Statliga spelmonopol är f.ö. en riktigt knepig skapelse. Staten tjänar pengar på att alla spelar så mycket som möjligt och samtidigt så ska man på något märkligt vis vifta med pekpinnar om att man inte ska spela för mycket. Ovanpå allt annat så har Svenska Spel en genomsnittlig payout (andel av pengarna som går åter till spelarna) på ca 50%, vilket är riktigt uselt jämfört med de 85-98% payout som man har hos många av de casinon som finns på nätet.

I USA har man sedan 1961 haft något som heter Federal Wire Act, vilken i praktiken har förbjudit alla former av onlinespel. Precis som om det vore bättre att folk åker till Atlantic City eller Las Vegas för att spela bort sina pengar. Nu flaggar man där för en förändring som innebär att onlinespel ska tillåtas, förutom när det gäller sportevent och tävlingar. Känns lite som om det finns en lobbygrupp från Vegas som har haft en del framgångar, eller hur?

Danmark avreglerade från årsskiftet allt onlinespel. En invändning har varit att det nu skulle bli en explosion av spelberoende p.g.a. att det nu skulle bli mer lättillgängligt och legitimt. Ursäkta mig, men tillgängliheten finns redan där och jag tvivlar på att legitimiteten kring det hela skulle påverka en spelberoende människa. Man har nu utfärdat 38 licenser för spelbolag, vilket troligen kan leda till bl.a. ökad trygghet för spelarna. När det gäller tillgänglighet så är det inte så särskilt svårt att hitta sidor i stil med CasinoTop10.se som utan problem både informerar om erbjudanden och annat för de som söker t.ex. ett casino för att spela på nätet. Denna sida innehåller faktiskt t.o.m. mer info om spelberoende än vad Svenska Spels hemsida gör.

För Sveriges del så tror jag att en modell liknande Danmarks är framtiden, och det är nog dags för våra politiker att börja agera. Ja, om vi nu inte vill bli stämda av EU-kommissionen så är det ett absolut måste att agera.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, spelmonopol, poker, casino, sportbetting, lagstiftning, eu, spelmarknaden, spelutredningen

Jag tar mig friheten att citera Lena när hon skriver detta, som så tydligt visar vad det handlar om:

Genom att avskaffa mere counduit utvidgas internetleverantörernas roll till att också vara övervakare. Ingen annanstans i samhället är det budbäraren som har ansvaret för innehållet. Det finns heller ingen annan plats där vi instruerar våra medborgare att INTE bryta mot lagen varje gång de använder sig av en tjänst. Tänk till exempel om vi skulle ha obligatorisk information vid frimärksförsäljning om att det är förbjudet att skicka brev med mjältbrandsbakterier.

Lena visar sig med detta än en gång vara en person som verkligen tar frågor som dessa på största allvar.

Märkligt nog så har däremot tydligen Miljöpartiets Isabella Lövin valt att rösta för rapporten. Om detta stämmer så måste vi nog konstatera att Miljöpartiet har seglat med falsk flagg i dessa frågor. Man är ju å andra sidan lierade med sossarna som drivit fram datalagringsdirektivet i EU. Frågan är då var MP egentligen kommer att stå och hur de avser att agera i fortsättningen. Det är lätt att vara kategorisk i opposition. Se nu inte denna bloggpost som något försvar för Centerpartiets agerande i integritetsfrågor. Där har det i kompromissernas namn gått riktigt, riktigt illa. Lena Ek är däremot en klar ljuspunkt i tillvaron. Tack för det!

Ord om detta från Henrik Alexandersson

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, fildelning, övervakning, internet, gallo, EU, centerpartiet, miljöpartiet, upphovsrätt

Hon anser nämligen att det är dags att lagstifta om Facebook-användandet. Därför har hon vänt sig med en skrivelse till EU-kommissionen. I skrivelsen menar hon att sådant som Facebook-användande kan vara hälsofarligt för allmänheten. Med hänvisning till den större lagstiftande kraften som ges av Lissabon-fördraget så menar hon att EU därför måste lagstifta kring detta med socialt nätverkande via internet.

Det finns 736 parlamentariker i EU-parlamentet, och det innebär givetvis att det måste finnas ett visst antal jubelidioter i en sådan stor församling. Skrämmande så det räcker är dock att denna typ av dårskap allt oftare verkar få gehör även hos andra parlamentariker.

Fortsätter all denna dårpippi, så vete tusan om jag är så sugen på att leva inom EU:s gränser.

Är möjligen Childers klädsmak en större hälsofara än Facebook?

