Hultins tankegång

Jag är centerpartist, vilket innebär att jag identifierar mig ideologiskt i mängder av väsentliga punkter i vårt partiprogram. Här vill jag börja med att trotsa en aning genom att säga att jag i första rummet är centerpartist och i andra rummet att jag tillhör alliansen. Anledningen till detta är att jag anser att vi som parti har marginaliserats för mycket inom ramen för allianssamarbetet. Vi är t.ex. ett grönt, liberalt och federalistiskt parti och det är politik som jag står för. Trots detta så är det uppenbart många väljare som känner att vi i ett antal frågor har svikit både dom och vårt partiprogram.

Vi behöver tydligt markera vårt politiska territorium, vår ideologiska bakgrund och i synnerhet våra kärnfrågor om vi på sikt ska kunna överleva som självständigt parti. Detta är min bestämda uppfattning.

Många känner mig kanske som en gnällspik när det gäller frågor som berör allas vår rätt till en privat sfär, fri från statlig inblandning och kontroll. I dessa frågor är jag faktiskt en gnällspik, om vi antar att man är en vän av övervakningssamhället. För de som inte är vänner av övervakningssamhället så kanske jag (vågar jag ta på mig en så stor kostym?) snarast kan betraktas som en frihetskämpe. Vi kan inte fortsätta att införa lagstiftningar som strider mot, eller tangerar att strida mot, våra grundlagar. Vår demokrati och allas vår frihet är alltför bräcklig för att detta ska få fortgå. Vårt facit i dessa frågor är tyvärr inte alltför smickrande, men det går att råda bot på den saken.

Jag har även försökt nå fram med budskapet om att vi alltför ofta de senaste åren har haft brister i den interna demokratiska processen. Centerpartiet är en folkrörelse vars urkraft kommer medborgarna, medlemmarna och väljarna. Sverige är i sin tur en demokrati som drivs enligt principen om representativ demokrati. Till denna representativa demokrati har vi kopplat personvalsprincipen, och den senare har alltför ofta blivit överkörd med hänvisning till den representativa demokratin. Detta är naturligtvis illa, och då i synnerhet när det gäller ett federalistiskt folkrörelseparti som Centerpartiet.

Om lite drygt ett år är det val till bl.a. Sveriges Riksdag och processerna (olika i olika partier) är i gång med att vaska fram kandidater till riksdagslistor, landstingslistor och kommunlistor. På detta vis vill jag, med adress till nomineringskommittén och medborgare/medlemmar/väljare i Västernorrland, meddela att jag kandiderar till en plats på riksdagslistan. Min önskan är nämligen att åka till Stockholm för att göra ett jobb, och inte en karriär. Det är stor skillnad på dessa två.

De närmaste veckorna kommer jag att utveckla det resonemang som har fört mig fram till denna punkt. Till att börja med så får detta stå som en tydlig deklaration om att jag gärna vill bli nominerad till Centerpartiets riksdagslista för Västernorrland.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, centerpartiet, västernorrland, riksdagen, regeringen, riksdagsval, riksdagskandidat, demokrati, frihet, integritet, yttrandefrihet, övervakning

Vår demokrati är en skör mekanism, vilket helt naturligt leder till att det går att begå våld på den. Det är sällan (eller aldrig) som jag länkar till sossarnas hemsida, men denna gång måste jag faktiskt göra det. Detta eftersom jag läser något som ger mig mer än bara en liten klump i magen där.

Att USA vill styra så mycket de kan av EU och EU’s politik är vare sig nytt eller överraskande. Det är stormaktspolitik, helt enkelt. Tyvärr så handlar enormt stora delar av det man vill styra över dels om övervakning (kamouflerad till terroristbekämpning) och ren business. Man vill helt naturligt ge amerikanska företag alla verktyg de behöver för att de dels ska kunna konkurrera på sina egna villkor och om detta inte går så vill man gärna att de amerikanska företagen ska ha möjlighet att stämma skiten ur européer och europeiska företag. Det hela är, som sagt, föga förvånande. Det som är mer förvånande är att EU (och tyvärr den svenska regeringen) agerar medlöpare till USA.

Tyvärr så godtas det av någon märklig anledning att demokratin de facto sätts ur spel, och jag kan faktiskt inte förstå hur det kan passera så obemärkt. Jag ska här peka på två sådana odemokratiska varianter.

