Hon anser nämligen att det är dags att lagstifta om Facebook-användandet. Därför har hon vänt sig med en skrivelse till EU-kommissionen. I skrivelsen menar hon att sådant som Facebook-användande kan vara hälsofarligt för allmänheten. Med hänvisning till den större lagstiftande kraften som ges av Lissabon-fördraget så menar hon att EU därför måste lagstifta kring detta med socialt nätverkande via internet.

Det finns 736 parlamentariker i EU-parlamentet, och det innebär givetvis att det måste finnas ett visst antal jubelidioter i en sådan stor församling. Skrämmande så det räcker är dock att denna typ av dårskap allt oftare verkar få gehör även hos andra parlamentariker.

Fortsätter all denna dårpippi, så vete tusan om jag är så sugen på att leva inom EU:s gränser.

Är möjligen Childers klädsmak en större hälsofara än Facebook?

Andra som har skrivit om detta är:
Johan Pettersson
Henrik Alexandersson

Andra intressanta bloggar om: internet, lagstiftning, eu, facebook, sociala medier, twitter, bloggar, bloggosfären, politik, samhälle

Justitieminister Beatrice Ask har nu meddelat att hon vill komplettera övervakningen med kameror, kameror, kameror, kameror. Detta trots att resultaten från England visar att den önskade effekten av kamerorna mer eller mindre uteblir. Även BRÅ (Brottsförebyggande Rådet) har i en forskningsrapport konstaterat att övervakningskameror inte alls ger den effekt man trott, och dessutom så har de konstaterat att det är ett tämligen dyrt sätt för att få en ringa effekt. Fler poliser ute på gatorna och bättre gatubelysning ger ett bättre resultat, och det utan att övervakningsdiskussionen ens behöver tas.

• Problem #1 – Ask menar att butiksägare ska få sätta upp kameror helt och hållet som de vill, så länge de bara anmäler det i efterhand. Detta kommer garanterat att leda till ”vilda västern” där man ju snabbt som attan kan anmäla en installation vid ett läge där man har blivit påkommen med tassarna i syltburken. Variationer på temat ”tassarna i syltburken” lämnar jag till dig, käre läsare. Huruvida kontroller ska ske i form av t.ex. särskilda ”kameraspanare” hos Polisen framgår inte, men om någon kontroll alls ska ske så krävs det sannolikt att vi skaffar sådana poliser istället för poliser som lägger tid och kraft på att lösa brott.
• Problem #2 – Ask vill centralisera tillståndsgivningen. Detta är ju synnerligen praktiskt, eftersom allt då med viss elegans landar beslutsmässigt nära lagstiftaren. Ett framtida och potentiellt hot mot ett fritt samhälle? Ja, vad tycker du själv?
• Problem #3 – Ask menar att kommuner ska få det mycket lättare att övervaka det Ask kallar för ”hot spots”. Detta är alltså ställen där Ask menar att ” behovet anses stort”. Ask glömmer dock bort att berätta vem som ska ”anse” detta. Enligt en rapport från BRÅ så kan en förebyggande effekt i första hand uppstå när det gäller planerade brott, och alltså inte när det gäller t.ex. våldsbrott, brott under påverkan av sprit el. droger.
• Problem #3 – Ask anser att Polisen ska få lägga ut bilder på sin hemsida för att få hjälp med att lösa brott. Här menar hon att det ju inte är värre än att programmet Efterlyst publicerar dessa bilder. Ask glömmer dock bort att det faktiskt är en viss skillnad mellan medierna TV och internet. Efterlyst kan kanske anses vara ett fenomen i stil med USA:s ”Most wanted”-lista, och det hon nu talar om är att lägga ut bilder på bred front på en hemsida. Problemen kring detta spektakel är många. Hur gör man med oskyldiga som visas upp i sammanhanget? Hur blir det om man lägger ut en bild på det man gissar kan vara en brottsling, när det i själva verket kanske är ett vittne som inte kommit fram ännu? Kanske ett bra verktyg för brottslingar att jaga livet ur ev. vittnen?

