Hultins tankegång

Jag har blivit utmanad av våra lokala miljöpartister i en omgång debattboxning. Detta går av stapeln på Stora Torget i Härnösand imorgon, lördag. Tiden för det hela är satt till ca 13.30.

”Boxas” gör jag och Miljöpartiets Tomas Q. Nilsson. Debattboxning går till på så vis att vi i två ronder (3 minuter per rond) får hålla varsitt anförande kring två olika ämnen. Efter dessa två ronder får åhörarna på uppmaning från en moderator jubla och leva om. Moderatorn tilldömer därefter någon av oss segern i ”boxningsmatchen”.

Första ronden: IT – och integritet

Andra ronden: Infrastruktur och Miljö

Åhörarna kommer även att få ställa frågor till oss.

Jag har aldrig varit med om en debatt i detta format, och faktiskt inte i så särskilt många debatter överhuvudtaget. Tomas Q. Nilsson har troligen större debattvana än mig, men jag vet inte om han har testat detta format. Ett kul initiativ från MP. Hoppas att jag får supporters i tillräcklig mängd på plats.

Vi ses väl på torget imorgon?

Andra intressanta bloggar om: integritet, it, kommunikation, val 2010, val2010, riksdagen, övervakning, internet, centerpartiet, miljöpartiet, datalagring

Ungsossarna i Malmö gav sig igår på ungdomar som råkar stå för sitt partis åsikter. Man försöker sig på att förminska (i första hand) Elias Giertz genom att för det första kalla honom för ”barn”, för det andra genom att ondgöra sig över att centerpartistiska ungdomsförbundare råkar dela/hjälpa till att sprida partiets budskap, för det tredje så lyckas man dra paralleller till Hitlerjugend och som grädden på moset så påpekar man att socialtjänsten borde rycka in. Som om det nu inte räcker med detta så pekar man även ut Centerpartiets program som högerextremistiskt….. Ett riktigt rejält lågvattenmärke är när skribenten lyckas kalla det hela för politisk pedofili. Det senare ansåg tydligen skribenten vara nog så magstarkt, varför raden ”Det här är inget annat än politisk pedofili.” hastigt och lustigt redigerades bort. Skärmdump finns dock som bevis på det hela hos Albin Ring Broman.

Jag har träffat bra många CUF:are, och jag kan absolut lugnt säga att de är både spretiga, viljestarka, eftertänksamma och emellanåt rejält radikala jämfört med Centerpartiet. Så har det varit och så bör det också med nödvändighet vara. Ungdomsförbunden är de som vidareutvecklar politiken i hög grad. Ibland sker det genom egna förslag/idéer och ibland genom att man helt enkelt skickar en rejäl känga därbak på oss som tyvärr är för gamla för att vara ungdomsförbundare. Den kängan behövs, precis på samma vis som unga eldsjälar av Elias kaliber behövs.

Är man sosse och ung så ska man alltså primärt hålla käften, och om man nu absolut vill säga något så bör det inte vara i överensstämmelse med partiprogrammet. Har jag fattat detta fel?

Sett till bara det mest simpla så borde skribenten Nima faktiskt framföra en rejäl ursäkt för sitt synnerligen grova påhopp. Någon som tror att en sådan ursäkt kommer?

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, ungdomar, giertz, ssu, sossarna, socialdemokraterna, centerpartiet, cuf, val2010, val 2010

Att Piratpartiet har engagerade medlemmar och driver viktiga frågor råder det inget tvivel om. Vad som däremot är lite nytt är att man roar sig med en smula huliganism, och att man dessutom fiffigt nog sett till att lämna sitt bomärke som bevis.

Centerpartiet i Härnösand har hyrt en lokal vid Stora Torget som fungerar som både central samlingspunkt och som valstuga. På grund av försenade fasadarbeten så skyms dock lokalen just nu av en byggnadsställning samt ett plank som ska förhindra folk från att klättra upp i ställningen.

På planket, direkt utanför vårt skyltfönster, sattes häromdagen 3 laminerade valaffischer samt två vanliga upp. Inte alldeles elegant, och definitivt inte lika bra som om vi hade haft skyltfönstret synligt. Det fungerar dock hjälpligt.

