Hultins tankegång

Det var en gång ett fantastiskt öppenhetsmanifest som ett parti bl.a. gick till val på. Efter valdagen bestämde sig partiledning och riksdagsledamöter för att det nog egentligen inte var så viktigt med det där manifestet. Dessutom kunde man ju med lite vilja tolka det som att det egentligen betydde precis det motsatta. Sagt och gjort. Man satte sig tillsammans med några andra partier som hade en annan uppfattning än den som faktiskt stod i det där manifestet. Hastigt och (mindre) lustigt hade partiet medverkat till att lagstifta om signalspaning (via FRA-lagen) och jakt på medborgare (via IPRED) och en del andra saker av liknande art. Detta fann man i partiets ledning som gott och man skrota med nöjd min det där manifestet.

Plötsligt närmade sig ett riksdagsval, och då började det bränna lite under fossingarna. Man måste försöka övertyga alla om att man ju egentligen inte alls tyckte om det man nyss gjort. Om man nu inte lyckades övertyga folk om att man tyckte på ett annat sätt än man visat genom de fattade besluten så kunde man ju faktiskt lyckas slarva bort en massa väljare. Nu var ju de där väljarna föralldel rätt så unga, och de var ju bara förstagångsväljare men ändå. En ny partiledare tillträdde och talade gott om det öppna partiet och att vi nog allt behöver en integritetsbalk i Sverige. Partistämman som beslutade att partiet ska slåss för den personliga integriteten meddelade också att de ville att partiet skulle verka för att skjuta upp införandet av ett datalagringsdirektiv som svensk lag. Man var ju trots allt emot det där direktivet. Man var nog lika mycket emot det där direktivet som man egentligen var för det där manifestet. Sagt och gjort. Ett beslut om uppskjutande togs och en grad av nöjdhet kunde ses både här och där.

Nu visar det sig att det där manifestet inte var så viktigt och den där lagen som man är emot egentligen behövs och dessutom så behöver man ju faktiskt inte följa det där beslutet som den där partistämman fattade. Frågan är om stämman och medlemmarna ens fattar att vi faktiskt visst måste ha den där lagen som gör att alla medborgares kommunikation lagras. Om vi inte har den lagen så får ju Sverige betala böter, och böter kan vi ju inte acceptera. Sen kanske det är bäst att vi pratar tyst om att det kostar mer att införa lagen än böterna och det är nog ingen som vill höra att direktivet håller på att få en översyn nere i EU. Ja, EU… Ni vet, dom där som bestämmer över Sverige. Sen är det nog inte heller någon bra idé att berätta att det finns analyser som visar att uppklarandegraden av brott bara ökar med  0,002-0,006% tack vare lagen.

I klartext då. Centerpartiets partiledning och riksdagsgrupp har beslutat sig för att snabbehandla och införa datalagringsdirektivet såsom lag i Sverige. Detta i direkt strid med stämmobeslut och egen politisk övertygelse. Visst kan det finnas en eller annan bevekelsegrund för att agera så som riksdagsgruppen aviserat att man kommer att göra. Samsyn inom Alliansen och respekt för EU-direktiv o.s.v.. Tyvärr så håller det inte ur ett partiperspektiv. Partiet ska respektera och genomföra medlemmarnas vilja. Om man inte lyckas med detta p.g.a. att man är en för liten aktör i regeringssamarbetet så innebär det inte att man med nödvändighet måste stryka flagg och kapitulera. Det hjälper då inte heller att predika om att man gjort sitt bästa inför de medlemmar som lyssnar på en eller annan plats. I de senare fallen talar man för folk som mähända intresserat lyssnar alt. som kan ta till sig olika bevekelsegrunder.

