, ipred, datalagring, internet, telekompaketet

Idag har jag en artikel ute på Internetdagarna.se som handlar om hur teknikneutraliteten används som alibi/argument för nya och mindre frihetliga lagar.

Direktlänk till artikeln

Andra intressanta bloggar om: teknikneutralitet, lagstiftning, samhälle, politik, övervakning, neutralitet, telekompaketet

Via olika kanaler blir jag idag medveten om vad EU kan tänkas ha för intentioner gällande att skapa ett övervakningssamhälle. Dessa intentioner kan stavas INDECT. EU finansierar nämligen ett forskningsprojekt kallat för INDECT och som är väldigt långtgående när det gäller övervakning. Projekt INDECT har hittills erhållt över 100 miljoner kronor som stöd från EU. Detta projekt får nästan Orwells 1984 att framstå som en mild bris av övervakning och kontroll. Tro nu för all del inte att detta är sådant som inte berör just dig. Tro inte heller att det bara gäller unga fildelare. Detta berör OSS ALLA.

Argumenten för det hela känns väl igen. Bekämpande av brottslighet och terrorism, men här handlar det även om en kontroll av migration. På INDECTs egen hemsida kan man läsa följande om huvudmålet med projektet.

• att utveckla en plattform för: registrering och utbyte av operativ information, insamlande av multimediainnehåll, intelligent bearbetning av all information och automatisk identifiering av hot och erkännande av onormalt beteende eller våld,
• att utveckla en prototyp av ett integrerat, nätverkscentrerat system som skall stödja den operativa verksamheten för poliser, tillhandahålla metoder och verktyg för observation av olika mobila objekt,
• att utveckla en ny typ av sökmotor som kombinerar direkt sökning av bilder och video bygger på vattenstämpel innehåll, och lagring av metadata i form av digitala vattenstämplar,

Fördjupar man sig vidare i olika texter både hos INDECT och på hemsidan hos York University där det skrivs om projektet så känns det tämligen fort iskalla kårar utefter ryggraden. Det handlar alltså om ett överstatligt och automatiserat övervakningssystem där sådant som t.ex. våra sociala nätverk ska analyseras. Detta ska ske genom olika former av lingvistiska analyser och verktyg.

Är det bara jag som känner mig som en fisk liggande på skärbrädan med en framtid bestående av filéande och analys av allt jag är och tänker. En vanlig fisk…. ingen ful fisk.

Inom ramen för INDECT har FOA (?) tilldelats ca 30 miljoner kronor av EU för ett delprojekt som kallas Adabts (Automatic Detection of Abnormal Behaviour and Threats in crowded Spaces). Målet med Adabts är att utveckla modeller för ”misstänkt beteende” som automatiskt kan kännas igen av övervakningskameror och på andra vis. Detta kan inkludera våra röstlägen, hur vi rör oss och även att spåra individer i folksamlingar.

Får detta fortgå så är det nog allra bäst att vi alla tränar våra röster till att vara monotona och att alltid gå i takt med andra som går i samma riktning. Om inte så kanske vi uppvisar ett ”misstänkt beteende”.

Denna övervakningshysteri måste få ett omedelbart stopp. Om inte det sker så kommer vi en vacker dag att kunna konstatera att vår frihet och vår rätt till ett privatliv fullständigt har upphört. Inte plötsligt, men stegvis. Bland annat för att få stopp på sådant som detta kandiderar jag till Riksdagen där jag vill göra ett jobb, och inte en karriär.

Läs mer hos Henrik Alexandersson

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, indect, adabts, övervakning, samhälle, eu, storebror, integritet, centerpartiet

Föga överraskande för de som har följt min blogg (inkl. den gamla bloggen som hade en rejäl skara med följare) så brinner jag för frågor rörande skydd av den personliga integriteten. Därför så kommer jag i denna första portion av argument för min kandidatur att uppehålla mig vid dessa. Möjligen blir det så även i argumentsinlägg nummer 2 som kommer inom några dagar. Dessa kommer givetvis att följas av fler inlägg rörande mina argument/bevekelsegrunder.

Redan 1950 skrevs Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och dessa ratificerades av Sverige 1952. Sedan 1995 gäller Europakonventionen såsom lag i Sverige (1994:1219) och det skrevs då även in i Regeringsformen (grundlag) i 2 kapitlet 23 § en bestämmelse om att lag eller annan föreskrift inte får meddelas om denna står i strid med Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen. I Europakonventionen kan man läsa följande:

Artikel 8 – Rätt till skydd för privat- och familjeliv

1. Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
2. Offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Låt oss bena ut detta lite grann. Detta gäller alltså vår korrespondens (brev, telefonsamtal, e-post o.s.v.), och här medges alltså ingrepp från en offentlig myndighet under ett antal olika parametrar. Med stöd av lag är den första, men detta håller inte i Sverige, eftersom vi faktiskt har Regeringsformen som omöjliggör just detta alternativ. Hittills har ingen lyckats bevisa att det föreligger ett hot mot nationell säkerhet, allmän säkerhet eller vårt ekonomiska välstånd. Återstår gör då alltså endast principen om ”förebyggande av oordning eller brott” samt ”till skydd för hälsa eller moral”, men även i detta fall måste man ifrågasätta det hela med hänvisning till Regeringsformens bestämmelse om det hela.