I Sverige har den svenska regeringen nu visat upp den yttersta rationaliseringen av demokrati, som faktiskt är såpass föraktfull så att vi måsta ställa följande fråga. SKA VI HELT AVSKAFFA RIKSDAGEN? Nej, det låter inte klokt, men när man är med och ger ett förhandlingsdirektiv för förhandlingar mellan EU och USA som går ut på att det amerikanska finansministeriet ska få tillgång till betalningsmeddelanden mellan banker i Europa så måste man titta på hur processen gick till.

Detta är en klar och tydlig integritetsfråga, men i vanlig ordning så skiter man i integriteten och använder terroristspöket för att förklara det hela. Det regeringen gjorde, och som var så odemokratiskt, var att man skaffade sig sin majoritet i riksdagen genom ett sms-förfarande som bör sakna motstycke. Regeringen ska i fall som detta både informera och lyssna på vad riksdagen har att säga, men man valde en helt annan väg. Man skickade ett sms till riksdagens ledamöter med information om att det inom kort kommer ett mail om förhandlingsdirektivet samt att man vill ha svar inom 30 minuter från det att sms:et skickades. Sen kommer vi till det riktigt groteska, och här måste jag helt enkelt citera sista meningen i detta sms. ”Tyst medgivande gäller.” Ingen tid till eftertanke och kanske 15 minuter för att sätta sig in i frågan och då under förutsättning att samtliga ledamöter hade telefonen i fickan samt datorn intill sig och igång. Dessutom så utgår man ifrån att ledamoten stödjer det hela om de inte svarar (givet dessa omöjliga förhållanden). Så mycket är den svenska demokratin alltså värd för regeringen. Det spelar här ingen som helst roll om man kommer med en förklaring som går ut på att det brådskade inom EU eller att vi nu är ordförandeland. SVERIGE ÄR FORTFARANDE EN SUVERÄN STAT OCH DETTA FAKTUM MÅSTE OAVSETT VAD SOM SKER GÅ FÖRE ALLT ANNAT!!!!!!!!!

SMS:et i sin helhet:

”Brådskande skriftligt samråd angående A-punkt rörande förhandlingsdirektiv för förhandlingar mellan EU och USA om ett avtal om tillgång för USA:s finansministerium till betalningsmeddelanden för att förebygga och bekämpa terrorism och finansiering av terrorism finns inom kort på mailen. Ev. synpunkter senast kl. 10.30 i dag. Tyst medgivande gäller.”

En annan odemokratiskt exempel. Ett gemensamt patentsystem för Europa låter kanske i första ögonblicket som en god idé. Det är det inte. Ett sådant system gör det nämligen oändligt mycket lättare att driva igenom s.k. mjukvarupatent i Europa. Ett mjukvarupatent är ett patent som sällan innehåller en teknisk beskrivning eller baseras på en specifik utvecklad/uppfunnen produkt. Denna typ av patent är i den svenska patentlagstiftningen förbjuden, och EU-parlamentet har också tydligt sagt nej till införandet av dessa i EU. Detta har man gjort trots att EU-kommissionen kontinuerligt driver på för att få igenom sådana. Trots allt detta så beviljas sen länge dessa patent i Europa, trots att de saknar betydelse. För att belysa vad det handlar om så kan jag exemplifiera. Knappen (eller idén om något liknande) på ditt tangentbord som du använder för att radera ev. felskrivningar omfattas av ett mjukvarupatent. Tanken på att i en webbshop lägga in en liten knapp som leder till möjlighet att betala för varan är också skyddad av ett mjukvarupatent. I USA har patenttvister efterhand blivit allt vanligare när det gäller mjukvarupatent. Det är t.o.m. så att dessa patent numera är en ren handelsvara. Det gemensamma patensystemet öppnar alltså bakvägen för införandet av dessa patent som vare sig har stöd i svensk lagstiftning eller i EU-parlamentet. Högst odemokratiskt, eller hur?

