Tycker om dig, Lena Ek

Till min stora glädje så ser jag att Centerpartiets Lena Ek har röstat NEJ till samtliga tre resolutioner grundade på Gallorapporten. Denna rapport är riktigt illa då den bl.a. vill göra internetleverantören ansvarig för legaliteten i trafiken. Den blandar även samma begrepp som fildelning, varumärkesintrång och intellektuell egendom.

Jag tar mig friheten att citera Lena när hon skriver detta, som så tydligt visar vad det handlar om:

Genom att avskaffa mere counduit utvidgas internetleverantörernas roll till att också vara övervakare. Ingen annanstans i samhället är det budbäraren som har ansvaret för innehållet. Det finns heller ingen annan plats där vi instruerar våra medborgare att INTE bryta mot lagen varje gång de använder sig av en tjänst. Tänk till exempel om vi skulle ha obligatorisk information vid frimärksförsäljning om att det är förbjudet att skicka brev med mjältbrandsbakterier.

Lena visar sig med detta än en gång vara en person som verkligen tar frågor som dessa på största allvar.

Märkligt nog så har däremot tydligen Miljöpartiets Isabella Lövin valt att rösta för rapporten. Om detta stämmer så måste vi nog konstatera att Miljöpartiet har seglat med falsk flagg i dessa frågor. Man är ju å andra sidan lierade med sossarna som drivit fram datalagringsdirektivet i EU. Frågan är då var MP egentligen kommer att stå och hur de avser att agera i fortsättningen. Det är lätt att vara kategorisk i opposition. Se nu inte denna bloggpost som något försvar för Centerpartiets agerande i integritetsfrågor. Där har det i kompromissernas namn gått riktigt, riktigt illa. Lena Ek är däremot en klar ljuspunkt i tillvaron. Tack för det!

Ord om detta från Henrik Alexandersson

[tags]politik, samhälle, integritet, fildelning, övervakning, internet, gallo, EU, centerpartiet, miljöpartiet, upphovsrätt[/tags]

Du och jag fattar inte vårt eget bästa

Allteftersom tiden går så börjar jag nästan bli en EU-skeptiker. Uppenbart är att det i EU-parlamentet finns folk inröstade som absolut anser sig veta vad som är bäst för EU:s 500 miljoner medborgare. En sådan som just nu utmärker sig är Nessa Childers från Irland.

Hon anser nämligen att det är dags att lagstifta om Facebook-användandet. Därför har hon vänt sig med en skrivelse till EU-kommissionen. I skrivelsen menar hon att sådant som Facebook-användande kan vara hälsofarligt för allmänheten. Med hänvisning till den större lagstiftande kraften som ges av Lissabon-fördraget så menar hon att EU därför måste lagstifta kring detta med socialt nätverkande via internet.

Det finns 736 parlamentariker i EU-parlamentet, och det innebär givetvis att det måste finnas ett visst antal jubelidioter i en sådan stor församling. Skrämmande så det räcker är dock att denna typ av dårskap allt oftare verkar få gehör även hos andra parlamentariker.

Fortsätter all denna dårpippi, så vete tusan om jag är så sugen på att leva inom EU:s gränser.

Är möjligen Childers klädsmak en större hälsofara än Facebook?

Andra som har skrivit om detta är:
Johan Pettersson
Henrik Alexandersson
[tags]internet, lagstiftning, eu, facebook, sociala medier, twitter, bloggar, bloggosfären, politik, samhälle[/tags]

Problemet med lagstiftare

Som många redan har noterat så har Europaparlamentet i sin oändliga visdom uppmanat EU-kommissionen att utvidga Datalagringsdirektivet till att även omfatta en lagring av våra sökningar på olika sökmotorer. Anledningen är en av de 2-3 vanligaste när det gäller rättfärdigande av sådan lagstiftning. Man vill komma åt pedofiler.

Detta innebär i praktiken att Europaparlamentet anser att vi alla (du, jag, din granne, din arbetskamrat, din och min morfar o.s.v.) är potentiella pedofiler. Detta kan ingen EU-parlamentariker (som inte motarbetat detta…) neka till. Varför ska man annars lagra alla våra sökningar?

Vill man då söka information om sådana styggelser som pedofili och liknande så ger man sig i praktiken raka vägen in i ett ingenmansland där man med omedelbar verkan kan komma att utredas för barnpornografibrott. Tyvärr så blir det faktiskt ännu värre än bara så. Om misstanke uppstår så kan ens omgivning (även den yttre delen av bekantskapskretsen) komma att utsättas för avlyssning, övervakning och annat av liknande karaktär. I detta ingår sådant som att Polisen bereder sig tillträde till ens bostad för att installera t.ex. avlyssningsapparatur i din dator.

Det finns flera problem med denna typ av lagar. För det allra första så har de en skarp tendens att omedelbart glida iväg på ett sluttande plan som leder till utvidgningar av både metoder och syften. För det andra så skapar alla möjliga liknande lagar en samverkan som oundvikligen leder till att vi alla sakta men säkert hamnar under ett alltmer finmaskigt nät av övervakning, kontroll och avlyssning.

Leder då allt detta till ett tryggare samhälle? Svaret är mycket enkelt. Nix, det gör det inte. Ja, det vill säga om man nu inte anser att staten ska ha alla möjligheter att kontrollera att vi sköter oss och att ingen annan hittar på någon form av ofog som skulle kunna drabba oss. Då blir det möjligen tryggare (på samma vis som Nord-Korea är ett tryggt land), men det blir också definitivt ett ofritt samhälle där statsapparaterna styr oss istället för tvärtom.

Många ”vanliga” medborgare skulle behöva få upp sina ögon för detta, likaväl som de skulle behöva förstå att argument i stil med ”rent mjöl i påsen” inte har i diskussionen att göra.

Med fler och fler lagar som inkräktar på vår rätt till en personlig/privat sfär så kan man ju tänka sig vad som händer om ett parti med mer odemokratiska principer lyckas nå en mer framskjuten plats i det politiska livet. Då kommer det tyvärr att vara försent, eftersom vi ju då har avskaffat vår egen frihet på demokratisk väg. Med en synnerligen sur smak i munnen så måste man ha i åtanke att en så oförvitlig (OBS! Ironi.) herre som Adolf Hitler kom till makten genom demokratiska val. Förvisso så kan man alltid fortsätta att hävda att ”detta händer aldrig oss och i synnerhet inte efter att världen har upplevt Hitler. Det är dock att sticka huvudet djupare i sanden än vad en struts gör. Faktum är att det mer kan liknas vid att hela strutsen gräver ner sig.

På punkt efter punkt så måste lagar av denna typ motarbetas, analyseras, förklaras och slutligen (med största sannolikhet) förkastas. Det verkar tyvärr inte som om det finns något större intresse från våra nuvarande folkvalda för att göra just detta. Därför så har jag valt att kandidera till Riksdagen, och därför så var det ett mycket lätt beslut att skriva under väljarkontraktet för att rösta NEJ till införandet av datalagringsdirektivet i Sverige. Jag förstår inte hur svårt det kan vara för andra centerpartister att göra detsamma. Jag fattar förresten inte hur någon kandidat alls kan ha svårt med detta.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, och inte en karriär.

[tags]politik, samhälle, hultin, riksdagen, val 2010, riksdagsval, upphovsrätt, pirater, fildelning, datalagring, integritet, övervakning, centerpartiet[/tags]