Hultins tankegång

Som jag har skrivit tidigare så kandiderar jag till en plats på Centerpartiets riksdagslista för Västernorrland samt även i kommunvalet i Härnösand. Självklart så innebär detta att jag måste förtydliga mitt budskap och skaffa mig bra kommunikationsvägar.

Därför kommer min blogg inom kort att få sig ett nytt utseende och dessutom så är nu en grupp skapad på Facebook för min kandidatur. Gå gärna med i den för att både kommentera och även för att visa ditt stöd för min kampanj. Du hittar gruppen genom att klicka på bilden nedan.

Några begrepp som har en verklig innebörd för mig och som tjänar som ledstjärnor för den politik jag vill driva: Värnande av den personliga integriteten. Liberala och frihetliga värderingar där individen ges maximalt spelrum. En tro på ett Norrland som ges möjlighet att växa av egen kraft. En vilja att se ett grönare samhälle (för vår egen och för våra barns skull). Förbättra förutsättningarna för små- och fåmansföretagen i Sverige.

Efterhand ska jag konkretisera mitt eget manifest som i det mesta har sitt ursprung i det centerpartistiska partiprogrammet, men som sannolikt även kommer att uppvisa lite mer klassiskt centerpartistiska drag. Där kommer också klart och tydligt framgå vilka principer som aldrig någonsin kan bli föremål för kompromisser. Vissa saker är alltför centrala för att kompromissas bort.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb och inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, centerpartiet, integritet, övervakning, riksdagen

Än en gång har Alex Schulman (samhällsdebattör???) försökt sig på att gnistra till och få mer ljus på sig själv. Denna gång genom att försöka sig på att framhäva sig själv och ”gammelmedia” på bloggosfärens bekostnad. Detta gör han i en debattartikel i Dagens Nyheter.

Vi bloggare ska förvisso ha ett ganska stort mått av självinsikt och inse att bloggosfären har en viss påverkan, men att denna påverkan i första hand gör sig gällande i en begränsad krets. Det kan däremot bli en rejäl rusch och en betydligt större påverkan när bloggar samverkar med ”gammelmedia”. I samband med olika intervjuer och i samtal med journalister så kan man lugnt konstatera att det är kombinationen fristående bloggar/gammelmedia som gemensamt kan driva samhällsdebatten.

Schulman inser tydligen inte det, utan han drar sin egen slutsats. Dels så generaliserar han grovt i sin artikel, och dels så baserar han vissa slutsatser på sådant som verkligen visar på hans egen okunskap om bloggosfären. Han menar bl.a. att bloggarna inte kan sätta agendan för de traditionella medierna, vilket bl.a. grundas på slutsatsen om att de mest lästa bloggarna enligt Bloggportalen ju i huvudsak är tonåriga tjejer som bloggar om mode. För det första så har alltså Schulman inte ens hittat till den bloggosfär som han säger sig skriva om. Kan någon ge karln en riktig karta? Kanske räcker det med att peka ut riktningen till Farmor Gun (ett lysande exempel på en påverkande bloggare som dessutom fullständigt ställer Alex slutsatser på skam) för att få karln att inse att han saknar perspektiv fullständigt.

Enligt Schulmans artikel finns det ca 60 000 aktiva bloggar i Sverige, vilket han anser vara ett marginellt antal. Utan övriga jämförelser, men med anledning av Schulmans tramsaktiga jämförelse med antalet glutenallergiker i Sverige så kan vi kanske jämföra 60 000 aktiva bloggar med 18 000 journalister.

Schulman avslutar sin artikel med meningen:

”I rädsla för att stöta sig säger ingen sanningen – att den svenska bloggosfären både är rakt igenom ointressant och fullständigt betydelselös.”

Här kommer min sanning som jag inte är rädd för att yttra, vare sig jag stöter mig med någon eller ej.

Bloggosfären är inte ens tillnärmelsevis lika ointressant och betydelselös som Alex Schulman.

Schulman har i alla fall lyckats än en gång med att skapa lite ”buzz” kring sin egen person, och det var ju sannolikt hans syfte med artikeln.

Andra intressanta bloggar om: bloggosfären, alex schulman, media, debattartikel, politik, samhälle, internet

I dagens SvD läser jag en krönika av PJ Anders Linder betitlad ”Nu får det vara nog med 1984”. Här konstateras en hel del sanningar som allianspartierna har missat. Förvisso har även sossarna missat detta, men de bryr jag mig mindre om.

