Hultins tankegång

Jag har blivit utmanad av våra lokala miljöpartister i en omgång debattboxning. Detta går av stapeln på Stora Torget i Härnösand imorgon, lördag. Tiden för det hela är satt till ca 13.30.

”Boxas” gör jag och Miljöpartiets Tomas Q. Nilsson. Debattboxning går till på så vis att vi i två ronder (3 minuter per rond) får hålla varsitt anförande kring två olika ämnen. Efter dessa två ronder får åhörarna på uppmaning från en moderator jubla och leva om. Moderatorn tilldömer därefter någon av oss segern i ”boxningsmatchen”.

Första ronden: IT – och integritet

Andra ronden: Infrastruktur och Miljö

Åhörarna kommer även att få ställa frågor till oss.

Jag har aldrig varit med om en debatt i detta format, och faktiskt inte i så särskilt många debatter överhuvudtaget. Tomas Q. Nilsson har troligen större debattvana än mig, men jag vet inte om han har testat detta format. Ett kul initiativ från MP. Hoppas att jag får supporters i tillräcklig mängd på plats.

Vi ses väl på torget imorgon?

Andra intressanta bloggar om: integritet, it, kommunikation, val 2010, val2010, riksdagen, övervakning, internet, centerpartiet, miljöpartiet, datalagring

Att Piratpartiet har engagerade medlemmar och driver viktiga frågor råder det inget tvivel om. Vad som däremot är lite nytt är att man roar sig med en smula huliganism, och att man dessutom fiffigt nog sett till att lämna sitt bomärke som bevis.

Centerpartiet i Härnösand har hyrt en lokal vid Stora Torget som fungerar som både central samlingspunkt och som valstuga. På grund av försenade fasadarbeten så skyms dock lokalen just nu av en byggnadsställning samt ett plank som ska förhindra folk från att klättra upp i ställningen.

På planket, direkt utanför vårt skyltfönster, sattes häromdagen 3 laminerade valaffischer samt två vanliga upp. Inte alldeles elegant, och definitivt inte lika bra som om vi hade haft skyltfönstret synligt. Det fungerar dock hjälpligt.

Nu har lokala piratpartister i Härnösand roat sig med en smula ”aktivism”. Under kvällen/natten så har man nämligen slitit ner/förstört två av de inplastade affischerna och av de två vanliga affischerna saknas spår. På den enda återstående, inplastade affischen har man sedan fäst två st. pirataffischer med texten ”Vi bygger kunskapssamhället”.

Om lokala piratpartister har tänkt att vi ska bedriva valrörelsen genom att riva ner alt. klistra över varandras affischer så har man problem. För det första så tror jag inte att man plockar några sympatier på det sättet och för det andra så antar jag att de etablerade riksdagspartierna har en större kassa som kan användas för att trycka fler och större affischer.

I detta ögonblick så vet vi dock så mycket som att lokala piratpartistiska aktivister i Härnösand har en del gemensamt med syndikalister, anarkister och andra trevliga aktivister. Snyggt jobbat! Vi får utgå ifrån att detta inte är ett utslag av rekommendationer från Piratpartiet.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, piratpartiet, val2010, val 2010, centerpartiet

Igår var det stämma i Härnösand, och det var dags att spika Centerpartiets riksdagslista för Västernorrland. Tyvärr kunde jag inte delta p.g.a. en släng av magsjuka. En och annan rapport fick jag dock, och givetvis så har jag fått veta hur det gick.

Jag placerades på plats 8 på valsedeln, och detta måste jag vara nöjd med. Jag är ung i centerrörelsen, och saknar den mångåriga erfarenheten i rörelsen som de allra flesta har. Dessutom så är jag inflyttad i Härnösand (via Sundsvall), vilket gör att jag ändå måste betraktas som relativt okänd.

Den offentliga plattform jag har, den finns än så länge på internet, och där finns inte alla centerpartister från Västernorrland. Jag har i huvudsak lyckats placera mig i politiken via olika frågor som rör den personliga integriteten och rent frihetliga frågor. Om jag däremot ska kunna åstadkomma verklig förändring så måste min plattform breddas väsentligt.

