Hultins tankegång

Sossarna var det parti som satte stenen i rullning (med besked) när det gällde datalagringsdirektivet. Sossarna var också det parti som i stort sett sen FRA-lagarna antogs i riksdagen har drivit linjen att dessa lagar ska rivas upp för att göra ett omtag. Nu bekänner partiet dock färg. Om det sedan visar den egentliga ståndpunkten eller om man nu vill visa handlingskraft efter en vettvillings framfart med rörbomber kan man inte veta.

Klart är i alla fall att man nu inte alls vill riva upp FRA-lagarna, utan nu vill man istället inkludera SÄPO såsom beställare av FRA. Det är inte någon liten åsiktsjustering vi snackar om, utan här snackar vi om en 180 graders kurva. Endera så bekänner man nu färg eller så visar det sig att man är något av det mest populistiska som hittills har setts i svensk politik.

Tyvärr så betyder detta att vi som förespråkar en mer sansad nivå när det gäller övervakningshysterin inte har något att hämta hos något av de politiska blocken. Fast det visste vi ju redan. Ska vi få se samma utveckling i Sverige som i USA där man idag har byggt upp så många olika instanser, myndigheter och företag som jobbar med dessa frågor så att man inte längre har kontroll på vem som gör vad eller ens vad det hela kostar. Volymen på information man gräver fram där har blivit så enorm så att det inte finns någon möjlighet att överblicka den längre, och bristen på kontroll skapar en grogrund för övergrepp.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, fildelning, övervakning, internet, FRA, SÄPO, upphovsrätt, socialdemokraterna

Trots våra skrik och rop på hur fel och illa det kunde bli när det gällde den massavlyssning av medborgarna som FRA fick i samband med FRA-lagens införande så får vi nu finna oss i att stå inför kalla fakta. Det blev sannolikt precis så illa som vi varnade för (eller värre).

WikiLeaks har avslöjat ett fulspel av sällan skådat slag där ”makten” i Sverige har överlämnat nycklarna till våra liv till främmande makt. Att USA har drivit på för att få igenom sin agenda är inte så konstigt, och det har vi vetat eller anat hela tiden. Att det däremot skulle vara i så hög grad tror jag däremot är nytt för medborgarna.

Det som lämnar en mycket märklig eftersmak i munnen är att våra svenska politiker nu försöker hålla sig rena genom att hänvisa endera till att man inte haft information alternativt att man i princip försöker obetydligförklara innehållet i telegram från amerikanska beskickningar. Fyndigast av allt är nog förklaringen som går ut på att diplomaterna skrivit så för att de ju har lön för att göra sitt jobb och att de gärna vill se bra ut gentemot sin uppdragsgivare. Stopp ett ögonblick nu. Det innebär ju att man anklagar endera ambassadpersonalen, diplomaterna, amerikanska regeringen eller t.o.m. svenska departements tjänstemän för att ljuga.

Olika mer eller mindre vedervärdiga planer och aktioner (inklusive mordhot) har förekommit för att få stopp på informationsflödet via Wikileaks. Jag hoppas innerligt att det inte kommer att visa sig att Sverige bidragit till att Assange blir puréad av ett amerikanskt rättsväsende i någon märklig form av iver över att deras skitiga byk tvättas offentligt. Vare sig Assange eller Wikileaks har gjort något fel. De försvarar med (möjlig) risk för eget liv det fria ordet. Trots detta så försöker man med alla medel tysta Wikileaks, vilket i sin tur tvingar t.ex. den amerikanska staten att offentligt demonstrera vilka enorma demokratiproblem som finns i landet. Demokrati och frihet handlar INTE om att det ska vara tyst på gator och torg efter en viss tid, även om det kan ge sken av lugn, trygghet och harmoni. Intrycket är dock fel.

Med stor sannolikhet så är många av de integritetskränkande nya lagarna i praktiken beställningsjobb från USA, och detta gäller inte minst FRA. Datainspektionen har granskat FRA och gett FRA tummen upp, trots att man även kommit med invändningar och påpekanden om att spaning även skett mot svensk trafik. En invändning är att det:

finns en relativt hög sannolikhet för att de personer som kommunicerar i de signalbärare som FRA bedriver inhämtning mot, kommer att få uppgifter om sin kommunikation sparad hos FRA.

