Hultins tankegång

Idag skrivs endast detta som en protest mot SOPA resp. PIPA som är två lagförslag i USA där man anser sig kunna sätta sig över både det ena och det andra för att mer eller mindre ta kontroll över internet. Några av de som också opponerar sig är:

1. Google, Yahoo!, YouTube, Facebook, Twitter, AOL, Linkedin, Ebay, Mozilla Corporation, Mojang, Roblox och Reddit.
2. Reportrar utan gränser, Electronic Frontier Foundation, ACLU, och Human Rights Watch.

Vill man läsa mer om dessa två lagförslag så finns det texter på Wikipedia. Wikipedia släcker sin engelskspråkiga site kl. 06.00 (och 24 timmar framåt) svensk tid som en protest mot dessa lagförslag. Detta kan vara det framtida internet om SOPA/PIPA går igenom. Välkommen till det mörker som USA vill skapa på internet.

SOPA på Wikipedia

PIPA på Wikipedia

Andra intressanta bloggar om: samhälle, politik, internet, USA, SOPA, PIPA, upphovsrätt, frihet, övervakning

Så har vi då, än en gång, fått se varför censur är en så otroligt dålig idé. Nu utgår jag ifrån att det inte var helt genomtänkt, men man vet ju aldrig. I Finland har internet-operatören Elisa av domstol ålagts att blockera ett antal hemsidesadresser. Måltavlorna för detta censurförsök är givetvis upphovsrättsindustrins slagpåse The Pirate Bay. På ett eller annat vis slängde man även med domänerna www.piraattilahti.fi och piraattilahti.fi. Sannolikt för att ordet pirat även finns med i domännamnet, och det ordet kan väl inte vara riktigt att använda.

Denna censuråtgärd gjorde att man hastigt och (mindre) lustigt tog sig för med att blockera en domän som är privat ägd och som leder till hemsidan för Electronic Frontier Finland. Electronic Frontier är en organisation som har som syfte att upprätthålla yttrandefriheten på internet genom dels information, utbildning och även juridiska insatser där så krävs. Det handlar alltså om renodlad åsiktscensur i detta fall, vilket i sin tur strider mot både FN:s och EU:s deklarationer om mänskliga rättigheter. Det som censureras tillräckligt effektivt blir en tystad röst som troligen saknas av många, men som då även får svårt att tala om vad som egentligen har hänt. Där är själva kärnan i varför censur och filtrering är en sådan genomusel idé.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, övervakning, censur. frihet, mänskliga rättigheter, Electronic Frontier, upphovsrätt, the pirate bay

Allteftersom tiden går så börjar jag nästan bli en EU-skeptiker. Uppenbart är att det i EU-parlamentet finns folk inröstade som absolut anser sig veta vad som är bäst för EU:s 500 miljoner medborgare. En sådan som just nu utmärker sig är Nessa Childers från Irland.

Hon anser nämligen att det är dags att lagstifta om Facebook-användandet. Därför har hon vänt sig med en skrivelse till EU-kommissionen. I skrivelsen menar hon att sådant som Facebook-användande kan vara hälsofarligt för allmänheten. Med hänvisning till den större lagstiftande kraften som ges av Lissabon-fördraget så menar hon att EU därför måste lagstifta kring detta med socialt nätverkande via internet.

Det finns 736 parlamentariker i EU-parlamentet, och det innebär givetvis att det måste finnas ett visst antal jubelidioter i en sådan stor församling. Skrämmande så det räcker är dock att denna typ av dårskap allt oftare verkar få gehör även hos andra parlamentariker.

Fortsätter all denna dårpippi, så vete tusan om jag är så sugen på att leva inom EU:s gränser.

Är möjligen Childers klädsmak en större hälsofara än Facebook?

Andra som har skrivit om detta är:
Johan Pettersson
Henrik Alexandersson

Andra intressanta bloggar om: internet, lagstiftning, eu, facebook, sociala medier, twitter, bloggar, bloggosfären, politik, samhälle

Som jag har skrivit tidigare så kandiderar jag till en plats på Centerpartiets riksdagslista för Västernorrland samt även i kommunvalet i Härnösand. Självklart så innebär detta att jag måste förtydliga mitt budskap och skaffa mig bra kommunikationsvägar.

Därför kommer min blogg inom kort att få sig ett nytt utseende och dessutom så är nu en grupp skapad på Facebook för min kandidatur. Gå gärna med i den för att både kommentera och även för att visa ditt stöd för min kampanj. Du hittar gruppen genom att klicka på bilden nedan.

Några begrepp som har en verklig innebörd för mig och som tjänar som ledstjärnor för den politik jag vill driva: Värnande av den personliga integriteten. Liberala och frihetliga värderingar där individen ges maximalt spelrum. En tro på ett Norrland som ges möjlighet att växa av egen kraft. En vilja att se ett grönare samhälle (för vår egen och för våra barns skull). Förbättra förutsättningarna för små- och fåmansföretagen i Sverige.