Nu har lokala piratpartister i Härnösand roat sig med en smula ”aktivism”. Under kvällen/natten så har man nämligen slitit ner/förstört två av de inplastade affischerna och av de två vanliga affischerna saknas spår. På den enda återstående, inplastade affischen har man sedan fäst två st. pirataffischer med texten ”Vi bygger kunskapssamhället”.

Om lokala piratpartister har tänkt att vi ska bedriva valrörelsen genom att riva ner alt. klistra över varandras affischer så har man problem. För det första så tror jag inte att man plockar några sympatier på det sättet och för det andra så antar jag att de etablerade riksdagspartierna har en större kassa som kan användas för att trycka fler och större affischer.

I detta ögonblick så vet vi dock så mycket som att lokala piratpartistiska aktivister i Härnösand har en del gemensamt med syndikalister, anarkister och andra trevliga aktivister. Snyggt jobbat! Vi får utgå ifrån att detta inte är ett utslag av rekommendationer från Piratpartiet.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, piratpartiet, val2010, val 2010, centerpartiet

Det är tveklöst så att Rick Falkvinge har gjort ett rejält klavertramp följt av en pudel. Upphovet till det hela var att Falkvinge utan omsvep, i en intervju i Dagens Eko, bekräftade att Piratpartiet vill legalisera innehav av barnpornografiskt material. Att detta inte är en vinkling från medias håll är solklart. Om detta vittnar den fullständiga intervjun som Sveriges Radio nu har lagt ut på sin hemsida. Väldigt snabbt var man dock ute med en dementi på Piratpartiets hemsida.

Denna dementi har sedan följts upp hos Sveriges Radio, och där ställs frågan inledningsvis till Falkvinge huruvida han har ändrat åsikt sedan den första intervjun. I näste steg så menar han att han i själva verket uttryckt sig klumpigt. Detta följs sedan upp med att det inte fanns något missförstånd samt att ”vi” har ändrat uppfattning. Det visar sig också att ”vi” i själva verket är Falkvinge själv. Dementin har även nått ut i vissa andra medier, inkl. SvT. Frågan är nu bara vad detta kommer att kosta PP.

Jag gillar verkligen piraterna, och jag tycker att de har gjort otroligt mycket nytta för att värna bl.a. den personliga integriteten. I detta fall, och mycket nära valdagen, så har det emellertid gått helt åt skogen. Rent PR-mässigt så är detta ett väldigt stort misstag, och jag tvivlar på att dementin klarar av att reparera skadan. Detta oavsett hur många gånger man upprepar mantrat att de etablerade partierna är rädda för PP. Det är nämligen inte de etablerade partierna som väljer sina representanter i Riksdagen. Det gör väljarna.

Rent instinktivt så vill jag inte slå på PP, eftersom jag delar uppfattning med dom i ett stort antal principfrågor. Tyvärr så har det nu skapats ett problem. Om detta skulle skapa en situation som innebär att Piratpartiet inte kommer in i Riksdagen, och om vi andra som slåss inom de etablerade partierna inte får nödvändigt stöd för att ta oss in i Riksdagen så har vi ett problem. Det skulle nämligen innebära att PP har orsakat att Riksdagen blir tämligen tom på folk som bryr sig om den personliga integriteten. Det vore direkt förödande.

Jag företräder Centerpartiet, men med en tydlig bismak av ”pirat”. Det innebär att jag politiskt hör hemma hos Centerpartiet, men att jag har ett antal principfrågor som jag aldrig kommer att vika ifrån om jag får förtroendet att driva de frågorna.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, barnpornografi, övervakning, lagstiftning, centerpartiet, västernorrland, riksdagen, val2010, val 2010, valet 2010, piratpartiet

Sundsvalls Tidning har lyft frågan kring hur verkligt motståndet från Socialdemokraterna mot FRA-lagen egentligen var. Tyvärr visar det sig troligen enbart vara någon form av spel för gallerierna. Det var i sig inte så särskilt överraskande, men det sätter ändå ljuset på hur spelet kring ”makten” i själva verket spelas.

Jag är Centerpartist, och det av flera anledningar. Det innebär dock inte att jag sväljer vad som helst som kommer från partiledningen. Jag har principer kring ett antal saker som jag inte kan dagtinga med. Utan principer blir nämligen hela det politiska spelet obarmhärtigt smaklöst.