Får detta fortsätta så är Europa snart en delstat till USA och helt utan de delstatliga fördelar/förmåner som vanliga delstater har. För en gång skull så tycker jag att Pagrotsky faktiskt har rätt. Han anmäler nu regeringen till KU för detta med SMS-demokratin. Det är bra. Tyvärr så sitter mitt eget parti med i den regering som anmäls, men det gör inte saken bättre. Det ger mig bara en anledning att själv skämmas, och dessutom så väljer jag att ställa mig upp här och nu för att medge den skammen. Det borde även andra göra, eftersom vi ju kan utgå ifrån att regeringen nog räkna med att vi stödjer detta agerande om vi är tysta. Tyst medgivande gäller nog i detta fall också, även om vi inte har fått något SMS.

UPPDATERING: Centerpartisten Håkan Larsson har också noterat det hela och skriver bra om det.

Andra intressanta bloggar om: integritet, övervakning, regeringen, ku-anmälan, eu, alliansen, socialdemokraterna, terrorism, patent, mjukvarupatent, usa

I den strida flod av integritetskränkande lagstiftningar vi har fått se de senaste åren så är det ibland svårt att särskilja det ena från det andra. En sådan sak är det s.k. Stockholmsprogrammet (inte så smickrande för Sverige) som bl.a. innebär följande:

• Ett utökat samarbete mellan EU och USA ”in the field of freedom, security and justice”.
• Nationella anti-terroristcenter i alla EU-stater, som skall rapportera in till Bryssel.
• Alla EU-stater skall dela sin underrättelseinformation med alla andra medlemsländer.
• Mer, och mer effektiv, ”data-mining”.
• Realtidstillgång till uppgifter om till exempel medborgarnas resor, bankaffärer, mobilpositioner, internetanvändning samt till fingeravtryck och porträtt.
• Effektiviserad övervakning genom aktiv insamling av enskilda medborgares elektroniska fotspår.
• EU-standardisering av övervakning.
• EU-harmonisering för att undanröja legala hinder för övervakning och avlyssning.
• Analys på EU-nivå av material från medlemsstaternas övervakning och massavlyssning.
• En utökad EU-byråkrati för övervakning, avlyssning och analys, kallad SitCen.

Det finns all anledning att återkomma kring Stockholmsprogrammet. Till att börja med så ställer (för första gången) CenterUppropet.se upp som medarrangör av en demonstration/manifestation. Manifestationens syfte är att lyfta integritet och demokrati i förhandlingarna om Stockholmsprogrammet, och det känns ytterst angeläget.

Utöver att ställa upp som medarrangör så kommer Oscar Fredriksson att tala för CenterUppropet’s räkning. Jag önskar att jag hade haft möjlighet att närvara, men tyvärr. Det bör dock kunna bli en intressant tillställning.

Utöver Oscar Fredriksson så är följande talare klara:
Mattias Bjärnemalm (Piratpartiet)
Amanda Brihed (Nätverket Svart Måndag, Liberati, Folkpartiet)
Jens Odsvall (Nätverket Svart Måndag)
Erik Laakso (Sossar mot Storebror)
fler kommer sannolikt att meddelas inom kort…

Arrangörer är:
Nätverket Svart Måndag
Piratpartiet
Liberala Nätverket för Integritet
Sossar mot Storebror
Liberati
Centeruppropet.se

Deltagande organisationer:
Nätverket Svart Måndag
Piratpartiet
Ung Pirat
Grön Ungdom
Miljöpartiet
Liberalt Nätverk för Integritet
Liberati
Sossar mot Storebror
Centeruppropet.se

Förhoppningsvis kan vi få se fler organisationer ansluta sig, även om tiden är kort. Tid och plats för det hela:
Datum: den 15 juli 2009
Tid: 17:00 – 20:00
Plats: Humlegården
Stad: Stockholm

Några andra som bloggat:
NSM
Bloggen Bent
HAX
Erik Laakso
Karl Sigfrid

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, demonstration, centeruppropet, eu

Många centerpartister har fått nog, vilket också har synts på olika bloggar. Jag förstår dom, och kan även i viss mån sympatisera med besluten. Det har uttryckts önskemål om att vi kritiker ska stanna kvar i partiet, och även det kan jag förstå. Skulle alla kritiker lämna skutan så skulle partiet plötsligt stå helt och hållet utan ens det minsta hopp om att återvinna något förtroende i integritets- och öppenhetsfrågor. Här måste man ställa sig frågan (som kritiker) vad man vill uppnå. Vill man helt slita sönder och förminska ett parti så är det en sak, men om man hellre vill omvandla ett parti till något positivt så leder det till en annan slutsats.