Vi i Centerpartiet har p.g.a. att vi sagt en sak och därefter gjort tvärtemot närapå slaktat vår egen trovärdighet i frågor som rör integritet, öppenhet och frihet. Helt självklart så leder detta till följdproblem. Om och när vårt parti till slut inser att detta är ett stort problemområde så är frågan hur man löser det hela. För den som inte förstår internet och bloggosfären så är risken stor att den personen inte förstår att lägga mycket stor omsorg vid valet av talesperson i dessa frågor. Många är nämligen redan förbrukade och dessa skulle troligen göra ännu större skada genom att plötsligt försöka ställa upp som förespråkare för partiet i dessa frågor.

Bortsett från att hissa dessa frågor på dagordningen så finns det ett tungt problem i att övertyga väljarna om att partiet verkligen avser att stå för dessa principer. Ord är en sak och handling är en annan. Vi går snart in på valåret 2010 och det gör vi med ett facit bestående av att vårt parti har röstat för FRA-lagen och IPRED i Riksdagen. Detta trots andra besked i förväg. Nyligen kvitterades detta i EP-valet genom dels att Centerpartiet tappade väljarstöd och dels genom att Piratpartiet både kom in i Europaparlamentet och dessutom blev större är Centerpartiet.

Valåret inleds nu med ett antal riktigt infekterade frågor. ”Förbättringarna” av FRA-lagen ska klubbas igenom och datalagringsfrågan ska avhandlas/beslutas. Den förstnämnda har redan konstaterats vara långtifrån tillräcklig, delvis p.g.a. att massavlyssning inte är någon bra idé. Den sistnämnda försöker tydligen Alliansen genomföra samtidigt osm man helst skyller denna på sossarna. Det är i sak alldeles riktigt att sossarna drog igång spektaklet, men eftersom EU nu har valt att gå den juridiska vägen mot Sverige med anledning av att datalagringsdirektivet ännu inte implemnterats som lag i Sverige så har man ju alla möjligheter att få en prövning av om detta direktiv är förenligt med europakonventionen om mänskliga rättigheter. I samband med att FRA-lagen anmäldes till EU-domstolen (?) så välkomnade man från regeringshåll en sådan prövning. Gör då för jisse namn samma sak med datalagringsdirektivet, d.v.s. välkomna stämningen och ta vara på chansen.

Det är en mycket tuff utmaning vi står inför med anledning av vad partiet har gjort och vad partiet tydligen avser att göra. Det blir inte heller bättre av att inte en enda centerpartistisk riksdagsledamot har valt att ta steget och integritetscertifiera sig. Kan man ens viska om dessa frågor samtidigt som man inte kan ställa upp på så simpla principer som certifieringen innebär?

I övrigt så är det dags att sluta utpeka Piratpartiet för att endera vara ett parti för fildelare, att det är ett parti bestående av arga unga män resp. att vi ska tacka Piratpartiet för att SD inte kom in i Europaparlamentet. I allra sämsta fall så har Piratpartiet bevisat att fler bryr sig om dessa frihetliga frågor än det är som stöder Centerpartiet. Är inte det lite tänkvärt?

Björn på Bloggen Bent skriver om en annan infallsvinkel på samma problematik.

Centerpartiet har en svår, svår väg att vandra för att alls kunna återfå sin trovärdighet. Det är dessutom en väg som man mycket lätt slinter, halkar och snubblar på. Bristande insikt kan mycket väl leda till både stukningar och brutna ben, oavsett hur nobla ev. intentioner är. Det är alltså inte tid för kollegiala ryggdunkningar och personliga lojaliteter i dessa frågor. Låt mig nu bara slippa säga ”vad var det jag sa?” en gång till. Jag finner nämligen ingen som helst glädje i det.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, centerpartiet, integritet, riksdagen, frihet, piratpartiet, fra-lagen, ipred, datalagring, upphovsrätt, fildelning

Ibland hittar man bloggposter som väcker förundran. Jag har just snubblat in på Eddie Juhlins blogg och där hittar jag ett antal fraser som skrämmer mig enormt. Jag vill inte kalla Eddie för snedseglare, men i detta fall har onekligen gått på grund. Hur kan man t.ex. öppet torgföra följande åsikt:

”Vad avtalsförslaget går ut på vet jag inte men allmänt kan sägas att åtgärder mot immaterialrättsintrång kan vara helt ok.”

