Kampanjande för viktiga frågor

Som jag har skrivit tidigare så kandiderar jag till en plats på Centerpartiets riksdagslista för Västernorrland samt även i kommunvalet i Härnösand. Självklart så innebär detta att jag måste förtydliga mitt budskap och skaffa mig bra kommunikationsvägar.

Därför kommer min blogg inom kort att få sig ett nytt utseende och dessutom så är nu en grupp skapad på Facebook för min kandidatur. Gå gärna med i den för att både kommentera och även för att visa ditt stöd för min kampanj. Du hittar gruppen genom att klicka på bilden nedan.

Min Facebook-grupp

Några begrepp som har en verklig innebörd för mig och som tjänar som ledstjärnor för den politik jag vill driva: Värnande av den personliga integriteten. Liberala och frihetliga värderingar där individen ges maximalt spelrum. En tro på ett Norrland som ges möjlighet att växa av egen kraft. En vilja att se ett grönare samhälle (för vår egen och för våra barns skull). Förbättra förutsättningarna för små- och fåmansföretagen i Sverige.

Efterhand ska jag konkretisera mitt eget manifest som i det mesta har sitt ursprung i det centerpartistiska partiprogrammet, men som sannolikt även kommer att uppvisa lite mer klassiskt centerpartistiska drag. Där kommer också klart och tydligt framgå vilka principer som aldrig någonsin kan bli föremål för kompromisser. Vissa saker är alltför centrala för att kompromissas bort.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb och inte en karriär.

[tags]politik, samhälle, centerpartiet, integritet, övervakning, riksdagen[/tags]

Schulman = solsting i skuggan

Än en gång har Alex Schulman (samhällsdebattör???) försökt sig på att gnistra till och få mer ljus på sig själv. Denna gång genom att försöka sig på att framhäva sig själv och ”gammelmedia” på bloggosfärens bekostnad. Detta gör han i en debattartikel i Dagens Nyheter.

Vi bloggare ska förvisso ha ett ganska stort mått av självinsikt och inse att bloggosfären har en viss påverkan, men att denna påverkan i första hand gör sig gällande i en begränsad krets. Det kan däremot bli en rejäl rusch och en betydligt större påverkan när bloggar samverkar med ”gammelmedia”. I samband med olika intervjuer och i samtal med journalister så kan man lugnt konstatera att det är kombinationen fristående bloggar/gammelmedia som gemensamt kan driva samhällsdebatten.

Schulman inser tydligen inte det, utan han drar sin egen slutsats. Dels så generaliserar han grovt i sin artikel, och dels så baserar han vissa slutsatser på sådant som verkligen visar på hans egen okunskap om bloggosfären. Han menar bl.a. att bloggarna inte kan sätta agendan för de traditionella medierna, vilket bl.a. grundas på slutsatsen om att de mest lästa bloggarna enligt Bloggportalen ju i huvudsak är tonåriga tjejer som bloggar om mode. För det första så har alltså Schulman inte ens hittat till den bloggosfär som han säger sig skriva om. Kan någon ge karln en riktig karta? Kanske räcker det med att peka ut riktningen till Farmor Gun (ett lysande exempel på en påverkande bloggare som dessutom fullständigt ställer Alex slutsatser på skam) för att få karln att inse att han saknar perspektiv fullständigt.

Enligt Schulmans artikel finns det ca 60 000 aktiva bloggar i Sverige, vilket han anser vara ett marginellt antal. Utan övriga jämförelser, men med anledning av Schulmans tramsaktiga jämförelse med antalet glutenallergiker i Sverige så kan vi kanske jämföra 60 000 aktiva bloggar med 18 000 journalister.

Schulman avslutar sin artikel med meningen:

”I rädsla för att stöta sig säger ingen sanningen – att den svenska bloggosfären både är rakt igenom ointressant och fullständigt betydelselös.”

Här kommer min sanning som jag inte är rädd för att yttra, vare sig jag stöter mig med någon eller ej.

Bloggosfären är inte ens tillnärmelsevis lika ointressant och betydelselös som Alex Schulman.

Schulman har i alla fall lyckats än en gång med att skapa lite ”buzz” kring sin egen person, och det var ju sannolikt hans syfte med artikeln.

