Att kompromissa…

Kompromisser är knepiga saker. Låt mig få spetsa till det rejält nu. Låt säga att jag har en inre diskussion med mig själv angåend huruvida jag ska begå självmord eller ej. Innebär då kompromissen att jag borde färdas genom livet halvdöd?

Vad jag vill säga är att kompromisser inte alltid är den bästa metoden om man siktar på framgång. (För halvdöd kan ju knappast räknas som något lyckokast…).

På samma vis är det med övervakning och svensk politik. Inget parti (mig veterligen) har i sitt program att medborgarna ska övervakas och att handel med information uppsnappad via massövervakning ska ske. ÄNDÅ…. Ändå landar kompromissen i att just detta ska ske.

För att återgå till mitt vässade resonemang så kan det sannolikt liknas vid att jag har den interna diskussionen med mig själv, och sen börjar jag ta in synpunkter från begravningsentreprenören. Han/hon vill ju såklart sälja både kista, blomsterarrangemang och annat. Alltså blev det plötsligt tre parter i diskussionen. Innebär detta nu att jag begravs i en ekkista med 25% liv kvar i kroppen?

Det jag vill säga är att man absolut kan tvingas kompromissa om vissa saker, men man får vara varsam i den diskussionen. Man vill ju inte sälja ut sig själv, eller hur?

[tags]politik, samhälle, övervakning, massövervakning, integritet, FRA, riksdagen, regeringen, piratpartiet, centerpartiet[/tags]