Jag är definitivt liberal, men tänker inte ge mig på vågstycket att definiera vilken dialekt av liberalismen jag bekänner mig till. Den etiketten kommer ändå andra att förse mig med. Jag är solklart en federalist, och federalismen ligger som en hörnsten i Centerpartiets tradition och program.

I stort sett delar jag Piratpartiets inställning i de allra flesta frågor, men jag behöver en bredare politisk skala. Att samarbeta med, och stödja, t.ex. Vänsterpartiet i olika politiska frågor för att vinna enstaka poäng i integritetsfrågor ser jag som en rätt omöjlig kompromiss. Kan inte t.ex. vänsterpartister samarbeta isolerat kring vissa frågor, utan att jaga andra politiska poänger än de som rör integriteten o.s.v. så anses troligen inte dessa frågor som tillräckligt viktiga.

En riksdagsman/-kvinna har som sin yttersta skyldighet att föra talan FÖR sina partikamrater/väljare från den landsdel som har gett just den kandidaten sitt förtroende. Därför anser jag att det krävs en mycket, mycket hög grad av kommunikation mellan ”hemmaplan” och riksdagsmannen/-kvinnan. Hur ska man annars kunna motsvara det förtroende som har getts. Det är i denna anda jag vill verka.

Plats 8 på riksdagslistan kanske kan anses som en chanslös plats, med tanke på att Centerpartiet idag har ett mandat från Västernorrland. Vi var nära ett andra mandat i förra valet, och det totala väljarstödet i Västernorrland gör att alla möjligheter finns att bli inkryssad. Sannolikt så behöver jag då attrahera många nya väljare, men det ska väl inte vara någon omöjlighet. I förra riksdagsvalet vann t.ex. Birgitta Sellén med 1309 personkryss.

Det som alltså kommer att ske nu är att min personvalskampanj startas, och jag hoppas att tillräckligt många ska stödja mig för att det ska räcka hela vägen fram. Sen är det frågan vilka som blir gladast om detta lyckas, traditionella centerpartister, nya liberaler, miljövänner eller piratpartister. Jag anser nämligen att alla dessa borde kunna rymmas i ett och samma parti.

Vi måste få en mycket högre grad av respekt från regering/riksdag för den enskilde medborgarens vardag. Det vore en vinstlott för alla, oavsett partitillhörighet.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, upphovsrätt, övervakning, västernorrland, centerpartiet, riksdagen, val, riksdagskandidat

Triggad av Oscar Fredrikssons konstaterande att hans blogg (den gamla) är mycket inflytelserik så knappade jag in min bloggadress på inflytande.se. Herrejisses då…. Enligt den siten så är min lilla blogg ”en extremt inflytelserik blogg” och lite mer egobyggande samt fascinerande är att ”endast 0,348% av svenska bloggar är mer inflytelserika”. WOW!

Det vore ju smakens om det verkligen vore på så vis. Då kanske vi hade lyckats få stopp på FRA-lagen, IPRED och annat elände. Kanske hade vi i Centerpartiet fått mycket högre utväxling på vår gröna politik och kanske hade våra småföretagare då fått se lite mer av en politik som verkligen skapar ett utrymme för tillväxt.

Nu ska jag inte vara alltför negativ. Visst har det hänt en hel del som har varit bra under den innevarande mandatperioden. Tusan vet om jag, som centerpartist, ändå är nöjd. Vi har så mycket mer att erbjuda, men då måste vi också våga ta ett steg framåt. Vi ska kanske inte alltid sikta på att vara medgörliga, utan vi måste också markera vårt territorium. Vi måste våga ta fighten inom alliansen för att värna den personliga integriteten. Det räcker nämligen inte med fagert tal inför valet. Vi måste också visa i handling att vi faktiskt verkligen står för något. Gör vi inte det så har vi en mycket, mycket tung valrörelse framför oss.

Jag hoppas att medlemmarna i Västernorrland samt nomineringskommittén ska inse att vi måste unna oss att vara lite obekväma ibland. Jag hoppas att man med detta i åtanke väljer att stödja mig i det kommande provvalet. Jag vill nämligen till Riksdagen för att göra ett jobb och inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, centerpartiet

Föga överraskande för de som har följt min blogg (inkl. den gamla bloggen som hade en rejäl skara med följare) så brinner jag för frågor rörande skydd av den personliga integriteten. Därför så kommer jag i denna första portion av argument för min kandidatur att uppehålla mig vid dessa. Möjligen blir det så även i argumentsinlägg nummer 2 som kommer inom några dagar. Dessa kommer givetvis att följas av fler inlägg rörande mina argument/bevekelsegrunder.