Man har även påpekat att rutiner saknats vad gäller förstörningspliktig information samt att den underrättelseskyldighet som finns i lagen inte har använts av FRA, på grund av sekretess. Utifrån detta så ifrågasätter Datainspektionen värdet av den skyldigheten.

Som om det nu inte räcker med detta. En anonym person anställd hos FRA har nu vänt sig till Signalspaningskommittén och påtalat:

1. att det inte görs någon fullständig granskning av information som utbyts mellan FRA och underrättelseorgan i andra länder.
2. att FRA ständigt och i stor omfattning utväxlar underrättelseuppgifter med andra länder, i synnerhet USA.
3. att FRA, när man spanar på uppdrag av sina internationella ”partners” använder deras sökbegrepp och ayy informationen lämnas vidare utan fullständig kontroll.
4. att även bred innehållsinhämtning förekommer.

Siun, Statens inspektion för underrättelseverksamheten, har enligt en skrivelse till Riksdagen via Regeringen hittills inte hittat några oegentligheter i insamlandet av data. Detta beror enligt tipsaren på att någon granskning av byteshandeln med data inte förekommit. Självklart så hittar man inte några oegentligheter om man inte söker efter dessa.

Vi håller på att få en helt ny form av klasskamp i både Sverige, Europa och världen. De som har lyckats tillskansa sig (demokratiskt eller ej) makten står emot oss medborgare. Det har gått så långt så att man i sin maktfullkomlighet börjat sålla vilken information vi medborgare ska få ta del av.

Det gör verkligen extremt ont i själen att de två liberala partierna i regeringen har bidragit till skapandet av denna situation. Det går uppenbart inte att friskriva något annat parti heller, med tanke på t.ex. Datalagrinsdirektivet och annat. Partimonstrena har tydligen tagit på sig en egen roll där man står klart över medborgarna och väljarna.

Ditt privatliv är i själva verket även statens egendom och den egendomen kan staten fritt förfoga över. Nu kan man ju undra hur många svenska liv detta räddar….

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, fildelning, övervakning, internet, FRA, wikileaks, upphovsrätt

Sedan undertecknad, via bl.a. CenterUppropet.se, började slåss mot den numera stadgade FRA-lagen (eg. FRA-lagarna) så har flera argument återkommit. Ett sådant är att insamlade data aldrig kommer att kunna hållas under lås och bom. Ett annat är att oförvitliga statstjänstemän inte finns, lika lite som att hela befolkningen skulle vara oförvitliga.

Under den fight som jag, och många andra, bedrev så möttes men av några typiska reaktioner. Motargumentation som går ut på att man inte har något att frukta så länge man har rent mjöl i påsen var tämligen skrämmande, eftersom det ju går ut på att vi alla egentligen potentiellt sett är skyldiga till något fuffens. FRA-lagarna var ju så bra att ha då de ju skulle reglera ett annars oreglerat område var ett annat argument. Olika typer av instanser som skulle vara ”domstolsliknande”, skulle värna oss alla. Givetvis fanns det ett rejält skrämselskrammel i form av att man pekade ut risk för terrordåd och vår allmänna säkerhet som anledning till varför det skulle behövas ett redskap för staten att massövervaka oss medborgare, vare sig vi var misstänkta för något eller ej.

Sakta men säkert så flyter dock sanningar upp till ytan via WikiLeaks, och dessa måste faktiskt tas som sanningar. Varför skulle någon sitta och fabricera ihop hundratusentals dokument, och varifrån skulle resurserna till detta komma? Bemötandet av dessa liknar dock i väldigt många stycken det bemötande som vi FRA-kritiker fick från regeringens företrädare. Enligt försvarsminister Sten Tolgfors så skulle alla då tjäna på att debatten lade sig. Idag när alltfler tunga uppgifter kryper fram kring hur insamlad data om svenskar friskt och frejdigt kan skickas till främmande makt samt att det visar sig att företrädare för olika departement har suttit och resonerat kring hur man skulle kunna lösa problem i skymundan så att dessa inte når vare sig medborgarna eller riksdagen så uppträder ett nytt mönster.