Det måste banne mig få vara nog med denna övervakningshysteri nu. Det GÅR INTE att automatisera polisens arbete på detta vis utan att allt går käpprätt åt skogen. Tilliten till att tekniken ska kunna lösa allt är direkt skrämmande. Varje dag i veckan, och året om så föredrar jag den riktiga trygghet som fler poliser och bättre belysning på gator och torg ger.

Elias Giertz sätter också fingret på en mycket, mycket viktig del i sammanhanget. Det måste till att man verkligen jobbar förebyggande med t.ex. problemen med våldsbrott.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, hultin, riksdagen, val 2010, riksdagsval, datalagring, integritet, övervakning, erik hultin, kameraövervakning, internet, centerpartiet

Detta innebär i praktiken att Europaparlamentet anser att vi alla (du, jag, din granne, din arbetskamrat, din och min morfar o.s.v.) är potentiella pedofiler. Detta kan ingen EU-parlamentariker (som inte motarbetat detta…) neka till. Varför ska man annars lagra alla våra sökningar?

Vill man då söka information om sådana styggelser som pedofili och liknande så ger man sig i praktiken raka vägen in i ett ingenmansland där man med omedelbar verkan kan komma att utredas för barnpornografibrott. Tyvärr så blir det faktiskt ännu värre än bara så. Om misstanke uppstår så kan ens omgivning (även den yttre delen av bekantskapskretsen) komma att utsättas för avlyssning, övervakning och annat av liknande karaktär. I detta ingår sådant som att Polisen bereder sig tillträde till ens bostad för att installera t.ex. avlyssningsapparatur i din dator.

Det finns flera problem med denna typ av lagar. För det allra första så har de en skarp tendens att omedelbart glida iväg på ett sluttande plan som leder till utvidgningar av både metoder och syften. För det andra så skapar alla möjliga liknande lagar en samverkan som oundvikligen leder till att vi alla sakta men säkert hamnar under ett alltmer finmaskigt nät av övervakning, kontroll och avlyssning.

Leder då allt detta till ett tryggare samhälle? Svaret är mycket enkelt. Nix, det gör det inte. Ja, det vill säga om man nu inte anser att staten ska ha alla möjligheter att kontrollera att vi sköter oss och att ingen annan hittar på någon form av ofog som skulle kunna drabba oss. Då blir det möjligen tryggare (på samma vis som Nord-Korea är ett tryggt land), men det blir också definitivt ett ofritt samhälle där statsapparaterna styr oss istället för tvärtom.

Många ”vanliga” medborgare skulle behöva få upp sina ögon för detta, likaväl som de skulle behöva förstå att argument i stil med ”rent mjöl i påsen” inte har i diskussionen att göra.

Med fler och fler lagar som inkräktar på vår rätt till en personlig/privat sfär så kan man ju tänka sig vad som händer om ett parti med mer odemokratiska principer lyckas nå en mer framskjuten plats i det politiska livet. Då kommer det tyvärr att vara försent, eftersom vi ju då har avskaffat vår egen frihet på demokratisk väg. Med en synnerligen sur smak i munnen så måste man ha i åtanke att en så oförvitlig (OBS! Ironi.) herre som Adolf Hitler kom till makten genom demokratiska val. Förvisso så kan man alltid fortsätta att hävda att ”detta händer aldrig oss och i synnerhet inte efter att världen har upplevt Hitler. Det är dock att sticka huvudet djupare i sanden än vad en struts gör. Faktum är att det mer kan liknas vid att hela strutsen gräver ner sig.