De som känner mig och de som har följt mitt bloggande (och andra politiska aktiviteter) sedan 2005 vet exakt var jag står när det gäller frihetliga och demokratiska frågor. Jag tillhör de liberaler som absolut menar att liberalismen ska stå för en värdering som bottnar i respekt för individen, individens val och individens rätt till ett liv utan statlig inblandning. Staten ska finnas där för att skapa en grundstomme och förutsättning för ett samhälle. Staten ska däremot INTE detaljstyra medborgarnas tillvaro, och framförallt så ska inte staten tillägna sig möjligheter att kontrollera/övervaka medborgare som inte är misstänkta för brott. Detta är grundläggande principer som jag aldrig, aldrig kan vika ifrån. Detta oavsett att vissa belackare menar att partipiskor alltid kan få en enskild politiker att vika sig.

Jag måste här beröra Piratpartiet, som jag menar har gjort ett fantastiskt jobb i mångt och mycket. Synd bara att de behövs. Tyvärr så verkar det som om folk tror att Piratpartiet skulle vara immuna mot partipiskors verkan. Så är det naturligtvis inte.

OM Piratpartiet kommer in i Riksdagen (och det är mycket mer möjligt att de gör det än vad vissa tror) så har de sagt att de avser att samarbeta med det parti/den partiformation som ger bästa möjliga utfall i de klassiska piratfrågorna. Skulle det skapa någon immunitet mot partipiskor, eller menar man att man egentligen inte alls tänker hedra en sådan överenskommelse? Argumentera gärna i frågan, men använd då giltiga argument.

Nu ska det sägas att jag faktiskt i allt väsentligt gillar Piratpartiet. Jag har bara svårt för modellen i sig som skulle innebära att man kanske måste rösta kommunistiskt i vissa frågor, socialistiskt i andra o.s.v. Hur mycket övertygelse drivs man då av? Jag ser Piratpartiet i första hand som en frihetsrörelse, och en både bra och stark sådan.

När det gäller min egen kandidatur till Riksdagen så kan jag med absolut lugn säga att ett kryss vid mitt namn är ett steg mot att få en liberal pirat i Riksdagen. Är man däremot pirat, men inte liberal så ska man inte kryssa mig. Hur en socialdemokratisk pirat ska rösta verkar dock rätt knepigt att kunna lista ut.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, och inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: FRA, integritet, liberalism, centerpartiet, frihet, demokrati, övervakningpolitik, samhälle, val 2010, val2010, riksdagen

Här ställer jag en smula krav på att du som läsare ska lägga tid på att läsa en kortare saga. Den är emellertid så belysande för vad socialism egentligen handlar om. Upphovsmannen till denna text är obekant för mig, men texten är så otroligt träffsäker.  Som illustration av ideologin bakom socialismen är det nästintill oslagbart. Låt sagan börja….

Socialistisk fördelningspolitik:

10 glada personer går ut för att äta middag tillsammans. Notan blir 1000 kr. Notan delas på samma sätt som skatt betalas:
- De första fyra (de fattigaste) betalar ingenting
- Den 5:e betalar 10 kr
- Den 6:e betalar 30 kr
- Den 7:e 70 kr
- Den 8:e 120 kr
- Den 9:e 180 kr
- Den 10:e personen (den rikaste) betalar 590 kr

De 10 personerna äter middag på restaurangen varje dag och är nöjda med uppgörelsen om 1000 kr. En dag säger restaurangägaren:
– ”Ni är trogna kunder så jag lämnar 200 kr rabatt på era middagar i fortsättningen”.

En middag för 10 personer kostar nu endast 800 kr och det är nu det händer grejer. Man vill fortfarande betala middagen såsom skatter betalas.
De första 4 påverkas inte. De får fortsätta äta gratis. Men hur ska de andra 6 göra? Hur ska de dela upp rabatten på 200 kr så att alla får sin del? De inser att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Drar de bort beloppet från varje persons andel får den 5:e och 6:e personen betalt för att äta.

Restaurangägaren föreslår att i rättvisans namn är det bättre att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknar ut de belopp varje person skall betala. Resultatet blir att även den 5:e personen får äta gratis.
Den 6:e får betala 20 kr, den 7:e betalar 50 kr, den 8:e 90 kr, den 9:e 120 kr och den 10:e personen betalar 520 kr istället för tidigare 590 kr.

Alla får ett lägre pris än tidigare och nu får 5 personer äta gratis. Utanför restaurangen börjar de jämföra vad de sparat…
– Jag sparar bara en tia av rabattens 200 kr, börjar den 6:e personen. Han pekar på den 10:e och säger:
– Men han sparar 70 kr!