Det är ett mönster som går ut på att man bagatelliserar alt. att man säger sig vara ovetande. Andra kommentarer har gått ut på att man ju inte kan ta ansvar för skvaller mellan amerikanska ambassaden och Washington. Var beredd på att undanflykterna och bortförklaringarna kommer att stå som spön i backen den närmaste tiden. Här går vare sig sossar eller allianspolitiker fria.

Via FRA-lagarna legaliserades något som faktiskt i omfattning kan överglänsa IB. Inte nog med detta, man har även skrivit lagarna så att all information man gräver upp fritt kan få lämnas till främmande makt. Nu kommer givetvis paniska skrik om att reglera internet än hårdare att höras allt oftare, trots att det inte är internet som är boven här. Bovarna är sannolikt de som skriker högst om reglering.

Dessa frågor är tämligen komplexa, och det kräver mer än ett litet engagemang för att förstå vidden av det hela. Frågan är nu bara hur länge det dröjer innan den svenska befolkningen, till slut, vaknar och inser att det faktiskt inte är vi själva som styr. Det sitter i detta ögonblick en amerikansk örn vid spakarna, och syftet med den fjärrstyrningen är uteslutande att värna USA och dess egna intressen. På samma vis så har den amerikanska musik- och filmindustrin i koalition med den amerikanska regeringen spökskrivit förslaget till ny upphovsrättlagstiftning i Spanien.

Anspelningar på att WikiLeaks skulle vara terrorister och insinuationer om att Assange borde lönnmördas visar på att ”makten” fullständigt har förlorat greppet. Hur var det nu med argument i stil med att man ingenting har att frukta om man bara har rent mjöl i påsen? Med tanke på omfattningen gällande cyberattacker mot WikiLeaks så kan vi väl också konstatera att ”makten” anser att man själv kan stå över lagen när det gäller att skydda sin egen mjölpåse. Osmakligt.

Vad var det nu vi stackars medborgare skulle skyddas ifrån???

Se gärna Dokument inifrån om detta.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, fildelning, övervakning, internet, FRA, wikileaks, upphovsrätt

Sådär ja. En razzia på flera håll i Sverige i jakten på folk och servrar som tillhör ”scenen” pågår just nu. Man ska för det första ha klart för sig att scenen inte drivs av kommersiella intressen, utan att det handlar om ära och framgång vad gäller att vara snabb ut med releaser.

Partierna i Alliansen har under denna mandatperiod stiftat vissa lagar som inte är så särskilt lyckade (OBS! Mild underdrift) när det gäller övervakning, och upphovsrättsbrott. Det är väl ett säkert kort att påstå att den typen av lagstiftning har använts i detta fall.

Vid en av dessa razzior så knackade man på dörren till webbhotellet PRQ, som även inhyser WikiLeaks servrar, och där begärde man enbart att få veta innehavare av två olika ip-nummer. Hämtas den typen av data helt enkelt in via razzior. Bör det då inte föregås av ett föreläggande om att lämna ut sådana uppgifter? Nu var PRQ ganska vakna och kunde meddela att man inte lagrar sådana uppgifter. Tack och lov så verkar det inte som om man har haft WikiLeaks som måltavla. Det hade isåfall varit att likställa med fackeljonglering i ammunitionsdurken på det politiska fartyget.

Låt oss nu bara hoppas att det i själva verket handlar om upphovsrättsbrott av den grövre sorten samt att denna bedrivits i kommersiellt syfte. Om inte så är det troligen precis så som Mary har noterat, d.v.s. att det nog kunde fungera som en garant för att bl.a. en stor mängd förstagångsväljare här fick anledning att rösta på Piratpartiet.

Vi i Centerpartiet tillsammans med övriga allianspartier har i stort sett lagt krokben på oss själva när det har gällt att gå upphovsrättsindustrierna samt övervakningsfanatikerna till mötes. Därmed inte sagt att det skulle ha varit ett endast skvatt skillnad om de rödgröna hade styrt under denna period. Problematiskt är det dock när det gäller inriktningen på svensk politik i alla andra avseenden.