På punkt efter punkt så måste lagar av denna typ motarbetas, analyseras, förklaras och slutligen (med största sannolikhet) förkastas. Det verkar tyvärr inte som om det finns något större intresse från våra nuvarande folkvalda för att göra just detta. Därför så har jag valt att kandidera till Riksdagen, och därför så var det ett mycket lätt beslut att skriva under väljarkontraktet för att rösta NEJ till införandet av datalagringsdirektivet i Sverige. Jag förstår inte hur svårt det kan vara för andra centerpartister att göra detsamma. Jag fattar förresten inte hur någon kandidat alls kan ha svårt med detta.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, och inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, hultin, riksdagen, val 2010, riksdagsval, upphovsrätt, pirater, fildelning, datalagring, integritet, övervakning, centerpartiet

Lättledda politiker har alltför okritiskt svalt ”information” om den ”kris” som såväl musikindustrin som filmindustrin genomgår. En ”kris” som i allt väsentligt är påhittad, eftersom inget annat företag i någon annan bransch lyckats driva en tes som går ut på att företagen (eftersom de finns) har rätt att tjäna pengar oavsett vad de själva hittar på. I alla andra branscher tvingas företagen att ta fram produkter och tjänster som kunderna vill ha. I alla andra branscher så tvingas företagen att leverera dessa tjänster på ett sådant sätt, och med sådana affärsvillkor, så att kunderna väljer just det företaget som leverantör. Dessa enkla regler MÅSTE gälla även för företag i upphovsrättsrelaterade branscher, och det måste en gång för alla förklaras i riksdagshuset, i EU-parlamentet och för olika partiers ideologiska grupper. Vissa andra särintressen skapar sina egna partier, men det behövs inget skivbolagsparti så länge som det finns lättledda politiker som hellre sväljer lobbygruppers påståenden och sedan hävdar dessa vidare i formen av ”man förstår ju att det måsta vara så att…”. Lämpligare vore att ta reda på hur saken verkligen ligger till.

ACTA-cirkusen rullar ohejdat vidare och den visar sig allt mer osympatisk för varje dag som går. På samma vis är det med alla de inskränkningar av allas vår rätt till en privat sfär som läggs till efterhand. Förslag på förslag skapar ett nät av integritetskränkande lagstiftningar, och till slut så hamnar vi i en situation där så många olika kränkande lagar finns så att det nästintill blir omöjligt att avskaffa dessa. All denna lagstiftning drivs med två huvudargument, skydd mot terrorister och jakt på pedofiler/människosmygglare. Man spelar alltså dels på skräck och på ett moralargument.

Givetvis så ska vi göra så mycket som möjligt för att inte bli frihetsberövade av terrorister, men om vi successivt börjar avskaffa vår egen frihet av rädsla för terrordåd och liknande så har faktiskt terroristerna redan vunnit. Målet med terrorismen är nämligen inte bomben i sig själv. Målet för alla terrorister är mer eller mindre politiskt, och just nu så håller vi på att överlämna segern i kriget mot terrorismen till terroristerna. Med en rejält centraliserad kontroll- och övervakningsapparat så blir hela vårt samhälle en ganska lätt måltavla. Redskapen som skapas är just sådana som terroristerna själva önskar sig, och dessa redskap är alltför starka.

Givetvis så ska pedofili och trafficking stävjas, men om man tänker sig att man t.ex. ska lagra dina och mina google-sökningar samt allas vår kommunikation via nätverk i två år eller mer så bör man ställa sig mer än en fråga. Var går gränsen egentligen? Är vi villiga att acceptera att den oskyldiga, absoluta majoriteten ska underställas fullständig kontroll för att KANSKE kunna urskilja en eller annan brottsling?

Drivs samhället vidare i en sådan riktning så kommer det att på sikt leda till att debatter dör, att diskussioner rinner ut i sanden och att vi bit för bit omvandlas till lättledd boskap.  Det kommer ALLTID att finnas grupper som argumenterar och lobbar för det ena eller andra frihetsinskränkande förslaget. Om fler och fler av dessa lyckas vinna gehör hos den lagstiftande församlingen så har vi själva avskaffat vår egen frihet. Vem ska vi då skylla på? Vem ska vi då göra uppror mot? Hur ska vi då kunna förändra samhället?

Det är samhället och medborgarna som ska styra politikerna och statsapparaten. Absolut inte tvärtom.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, och inte en karriär.