Är inte detta att lämna en form av carte blanche till flera olika industrier. Jag vet inte om Eddie verkligen har tänkt igenom saken innan han skrev detta, men om han har gjort det så antar jag att Eddie Johlin faktiskt tycker att det är ok med t.ex. genomsökning (och ev. konfiskering av kameror, mp3-spelar och datorer i samband med gränspassager. Om det nu fortfarande är så att Eddie verkligen har läst på så antar jag även att Eddie gärna ser regleringar av internet.

Eddie vet alltså inte vad det handlar om, men i princip så tycker han att det är ok. Är det en norm hos affärsjurister att fungera på så sätt? Troligen inte, och jag tror faktiskt att Eddie Juhlin har lite otur när han tänker i just detta fall.

Problemet med ACTA är att ingen vet vad som förhandlas, och att det enda som allt hänger på är brottsstycken av läckt information. Trots detta så tolkar jag Eddie Juhlin som att han tycker att allt detta (och mer därtill???) är helt ok.

Sen försöker Eddie Juhlin bevisa att företag med starka varumärken är rädda om sin image. Hmmmm, är det därför Sony väljer att stämma och jagas livet ur sina kunder samt att samma koncern tidigare planterade rootkit på betalande kunders datorer?

Jag hde hellre kommenterat detta direkt på Eddies blogg, men eftersom han i någon form av kontrollbehov (eller p.g.a. okunskap) enbart tillåter kommentarer från besökare som endera har ett Google-konto eller ett OpenID-konto så låter jag bli. Vill Eddie enbart ha kommentarer från vissa så låter jag bli. Det blir nämligen inte någon bra debatt på den typen av bloggar. Vi i Centerpartiet har inte råd att sänka blicken så att vi enbart kan se vår egen navel, utan vi måste snarare höja blicken mot horisonten för att kunna se var vår väg leder.

Andra intressanta bloggar om: acta, politik, samhälle, integritet, upphovsrätt, bloggosfären, centerpartiet

Många centerpartister har fått nog, vilket också har synts på olika bloggar. Jag förstår dom, och kan även i viss mån sympatisera med besluten. Det har uttryckts önskemål om att vi kritiker ska stanna kvar i partiet, och även det kan jag förstå. Skulle alla kritiker lämna skutan så skulle partiet plötsligt stå helt och hållet utan ens det minsta hopp om att återvinna något förtroende i integritets- och öppenhetsfrågor. Här måste man ställa sig frågan (som kritiker) vad man vill uppnå. Vill man helt slita sönder och förminska ett parti så är det en sak, men om man hellre vill omvandla ett parti till något positivt så leder det till en annan slutsats.

De senaste dagarna har jag själv utkämpat en rejäl intern strid med mig själv, och nu vill jag förklara hur det blir i fortsättningen för min del.

Under partistämman i Örebro fick jag uppleva något som kanske kan tyckas vara märkligt. Jag fick skaka hand med och fick en hel del ryggdunkningar samt tack för att jag har valt att slåss i dessa frågor. Det är kul och inspirerande på otroligt många sätt. Från många andra håll (fler än kanske folk förstår) så har jag istället fått ta en enorm mängd skit för att jag inte har lämnat partiet, och jag har i vissa fall blivit hårt ifrågasatt trovärdighetsmässigt. Det har varit väldigt tungt, och det blir möjligen inte lättare i fortsättningen.

Jag har nämligen slutgiltigt bestämt mig för att fortsätta i in strävan att styra upp center-bussen ur det dyiga integritetsdiket. Det kan inte förnekas att vi faktiskt fick ett tämligen stort stöd för yrkandet att riva upp FRA-lagen, och endast ev. högre makter vet hur det hade gått om vi hade fått en fullfjädrad debatt i frågan. Som det blev nu så kan man tyvärr inte se det som annat än att ett demokratiskt underskott visade upp sin allra fulaste nuna. I många andra frågor kunde man se ett lämmeltåg av ombud som stegade upp på podiet för att bedyra att man höll med/inte höll med föregående talare. Detta tillförde tyvärr inte debatten någonting alls. Än värre är att stämmans beslut i FRA-frågan faktiskt är en allianskompromiss. Hur man nu på ett partis stämma kan komma fram till att man tycker på så sätt som man tidigare har kompromissat om. Det är inte en åsikt, utan det är möjligen en bekräftelse. Ska då stämman i fortsättningen i efterhand fungera som ett ratificerande organ så blir hela partiet extremt toppstyrt och, faktiskt, utan egen vilja.