Redan 1950 skrevs Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och dessa ratificerades av Sverige 1952. Sedan 1995 gäller Europakonventionen såsom lag i Sverige (1994:1219) och det skrevs då även in i Regeringsformen (grundlag) i 2 kapitlet 23 § en bestämmelse om att lag eller annan föreskrift inte får meddelas om denna står i strid med Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen. I Europakonventionen kan man läsa följande:

Artikel 8 – Rätt till skydd för privat- och familjeliv

1. Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
2. Offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Låt oss bena ut detta lite grann. Detta gäller alltså vår korrespondens (brev, telefonsamtal, e-post o.s.v.), och här medges alltså ingrepp från en offentlig myndighet under ett antal olika parametrar. Med stöd av lag är den första, men detta håller inte i Sverige, eftersom vi faktiskt har Regeringsformen som omöjliggör just detta alternativ. Hittills har ingen lyckats bevisa att det föreligger ett hot mot nationell säkerhet, allmän säkerhet eller vårt ekonomiska välstånd. Återstår gör då alltså endast principen om ”förebyggande av oordning eller brott” samt ”till skydd för hälsa eller moral”, men även i detta fall måste man ifrågasätta det hela med hänvisning till Regeringsformens bestämmelse om det hela.

Tänkvärt i detta sammanhang är att staten vid krig eller annat nödläge, som hotar statens existens, har derogationsrätt. Det innebär att staten har rätt att med vissa förbehåll avvika från konventionens skyldigheter. Försök att utnyttja denna derogationsrätt har gjorts av bl.a. Grekland efter statskuppen 1967. Detta nekades av kommissionen, eftersom man trots detta inte ansåg att statens existens var hotad. Är vi då alltså i Sverige mer illa ute som nation än vad Grekland var efter statskuppen??? Med största säkerhet inte.

I skenet av ovanstående deklarerar jag härmed klart följande till såväl potentiella väljare, partikamrater, ev. riksdagskollegor och regeringsföreträdare:

Jag kommer att motionera och på andra sätt verka för (samt stödja alla initiativ i denna riktning) för att riva upp FRA-lagen samt för att endera förhindra införandet av Datalagringsdirektivet eller för att riva upp detta om det har lagstadgats innan nåstkommande mandatperiod. Såväl FRA-lagen (egentligen ”lagarna”) som Datalagringsdirektivet står i mina ögon på tvärs med det jag tidigare angivit.

För att förhindra vidare angrepp på allas rätt till en personlig sfär så stödjer jag till fullo införandet av en författningsdomstol som kan pröva olika lagstiftningar som riskerar att kollidera med våra grundlagar. Vidare så kommer jag att verka helt för att all lagstiftning som medför någon form av ingrepp på den personliga integriteten skall föregås av en grundlig konsekvensutredning.

Det finns så många fundamentala fel kring dessa lagar så att jag även tydligt vill deklarera att jag inte ens ser något utrymme för kompromiss i dessa viktiga frågor.

Blir jag med detta otroligt obekväm och jobbig att hantera politiskt så må så vara fallet. Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb och inte en karriär.

Det finns andra mycket bra riksdagskandidater för Centerpartiet som har samma mål som undertecknad. Några följer här: Oscar Fredriksson, Tim Svanberg, Hanna Wagenius, Magnus Andersson och Magnus Persson.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, riksdagen, riksdagsval, val 2010, centerpartiet, västernorrland, integritet, mänskliga rättigheter, härnösand, ångermanland, medelpad

I föregående bloggpost annonserade jag mitt intresse för att bli nominerad till riksdagslistan för Centerpartiet i Västernorrland. En sak som jag absolut förstår är att det inom de flesta politiska partier finns en form av politikens LAS, d.v.s. att de som har varit med längst i regel får mer framskjutna placeringar på riksdagslistorna. Detta oavsett om man kan sägas vara lämpligast eller ens det strategiskt sett klokaste valet. Detta sagt utan att jag vill vara förmäten nog att hävda att jag är bättre än de övriga som ev. får placeringar på listan. Det inbillar jag mig nämligen inte att jag är. Vad jag syftar på är mer i stil med att en placering på riksdagslistan kanske inte ska ses som någon form av belöning. Snarare handlar det om att man har blivit utsedd såsom kapabel att utföra en riktig arbetsinsats.