[politik, samhälle, hultin, riksdagen, val 2010, riksdagsval, upphovsrätt, pirater, fildelning, datalagring, integritet, övervakning, centerpartiet]

Scaber Nestor har nyligen gett mig en välförtjänt spark där bak på sin blogg. Till honom och andra meddelas härmed att den tysta periodeni mitt bloggande är över.

Min tystnad har alltså inte berott på att det saknats tokigheter och knas att skriva om. Snarare så verkar tokigheterna frodas fullt ut.

Bland det senaste som har hänt är att min partikamrat Staffan Danielsson har tillkännagett som sin mening att ”frifräsare” skulle hota alliansregeringen. Detta är en helt felaktig slutsats. Om jag eller någon annan lyckas ta sig till riksdagen via personvalskryss som baseras på en viss princip så ska jag alltså enligt Staffan Danielsson endera skippa de principerna om jag lyckas alternativt så ska jag inte alls kandidera.

Långt ifrån alla frågor är av arten kabinettsfrågor, och dessutom så är det så att man faktiskt även inom ramen för ett samarbete måste kunna tillstå att man inte alltid är överens. Vore alla allianspartier helt överens om alla frågor så kan man ju undra varför vi då ska tillhöra 4 partier.

Enligt undertecknad så är det snarare så att personvalskryssade ”frifräsare” i högsta grad bidrar till att utveckla en mer riktig demokrati i Sverige. Det är dessutom så att man som personvalskryssad har tagit på sig att med styrka representera sina väljare och den landsända man representerar.

Vi har att välja mellan en större betongifiering av alliansen där landsändor, principer och annat kommer att väga oerhört lätt eller att se hur ”frifräsare” faktiskt bidrar till debatten genom att föra in väljarnas önskemål på den politiska nationalarenan.

Är då jag en ”frifräsare”? Javisst är jag det. Jag har ju vissa principer som jag ser som heliga. När det t.ex. gäller datalagringen så anser jag att den är en styggelse, och den har dessutom sitt ursprung hos Socialdemokraterna. I ett fritt och modernt samälle har denna typ av insatser inget berättigande. Skulle vi medborgare t.ex. kunna tänka oss att överlämna samtliga kuvert försedda med vårt namn samt avsändarens identitet till staten för arkivering inför ev. framtida brottsutredningar? Skulle inte tro det. Varför ska vi då införa datalagring som dessutom med största säkerhet är ett uruselt verktyg när det gäller att fånga t.ex. terrorister.

Jag är vid det här laget även en bekräftad ”frifräsare”, eftersom jag (troligen) som förste centerpartist har valt att skriva under och posta in ett väljarkontrakt där jag garanterar att jag har för avsikt att rösta nej till lagen om datalagring efter valet. Jag går alltså öppet ut med detta redan nu, oavsett vilken regering vi får efter valet. Jag seglar alltså inte under falsk flagg.

Jag vill till riksdagen för att göra ett jobb och inte en karriär.

Hanna skriver skarpt om att makten i sig inte får bli det centrala. Dåliga beslut är dåliga oavsett vem som lägger förslaget.

Per konstaterar att ”frifräseri” faktiskt kan vara av godo.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, regeringen, integritet, avlyssning, övervakning, riksdagen, datalagring

Menar alltså Antipiratbyrån att en rättslig instans i Sverige inte är tillräckligt ”oberoende”?

Två saker. Dels så är den kommersiella upphovsrätten fullständigt defekt i sin nuvarande utformning och dels så har vi kunnat läsa exempel på exempel på hur upphovsrättsindustrin begår totalt våld på rättsliga principer när de ges en möjlighet till det. Därför kan inte Ponténs inlägg ses som annat än ett rent skott i mörkret.