Efterhand ska jag konkretisera mitt eget manifest som i det mesta har sitt ursprung i det centerpartistiska partiprogrammet, men som sannolikt även kommer att uppvisa lite mer klassiskt centerpartistiska drag. Där kommer också klart och tydligt framgå vilka principer som aldrig någonsin kan bli föremål för kompromisser. Vissa saker är alltför centrala för att kompromissas bort.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb och inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, centerpartiet, integritet, övervakning, riksdagen

Än en gång har Alex Schulman (samhällsdebattör???) försökt sig på att gnistra till och få mer ljus på sig själv. Denna gång genom att försöka sig på att framhäva sig själv och ”gammelmedia” på bloggosfärens bekostnad. Detta gör han i en debattartikel i Dagens Nyheter.

Vi bloggare ska förvisso ha ett ganska stort mått av självinsikt och inse att bloggosfären har en viss påverkan, men att denna påverkan i första hand gör sig gällande i en begränsad krets. Det kan däremot bli en rejäl rusch och en betydligt större påverkan när bloggar samverkar med ”gammelmedia”. I samband med olika intervjuer och i samtal med journalister så kan man lugnt konstatera att det är kombinationen fristående bloggar/gammelmedia som gemensamt kan driva samhällsdebatten.

Schulman inser tydligen inte det, utan han drar sin egen slutsats. Dels så generaliserar han grovt i sin artikel, och dels så baserar han vissa slutsatser på sådant som verkligen visar på hans egen okunskap om bloggosfären. Han menar bl.a. att bloggarna inte kan sätta agendan för de traditionella medierna, vilket bl.a. grundas på slutsatsen om att de mest lästa bloggarna enligt Bloggportalen ju i huvudsak är tonåriga tjejer som bloggar om mode. För det första så har alltså Schulman inte ens hittat till den bloggosfär som han säger sig skriva om. Kan någon ge karln en riktig karta? Kanske räcker det med att peka ut riktningen till Farmor Gun (ett lysande exempel på en påverkande bloggare som dessutom fullständigt ställer Alex slutsatser på skam) för att få karln att inse att han saknar perspektiv fullständigt.

Enligt Schulmans artikel finns det ca 60 000 aktiva bloggar i Sverige, vilket han anser vara ett marginellt antal. Utan övriga jämförelser, men med anledning av Schulmans tramsaktiga jämförelse med antalet glutenallergiker i Sverige så kan vi kanske jämföra 60 000 aktiva bloggar med 18 000 journalister.

Schulman avslutar sin artikel med meningen:

”I rädsla för att stöta sig säger ingen sanningen – att den svenska bloggosfären både är rakt igenom ointressant och fullständigt betydelselös.”

Här kommer min sanning som jag inte är rädd för att yttra, vare sig jag stöter mig med någon eller ej.

Bloggosfären är inte ens tillnärmelsevis lika ointressant och betydelselös som Alex Schulman.

Schulman har i alla fall lyckats än en gång med att skapa lite ”buzz” kring sin egen person, och det var ju sannolikt hans syfte med artikeln.

Andra intressanta bloggar om: bloggosfären, alex schulman, media, debattartikel, politik, samhälle, internet

I dagens SvD läser jag en krönika av PJ Anders Linder betitlad ”Nu får det vara nog med 1984”. Här konstateras en hel del sanningar som allianspartierna har missat. Förvisso har även sossarna missat detta, men de bryr jag mig mindre om.

Vi i Centerpartiet har p.g.a. att vi sagt en sak och därefter gjort tvärtemot närapå slaktat vår egen trovärdighet i frågor som rör integritet, öppenhet och frihet. Helt självklart så leder detta till följdproblem. Om och när vårt parti till slut inser att detta är ett stort problemområde så är frågan hur man löser det hela. För den som inte förstår internet och bloggosfären så är risken stor att den personen inte förstår att lägga mycket stor omsorg vid valet av talesperson i dessa frågor. Många är nämligen redan förbrukade och dessa skulle troligen göra ännu större skada genom att plötsligt försöka ställa upp som förespråkare för partiet i dessa frågor.

Bortsett från att hissa dessa frågor på dagordningen så finns det ett tungt problem i att övertyga väljarna om att partiet verkligen avser att stå för dessa principer. Ord är en sak och handling är en annan. Vi går snart in på valåret 2010 och det gör vi med ett facit bestående av att vårt parti har röstat för FRA-lagen och IPRED i Riksdagen. Detta trots andra besked i förväg. Nyligen kvitterades detta i EP-valet genom dels att Centerpartiet tappade väljarstöd och dels genom att Piratpartiet både kom in i Europaparlamentet och dessutom blev större är Centerpartiet.