Det stora problemet är den signal man skickar till väljarkåren. De lyssnar inte alls intresserat och de tar inte i någon högre grad till sig bevekelsegrunder och annat. De ser till den genomförda politiken och de fattade besluten. De ser dessutom tydligt att medlemmarna står för något annat än partiledningen och riksdagsledamöterna. Det blir en potatis som till slut är så het så att en ej medlemsanknuten väljare inte ens försöker ta i den. I det läget urholkas partiets styrka ytterligare, även om man kanske får kompisar i andra partiers ledning. Förhandlingspositionen inom Alliansen kommer däremot att över tid försvagas ytterligare p.g.a. partiets plats som ”Sveriges otydligaste parti”.

I detta ögonblick vill bl.a. följande se ett klart deklarerat NEJ från den centerpartistiska riksdagsgruppen till införandet av datalagringsdirektivet:

CenterUppropet
CUF
Centerstudenter
Stockholmscentern

Dessutom så finns det många enskilda centerpartister som vill detsamma. Ett par av dessa:

Markus ”Lake” Berglund
Oscar Fredriksson

Andra intressanta bloggar om: ACTA, datalagringsdirektivet, trafikdatalagring, politik, samhälle, övervakning, upphovsrätt, internet, fra, centerpartiet, centeruppropet, integritet

Det är nog definitivt dags för en påminnelse till en del av våra folkvalda. Det vore ju olyckligt om de råkade glömma…

Datalagringsdirektivet tackade Centerpartiets stämma definitivt NEJ till vid partistämman i Åre. Vi pratar alltså om den lag som Centerpartiet nu bidrar till att den snabbehandlas för att införas redan nu under våren. På ren och rak svenska så måste man då, som partimedlem och väljare, fråga sig hur mycket interndemokratin är värd och om vi helt ska skippa det skådespelet. Det är svårt att föreställa sig ett kraftfullare totalhaveri än detta.

Ytterligare en sak som är värd att påminna om är att ett antal av de nuvarande riksdagsledamöterna valde att integritetscertifiera sig via CenterUppropet.se. Listan på samtliga certifierade centerpartister kan beskådas här.

För att förtydliga saker och ting en aning så innebär denna certifiering att man skrev under på följande:

Som kandidat/folkvald/politiskt aktiv för Centerpartiet stödjer jag följande principer:

• Lagar, förordningar och direktiv som införs i Sverige och EU skall alltid vara förenliga med Europakonventionen för mänskliga rättigheter.
• Kommunikation i alla dess former mellan människor skall vara fredad från statlig insyn, förutom vid brottsutredning.
• Utredning om brott skall endast få utföras av instanser inom rättsväsendet.
• Lagstiftning inom Sverige och EU skall alltid ske med full transparens för medborgarna.

Dessa punkter är inte så särskilt komplicerade, och för många var det alldeles självklart att ta steget att certifiera sig. En certifiering förpliktar ju dock. Vad gäller Datalagringsdirektivet så finns det stora tveksamheter kring överensstämmelsen med den första och den andra punkten. När det gäller ACTA så finns det sannolikt tveksamheter gällande samtliga dessa punkter, men i synnerhet när det gäller den sista punkten. Bristen på transparens har varit närmast total.

Det är alltså dags för samtliga centerpartistiska riksdagsledamöter att trycka på NEJ-knappen när det gäller införandet av datalagringsdirektivet. Det är också dags för många av dessa att rannsaka sig själva. Anser man sig leva upp till integritetscertifieringen? Nu ska inte de som valde att certifiera sig vara ensamma om att hållas till ansvar. Frågan är om det inte är värre att så många faktiskt visade sig helt ointresserade av denna certifiering. Dessa kan alltså inte ens se sig själva skriva under på de fyra punkterna. Det är mer än bara lite skrämmande.

Jag väljer i detta inlägg att inte ens veckla ut något resonemang kring utvidgningen av FRA-lagen, eftersom poängen redan nu är såpass massiv. Det finns bara en sak för samtliga centerpartister att göra då datalagringsdirektivet kommer upp, och det är vare sig att avstå eller att kvitta ut sig. Det enda som är acceptabelt är att rösta nej, nej och åter nej.