Eftersom jag fick såpass många uppmuntrande ord och eftersom vi fick såpass stort stöd för yrkandet och (kanske i synnerhet) eftersom jag ser så otroligt många starkt lysande stjärnor hos CUF så tror jag att det går att förändra partiet i en positiv riktning. Till alla CUF:are vill jag rikta rådet att inte förblindas av en egen politisk karriär. Fortsätt för jisse namn att vara sådär underbart ”spretiga” och viljestarka som ni har visat att ni kan vara. Ideologiskt så har ni en mycket bättre justerad kompass än både vårt parti och alla andra partier.

Jag blir alltså kvar som en svidande tagg därbak på de som ev. tror att man kan få ett liberalt centerparti att helt ge upp alla ambitioner på att värna den personliga integriteten. Jag blir kvar för att verka för att få bort övervakningssamhället, för att försöka reformera upphovsrätten i en vettig riktning, jag blir kvar för att stoppa införandet (via EU:s kringelikrokar) av mjukvarupatent, jag blir kvar för att försöka värna demokratiska, frihetliga och liberala värderingar och framförallt så blir jag kvar för att försöka få partiet att leva upp till de vackra fraser om integritet som just idag ekar tomma och ihåliga. Så är det.

Uppdatering
Lite länkar som jag ursprungligen tänkt ha i texten (och någon till):

Replikväxling mellan bloggar….
Staffan Danielsson 1
Hanna Wagenius 1
Staffan Danielsson 2
Hanna Wagenius 2

Avhopp….
Björn Pedersen
Mikael Elmlund
Sophia Blomqvist

Grubblande….
Martin Olsvenne

Sammanfattande…. och grubblande….
Markus ”LAKE” Berglund

Vänliga ord….
Hanna Wagenius

Andra intressanta bloggar om: integritet, politik, samhälle, centerpartiet, fra-lagen, fra, ipred, upphovsrätt

Efter en extremt tidig morgon och inledande kommittéarbete så har nu stämmoförhandlingarna kommit igång. Återstår att se vad som kommer att ske med min motion om interndemokrati. Partistyrelsen har inte meddelat någon förändring, och jag gissar att det blir svårt att driva igenom den.

Tanken var att omvandla förtroenderådet på ett sätt så att den skulle fungera som partiets högsta beslutande organ och vara sammansatt på ett helt annat sätt än tidigare.

Återstår nu bara att se vad som ev. kan ske.

I kommittéarbetet försökte jag lyfta fram bl.a. Alfred Askeljungs motion om att riva upp FRA, men detta avslogs. En känsla jag fick var i samband med detta var lite märklig. Det kändes nämligen som om många ville stödja motionen, men att man trots det valde att fälla den med hänvisning till att det sannolikt skulle skapa enorma konstitutionella problem. Trist att politiserandet får företräde framför själva politiken.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, centerpartiet

För var dag som går så utvecklas samhållet i en allt vidrigare riktning. Vi har snart låtit de folkvalda avskaffa allt vad personlig integritet anbelangar. Till de som roat sig med att ifrågasätta oss kritiker kan vi snart bara säga ”vad var det vi sa?”. Det kommer dock att inte att ge någon som helst tillfredsställelse, eftersom det då är på tok försent. På torsdag inleds Centerpartiets partistämma, och då kommer det att visa sig om medlemmarna verkligen tycker att det är ok att kompromissa bort den personliga integriteten i utbyte mot……. vad? Möjligheten att kunna säga att vi är ”regeringsdugliga”? Jag har fått många påstötningar sedan jag talade om här på bloggen att jag åker till stämman som ombud. De påstötningarna kan se en smula olika ut, men en genomgående tråd är en önskan om att få svar på frågan ”Vad har vi fått ut av alliansen i utbyte mot allt vi har gett upp?” Jag behöver inte ens hävda att det är jag som ställer frågan, eftersom det är alldeles tillräckligt många centerpartister som undrar över detta.

FRA-lagen var våra riksdagsledamöter med och drev igenom, i strid med allt vi hade sagt inför det senaste valet. Förändringarna som tillkommer under hösten gör i bästa fall eländet en mycket liten aning mindre dåligt… men det är fortfarande exakt lika fel. Sen hjälper det inte att vi ser och hör hur centerpartistiska riksdagsledamöter försöker förklara att det ju var för rikets säkerhet och för att freda oss mot terrorister o.s.v. I Storbritannien har det just avslöjats att man valde en annan väg när det gäller denna övervakning. Man gav blanka tusan i att debattera frågan och satsar istället motsvarande 12 miljarder kronor på ett massivt övervakningssystem bestående av s.k. svarta lådor som placeras ut strategiskt. Man kan med lätthet se parallellerna till FRA-lagen här i Sverige.