– Precis, jag tjänar bara en tia och det är orättvist att han får sju gånger så mycket som jag, säger den 5:e personen.

– Det är sant! Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara får 20? De rika ska alltid ha det lite bättre, gormar den 7:e personen.

– Vänta ett tag! Skriker de 4 första som äter gratis varje dag.
– Vi får ingenting. Det här systemet utnyttjar de fattiga!

De 9 personerna skäller som hundar på den 10:e och kallar honom för allt möjligt och anklagar honom för att suga blodet ur de fattiga.

Nästa kväll kommer inte den 10:e personen till middagen. Skönt tycker de andra 9 och sätter sig ner för att äta. När notan sedan landar på bordet upptäcker de något väldigt märkligt:
Det fattas 520 Kr…

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, socialism, riksdagsval, val 2010, rödgrön röra, kommunism, humor

Så var det omedelbart dags att ansluta till gårdagens bloggpost kring det övervakningssamhälle som successivt skapas.

Justitieminister Beatrice Ask har nu meddelat att hon vill komplettera övervakningen med kameror, kameror, kameror, kameror. Detta trots att resultaten från England visar att den önskade effekten av kamerorna mer eller mindre uteblir. Även BRÅ (Brottsförebyggande Rådet) har i en forskningsrapport konstaterat att övervakningskameror inte alls ger den effekt man trott, och dessutom så har de konstaterat att det är ett tämligen dyrt sätt för att få en ringa effekt. Fler poliser ute på gatorna och bättre gatubelysning ger ett bättre resultat, och det utan att övervakningsdiskussionen ens behöver tas.

• Problem #1 – Ask menar att butiksägare ska få sätta upp kameror helt och hållet som de vill, så länge de bara anmäler det i efterhand. Detta kommer garanterat att leda till ”vilda västern” där man ju snabbt som attan kan anmäla en installation vid ett läge där man har blivit påkommen med tassarna i syltburken. Variationer på temat ”tassarna i syltburken” lämnar jag till dig, käre läsare. Huruvida kontroller ska ske i form av t.ex. särskilda ”kameraspanare” hos Polisen framgår inte, men om någon kontroll alls ska ske så krävs det sannolikt att vi skaffar sådana poliser istället för poliser som lägger tid och kraft på att lösa brott.
• Problem #2 – Ask vill centralisera tillståndsgivningen. Detta är ju synnerligen praktiskt, eftersom allt då med viss elegans landar beslutsmässigt nära lagstiftaren. Ett framtida och potentiellt hot mot ett fritt samhälle? Ja, vad tycker du själv?
• Problem #3 – Ask menar att kommuner ska få det mycket lättare att övervaka det Ask kallar för ”hot spots”. Detta är alltså ställen där Ask menar att ” behovet anses stort”. Ask glömmer dock bort att berätta vem som ska ”anse” detta. Enligt en rapport från BRÅ så kan en förebyggande effekt i första hand uppstå när det gäller planerade brott, och alltså inte när det gäller t.ex. våldsbrott, brott under påverkan av sprit el. droger.
• Problem #3 – Ask anser att Polisen ska få lägga ut bilder på sin hemsida för att få hjälp med att lösa brott. Här menar hon att det ju inte är värre än att programmet Efterlyst publicerar dessa bilder. Ask glömmer dock bort att det faktiskt är en viss skillnad mellan medierna TV och internet. Efterlyst kan kanske anses vara ett fenomen i stil med USA:s ”Most wanted”-lista, och det hon nu talar om är att lägga ut bilder på bred front på en hemsida. Problemen kring detta spektakel är många. Hur gör man med oskyldiga som visas upp i sammanhanget? Hur blir det om man lägger ut en bild på det man gissar kan vara en brottsling, när det i själva verket kanske är ett vittne som inte kommit fram ännu? Kanske ett bra verktyg för brottslingar att jaga livet ur ev. vittnen?

Det måste banne mig få vara nog med denna övervakningshysteri nu. Det GÅR INTE att automatisera polisens arbete på detta vis utan att allt går käpprätt åt skogen. Tilliten till att tekniken ska kunna lösa allt är direkt skrämmande. Varje dag i veckan, och året om så föredrar jag den riktiga trygghet som fler poliser och bättre belysning på gator och torg ger.