Andra intressanta bloggar om: ACTA, datalagringsdirektivet, trafikdatalagring, politik, samhälle, övervakning, upphovsrätt, internet, fra, centerpartiet, centeruppropet, integritet

Eftersom det finns en stor risk att diverse påståenden kan komma att hagla så vill jag göra följande fullständigt klart. Jag är ingen pedofilkramare och jag tycker att pedofili i dess grundläggande mening är fullständigt avskyvärt. Men……

I Sundsvalls Tidning finns en artikel om hur tre pedofilidömda har polisanmält folket bakom en hemsida som hänger ut de som dömts för pedofili, barnpornografi och en del angränsande brott. Notera nu att personerna som hängs ut med namn och adress är dömda samt har avtjänat sina straff. Efter detta hängs de alltså ut på ett sätt som är brottsligt. Genom att göra detta så har en lynchmobb/ett medborgargarde klart och tydligt valt att ta lagen i egna händer och förlängt straffet för dessa. De som försvarar detta är uppenbart helt ointresserade av att vi ska ha ett fungerande rättssamhälle. Vill man bli mörkrädd så rekommendera jag läsning av kommentarerna till artikeln. Där frodas en tvättäkta lynchstämning.

Oavsett hur vidrigt jag själv tycker att det är med pedofili så innebär det inte att jag vill se alla principer kring rättssäkerhet upphävda. Gillar man detta så har man nämligen öppnat dörren för att även andra människor som har utfört brott ska kunna straffas i oändliga tider av medborgare. Frågan är vidare var gränsen går för vilka brott de dömda ska få lov att tåla. Ska det vara tillåtet att misshandla, råna, mörda eller ärekränka/förfölja de som dömts för dessa brott under hela dennes livstid?

Nästa fråga är vilka andra dömda brottslingar som ska få utsättas för olika typer av övergrepp. Våldtäktsdömda? De som dömts för mord? De som dömts för dråp i samband med att de kört över och dödat någon då de varit rattfulla? Var ska gränsen gå och vem ska bedöma vilka vedergällande övergrepp som är rätt i varje fall.

Notera nu att jag inte ens har börjat röra argumentationen kring de som dömts, men i efterhand har friats. Inte heller har jag lyft frågan om huruvida de drabbade mår bättre av allt detta. Tänkvärt är även att den som dömts faktiskt med stor sannolikhet har egna familjer. Dessa blir självklart också uthängda, även om det i sig blir en sidoeffekt. Vilken blir effekten för den tonårige pojken vars pappa dömts, avtjänat sitt straff och sedan hängts ut till allmän beskådan för resten av sitt liv?

Visst har den allra största sympati och medlidande med de som drabbats, liksom att jag intensivt avskyr pedofili. Det innebär dock inte att jag vill att vi ska ha ett rättsväsende som bygger på principer i stil med ”öga för öga” eller att vår lagbok ska ha likheter med den tolkning som vissa religiösa extremister har av sin heliga skrift.

Börjar man tillämpa lagen på så vis så att detta är ok så kommer samhället till slut att bestå av olika formeringar där man värnar varandra samtidigt som man ligger i krig med andra grupperingar. Inte ett så särskilt kul samhälle att bo i, eller hur?

Som ett litet PS kan jag konstatera att man tydligen gör ett urval av vilka man lägger ut på sidan. Den översättare av manga-serier som förra året dömdes för barnpornografi-brott i och med att han innehade tecknade bilder för ett översättningsuppdrag saknas på sidan. Han är dömd för samma brott som andra, även om undertecknad tycker att den domen i sig är ett rejält övergrepp. Hur kan man dömas för ett brott som helt saknar offer eller motpart. Det är en dom som föll helt och hållet på rättsväsendets tyckande. Ska han och Bonniers (som var hans uppdragsgivare) också hänga ut? Eller… Bonniers valde ju att sparka honom så snart de insåg att hans uppdrag för deras räkning kunde få denna konsekvens.