Nu finns det krafter inom de flesta partier som heligt har svurit på att motverka denna typ av lagar om de väljs in i Riksdagen om knappa två veckor. Undertecknad är en av dessa.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: integritet, övervakning, internet, fildelning, prq, wikileaks, val 2010, val2010, politik, samhälle, riksdagen, centerpartiet, upphovsrätt, piratpartiet

Det är tveklöst så att Rick Falkvinge har gjort ett rejält klavertramp följt av en pudel. Upphovet till det hela var att Falkvinge utan omsvep, i en intervju i Dagens Eko, bekräftade att Piratpartiet vill legalisera innehav av barnpornografiskt material. Att detta inte är en vinkling från medias håll är solklart. Om detta vittnar den fullständiga intervjun som Sveriges Radio nu har lagt ut på sin hemsida. Väldigt snabbt var man dock ute med en dementi på Piratpartiets hemsida.

Denna dementi har sedan följts upp hos Sveriges Radio, och där ställs frågan inledningsvis till Falkvinge huruvida han har ändrat åsikt sedan den första intervjun. I näste steg så menar han att han i själva verket uttryckt sig klumpigt. Detta följs sedan upp med att det inte fanns något missförstånd samt att ”vi” har ändrat uppfattning. Det visar sig också att ”vi” i själva verket är Falkvinge själv. Dementin har även nått ut i vissa andra medier, inkl. SvT. Frågan är nu bara vad detta kommer att kosta PP.

Jag gillar verkligen piraterna, och jag tycker att de har gjort otroligt mycket nytta för att värna bl.a. den personliga integriteten. I detta fall, och mycket nära valdagen, så har det emellertid gått helt åt skogen. Rent PR-mässigt så är detta ett väldigt stort misstag, och jag tvivlar på att dementin klarar av att reparera skadan. Detta oavsett hur många gånger man upprepar mantrat att de etablerade partierna är rädda för PP. Det är nämligen inte de etablerade partierna som väljer sina representanter i Riksdagen. Det gör väljarna.

Rent instinktivt så vill jag inte slå på PP, eftersom jag delar uppfattning med dom i ett stort antal principfrågor. Tyvärr så har det nu skapats ett problem. Om detta skulle skapa en situation som innebär att Piratpartiet inte kommer in i Riksdagen, och om vi andra som slåss inom de etablerade partierna inte får nödvändigt stöd för att ta oss in i Riksdagen så har vi ett problem. Det skulle nämligen innebära att PP har orsakat att Riksdagen blir tämligen tom på folk som bryr sig om den personliga integriteten. Det vore direkt förödande.

Jag företräder Centerpartiet, men med en tydlig bismak av ”pirat”. Det innebär att jag politiskt hör hemma hos Centerpartiet, men att jag har ett antal principfrågor som jag aldrig kommer att vika ifrån om jag får förtroendet att driva de frågorna.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, barnpornografi, övervakning, lagstiftning, centerpartiet, västernorrland, riksdagen, val2010, val 2010, valet 2010, piratpartiet

Allteftersom tiden går så börjar jag nästan bli en EU-skeptiker. Uppenbart är att det i EU-parlamentet finns folk inröstade som absolut anser sig veta vad som är bäst för EU:s 500 miljoner medborgare. En sådan som just nu utmärker sig är Nessa Childers från Irland.

Hon anser nämligen att det är dags att lagstifta om Facebook-användandet. Därför har hon vänt sig med en skrivelse till EU-kommissionen. I skrivelsen menar hon att sådant som Facebook-användande kan vara hälsofarligt för allmänheten. Med hänvisning till den större lagstiftande kraften som ges av Lissabon-fördraget så menar hon att EU därför måste lagstifta kring detta med socialt nätverkande via internet.

Det finns 736 parlamentariker i EU-parlamentet, och det innebär givetvis att det måste finnas ett visst antal jubelidioter i en sådan stor församling. Skrämmande så det räcker är dock att denna typ av dårskap allt oftare verkar få gehör även hos andra parlamentariker.