Elias Giertz sätter också fingret på en mycket, mycket viktig del i sammanhanget. Det måste till att man verkligen jobbar förebyggande med t.ex. problemen med våldsbrott.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, hultin, riksdagen, val 2010, riksdagsval, datalagring, integritet, övervakning, erik hultin, kameraövervakning, internet, centerpartiet

Som många redan har noterat så har Europaparlamentet i sin oändliga visdom uppmanat EU-kommissionen att utvidga Datalagringsdirektivet till att även omfatta en lagring av våra sökningar på olika sökmotorer. Anledningen är en av de 2-3 vanligaste när det gäller rättfärdigande av sådan lagstiftning. Man vill komma åt pedofiler.

Detta innebär i praktiken att Europaparlamentet anser att vi alla (du, jag, din granne, din arbetskamrat, din och min morfar o.s.v.) är potentiella pedofiler. Detta kan ingen EU-parlamentariker (som inte motarbetat detta…) neka till. Varför ska man annars lagra alla våra sökningar?

Vill man då söka information om sådana styggelser som pedofili och liknande så ger man sig i praktiken raka vägen in i ett ingenmansland där man med omedelbar verkan kan komma att utredas för barnpornografibrott. Tyvärr så blir det faktiskt ännu värre än bara så. Om misstanke uppstår så kan ens omgivning (även den yttre delen av bekantskapskretsen) komma att utsättas för avlyssning, övervakning och annat av liknande karaktär. I detta ingår sådant som att Polisen bereder sig tillträde till ens bostad för att installera t.ex. avlyssningsapparatur i din dator.

Det finns flera problem med denna typ av lagar. För det allra första så har de en skarp tendens att omedelbart glida iväg på ett sluttande plan som leder till utvidgningar av både metoder och syften. För det andra så skapar alla möjliga liknande lagar en samverkan som oundvikligen leder till att vi alla sakta men säkert hamnar under ett alltmer finmaskigt nät av övervakning, kontroll och avlyssning.

Leder då allt detta till ett tryggare samhälle? Svaret är mycket enkelt. Nix, det gör det inte. Ja, det vill säga om man nu inte anser att staten ska ha alla möjligheter att kontrollera att vi sköter oss och att ingen annan hittar på någon form av ofog som skulle kunna drabba oss. Då blir det möjligen tryggare (på samma vis som Nord-Korea är ett tryggt land), men det blir också definitivt ett ofritt samhälle där statsapparaterna styr oss istället för tvärtom.

Många ”vanliga” medborgare skulle behöva få upp sina ögon för detta, likaväl som de skulle behöva förstå att argument i stil med ”rent mjöl i påsen” inte har i diskussionen att göra.

Med fler och fler lagar som inkräktar på vår rätt till en personlig/privat sfär så kan man ju tänka sig vad som händer om ett parti med mer odemokratiska principer lyckas nå en mer framskjuten plats i det politiska livet. Då kommer det tyvärr att vara försent, eftersom vi ju då har avskaffat vår egen frihet på demokratisk väg. Med en synnerligen sur smak i munnen så måste man ha i åtanke att en så oförvitlig (OBS! Ironi.) herre som Adolf Hitler kom till makten genom demokratiska val. Förvisso så kan man alltid fortsätta att hävda att ”detta händer aldrig oss och i synnerhet inte efter att världen har upplevt Hitler. Det är dock att sticka huvudet djupare i sanden än vad en struts gör. Faktum är att det mer kan liknas vid att hela strutsen gräver ner sig.

På punkt efter punkt så måste lagar av denna typ motarbetas, analyseras, förklaras och slutligen (med största sannolikhet) förkastas. Det verkar tyvärr inte som om det finns något större intresse från våra nuvarande folkvalda för att göra just detta. Därför så har jag valt att kandidera till Riksdagen, och därför så var det ett mycket lätt beslut att skriva under väljarkontraktet för att rösta NEJ till införandet av datalagringsdirektivet i Sverige. Jag förstår inte hur svårt det kan vara för andra centerpartister att göra detsamma. Jag fattar förresten inte hur någon kandidat alls kan ha svårt med detta.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, och inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, hultin, riksdagen, val 2010, riksdagsval, upphovsrätt, pirater, fildelning, datalagring, integritet, övervakning, centerpartiet