De senaste dagarna har jag själv utkämpat en rejäl intern strid med mig själv, och nu vill jag förklara hur det blir i fortsättningen för min del.

Under partistämman i Örebro fick jag uppleva något som kanske kan tyckas vara märkligt. Jag fick skaka hand med och fick en hel del ryggdunkningar samt tack för att jag har valt att slåss i dessa frågor. Det är kul och inspirerande på otroligt många sätt. Från många andra håll (fler än kanske folk förstår) så har jag istället fått ta en enorm mängd skit för att jag inte har lämnat partiet, och jag har i vissa fall blivit hårt ifrågasatt trovärdighetsmässigt. Det har varit väldigt tungt, och det blir möjligen inte lättare i fortsättningen.

Jag har nämligen slutgiltigt bestämt mig för att fortsätta i in strävan att styra upp center-bussen ur det dyiga integritetsdiket. Det kan inte förnekas att vi faktiskt fick ett tämligen stort stöd för yrkandet att riva upp FRA-lagen, och endast ev. högre makter vet hur det hade gått om vi hade fått en fullfjädrad debatt i frågan. Som det blev nu så kan man tyvärr inte se det som annat än att ett demokratiskt underskott visade upp sin allra fulaste nuna. I många andra frågor kunde man se ett lämmeltåg av ombud som stegade upp på podiet för att bedyra att man höll med/inte höll med föregående talare. Detta tillförde tyvärr inte debatten någonting alls. Än värre är att stämmans beslut i FRA-frågan faktiskt är en allianskompromiss. Hur man nu på ett partis stämma kan komma fram till att man tycker på så sätt som man tidigare har kompromissat om. Det är inte en åsikt, utan det är möjligen en bekräftelse. Ska då stämman i fortsättningen i efterhand fungera som ett ratificerande organ så blir hela partiet extremt toppstyrt och, faktiskt, utan egen vilja.

Eftersom jag fick såpass många uppmuntrande ord och eftersom vi fick såpass stort stöd för yrkandet och (kanske i synnerhet) eftersom jag ser så otroligt många starkt lysande stjärnor hos CUF så tror jag att det går att förändra partiet i en positiv riktning. Till alla CUF:are vill jag rikta rådet att inte förblindas av en egen politisk karriär. Fortsätt för jisse namn att vara sådär underbart ”spretiga” och viljestarka som ni har visat att ni kan vara. Ideologiskt så har ni en mycket bättre justerad kompass än både vårt parti och alla andra partier.

Jag blir alltså kvar som en svidande tagg därbak på de som ev. tror att man kan få ett liberalt centerparti att helt ge upp alla ambitioner på att värna den personliga integriteten. Jag blir kvar för att verka för att få bort övervakningssamhället, för att försöka reformera upphovsrätten i en vettig riktning, jag blir kvar för att stoppa införandet (via EU:s kringelikrokar) av mjukvarupatent, jag blir kvar för att försöka värna demokratiska, frihetliga och liberala värderingar och framförallt så blir jag kvar för att försöka få partiet att leva upp till de vackra fraser om integritet som just idag ekar tomma och ihåliga. Så är det.

Uppdatering
Lite länkar som jag ursprungligen tänkt ha i texten (och någon till):

Replikväxling mellan bloggar….
Staffan Danielsson 1
Hanna Wagenius 1
Staffan Danielsson 2
Hanna Wagenius 2

Avhopp….
Björn Pedersen
Mikael Elmlund
Sophia Blomqvist

Grubblande….
Martin Olsvenne

Sammanfattande…. och grubblande….
Markus ”LAKE” Berglund

Vänliga ord….
Hanna Wagenius

Andra intressanta bloggar om: integritet, politik, samhälle, centerpartiet, fra-lagen, fra, ipred, upphovsrätt

Samma dag som Centerpartiets partistämma börjar så har jag en debattartikel ute i vår lokala tidning, Allehanda. Så snart jag har möjlighet så ska jag lägga in en länk direkt till artikeln, men den ser ut som följer:

- – - – - – -

Centerpartiet – liberaler även i praktiken!