Andra som har skrivit om detta är:
Johan Pettersson
Henrik Alexandersson

Andra intressanta bloggar om: internet, lagstiftning, eu, facebook, sociala medier, twitter, bloggar, bloggosfären, politik, samhälle

Detta innebär i praktiken att Europaparlamentet anser att vi alla (du, jag, din granne, din arbetskamrat, din och min morfar o.s.v.) är potentiella pedofiler. Detta kan ingen EU-parlamentariker (som inte motarbetat detta…) neka till. Varför ska man annars lagra alla våra sökningar?

Vill man då söka information om sådana styggelser som pedofili och liknande så ger man sig i praktiken raka vägen in i ett ingenmansland där man med omedelbar verkan kan komma att utredas för barnpornografibrott. Tyvärr så blir det faktiskt ännu värre än bara så. Om misstanke uppstår så kan ens omgivning (även den yttre delen av bekantskapskretsen) komma att utsättas för avlyssning, övervakning och annat av liknande karaktär. I detta ingår sådant som att Polisen bereder sig tillträde till ens bostad för att installera t.ex. avlyssningsapparatur i din dator.

Det finns flera problem med denna typ av lagar. För det allra första så har de en skarp tendens att omedelbart glida iväg på ett sluttande plan som leder till utvidgningar av både metoder och syften. För det andra så skapar alla möjliga liknande lagar en samverkan som oundvikligen leder till att vi alla sakta men säkert hamnar under ett alltmer finmaskigt nät av övervakning, kontroll och avlyssning.

Leder då allt detta till ett tryggare samhälle? Svaret är mycket enkelt. Nix, det gör det inte. Ja, det vill säga om man nu inte anser att staten ska ha alla möjligheter att kontrollera att vi sköter oss och att ingen annan hittar på någon form av ofog som skulle kunna drabba oss. Då blir det möjligen tryggare (på samma vis som Nord-Korea är ett tryggt land), men det blir också definitivt ett ofritt samhälle där statsapparaterna styr oss istället för tvärtom.

Många ”vanliga” medborgare skulle behöva få upp sina ögon för detta, likaväl som de skulle behöva förstå att argument i stil med ”rent mjöl i påsen” inte har i diskussionen att göra.

Med fler och fler lagar som inkräktar på vår rätt till en personlig/privat sfär så kan man ju tänka sig vad som händer om ett parti med mer odemokratiska principer lyckas nå en mer framskjuten plats i det politiska livet. Då kommer det tyvärr att vara försent, eftersom vi ju då har avskaffat vår egen frihet på demokratisk väg. Med en synnerligen sur smak i munnen så måste man ha i åtanke att en så oförvitlig (OBS! Ironi.) herre som Adolf Hitler kom till makten genom demokratiska val. Förvisso så kan man alltid fortsätta att hävda att ”detta händer aldrig oss och i synnerhet inte efter att världen har upplevt Hitler. Det är dock att sticka huvudet djupare i sanden än vad en struts gör. Faktum är att det mer kan liknas vid att hela strutsen gräver ner sig.

På punkt efter punkt så måste lagar av denna typ motarbetas, analyseras, förklaras och slutligen (med största sannolikhet) förkastas. Det verkar tyvärr inte som om det finns något större intresse från våra nuvarande folkvalda för att göra just detta. Därför så har jag valt att kandidera till Riksdagen, och därför så var det ett mycket lätt beslut att skriva under väljarkontraktet för att rösta NEJ till införandet av datalagringsdirektivet i Sverige. Jag förstår inte hur svårt det kan vara för andra centerpartister att göra detsamma. Jag fattar förresten inte hur någon kandidat alls kan ha svårt med detta.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, och inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, hultin, riksdagen, val 2010, riksdagsval, upphovsrätt, pirater, fildelning, datalagring, integritet, övervakning, centerpartiet

Lättledda politiker har alltför okritiskt svalt ”information” om den ”kris” som såväl musikindustrin som filmindustrin genomgår. En ”kris” som i allt väsentligt är påhittad, eftersom inget annat företag i någon annan bransch lyckats driva en tes som går ut på att företagen (eftersom de finns) har rätt att tjäna pengar oavsett vad de själva hittar på. I alla andra branscher tvingas företagen att ta fram produkter och tjänster som kunderna vill ha. I alla andra branscher så tvingas företagen att leverera dessa tjänster på ett sådant sätt, och med sådana affärsvillkor, så att kunderna väljer just det företaget som leverantör. Dessa enkla regler MÅSTE gälla även för företag i upphovsrättsrelaterade branscher, och det måste en gång för alla förklaras i riksdagshuset, i EU-parlamentet och för olika partiers ideologiska grupper. Vissa andra särintressen skapar sina egna partier, men det behövs inget skivbolagsparti så länge som det finns lättledda politiker som hellre sväljer lobbygruppers påståenden och sedan hävdar dessa vidare i formen av ”man förstår ju att det måsta vara så att…”. Lämpligare vore att ta reda på hur saken verkligen ligger till.

