Månad: januari 2010

Under innevarande mandatperiod håller ett visst agerande på att bli en riktigt röd tråd i det centerpartistiska lägret. Ett kompromissande utan ände i viktiga frågor har inträffat gång på gång.

Vi skulle värna den personliga integriteten, men vi kompromissade igenom FRA-lagen och IPRED. Detta trots ett icke oansenligt knakande i partiets fogar.

Vi har en lång, lång tradition av kärnkraftsmotstånd i partiet, men vi kompromissade bort huvuddelen av det motståndet ”för vår barns och barnbarns skull…”.

Förvisso så mötte Centerpartiet centralt oss FRA-motståndare för diskussioner, men dessa utmynnade tyvärr bara i som huvudsakligen kan kallas för en svag kosmetisk hinna av ”förbättringar”. Någon reell skillnad gjorde inte diskussionerna.

När det gäller energiuppgörelsen och den förlängda ”kärnkraftsparentesen” så drevs uppenbarligen frågan igenom utan någon som helst hänsyn till vad gräsrötterna ansåg om det hela. Detta visar sig tämligen tydligt idag, när frågetecken reses angående regeringens möjlighet att kunna lagstifta i frågan.

En gräsrotsrörelse kan svårligen styras från toppen, utan när det gäller en sådan organisation så må grässtrånas toppar hålla kontakten med marken endast via strånas rötter. Något annat fungerar inte. När gräsets topp inte längre har kontakt med rötterna så kan de driva fritt genom lufthavet, möjligen till en annan äng. Oundvikligt är dock att de till slut dalar till marken.

Mängder med kritik har uttalats mot partiets kompromissvilja när det gäller integritetsfrågorna och detsamma gäller energiuppgörelsen.

När det gäller FRA-lagen och debatten kring motionen om att riva upp denna så inträffade en mycket märklig locket-på-variant på partistämman. Detta ledde till att motionen inte gavs en riktig chans och den röstades följdaktligen ner.

Jag motionerade, med tanke på bl.a. energiuppgörelsen, om en förstärkning av vår interna demokrati. Den motionen hörsammades inte heller.

Oavsett vad jag själv (eller någon annan) tycker om energiuppgörelsen och det centerpartistiska stödet för denna så är denna åsikt av underordnad betydelse. Man KAN INTE ostraffat köra över en gräsrotsrörelse i en sådan hjärtefråga ostraffat. Det blir konsekvenser av sådant. Det är helt oundvikligt, och det kan knappast förändras av att man försöker utbilda medlemmarna/gräsrötterna i hur man argumenterar rätt. Det senare framstår snarast som respektlöst.

Vi som parti riskerar att få betala ett mycket, mycket högt pris för detta. Tyvärr så hamnar självklart annat som är positivt i skuggan, och därmed så blir problemet ännu större. En gräsrotsrörelse kan inte toppstyras.

[tags]fra, integritet, övervakning, kärnkraft, ipred, centerpartiet, alliansen, regeringen, energiuppgörelsen, politik, samhälle[/tags]

Igår skrev Peter Sunde på sin blogg om en metod för tekniskt kringgå FRA och deras ambitioner. Precis som man kunde förvänta sig så skulle detta ske förr eller senare, och dessutom utan att några större kostnader uppstår. Det centrala för FRA är dels skapandet av sociogram, men givetvis även att direkt kunna ”avlyssna” trafiken mellan två parter. Sundes lösning är så enkel så att den faktiskt blir rent elegant. Nu är det bara att invänta att det hela slås igång.

Ska vi nu bara vara glada över detta, eller är det kanske så att detta borde mana till lite mer eftertanke? Konsekvenserna av hela spektaklet blir flera, och de slår i alla möjliga riktningar.

Rent ekonomiskt så betalas hela FRA-spektaklet av internetoperatörernas kunder, och där kan vi nu konstatera att det enda som FRA-lagen gjort är att fungera kostnadsdrivande. Detta eftersom syftet inte kommer att kunna uppnås. Medborgarna får betala priset för detta.

De som är kunniga och insatta kommer att kunna kringgå eländet, samtidigt som majoriteten av de vanliga medborgarna är de som kommer att kunna kartläggas av staten. Det är nämligen det enda som återstår för den statliga vallhunden, FRA. Medborgarna får betala priset för detta.

När tekniken är klar och i drift så finns möjligheterna för terrorister, bovar och banditer att använda samma (eller liknande) tekniska lösningar. Därmed så kommer det att krävas än mer resurser till rättsväsendet för att försöka hitta en fiffig lösning på problemet. Om vi nu antar att terrorister, bovar och banditer är måltavlan så blev de just en oändligt mycket mindre och mer svårträffad måltavla. Medborgarna får betala priset för detta.

Alla dessa ivriga och resurskrävande försök att ligga före alla former av bus är dömda att misslyckas och dessutom så leder de endast i en riktning. De avskaffar alla de principer som vi hittills har använt för att definiera vår frihet. I ivern att försvara friheten avskaffar vi alltså densamma.

Menar jag då att vi inte ens ska försöka skydda oss mot terrorister? Inte alls, men vi måste skydda oss på rätt sätt. Automatisering är inte vägen till framgång. Traditionell spaning och underrättelseverksamhet har fungerat och kommer att fortsätta fungera, och det är där insatsen måste ske. Argumenten kring att FRA skulle kunna skydda våra svenska soldater i Afghanistan måste vara det i särklass sämsta. För det första så är chansen mikroskopisk att FRA ska snappa upp info kring talibaners bilbomber genom att avlyssna/läsa gränsöverskridande mail. För det andra så är det väl lite knepigt att tro att man kan ha en riskfri närvaro i Afghanistan. Trygghet för soldater i främmande land uppnås inte genom maximalt förtryck och avskaffande av frihet på hemmaplan.

Det är bl.a. för att få stopp på dumheter i stil med FRA-lagen som jag kandiderar till en plats på Centerpartiets riksdagslista i Västernorrland. Sådant som rör rätten till en privat sfär och frihetliga värderingar är inte lämpliga att kompromissa kring. Staten ska övervakas av medborgarna och inte tvärtom.

[tags]politik, samhälle, integritet, frihet, övervakning, centerpartiet, riksdagen, fra[/tags]