Valåret inleds nu med ett antal riktigt infekterade frågor. ”Förbättringarna” av FRA-lagen ska klubbas igenom och datalagringsfrågan ska avhandlas/beslutas. Den förstnämnda har redan konstaterats vara långtifrån tillräcklig, delvis p.g.a. att massavlyssning inte är någon bra idé. Den sistnämnda försöker tydligen Alliansen genomföra samtidigt osm man helst skyller denna på sossarna. Det är i sak alldeles riktigt att sossarna drog igång spektaklet, men eftersom EU nu har valt att gå den juridiska vägen mot Sverige med anledning av att datalagringsdirektivet ännu inte implemnterats som lag i Sverige så har man ju alla möjligheter att få en prövning av om detta direktiv är förenligt med europakonventionen om mänskliga rättigheter. I samband med att FRA-lagen anmäldes till EU-domstolen (?) så välkomnade man från regeringshåll en sådan prövning. Gör då för jisse namn samma sak med datalagringsdirektivet, d.v.s. välkomna stämningen och ta vara på chansen.

Det är en mycket tuff utmaning vi står inför med anledning av vad partiet har gjort och vad partiet tydligen avser att göra. Det blir inte heller bättre av att inte en enda centerpartistisk riksdagsledamot har valt att ta steget och integritetscertifiera sig. Kan man ens viska om dessa frågor samtidigt som man inte kan ställa upp på så simpla principer som certifieringen innebär?

I övrigt så är det dags att sluta utpeka Piratpartiet för att endera vara ett parti för fildelare, att det är ett parti bestående av arga unga män resp. att vi ska tacka Piratpartiet för att SD inte kom in i Europaparlamentet. I allra sämsta fall så har Piratpartiet bevisat att fler bryr sig om dessa frihetliga frågor än det är som stöder Centerpartiet. Är inte det lite tänkvärt?

Björn på Bloggen Bent skriver om en annan infallsvinkel på samma problematik.

Centerpartiet har en svår, svår väg att vandra för att alls kunna återfå sin trovärdighet. Det är dessutom en väg som man mycket lätt slinter, halkar och snubblar på. Bristande insikt kan mycket väl leda till både stukningar och brutna ben, oavsett hur nobla ev. intentioner är. Det är alltså inte tid för kollegiala ryggdunkningar och personliga lojaliteter i dessa frågor. Låt mig nu bara slippa säga ”vad var det jag sa?” en gång till. Jag finner nämligen ingen som helst glädje i det.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, centerpartiet, integritet, riksdagen, frihet, piratpartiet, fra-lagen, ipred, datalagring, upphovsrätt, fildelning

Ibland hittar man bloggposter som väcker förundran. Jag har just snubblat in på Eddie Juhlins blogg och där hittar jag ett antal fraser som skrämmer mig enormt. Jag vill inte kalla Eddie för snedseglare, men i detta fall har onekligen gått på grund. Hur kan man t.ex. öppet torgföra följande åsikt:

”Vad avtalsförslaget går ut på vet jag inte men allmänt kan sägas att åtgärder mot immaterialrättsintrång kan vara helt ok.”

Är inte detta att lämna en form av carte blanche till flera olika industrier. Jag vet inte om Eddie verkligen har tänkt igenom saken innan han skrev detta, men om han har gjort det så antar jag att Eddie Johlin faktiskt tycker att det är ok med t.ex. genomsökning (och ev. konfiskering av kameror, mp3-spelar och datorer i samband med gränspassager. Om det nu fortfarande är så att Eddie verkligen har läst på så antar jag även att Eddie gärna ser regleringar av internet.

Eddie vet alltså inte vad det handlar om, men i princip så tycker han att det är ok. Är det en norm hos affärsjurister att fungera på så sätt? Troligen inte, och jag tror faktiskt att Eddie Juhlin har lite otur när han tänker i just detta fall.

Problemet med ACTA är att ingen vet vad som förhandlas, och att det enda som allt hänger på är brottsstycken av läckt information. Trots detta så tolkar jag Eddie Juhlin som att han tycker att allt detta (och mer därtill???) är helt ok.

Sen försöker Eddie Juhlin bevisa att företag med starka varumärken är rädda om sin image. Hmmmm, är det därför Sony väljer att stämma och jagas livet ur sina kunder samt att samma koncern tidigare planterade rootkit på betalande kunders datorer?

Jag hde hellre kommenterat detta direkt på Eddies blogg, men eftersom han i någon form av kontrollbehov (eller p.g.a. okunskap) enbart tillåter kommentarer från besökare som endera har ett Google-konto eller ett OpenID-konto så låter jag bli. Vill Eddie enbart ha kommentarer från vissa så låter jag bli. Det blir nämligen inte någon bra debatt på den typen av bloggar. Vi i Centerpartiet har inte råd att sänka blicken så att vi enbart kan se vår egen navel, utan vi måste snarare höja blicken mot horisonten för att kunna se var vår väg leder.