ACTA-cirkusen rullar ohejdat vidare och den visar sig allt mer osympatisk för varje dag som går. På samma vis är det med alla de inskränkningar av allas vår rätt till en privat sfär som läggs till efterhand. Förslag på förslag skapar ett nät av integritetskränkande lagstiftningar, och till slut så hamnar vi i en situation där så många olika kränkande lagar finns så att det nästintill blir omöjligt att avskaffa dessa. All denna lagstiftning drivs med två huvudargument, skydd mot terrorister och jakt på pedofiler/människosmygglare. Man spelar alltså dels på skräck och på ett moralargument.

Givetvis så ska vi göra så mycket som möjligt för att inte bli frihetsberövade av terrorister, men om vi successivt börjar avskaffa vår egen frihet av rädsla för terrordåd och liknande så har faktiskt terroristerna redan vunnit. Målet med terrorismen är nämligen inte bomben i sig själv. Målet för alla terrorister är mer eller mindre politiskt, och just nu så håller vi på att överlämna segern i kriget mot terrorismen till terroristerna. Med en rejält centraliserad kontroll- och övervakningsapparat så blir hela vårt samhälle en ganska lätt måltavla. Redskapen som skapas är just sådana som terroristerna själva önskar sig, och dessa redskap är alltför starka.

Givetvis så ska pedofili och trafficking stävjas, men om man tänker sig att man t.ex. ska lagra dina och mina google-sökningar samt allas vår kommunikation via nätverk i två år eller mer så bör man ställa sig mer än en fråga. Var går gränsen egentligen? Är vi villiga att acceptera att den oskyldiga, absoluta majoriteten ska underställas fullständig kontroll för att KANSKE kunna urskilja en eller annan brottsling?

Drivs samhället vidare i en sådan riktning så kommer det att på sikt leda till att debatter dör, att diskussioner rinner ut i sanden och att vi bit för bit omvandlas till lättledd boskap.  Det kommer ALLTID att finnas grupper som argumenterar och lobbar för det ena eller andra frihetsinskränkande förslaget. Om fler och fler av dessa lyckas vinna gehör hos den lagstiftande församlingen så har vi själva avskaffat vår egen frihet. Vem ska vi då skylla på? Vem ska vi då göra uppror mot? Hur ska vi då kunna förändra samhället?

Det är samhället och medborgarna som ska styra politikerna och statsapparaten. Absolut inte tvärtom.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, och inte en karriär.

[politik, samhälle, hultin, riksdagen, val 2010, riksdagsval, upphovsrätt, pirater, fildelning, datalagring, integritet, övervakning, centerpartiet]

Scaber Nestor har nyligen gett mig en välförtjänt spark där bak på sin blogg. Till honom och andra meddelas härmed att den tysta periodeni mitt bloggande är över.

Min tystnad har alltså inte berott på att det saknats tokigheter och knas att skriva om. Snarare så verkar tokigheterna frodas fullt ut.

Bland det senaste som har hänt är att min partikamrat Staffan Danielsson har tillkännagett som sin mening att ”frifräsare” skulle hota alliansregeringen. Detta är en helt felaktig slutsats. Om jag eller någon annan lyckas ta sig till riksdagen via personvalskryss som baseras på en viss princip så ska jag alltså enligt Staffan Danielsson endera skippa de principerna om jag lyckas alternativt så ska jag inte alls kandidera.

Långt ifrån alla frågor är av arten kabinettsfrågor, och dessutom så är det så att man faktiskt även inom ramen för ett samarbete måste kunna tillstå att man inte alltid är överens. Vore alla allianspartier helt överens om alla frågor så kan man ju undra varför vi då ska tillhöra 4 partier.

Enligt undertecknad så är det snarare så att personvalskryssade ”frifräsare” i högsta grad bidrar till att utveckla en mer riktig demokrati i Sverige. Det är dessutom så att man som personvalskryssad har tagit på sig att med styrka representera sina väljare och den landsända man representerar.

Vi har att välja mellan en större betongifiering av alliansen där landsändor, principer och annat kommer att väga oerhört lätt eller att se hur ”frifräsare” faktiskt bidrar till debatten genom att föra in väljarnas önskemål på den politiska nationalarenan.

Är då jag en ”frifräsare”? Javisst är jag det. Jag har ju vissa principer som jag ser som heliga. När det t.ex. gäller datalagringen så anser jag att den är en styggelse, och den har dessutom sitt ursprung hos Socialdemokraterna. I ett fritt och modernt samälle har denna typ av insatser inget berättigande. Skulle vi medborgare t.ex. kunna tänka oss att överlämna samtliga kuvert försedda med vårt namn samt avsändarens identitet till staten för arkivering inför ev. framtida brottsutredningar? Skulle inte tro det. Varför ska vi då införa datalagring som dessutom med största säkerhet är ett uruselt verktyg när det gäller att fånga t.ex. terrorister.