Inför förra riksdagsvalet talade jag stolt för Centerpartiet och det faktum att vi ville värna den personliga integriteten. Det var självklart att värna demokrati och den frihetliga tradition som vi länge haft i Sverige.

Många tror att FRA-lagar, IPRED-lagar och domen mot Pirate Bay handlar om fildelande ungdomar, men det är fel. Det berör vanligt folk på fler plan än man kan tro.

Med partiprogrammet, öppenhetsmanifestet och stämmobeslut i bagaget borde Centerpartiet ha agerat starkt i dessa frågor. Så blev det inte. På punkt efter punkt togs beslut i motsatt riktning. Utan att gå in på alla de lagar som stiftades 2008 och som hade inverkan på den personliga integriteten (över 20 st. enl. Datainspektionen) kan jag peka på FRA-lagen och IPRED-lagen. Den förstnämnda antogs med ett antal förändringar som ska träda i kraft hösten 2009. Detta trots att Centerpartiets stämmobeslut sade att lagen INTE skulle antas. Förklaringen som gavs var dels att det var för vårt eget bästa och dels för att skydda oss mot bland annat terrorister. En annan förklaring var att vi kompromissade för att visa oss regeringsdugliga.

IPRED-lagen antogs, trots att Centerpartiet var för fildelning för privat bruk. Förklaringen från partiledningen var att partiet ju hade stoppat den del av lagförslaget som innebar att fildelare inte kunde stängas av från internet. Just detta jobbar man intensivt för att driva igenom i EU just nu. Det finns krafter som säger att detta ska kunna ske utan domstolsbeslut och utan möjlighet att överklaga.

Vi har inte fått ett stärkt grundlagsskydd för den personliga integriteten. Vi har inte fått till stånd principen om att en konsekvensbeskrivning ska föregå beslut som kan kränka den personliga integriteten. Vi har inte heller fått igenom integritetsmärkning av produkter och tjänster. Alla dessa punkter står än idag på partiets hemsida.

Torsdag den 7:e maj inleds Centerpartiets partistämma. Jag kommer att vara där som ombud för att driva integritetsfrågorna samt för att stå för min motion om interndemokratin inom Centerpartiet. Båda dessa frågor är ytterst viktiga. Den ena för att vi måste visa att vi faktiskt har ett program och den andra för att försöka se till så att vi följer det programmet.

I ett folkrörelseparti som Centerpartiet finns det självklart mängder av kloka och principfasta människor. Men med ett bra partiprogram som inte följs kommer vi att stå oss slätt vid nästa val, det vore bedrövligt. Vi måste visa att vi kan och vill driva vår egen politik inom ramen för alliansen. Klarar vi inte av detta så är vi blott och bart en stödtrupp. Som stödtrupp vinner man ytterst sällan egna strider. Den här striden gäller mer än fildelning. Striden gäller vår rätt till ett privatliv, utan inblandning av vare sig stat eller multinationella företag. Ska partiet snarast betraktas som en stödtrupp är det frågan om inte någon måste ta sitt fulla ansvar för den utvecklingen.

Erik Hultin
Centerpartiet Härnösand

- – - – - – -

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, upphovsrätt, övervakning, centerpartiet

För var dag som går så utvecklas samhållet i en allt vidrigare riktning. Vi har snart låtit de folkvalda avskaffa allt vad personlig integritet anbelangar. Till de som roat sig med att ifrågasätta oss kritiker kan vi snart bara säga ”vad var det vi sa?”. Det kommer dock att inte att ge någon som helst tillfredsställelse, eftersom det då är på tok försent. På torsdag inleds Centerpartiets partistämma, och då kommer det att visa sig om medlemmarna verkligen tycker att det är ok att kompromissa bort den personliga integriteten i utbyte mot……. vad? Möjligheten att kunna säga att vi är ”regeringsdugliga”? Jag har fått många påstötningar sedan jag talade om här på bloggen att jag åker till stämman som ombud. De påstötningarna kan se en smula olika ut, men en genomgående tråd är en önskan om att få svar på frågan ”Vad har vi fått ut av alliansen i utbyte mot allt vi har gett upp?” Jag behöver inte ens hävda att det är jag som ställer frågan, eftersom det är alldeles tillräckligt många centerpartister som undrar över detta.