Vill man att pedofiler ska bestraffas mer än rättsväsendet gör idag så måste man börja jobba för en höjning av straffskalan. Lösningen är INTE att ta lagen i egna händer vare sig på internet eller i verkliga livet.

Andra intressanta bloggar om: samhälle, politik, pedofili, PUL, integritet, brott & straff, barnpornografi, medborgargarde, lynchning, stoppa-pedofilerna.se, juridik, rättsväsende, ärekränkning

Sammanställer länkarna till den debatt jag har haft med Folkpartiets rättspolitiske talesman Johan Pehrson i Sundsvalls Tidning ang. signalspaningen (läs FRA-lagarna).

Johans inledning

Min replik

Johans slutreplik

Min slutreplik

Mitt enkla argument till denna debatt är att dumheter inte får stå oemotsagda.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, övervakning, integritet, internet, FRA, Folkpartiet, Johan Pehrson

Så har vi då, än en gång, fått se varför censur är en så otroligt dålig idé. Nu utgår jag ifrån att det inte var helt genomtänkt, men man vet ju aldrig. I Finland har internet-operatören Elisa av domstol ålagts att blockera ett antal hemsidesadresser. Måltavlorna för detta censurförsök är givetvis upphovsrättsindustrins slagpåse The Pirate Bay. På ett eller annat vis slängde man även med domänerna www.piraattilahti.fi och piraattilahti.fi. Sannolikt för att ordet pirat även finns med i domännamnet, och det ordet kan väl inte vara riktigt att använda.

Denna censuråtgärd gjorde att man hastigt och (mindre) lustigt tog sig för med att blockera en domän som är privat ägd och som leder till hemsidan för Electronic Frontier Finland. Electronic Frontier är en organisation som har som syfte att upprätthålla yttrandefriheten på internet genom dels information, utbildning och även juridiska insatser där så krävs. Det handlar alltså om renodlad åsiktscensur i detta fall, vilket i sin tur strider mot både FN:s och EU:s deklarationer om mänskliga rättigheter. Det som censureras tillräckligt effektivt blir en tystad röst som troligen saknas av många, men som då även får svårt att tala om vad som egentligen har hänt. Där är själva kärnan i varför censur och filtrering är en sådan genomusel idé.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, övervakning, censur. frihet, mänskliga rättigheter, Electronic Frontier, upphovsrätt, the pirate bay

Jag skriver regelbundet ledarkrönikan i Tidningen Nordsverige, och det föll på min lott att skriva 2011 års sista krönika. Denna kom att inleda år 2012. Tidningen finns inte i någon webbupplaga, men här är i alla fall den krönikan.

Kan det förlorade återfås?

Det fanns en gång partier som, i ord och handling, satte individen i centrum. Det fanns partier som verkligen drevs av argument om att staten finns till för individen, och inte tvärtom. Det fanns partier som slogs för rättssäkerhet, integritet och medborgerliga fri- och rättigheter. Problemet är att vi saknar en instans som kan överpröva beslut fattade i Riksdagen. Jag vet att jag nu kommer att generalisera grovt, men undantagen är alltför få för att ha en påverkan.

Nu inleds snart 2012 och fler beslut kommer att fattas i regering och riksdag av trenddrivna, maktorienterade, kollektivistiska, korporativistiska och ideologiskt slappa politiker och partier. Dessa beslut kommer i ett antal delar att gå på tvärs med det som vissa av de ”gamla” partierna stod för.

FRA-lagen infördes och skulle utvärderas. Den utvärderingen kom fram till ett antal kritiska punkter. Man kunde inte separera inhemsk från internationell tele- och internettrafik. Än värre var att den underrättelseskyldighet till enskild som FRA har är så fylld av begränsningar och undantag så att den inte har någon funktion.