Jag är vid det här laget även en bekräftad ”frifräsare”, eftersom jag (troligen) som förste centerpartist har valt att skriva under och posta in ett väljarkontrakt där jag garanterar att jag har för avsikt att rösta nej till lagen om datalagring efter valet. Jag går alltså öppet ut med detta redan nu, oavsett vilken regering vi får efter valet. Jag seglar alltså inte under falsk flagg.

Jag vill till riksdagen för att göra ett jobb och inte en karriär.

Hanna skriver skarpt om att makten i sig inte får bli det centrala. Dåliga beslut är dåliga oavsett vem som lägger förslaget.

Per konstaterar att ”frifräseri” faktiskt kan vara av godo.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, regeringen, integritet, avlyssning, övervakning, riksdagen, datalagring

För över ett halvår sedan skrev jag här på bloggen om problemen med rfid-chipsen, och det faktum att de bl.a. kan klonas. Resultatet av sådan kloning blir att vi vanliga (läs: laglydiga) medborgare bevakas, hängs ut och sätts i riskzonen för att drabbas av påhittigheter från brottslingar.

När staten umgås med en övertro på denna typ av metoder så blir resultatet alltid märkligt. Säkra metoder av denna typ är lika sannolika som oförvitliga statstjänstemän och en total brist på klåfingrighet från alla de som på ett eller annat vis kan tillskansa sig den information som staten samlar in och lagrar om oss.

Ur en integritetssynpunkt har våra politiker tyvärr skapat ett totalhaveri. Det är mycket elände som måste avskaffas och allt fler lagar som måste rivas upp för att vårt samhälle ska kunna konvertera tillbaka till ett tryggt och sympatiskt samhälle.

Läs om det hela på:
SvD.se
Nyhetskanalen.se
svt.se

Andra intressanta bloggar om: integritet, övervakning, politik, samhälle

Argumenten för det hela känns väl igen. Bekämpande av brottslighet och terrorism, men här handlar det även om en kontroll av migration. På INDECTs egen hemsida kan man läsa följande om huvudmålet med projektet.

• att utveckla en plattform för: registrering och utbyte av operativ information, insamlande av multimediainnehåll, intelligent bearbetning av all information och automatisk identifiering av hot och erkännande av onormalt beteende eller våld,
• att utveckla en prototyp av ett integrerat, nätverkscentrerat system som skall stödja den operativa verksamheten för poliser, tillhandahålla metoder och verktyg för observation av olika mobila objekt,
• att utveckla en ny typ av sökmotor som kombinerar direkt sökning av bilder och video bygger på vattenstämpel innehåll, och lagring av metadata i form av digitala vattenstämplar,

Fördjupar man sig vidare i olika texter både hos INDECT och på hemsidan hos York University där det skrivs om projektet så känns det tämligen fort iskalla kårar utefter ryggraden. Det handlar alltså om ett överstatligt och automatiserat övervakningssystem där sådant som t.ex. våra sociala nätverk ska analyseras. Detta ska ske genom olika former av lingvistiska analyser och verktyg.

Är det bara jag som känner mig som en fisk liggande på skärbrädan med en framtid bestående av filéande och analys av allt jag är och tänker. En vanlig fisk…. ingen ful fisk.

Inom ramen för INDECT har FOA (?) tilldelats ca 30 miljoner kronor av EU för ett delprojekt som kallas Adabts (Automatic Detection of Abnormal Behaviour and Threats in crowded Spaces). Målet med Adabts är att utveckla modeller för ”misstänkt beteende” som automatiskt kan kännas igen av övervakningskameror och på andra vis. Detta kan inkludera våra röstlägen, hur vi rör oss och även att spåra individer i folksamlingar.

Får detta fortgå så är det nog allra bäst att vi alla tränar våra röster till att vara monotona och att alltid gå i takt med andra som går i samma riktning. Om inte så kanske vi uppvisar ett ”misstänkt beteende”.

Denna övervakningshysteri måste få ett omedelbart stopp. Om inte det sker så kommer vi en vacker dag att kunna konstatera att vår frihet och vår rätt till ett privatliv fullständigt har upphört. Inte plötsligt, men stegvis. Bland annat för att få stopp på sådant som detta kandiderar jag till Riksdagen där jag vill göra ett jobb, och inte en karriär.

Läs mer hos Henrik Alexandersson

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, indect, adabts, övervakning, samhälle, eu, storebror, integritet, centerpartiet