Just detta med arbetsinsatsen ligger mig varmt om hjärtat. Jag vill nämligen verkligen till Riksdagen för att göra ett jobb snarare än för att göra karriär. Inom kort kommer jag här att annonsera ett antal av de frågor jag vill driva i Riksdagen, för att längre fram lägga ut ett mer komplett manifest. Givet är att jag på riksplanet vill slåss som en furie för att värna den frihet och de demokratiska frågorna som idag är hotade. Sen finns det självklart ett antal frågor som berör oss i Västernorrland mer, utöver de gröna och liberala (klassiskt centerpartistiska) frågorna. Konkretiseringar kommer alltså inom kort, och jag besöker självklart gärna kretsar inom Västernorrland för att berätta om vem jag är och vad jag vill. Kontakta mig direkt eller Ångermanlands ombudsman Calle Jonsson (som ofta lyckas få tag på mig).

En sak som jag anser är att vi inom Centerpartiet inte har råd att dela upp oss i falanger som stödjer den ena eller andra politikern. Vi måste höja blicken och inse att det är mer som förenar oss än vad det är som skiljer oss åt.

I helgen skulle jag egentligen ha varit i Stockholm för att tala på Freedom Not Fear, mot det alltmer utbyggda övervakningssamhället, men av rent privata skäl så gick det inte. I mitt ställe klev Oscar Fredriksson från Kungsholmscentern in och höll ett tal som bör beröra de allra flesta. Läs det i efterhand på hans blogg.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, övervakning, riksdagen, centerpartiet, västernorrland

Jag är centerpartist, vilket innebär att jag identifierar mig ideologiskt i mängder av väsentliga punkter i vårt partiprogram. Här vill jag börja med att trotsa en aning genom att säga att jag i första rummet är centerpartist och i andra rummet att jag tillhör alliansen. Anledningen till detta är att jag anser att vi som parti har marginaliserats för mycket inom ramen för allianssamarbetet. Vi är t.ex. ett grönt, liberalt och federalistiskt parti och det är politik som jag står för. Trots detta så är det uppenbart många väljare som känner att vi i ett antal frågor har svikit både dom och vårt partiprogram.

Vi behöver tydligt markera vårt politiska territorium, vår ideologiska bakgrund och i synnerhet våra kärnfrågor om vi på sikt ska kunna överleva som självständigt parti. Detta är min bestämda uppfattning.

Många känner mig kanske som en gnällspik när det gäller frågor som berör allas vår rätt till en privat sfär, fri från statlig inblandning och kontroll. I dessa frågor är jag faktiskt en gnällspik, om vi antar att man är en vän av övervakningssamhället. För de som inte är vänner av övervakningssamhället så kanske jag (vågar jag ta på mig en så stor kostym?) snarast kan betraktas som en frihetskämpe. Vi kan inte fortsätta att införa lagstiftningar som strider mot, eller tangerar att strida mot, våra grundlagar. Vår demokrati och allas vår frihet är alltför bräcklig för att detta ska få fortgå. Vårt facit i dessa frågor är tyvärr inte alltför smickrande, men det går att råda bot på den saken.

Jag har även försökt nå fram med budskapet om att vi alltför ofta de senaste åren har haft brister i den interna demokratiska processen. Centerpartiet är en folkrörelse vars urkraft kommer medborgarna, medlemmarna och väljarna. Sverige är i sin tur en demokrati som drivs enligt principen om representativ demokrati. Till denna representativa demokrati har vi kopplat personvalsprincipen, och den senare har alltför ofta blivit överkörd med hänvisning till den representativa demokratin. Detta är naturligtvis illa, och då i synnerhet när det gäller ett federalistiskt folkrörelseparti som Centerpartiet.