Försvarsminister Tolgfors menade i ett tal att FRA-shoppen var stängd för andra instanser än de ursprungliga. Denna shop öppnas nu, trots de uppenbara problemen, även för SÄPO och Rikskrim. Den befarade ändamålsglidningen är i full gång, och det enda som offras är allas vår rätt till en privat sfär. Varför inte passa på att upphäva vår grundlagsskyddade rätt att hålla vår brevkorrespondens privat? Det vore ändå bara ett mindre extra ingrepp i våra privatliv om Regeringskansliet, FRA, Försvaret, SÄPO och Rikskrim har all rätt att öppna och kontrolläsa våra brev. Åtminstone om man ska jämföra volymen brev med all den kommunikation vi idag har via telefon och internet.

Denna krönika medger inte på långa vägar en uppräkning av alla de lagar (svenska och internationella) och direktiv som de närmaste åren kommer att träda i kraft. Organisationen Reportrar utan gränser har meddelat att Sverige alltmer närmar sig en placering på deras ”skamlista” över länder som kontrollerar, övervakar och censurerar innehållet på internet. Vill vi vara där?

Den tiden då individen verkligen stod i centrum är förlorad i många stycken. Tack och lov pågår en kamp för frihet och rättsorienterade värderingar på en annan arena. Tyvärr så är det den arenan som alla dessa lagar hotar. Vem kan utropas till vinnare om lagstiftarna driver igenom alla dessa lagar. Inte är det medborgarna. Så mycket är alldeles säkert.

Erik Hultin (C)

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, riksdagen, integritet, fra, övervakning, internet, säpo, politiker, avlyssning

Nu har det varit tyst här lite för länge, och under tiden så har mörkrets krafter fortsatt att kringskära våra demokratiska rättigheter och friheter. Så får det inte fortsätta. Jag tjuvstartar lite lätt med att länka till er debattartikel som Folkpartiets rättspolitiske talesman Johan Pehrson har fått publicerad i minst två olika tidningar. I den artikeln vänder han på alla begrepp och menar att övervakning på något vis gör oss friare.

Johan Pehrsons artikel i Allehanda

Sådana dumheter får såklart inte stå oemotsagda, varför jag skrev en replik som publicerades idag.

Min artikel i Allehanda

Mer kommer här snart, så vi ses snart igen.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, fra, övervakning, integritet

Sossarna var det parti som satte stenen i rullning (med besked) när det gällde datalagringsdirektivet. Sossarna var också det parti som i stort sett sen FRA-lagarna antogs i riksdagen har drivit linjen att dessa lagar ska rivas upp för att göra ett omtag. Nu bekänner partiet dock färg. Om det sedan visar den egentliga ståndpunkten eller om man nu vill visa handlingskraft efter en vettvillings framfart med rörbomber kan man inte veta.

Klart är i alla fall att man nu inte alls vill riva upp FRA-lagarna, utan nu vill man istället inkludera SÄPO såsom beställare av FRA. Det är inte någon liten åsiktsjustering vi snackar om, utan här snackar vi om en 180 graders kurva. Endera så bekänner man nu färg eller så visar det sig att man är något av det mest populistiska som hittills har setts i svensk politik.

Tyvärr så betyder detta att vi som förespråkar en mer sansad nivå när det gäller övervakningshysterin inte har något att hämta hos något av de politiska blocken. Fast det visste vi ju redan. Ska vi få se samma utveckling i Sverige som i USA där man idag har byggt upp så många olika instanser, myndigheter och företag som jobbar med dessa frågor så att man inte längre har kontroll på vem som gör vad eller ens vad det hela kostar. Volymen på information man gräver fram där har blivit så enorm så att det inte finns någon möjlighet att överblicka den längre, och bristen på kontroll skapar en grogrund för övergrepp.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, fildelning, övervakning, internet, FRA, SÄPO, upphovsrätt, socialdemokraterna