Enligt Sunday Times ska projektet, Mastering the Internet (MTI), leda till att GCHQ i framtiden kan avlyssna all ip-telefoni, se exakt vilka sajter medborgarna besöker och kontrollera samtliga e-postmeddelanden som skickas. GCHQ ska också kunna övervaka innehållet i trafiken, läsa sms, e-post och se exakt vad britterna har för sig på internet. Förutom kontroll av internettrafiken ska myndigheten även kunna avlyssna mobilsamtal och samtal i det fasta telefonnätet.

Mastering the Internet??? Hur osmakligt är inte det projektnamnet? Försvaret för det hela är dock exakt lika tunnt som det har varit i Sverige när det gällt FRA-lagen. Först förstod vi medborgare inte, och sedan har man övergått till att försöka berätta vad man inte ska använda möjligheterna till. I England har myndigheterna hävdat att projektets huvudsyfte är att bekämpa terrorism och att man inte är intresserad av att snoka igenom innehållet i e-post eller telefonsamtal. Huvudsyftet….. Övriga syften då? Om man nu ine är intresserad av att snoka så behöver man baske mig inte skaffa sig den möjligheten heller. Om jag skaffar mig ett raketgevär rent privat, men lovar att jag inte ska använda det för något olagligt som att t.ex. skjuta ner ett flygplan. Huvudsyftet är ju att det är så snyggt och dessutom så kan det vara bra om alla dessa terrorister plötsligt tar sikte på Härnösand. Får jag då göra det? Nix!

Parallellt med detta skramlande om terrorister, som snart inte behöver bry sig om oss i Europa då vi snart har avskaffat friheten alldeles själva, så har upphovsrättsindustrin fått fnatt och går bärsärkagång med folkvalda politikers goda minne. IPRED, ACTA, telekompaketet och rättegången mot The Pirate Bay sammantaget pekar i en klar och tydlig riktning. Internet ska i praktiken avskaffas som en fri och öppen kommunikationsväg som har förmågan att binda samman människor i olika världsdelar. Helt uppenbart så har man nu bestämt sig för att stämma brallorna av allt som har med internet att göra. Det senaste tilltaget är att skicka ett varningsbrev till en tjänsteleverantör för att de möjligen har sidan torrentbytes.net på sin server. Nu snackar vi alltså om att man har en sida som länkar i olika riktningar, och alltså sannolikt/möjligen inte ens innehåller något som helst upphovsrättsskyddat material. Man hänvisar här till principen om medhjälp, och om detta går vägen så kommer sannolikt detta att följas upp med ytterligare initiativ i samma riktning. Var ska det sedan stanna, tro? Internetleverantören? Byggaren av hela infrastrukturen? Tillverkare av bredbandsmodem? Datortillverkare? Tillverkare av hårddiskar som medger lagring av stora mängder data? Elbolaget som förser servrar och datorer med ström?

Har någon enda artist hittills tjänat en enda krona på allt detta? Ser inte våra riksdagsledamöter hur internet bit för bit riskerar att stängas ned och därmed så försvåras möjligheten för vanliga medborgare att torgföra sina åsikter? Om det nu är så att de folkvalda ser detta och ändå är tysta så är det faktiskt ännu mer skrämmande. Frågan man då måste börja ställa sig är vem som kan hållas ansvarig för nedmonterandet av demokratiska och frihetliga värderingar.

Jag ser fram emot Centerpartiets partistämma och jag hoppas att jag har rätt i min bedömning om att detta är ett parti med mycket gott om kloka och principfasta medlemmar som väljer att säga ifrån.

PS. Är det olagligt för mig att länka till The Pirate Bay och TorrentBytes? DS

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, övervakning, fildelning, upphovsrätt, telekompaketet, ipred, fra, internet, frihet, demokrati, centerpartiet

DN granskade igår FRA-motståndet och lyckas nästan med att misstänkliggöra en hel gräsrotsrörelse genom att hänvisa till att olika personer har tagit emot ekonomiskt stöd för annonser samt anlitat PR-byråer. Visst kan det vara på så sätt, och från vissa har det inte heller varit någon större hemlighet. Är det konstigt att det finns gräsrötter som har pengar som de är villiga att investera för att få stopp på en styggelse i stil med den massavlyssning som FRA-lagen öppnar dörren för?