[tags]bloggosfären, alex schulman, media, debattartikel, politik, samhälle, internet[/tags]

Centerpartiet och trovärdigheten

I dagens SvD läser jag en krönika av PJ Anders Linder betitlad ”Nu får det vara nog med 1984”. Här konstateras en hel del sanningar som allianspartierna har missat. Förvisso har även sossarna missat detta, men de bryr jag mig mindre om.

Vi i Centerpartiet har p.g.a. att vi sagt en sak och därefter gjort tvärtemot närapå slaktat vår egen trovärdighet i frågor som rör integritet, öppenhet och frihet. Helt självklart så leder detta till följdproblem. Om och när vårt parti till slut inser att detta är ett stort problemområde så är frågan hur man löser det hela. För den som inte förstår internet och bloggosfären så är risken stor att den personen inte förstår att lägga mycket stor omsorg vid valet av talesperson i dessa frågor. Många är nämligen redan förbrukade och dessa skulle troligen göra ännu större skada genom att plötsligt försöka ställa upp som förespråkare för partiet i dessa frågor.

Bortsett från att hissa dessa frågor på dagordningen så finns det ett tungt problem i att övertyga väljarna om att partiet verkligen avser att stå för dessa principer. Ord är en sak och handling är en annan. Vi går snart in på valåret 2010 och det gör vi med ett facit bestående av att vårt parti har röstat för FRA-lagen och IPRED i Riksdagen. Detta trots andra besked i förväg. Nyligen kvitterades detta i EP-valet genom dels att Centerpartiet tappade väljarstöd och dels genom att Piratpartiet både kom in i Europaparlamentet och dessutom blev större är Centerpartiet.

Valåret inleds nu med ett antal riktigt infekterade frågor. ”Förbättringarna” av FRA-lagen ska klubbas igenom och datalagringsfrågan ska avhandlas/beslutas. Den förstnämnda har redan konstaterats vara långtifrån tillräcklig, delvis p.g.a. att massavlyssning inte är någon bra idé. Den sistnämnda försöker tydligen Alliansen genomföra samtidigt osm man helst skyller denna på sossarna. Det är i sak alldeles riktigt att sossarna drog igång spektaklet, men eftersom EU nu har valt att gå den juridiska vägen mot Sverige med anledning av att datalagringsdirektivet ännu inte implemnterats som lag i Sverige så har man ju alla möjligheter att få en prövning av om detta direktiv är förenligt med europakonventionen om mänskliga rättigheter. I samband med att FRA-lagen anmäldes till EU-domstolen (?) så välkomnade man från regeringshåll en sådan prövning. Gör då för jisse namn samma sak med datalagringsdirektivet, d.v.s. välkomna stämningen och ta vara på chansen.

Det är en mycket tuff utmaning vi står inför med anledning av vad partiet har gjort och vad partiet tydligen avser att göra. Det blir inte heller bättre av att inte en enda centerpartistisk riksdagsledamot har valt att ta steget och integritetscertifiera sig. Kan man ens viska om dessa frågor samtidigt som man inte kan ställa upp på så simpla principer som certifieringen innebär?

I övrigt så är det dags att sluta utpeka Piratpartiet för att endera vara ett parti för fildelare, att det är ett parti bestående av arga unga män resp. att vi ska tacka Piratpartiet för att SD inte kom in i Europaparlamentet. I allra sämsta fall så har Piratpartiet bevisat att fler bryr sig om dessa frihetliga frågor än det är som stöder Centerpartiet. Är inte det lite tänkvärt?

Björn på Bloggen Bent skriver om en annan infallsvinkel på samma problematik.

Centerpartiet har en svår, svår väg att vandra för att alls kunna återfå sin trovärdighet. Det är dessutom en väg som man mycket lätt slinter, halkar och snubblar på. Bristande insikt kan mycket väl leda till både stukningar och brutna ben, oavsett hur nobla ev. intentioner är. Det är alltså inte tid för kollegiala ryggdunkningar och personliga lojaliteter i dessa frågor. Låt mig nu bara slippa säga ”vad var det jag sa?” en gång till. Jag finner nämligen ingen som helst glädje i det.

[tags]politik, samhälle, centerpartiet, integritet, riksdagen, frihet, piratpartiet, fra-lagen, ipred, datalagring, upphovsrätt, fildelning[/tags]