Hultins tankegång

I föregående bloggpost annonserade jag mitt intresse för att bli nominerad till riksdagslistan för Centerpartiet i Västernorrland. En sak som jag absolut förstår är att det inom de flesta politiska partier finns en form av politikens LAS, d.v.s. att de som har varit med längst i regel får mer framskjutna placeringar på riksdagslistorna. Detta oavsett om man kan sägas vara lämpligast eller ens det strategiskt sett klokaste valet. Detta sagt utan att jag vill vara förmäten nog att hävda att jag är bättre än de övriga som ev. får placeringar på listan. Det inbillar jag mig nämligen inte att jag är. Vad jag syftar på är mer i stil med att en placering på riksdagslistan kanske inte ska ses som någon form av belöning. Snarare handlar det om att man har blivit utsedd såsom kapabel att utföra en riktig arbetsinsats.

Just detta med arbetsinsatsen ligger mig varmt om hjärtat. Jag vill nämligen verkligen till Riksdagen för att göra ett jobb snarare än för att göra karriär. Inom kort kommer jag här att annonsera ett antal av de frågor jag vill driva i Riksdagen, för att längre fram lägga ut ett mer komplett manifest. Givet är att jag på riksplanet vill slåss som en furie för att värna den frihet och de demokratiska frågorna som idag är hotade. Sen finns det självklart ett antal frågor som berör oss i Västernorrland mer, utöver de gröna och liberala (klassiskt centerpartistiska) frågorna. Konkretiseringar kommer alltså inom kort, och jag besöker självklart gärna kretsar inom Västernorrland för att berätta om vem jag är och vad jag vill. Kontakta mig direkt eller Ångermanlands ombudsman Calle Jonsson (som ofta lyckas få tag på mig).

En sak som jag anser är att vi inom Centerpartiet inte har råd att dela upp oss i falanger som stödjer den ena eller andra politikern. Vi måste höja blicken och inse att det är mer som förenar oss än vad det är som skiljer oss åt.

I helgen skulle jag egentligen ha varit i Stockholm för att tala på Freedom Not Fear, mot det alltmer utbyggda övervakningssamhället, men av rent privata skäl så gick det inte. I mitt ställe klev Oscar Fredriksson från Kungsholmscentern in och höll ett tal som bör beröra de allra flesta. Läs det i efterhand på hans blogg.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, övervakning, riksdagen, centerpartiet, västernorrland

Jag är centerpartist, vilket innebär att jag identifierar mig ideologiskt i mängder av väsentliga punkter i vårt partiprogram. Här vill jag börja med att trotsa en aning genom att säga att jag i första rummet är centerpartist och i andra rummet att jag tillhör alliansen. Anledningen till detta är att jag anser att vi som parti har marginaliserats för mycket inom ramen för allianssamarbetet. Vi är t.ex. ett grönt, liberalt och federalistiskt parti och det är politik som jag står för. Trots detta så är det uppenbart många väljare som känner att vi i ett antal frågor har svikit både dom och vårt partiprogram.

Vi behöver tydligt markera vårt politiska territorium, vår ideologiska bakgrund och i synnerhet våra kärnfrågor om vi på sikt ska kunna överleva som självständigt parti. Detta är min bestämda uppfattning.

Många känner mig kanske som en gnällspik när det gäller frågor som berör allas vår rätt till en privat sfär, fri från statlig inblandning och kontroll. I dessa frågor är jag faktiskt en gnällspik, om vi antar att man är en vän av övervakningssamhället. För de som inte är vänner av övervakningssamhället så kanske jag (vågar jag ta på mig en så stor kostym?) snarast kan betraktas som en frihetskämpe. Vi kan inte fortsätta att införa lagstiftningar som strider mot, eller tangerar att strida mot, våra grundlagar. Vår demokrati och allas vår frihet är alltför bräcklig för att detta ska få fortgå. Vårt facit i dessa frågor är tyvärr inte alltför smickrande, men det går att råda bot på den saken.

Jag har även försökt nå fram med budskapet om att vi alltför ofta de senaste åren har haft brister i den interna demokratiska processen. Centerpartiet är en folkrörelse vars urkraft kommer medborgarna, medlemmarna och väljarna. Sverige är i sin tur en demokrati som drivs enligt principen om representativ demokrati. Till denna representativa demokrati har vi kopplat personvalsprincipen, och den senare har alltför ofta blivit överkörd med hänvisning till den representativa demokratin. Detta är naturligtvis illa, och då i synnerhet när det gäller ett federalistiskt folkrörelseparti som Centerpartiet.