Vilka är det gräsrötterna har att fightas med då? I andra ringhörnan stod de etablerade partiernas PR-apparater, ministrars uttalanden på presskonferenser och FRA:s egen generaldirektör. Det är tydligen konstigt att det finns privatpersoner som är villiga att offra egna pengar på en annons mot FRA-lagen, men det i sin tur leder då till följande fråga: Var det lämpligt (och rimligt) att FRA använde statliga pengar för att annonsera efter folk på två helsidor i samma tidning? Det var en annons som i huvudsak kunde ses som PR för just FRA. Var det lämpligt, rimligt (lagligt) att FRA:s generaldirektör deltog i debatten för FRA-lagen genom debattartiklar o.s.v.?

Hela resonemanget kring hur misstänkt FRA-motståndet utmålas p.g.a. detta med finansiering och PR-byråer är helt bakvänt. Det är lite som frågan kring vad som kom först, hönan eller ägget. Om inte en gräsrotsrörelse hade funnits så kan man ju fråga sig vad olika människor hade investerat i och vem som hade samarbetat med den ena eller andra PR-byrån.

Jag ska sanningen att säga tala om att hela konceptet kring att misstänkliggöra gräsrotsrörelsen smakar riktigt illa, men för att lugna de som läst vad jag skrivit och som stått bakom CenterUppropet.se så kapar jag detta redan nu med följande meningar.

Jag har inte fått ekonomiskt stöd från någon överhuvudtaget, om man inte räknar med resorna till samtalen med företrädare för Centerpartiet. Dessa resor har Centerpartiet bekostat, och det ska man ha heder för då det indikerar med kraft att man ändå brydde sig om att möta oss och lyssna. CenterUppropet.se har ingen kassa och hade följdaktligen inte heller någon som helst möjlighet att annonsera eller liknande. Vad gäller den tid jag själv lade ner på det hela så har jag inte erhållit någon som helst ersättning för den från vare sig Centerpartiet, CenterUppropet.se, någon privatperson, någon PR-byrå, något annat företag eller från främmande land. Just bristen på ersättning var också anledningen till den tystnad från mitt håll som inträffade under hösten. Hade jag kunnat få betalt för min tid så hade jag varit glad, men istället så får jag trösta mig med att mitt arbete kanske hjälpte till att försvara demokratiska grundvärderingar i Sverige. Jag skrev under debattartikeln från nätverket ”Borgerligt Nej till FRA-lagen”, väl medveten om att en PR-byrå bidragit till artikelns utformning. I det fallet så tycker jag inte att det var så särskilt konstigt. Partierna har sina tankesmedjor, pr-avdelningar och pressekreterare, och jag tycker inte att PR-byråns insats var ett dyft märkligare än så. Artikeln var dessutom mycket bra.

En sak som fortfarande är säker är att FRA-lagen fortfarande rör upp känslor och att frågan fortsatt är aktuell. Den frågan och andra av karaktären integritetskränkande kommer jag att fortsätta att verka emot. Vi fick i Sverige under förra året (enl. Datainspektionen) 20 nya lagar som inverkar på den personliga integriteten. I år har vi redan fått IPRED1 och vi vet redan att IPRED2 avhandlas i EU. Fler och fler signaler pekar på att ACTA-avtalet i själva verket skulle kunna klassas som IPRED3, men detta kommer jag att återkomma till inom kort.

Slutligen… Om nu någon kommer på att de vill ge mig lön för mitt politiska engagemang i dessa frågor så går det bra att kontakta mig. Jag kommer med största säkerhet att säga ”Ja, tack”. Jag kommer däremot inte att låta mig styras i någon riktning som inte ligger i linje med min egen åsikt och övertygelse. Punkt.

Som slutkläm måste jag ställa frågan om varför DN nu väljer att agera på detta sätt mot den rörelse som varit en klar partner när det gäller att försvara såväl källskyddet som meddelarfriheten? Hade det inte möjligen varit rimligare om DN hade delsponsrat annonsen med tanke på just detta?

Konspirationen för demokrati, frihet och rätten till personlig integritet fortsätter.

Skrivet av andra om detta:
Mary X Jensen
Henrik Alexandersson
Jens Odsvall
Framtidstanken

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, fra, fra-lagen, centeruppropet, ipred, acta, trafikdatalagring, integritet