Fortsätter all denna dårpippi, så vete tusan om jag är så sugen på att leva inom EU:s gränser.

Är möjligen Childers klädsmak en större hälsofara än Facebook?

Andra som har skrivit om detta är:
Johan Pettersson
Henrik Alexandersson

Andra intressanta bloggar om: internet, lagstiftning, eu, facebook, sociala medier, twitter, bloggar, bloggosfären, politik, samhälle

Så var det omedelbart dags att ansluta till gårdagens bloggpost kring det övervakningssamhälle som successivt skapas.

Justitieminister Beatrice Ask har nu meddelat att hon vill komplettera övervakningen med kameror, kameror, kameror, kameror. Detta trots att resultaten från England visar att den önskade effekten av kamerorna mer eller mindre uteblir. Även BRÅ (Brottsförebyggande Rådet) har i en forskningsrapport konstaterat att övervakningskameror inte alls ger den effekt man trott, och dessutom så har de konstaterat att det är ett tämligen dyrt sätt för att få en ringa effekt. Fler poliser ute på gatorna och bättre gatubelysning ger ett bättre resultat, och det utan att övervakningsdiskussionen ens behöver tas.

• Problem #1 – Ask menar att butiksägare ska få sätta upp kameror helt och hållet som de vill, så länge de bara anmäler det i efterhand. Detta kommer garanterat att leda till ”vilda västern” där man ju snabbt som attan kan anmäla en installation vid ett läge där man har blivit påkommen med tassarna i syltburken. Variationer på temat ”tassarna i syltburken” lämnar jag till dig, käre läsare. Huruvida kontroller ska ske i form av t.ex. särskilda ”kameraspanare” hos Polisen framgår inte, men om någon kontroll alls ska ske så krävs det sannolikt att vi skaffar sådana poliser istället för poliser som lägger tid och kraft på att lösa brott.
• Problem #2 – Ask vill centralisera tillståndsgivningen. Detta är ju synnerligen praktiskt, eftersom allt då med viss elegans landar beslutsmässigt nära lagstiftaren. Ett framtida och potentiellt hot mot ett fritt samhälle? Ja, vad tycker du själv?
• Problem #3 – Ask menar att kommuner ska få det mycket lättare att övervaka det Ask kallar för ”hot spots”. Detta är alltså ställen där Ask menar att ” behovet anses stort”. Ask glömmer dock bort att berätta vem som ska ”anse” detta. Enligt en rapport från BRÅ så kan en förebyggande effekt i första hand uppstå när det gäller planerade brott, och alltså inte när det gäller t.ex. våldsbrott, brott under påverkan av sprit el. droger.
• Problem #3 – Ask anser att Polisen ska få lägga ut bilder på sin hemsida för att få hjälp med att lösa brott. Här menar hon att det ju inte är värre än att programmet Efterlyst publicerar dessa bilder. Ask glömmer dock bort att det faktiskt är en viss skillnad mellan medierna TV och internet. Efterlyst kan kanske anses vara ett fenomen i stil med USA:s ”Most wanted”-lista, och det hon nu talar om är att lägga ut bilder på bred front på en hemsida. Problemen kring detta spektakel är många. Hur gör man med oskyldiga som visas upp i sammanhanget? Hur blir det om man lägger ut en bild på det man gissar kan vara en brottsling, när det i själva verket kanske är ett vittne som inte kommit fram ännu? Kanske ett bra verktyg för brottslingar att jaga livet ur ev. vittnen?

Det måste banne mig få vara nog med denna övervakningshysteri nu. Det GÅR INTE att automatisera polisens arbete på detta vis utan att allt går käpprätt åt skogen. Tilliten till att tekniken ska kunna lösa allt är direkt skrämmande. Varje dag i veckan, och året om så föredrar jag den riktiga trygghet som fler poliser och bättre belysning på gator och torg ger.