Andra intressanta bloggar om: acta, politik, samhälle, integritet, upphovsrätt, bloggosfären, centerpartiet

Många centerpartister har fått nog, vilket också har synts på olika bloggar. Jag förstår dom, och kan även i viss mån sympatisera med besluten. Det har uttryckts önskemål om att vi kritiker ska stanna kvar i partiet, och även det kan jag förstå. Skulle alla kritiker lämna skutan så skulle partiet plötsligt stå helt och hållet utan ens det minsta hopp om att återvinna något förtroende i integritets- och öppenhetsfrågor. Här måste man ställa sig frågan (som kritiker) vad man vill uppnå. Vill man helt slita sönder och förminska ett parti så är det en sak, men om man hellre vill omvandla ett parti till något positivt så leder det till en annan slutsats.

De senaste dagarna har jag själv utkämpat en rejäl intern strid med mig själv, och nu vill jag förklara hur det blir i fortsättningen för min del.

Under partistämman i Örebro fick jag uppleva något som kanske kan tyckas vara märkligt. Jag fick skaka hand med och fick en hel del ryggdunkningar samt tack för att jag har valt att slåss i dessa frågor. Det är kul och inspirerande på otroligt många sätt. Från många andra håll (fler än kanske folk förstår) så har jag istället fått ta en enorm mängd skit för att jag inte har lämnat partiet, och jag har i vissa fall blivit hårt ifrågasatt trovärdighetsmässigt. Det har varit väldigt tungt, och det blir möjligen inte lättare i fortsättningen.

Jag har nämligen slutgiltigt bestämt mig för att fortsätta i in strävan att styra upp center-bussen ur det dyiga integritetsdiket. Det kan inte förnekas att vi faktiskt fick ett tämligen stort stöd för yrkandet att riva upp FRA-lagen, och endast ev. högre makter vet hur det hade gått om vi hade fått en fullfjädrad debatt i frågan. Som det blev nu så kan man tyvärr inte se det som annat än att ett demokratiskt underskott visade upp sin allra fulaste nuna. I många andra frågor kunde man se ett lämmeltåg av ombud som stegade upp på podiet för att bedyra att man höll med/inte höll med föregående talare. Detta tillförde tyvärr inte debatten någonting alls. Än värre är att stämmans beslut i FRA-frågan faktiskt är en allianskompromiss. Hur man nu på ett partis stämma kan komma fram till att man tycker på så sätt som man tidigare har kompromissat om. Det är inte en åsikt, utan det är möjligen en bekräftelse. Ska då stämman i fortsättningen i efterhand fungera som ett ratificerande organ så blir hela partiet extremt toppstyrt och, faktiskt, utan egen vilja.

Eftersom jag fick såpass många uppmuntrande ord och eftersom vi fick såpass stort stöd för yrkandet och (kanske i synnerhet) eftersom jag ser så otroligt många starkt lysande stjärnor hos CUF så tror jag att det går att förändra partiet i en positiv riktning. Till alla CUF:are vill jag rikta rådet att inte förblindas av en egen politisk karriär. Fortsätt för jisse namn att vara sådär underbart ”spretiga” och viljestarka som ni har visat att ni kan vara. Ideologiskt så har ni en mycket bättre justerad kompass än både vårt parti och alla andra partier.

Jag blir alltså kvar som en svidande tagg därbak på de som ev. tror att man kan få ett liberalt centerparti att helt ge upp alla ambitioner på att värna den personliga integriteten. Jag blir kvar för att verka för att få bort övervakningssamhället, för att försöka reformera upphovsrätten i en vettig riktning, jag blir kvar för att stoppa införandet (via EU:s kringelikrokar) av mjukvarupatent, jag blir kvar för att försöka värna demokratiska, frihetliga och liberala värderingar och framförallt så blir jag kvar för att försöka få partiet att leva upp till de vackra fraser om integritet som just idag ekar tomma och ihåliga. Så är det.

Uppdatering
Lite länkar som jag ursprungligen tänkt ha i texten (och någon till):

Replikväxling mellan bloggar….
Staffan Danielsson 1
Hanna Wagenius 1
Staffan Danielsson 2
Hanna Wagenius 2

Avhopp….
Björn Pedersen
Mikael Elmlund
Sophia Blomqvist

Grubblande….
Martin Olsvenne

Sammanfattande…. och grubblande….
Markus ”LAKE” Berglund

Vänliga ord….
Hanna Wagenius

Andra intressanta bloggar om: integritet, politik, samhälle, centerpartiet, fra-lagen, fra, ipred, upphovsrätt