Om lite drygt ett år är det val till bl.a. Sveriges Riksdag och processerna (olika i olika partier) är i gång med att vaska fram kandidater till riksdagslistor, landstingslistor och kommunlistor. På detta vis vill jag, med adress till nomineringskommittén och medborgare/medlemmar/väljare i Västernorrland, meddela att jag kandiderar till en plats på riksdagslistan. Min önskan är nämligen att åka till Stockholm för att göra ett jobb, och inte en karriär. Det är stor skillnad på dessa två.

De närmaste veckorna kommer jag att utveckla det resonemang som har fört mig fram till denna punkt. Till att börja med så får detta stå som en tydlig deklaration om att jag gärna vill bli nominerad till Centerpartiets riksdagslista för Västernorrland.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, centerpartiet, västernorrland, riksdagen, regeringen, riksdagsval, riksdagskandidat, demokrati, frihet, integritet, yttrandefrihet, övervakning

I olika medier har vi kunnat läsa om hur hårt drabbad skolan är, massuppsägningar av lärare o.s.v. Efter valet 2006 då vi fick ett ”maktskifte” i Härnösand så föll det på vårt ansvar att bl.a. ta tag i en skola som år efter år gått med budgetunderskott. Mängder med lokaler och ett vikande elevunderlag tvingade fram drastiska åtgärder.

Under det första halvåret efter valet så handlade nästan varje centerpartistiskt möte i Härnösand om skolan och vilka alternativa lösningar som kunde finnas. Jag var en av de som varmt förordade att vi skulle ta tjuren vid hornen och kapa väldigt tufft. Detta skulle vi då göra snarast för att sedan kunna ägna resten av mandatperioden åt att skapa bästa möjliga skola. Just när det gäller skolnämnden så utsågs centerpartisterna Ingrid Flodin och Jan Norberg till ordförande resp. 1:e vice ordförande. Med tanke på den förväntat tuffa perioden så var det lätt att inse att Centerpartiet skulle få bära hundhuvudet utåt sett om inte förändringarna blev till det bästa. Här kan man endera bli livrädd och försöka springa och gömma sig eller så kan man ta några bestämda steg framåt för att visa att man är redo att axla detta ansvar.

Ingrid och Jan (samt Centerpartiet i Härnösand) gjorde det senare och det har givetvis också getts kritik i stora mängder under tiden. Den kritiken har emellertid nu börjat tystna och vi kan idag se hur vi istället börjar bygga upp en mycket bra skola i Härnösand.

Vad gjorde vi då? Kanske inte så enkelt, men bl.a. så stängde vi kommunens största skola för att bevara skolor som ligger närmare befolkningen. Vad tyckte folk om detta? Jo, de ansåg att vi gjorde allt bara för att spara pengar inför kommande skattesänkningar. Hur blev det då? Jo, under omställningsåret lämnade endast 67 procent av eleverna grundskolan med godkända betyg i alla ämnen. Är vi nöjda och glada med detta? Nej, absolut inte. Vi kan däremot med råge förstå att detta i hög grad kan komma sig av en rejäl rockad med eleverna för att skapa en mer ändamålsenlig skola. Har vi ägnat oss åt enorma uppsägningar av lärare? Nix, inte det inte.

Vad gör vi nu för att förbättra skolan i Härnösand? Anpassningen av lokalerna har gett oss möjlighet att föra över nästan fem miljoner kronor från lokalkostnader till undervisning och elevhälsa. Vi har gjort en kursändring som har lett till kuratorer i varje rektorsområde, att skolsköterskeorganisationen har utökats, att specialpedagoger nu finns inom varje område, att psykologtjänster är under tillsättning och att medel äntligen finns för utvecklande av modersmålsundervisningen. Arbetsmiljön för lärare och elever förbättras successivt. Satsningar görs på utveckling och utbildning i närapå alla led inom den kommunala skolan. Allt för att vi ska få en skola som på bästa sätt kan möta och ta hand om eleverna.

En enda fråga kvarstår nu. Har vi försämrat eller förbättrat skolan i Härnösand? Min bestämda uppfattning är naturligtvis att den är förbättrad, men att vi inte nått målet riktigt ännu. Vi har däremot skapat förutsättningarna för just detta. Vi utvecklar skolan när de flesta andra kommuner tvingas skära och kapa i sina verksamheter. Det är bra.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, skola, utbildning, västernorrland, härnösand