Elias Giertz sätter också fingret på en mycket, mycket viktig del i sammanhanget. Det måste till att man verkligen jobbar förebyggande med t.ex. problemen med våldsbrott.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, hultin, riksdagen, val 2010, riksdagsval, datalagring, integritet, övervakning, erik hultin, kameraövervakning, internet, centerpartiet

Som många redan har noterat så har Europaparlamentet i sin oändliga visdom uppmanat EU-kommissionen att utvidga Datalagringsdirektivet till att även omfatta en lagring av våra sökningar på olika sökmotorer. Anledningen är en av de 2-3 vanligaste när det gäller rättfärdigande av sådan lagstiftning. Man vill komma åt pedofiler.

Detta innebär i praktiken att Europaparlamentet anser att vi alla (du, jag, din granne, din arbetskamrat, din och min morfar o.s.v.) är potentiella pedofiler. Detta kan ingen EU-parlamentariker (som inte motarbetat detta…) neka till. Varför ska man annars lagra alla våra sökningar?

Vill man då söka information om sådana styggelser som pedofili och liknande så ger man sig i praktiken raka vägen in i ett ingenmansland där man med omedelbar verkan kan komma att utredas för barnpornografibrott. Tyvärr så blir det faktiskt ännu värre än bara så. Om misstanke uppstår så kan ens omgivning (även den yttre delen av bekantskapskretsen) komma att utsättas för avlyssning, övervakning och annat av liknande karaktär. I detta ingår sådant som att Polisen bereder sig tillträde till ens bostad för att installera t.ex. avlyssningsapparatur i din dator.

Det finns flera problem med denna typ av lagar. För det allra första så har de en skarp tendens att omedelbart glida iväg på ett sluttande plan som leder till utvidgningar av både metoder och syften. För det andra så skapar alla möjliga liknande lagar en samverkan som oundvikligen leder till att vi alla sakta men säkert hamnar under ett alltmer finmaskigt nät av övervakning, kontroll och avlyssning.

Leder då allt detta till ett tryggare samhälle? Svaret är mycket enkelt. Nix, det gör det inte. Ja, det vill säga om man nu inte anser att staten ska ha alla möjligheter att kontrollera att vi sköter oss och att ingen annan hittar på någon form av ofog som skulle kunna drabba oss. Då blir det möjligen tryggare (på samma vis som Nord-Korea är ett tryggt land), men det blir också definitivt ett ofritt samhälle där statsapparaterna styr oss istället för tvärtom.

Många ”vanliga” medborgare skulle behöva få upp sina ögon för detta, likaväl som de skulle behöva förstå att argument i stil med ”rent mjöl i påsen” inte har i diskussionen att göra.

Med fler och fler lagar som inkräktar på vår rätt till en personlig/privat sfär så kan man ju tänka sig vad som händer om ett parti med mer odemokratiska principer lyckas nå en mer framskjuten plats i det politiska livet. Då kommer det tyvärr att vara försent, eftersom vi ju då har avskaffat vår egen frihet på demokratisk väg. Med en synnerligen sur smak i munnen så måste man ha i åtanke att en så oförvitlig (OBS! Ironi.) herre som Adolf Hitler kom till makten genom demokratiska val. Förvisso så kan man alltid fortsätta att hävda att ”detta händer aldrig oss och i synnerhet inte efter att världen har upplevt Hitler. Det är dock att sticka huvudet djupare i sanden än vad en struts gör. Faktum är att det mer kan liknas vid att hela strutsen gräver ner sig.

På punkt efter punkt så måste lagar av denna typ motarbetas, analyseras, förklaras och slutligen (med största sannolikhet) förkastas. Det verkar tyvärr inte som om det finns något större intresse från våra nuvarande folkvalda för att göra just detta. Därför så har jag valt att kandidera till Riksdagen, och därför så var det ett mycket lätt beslut att skriva under väljarkontraktet för att rösta NEJ till införandet av datalagringsdirektivet i Sverige. Jag förstår inte hur svårt det kan vara för andra centerpartister att göra detsamma. Jag fattar förresten inte hur någon kandidat alls kan ha svårt med detta.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, och inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, hultin, riksdagen, val 2010, riksdagsval, upphovsrätt, pirater, fildelning, datalagring, integritet, övervakning, centerpartiet