Om jag skulle hamna i riksdagen så ska jag gladeligen bidra till att ”modernisera systemet”, men risken är stor att Pontén och Antipiratbyrån inte riktigt kommer att gilla den moderniseringen.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, och inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, övervakning, upphovsrätt, riksdagen, centerpartiet

För över ett halvår sedan skrev jag här på bloggen om problemen med rfid-chipsen, och det faktum att de bl.a. kan klonas. Resultatet av sådan kloning blir att vi vanliga (läs: laglydiga) medborgare bevakas, hängs ut och sätts i riskzonen för att drabbas av påhittigheter från brottslingar.

När staten umgås med en övertro på denna typ av metoder så blir resultatet alltid märkligt. Säkra metoder av denna typ är lika sannolika som oförvitliga statstjänstemän och en total brist på klåfingrighet från alla de som på ett eller annat vis kan tillskansa sig den information som staten samlar in och lagrar om oss.

Ur en integritetssynpunkt har våra politiker tyvärr skapat ett totalhaveri. Det är mycket elände som måste avskaffas och allt fler lagar som måste rivas upp för att vårt samhälle ska kunna konvertera tillbaka till ett tryggt och sympatiskt samhälle.

Läs om det hela på:
SvD.se
Nyhetskanalen.se
svt.se

Andra intressanta bloggar om: integritet, övervakning, politik, samhälle

Vi skulle värna den personliga integriteten, men vi kompromissade igenom FRA-lagen och IPRED. Detta trots ett icke oansenligt knakande i partiets fogar.

Vi har en lång, lång tradition av kärnkraftsmotstånd i partiet, men vi kompromissade bort huvuddelen av det motståndet ”för vår barns och barnbarns skull…”.

Förvisso så mötte Centerpartiet centralt oss FRA-motståndare för diskussioner, men dessa utmynnade tyvärr bara i som huvudsakligen kan kallas för en svag kosmetisk hinna av ”förbättringar”. Någon reell skillnad gjorde inte diskussionerna.

När det gäller energiuppgörelsen och den förlängda ”kärnkraftsparentesen” så drevs uppenbarligen frågan igenom utan någon som helst hänsyn till vad gräsrötterna ansåg om det hela. Detta visar sig tämligen tydligt idag, när frågetecken reses angående regeringens möjlighet att kunna lagstifta i frågan.

En gräsrotsrörelse kan svårligen styras från toppen, utan när det gäller en sådan organisation så må grässtrånas toppar hålla kontakten med marken endast via strånas rötter. Något annat fungerar inte. När gräsets topp inte längre har kontakt med rötterna så kan de driva fritt genom lufthavet, möjligen till en annan äng. Oundvikligt är dock att de till slut dalar till marken.

Mängder med kritik har uttalats mot partiets kompromissvilja när det gäller integritetsfrågorna och detsamma gäller energiuppgörelsen.

När det gäller FRA-lagen och debatten kring motionen om att riva upp denna så inträffade en mycket märklig locket-på-variant på partistämman. Detta ledde till att motionen inte gavs en riktig chans och den röstades följdaktligen ner.

Jag motionerade, med tanke på bl.a. energiuppgörelsen, om en förstärkning av vår interna demokrati. Den motionen hörsammades inte heller.

Oavsett vad jag själv (eller någon annan) tycker om energiuppgörelsen och det centerpartistiska stödet för denna så är denna åsikt av underordnad betydelse. Man KAN INTE ostraffat köra över en gräsrotsrörelse i en sådan hjärtefråga ostraffat. Det blir konsekvenser av sådant. Det är helt oundvikligt, och det kan knappast förändras av att man försöker utbilda medlemmarna/gräsrötterna i hur man argumenterar rätt. Det senare framstår snarast som respektlöst.

Vi som parti riskerar att få betala ett mycket, mycket högt pris för detta. Tyvärr så hamnar självklart annat som är positivt i skuggan, och därmed så blir problemet ännu större. En gräsrotsrörelse kan inte toppstyras.

Andra intressanta bloggar om: fra, integritet, övervakning, kärnkraft, ipred, centerpartiet, alliansen, regeringen, energiuppgörelsen, politik, samhälle