Tänkvärt i detta sammanhang är att staten vid krig eller annat nödläge, som hotar statens existens, har derogationsrätt. Det innebär att staten har rätt att med vissa förbehåll avvika från konventionens skyldigheter. Försök att utnyttja denna derogationsrätt har gjorts av bl.a. Grekland efter statskuppen 1967. Detta nekades av kommissionen, eftersom man trots detta inte ansåg att statens existens var hotad. Är vi då alltså i Sverige mer illa ute som nation än vad Grekland var efter statskuppen??? Med största säkerhet inte.

I skenet av ovanstående deklarerar jag härmed klart följande till såväl potentiella väljare, partikamrater, ev. riksdagskollegor och regeringsföreträdare:

Jag kommer att motionera och på andra sätt verka för (samt stödja alla initiativ i denna riktning) för att riva upp FRA-lagen samt för att endera förhindra införandet av Datalagringsdirektivet eller för att riva upp detta om det har lagstadgats innan nåstkommande mandatperiod. Såväl FRA-lagen (egentligen ”lagarna”) som Datalagringsdirektivet står i mina ögon på tvärs med det jag tidigare angivit.

För att förhindra vidare angrepp på allas rätt till en personlig sfär så stödjer jag till fullo införandet av en författningsdomstol som kan pröva olika lagstiftningar som riskerar att kollidera med våra grundlagar. Vidare så kommer jag att verka helt för att all lagstiftning som medför någon form av ingrepp på den personliga integriteten skall föregås av en grundlig konsekvensutredning.

Det finns så många fundamentala fel kring dessa lagar så att jag även tydligt vill deklarera att jag inte ens ser något utrymme för kompromiss i dessa viktiga frågor.

Blir jag med detta otroligt obekväm och jobbig att hantera politiskt så må så vara fallet. Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb och inte en karriär.

Det finns andra mycket bra riksdagskandidater för Centerpartiet som har samma mål som undertecknad. Några följer här: Oscar Fredriksson, Tim Svanberg, Hanna Wagenius, Magnus Andersson och Magnus Persson.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, riksdagen, riksdagsval, val 2010, centerpartiet, västernorrland, integritet, mänskliga rättigheter, härnösand, ångermanland, medelpad

I föregående bloggpost annonserade jag mitt intresse för att bli nominerad till riksdagslistan för Centerpartiet i Västernorrland. En sak som jag absolut förstår är att det inom de flesta politiska partier finns en form av politikens LAS, d.v.s. att de som har varit med längst i regel får mer framskjutna placeringar på riksdagslistorna. Detta oavsett om man kan sägas vara lämpligast eller ens det strategiskt sett klokaste valet. Detta sagt utan att jag vill vara förmäten nog att hävda att jag är bättre än de övriga som ev. får placeringar på listan. Det inbillar jag mig nämligen inte att jag är. Vad jag syftar på är mer i stil med att en placering på riksdagslistan kanske inte ska ses som någon form av belöning. Snarare handlar det om att man har blivit utsedd såsom kapabel att utföra en riktig arbetsinsats.

Just detta med arbetsinsatsen ligger mig varmt om hjärtat. Jag vill nämligen verkligen till Riksdagen för att göra ett jobb snarare än för att göra karriär. Inom kort kommer jag här att annonsera ett antal av de frågor jag vill driva i Riksdagen, för att längre fram lägga ut ett mer komplett manifest. Givet är att jag på riksplanet vill slåss som en furie för att värna den frihet och de demokratiska frågorna som idag är hotade. Sen finns det självklart ett antal frågor som berör oss i Västernorrland mer, utöver de gröna och liberala (klassiskt centerpartistiska) frågorna. Konkretiseringar kommer alltså inom kort, och jag besöker självklart gärna kretsar inom Västernorrland för att berätta om vem jag är och vad jag vill. Kontakta mig direkt eller Ångermanlands ombudsman Calle Jonsson (som ofta lyckas få tag på mig).

En sak som jag anser är att vi inom Centerpartiet inte har råd att dela upp oss i falanger som stödjer den ena eller andra politikern. Vi måste höja blicken och inse att det är mer som förenar oss än vad det är som skiljer oss åt.

I helgen skulle jag egentligen ha varit i Stockholm för att tala på Freedom Not Fear, mot det alltmer utbyggda övervakningssamhället, men av rent privata skäl så gick det inte. I mitt ställe klev Oscar Fredriksson från Kungsholmscentern in och höll ett tal som bör beröra de allra flesta. Läs det i efterhand på hans blogg.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, övervakning, riksdagen, centerpartiet, västernorrland