Om lite drygt ett år är det val till bl.a. Sveriges Riksdag och processerna (olika i olika partier) är i gång med att vaska fram kandidater till riksdagslistor, landstingslistor och kommunlistor. På detta vis vill jag, med adress till nomineringskommittén och medborgare/medlemmar/väljare i Västernorrland, meddela att jag kandiderar till en plats på riksdagslistan. Min önskan är nämligen att åka till Stockholm för att göra ett jobb, och inte en karriär. Det är stor skillnad på dessa två.

De närmaste veckorna kommer jag att utveckla det resonemang som har fört mig fram till denna punkt. Till att börja med så får detta stå som en tydlig deklaration om att jag gärna vill bli nominerad till Centerpartiets riksdagslista för Västernorrland.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, centerpartiet, västernorrland, riksdagen, regeringen, riksdagsval, riksdagskandidat, demokrati, frihet, integritet, yttrandefrihet, övervakning

I olika medier har vi kunnat läsa om hur hårt drabbad skolan är, massuppsägningar av lärare o.s.v. Efter valet 2006 då vi fick ett ”maktskifte” i Härnösand så föll det på vårt ansvar att bl.a. ta tag i en skola som år efter år gått med budgetunderskott. Mängder med lokaler och ett vikande elevunderlag tvingade fram drastiska åtgärder.

Under det första halvåret efter valet så handlade nästan varje centerpartistiskt möte i Härnösand om skolan och vilka alternativa lösningar som kunde finnas. Jag var en av de som varmt förordade att vi skulle ta tjuren vid hornen och kapa väldigt tufft. Detta skulle vi då göra snarast för att sedan kunna ägna resten av mandatperioden åt att skapa bästa möjliga skola. Just när det gäller skolnämnden så utsågs centerpartisterna Ingrid Flodin och Jan Norberg till ordförande resp. 1:e vice ordförande. Med tanke på den förväntat tuffa perioden så var det lätt att inse att Centerpartiet skulle få bära hundhuvudet utåt sett om inte förändringarna blev till det bästa. Här kan man endera bli livrädd och försöka springa och gömma sig eller så kan man ta några bestämda steg framåt för att visa att man är redo att axla detta ansvar.

Ingrid och Jan (samt Centerpartiet i Härnösand) gjorde det senare och det har givetvis också getts kritik i stora mängder under tiden. Den kritiken har emellertid nu börjat tystna och vi kan idag se hur vi istället börjar bygga upp en mycket bra skola i Härnösand.

Vad gjorde vi då? Kanske inte så enkelt, men bl.a. så stängde vi kommunens största skola för att bevara skolor som ligger närmare befolkningen. Vad tyckte folk om detta? Jo, de ansåg att vi gjorde allt bara för att spara pengar inför kommande skattesänkningar. Hur blev det då? Jo, under omställningsåret lämnade endast 67 procent av eleverna grundskolan med godkända betyg i alla ämnen. Är vi nöjda och glada med detta? Nej, absolut inte. Vi kan däremot med råge förstå att detta i hög grad kan komma sig av en rejäl rockad med eleverna för att skapa en mer ändamålsenlig skola. Har vi ägnat oss åt enorma uppsägningar av lärare? Nix, inte det inte.

Vad gör vi nu för att förbättra skolan i Härnösand? Anpassningen av lokalerna har gett oss möjlighet att föra över nästan fem miljoner kronor från lokalkostnader till undervisning och elevhälsa. Vi har gjort en kursändring som har lett till kuratorer i varje rektorsområde, att skolsköterskeorganisationen har utökats, att specialpedagoger nu finns inom varje område, att psykologtjänster är under tillsättning och att medel äntligen finns för utvecklande av modersmålsundervisningen. Arbetsmiljön för lärare och elever förbättras successivt. Satsningar görs på utveckling och utbildning i närapå alla led inom den kommunala skolan. Allt för att vi ska få en skola som på bästa sätt kan möta och ta hand om eleverna.

En enda fråga kvarstår nu. Har vi försämrat eller förbättrat skolan i Härnösand? Min bestämda uppfattning är naturligtvis att den är förbättrad, men att vi inte nått målet riktigt ännu. Vi har däremot skapat förutsättningarna för just detta. Vi utvecklar skolan när de flesta andra kommuner tvingas skära och kapa i sina verksamheter. Det är bra.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, skola, utbildning, västernorrland, härnösand