FRA-lagen var våra riksdagsledamöter med och drev igenom, i strid med allt vi hade sagt inför det senaste valet. Förändringarna som tillkommer under hösten gör i bästa fall eländet en mycket liten aning mindre dåligt… men det är fortfarande exakt lika fel. Sen hjälper det inte att vi ser och hör hur centerpartistiska riksdagsledamöter försöker förklara att det ju var för rikets säkerhet och för att freda oss mot terrorister o.s.v. I Storbritannien har det just avslöjats att man valde en annan väg när det gäller denna övervakning. Man gav blanka tusan i att debattera frågan och satsar istället motsvarande 12 miljarder kronor på ett massivt övervakningssystem bestående av s.k. svarta lådor som placeras ut strategiskt. Man kan med lätthet se parallellerna till FRA-lagen här i Sverige.

Enligt Sunday Times ska projektet, Mastering the Internet (MTI), leda till att GCHQ i framtiden kan avlyssna all ip-telefoni, se exakt vilka sajter medborgarna besöker och kontrollera samtliga e-postmeddelanden som skickas. GCHQ ska också kunna övervaka innehållet i trafiken, läsa sms, e-post och se exakt vad britterna har för sig på internet. Förutom kontroll av internettrafiken ska myndigheten även kunna avlyssna mobilsamtal och samtal i det fasta telefonnätet.

Mastering the Internet??? Hur osmakligt är inte det projektnamnet? Försvaret för det hela är dock exakt lika tunnt som det har varit i Sverige när det gällt FRA-lagen. Först förstod vi medborgare inte, och sedan har man övergått till att försöka berätta vad man inte ska använda möjligheterna till. I England har myndigheterna hävdat att projektets huvudsyfte är att bekämpa terrorism och att man inte är intresserad av att snoka igenom innehållet i e-post eller telefonsamtal. Huvudsyftet….. Övriga syften då? Om man nu ine är intresserad av att snoka så behöver man baske mig inte skaffa sig den möjligheten heller. Om jag skaffar mig ett raketgevär rent privat, men lovar att jag inte ska använda det för något olagligt som att t.ex. skjuta ner ett flygplan. Huvudsyftet är ju att det är så snyggt och dessutom så kan det vara bra om alla dessa terrorister plötsligt tar sikte på Härnösand. Får jag då göra det? Nix!

Parallellt med detta skramlande om terrorister, som snart inte behöver bry sig om oss i Europa då vi snart har avskaffat friheten alldeles själva, så har upphovsrättsindustrin fått fnatt och går bärsärkagång med folkvalda politikers goda minne. IPRED, ACTA, telekompaketet och rättegången mot The Pirate Bay sammantaget pekar i en klar och tydlig riktning. Internet ska i praktiken avskaffas som en fri och öppen kommunikationsväg som har förmågan att binda samman människor i olika världsdelar. Helt uppenbart så har man nu bestämt sig för att stämma brallorna av allt som har med internet att göra. Det senaste tilltaget är att skicka ett varningsbrev till en tjänsteleverantör för att de möjligen har sidan torrentbytes.net på sin server. Nu snackar vi alltså om att man har en sida som länkar i olika riktningar, och alltså sannolikt/möjligen inte ens innehåller något som helst upphovsrättsskyddat material. Man hänvisar här till principen om medhjälp, och om detta går vägen så kommer sannolikt detta att följas upp med ytterligare initiativ i samma riktning. Var ska det sedan stanna, tro? Internetleverantören? Byggaren av hela infrastrukturen? Tillverkare av bredbandsmodem? Datortillverkare? Tillverkare av hårddiskar som medger lagring av stora mängder data? Elbolaget som förser servrar och datorer med ström?

Har någon enda artist hittills tjänat en enda krona på allt detta? Ser inte våra riksdagsledamöter hur internet bit för bit riskerar att stängas ned och därmed så försvåras möjligheten för vanliga medborgare att torgföra sina åsikter? Om det nu är så att de folkvalda ser detta och ändå är tysta så är det faktiskt ännu mer skrämmande. Frågan man då måste börja ställa sig är vem som kan hållas ansvarig för nedmonterandet av demokratiska och frihetliga värderingar.

Jag ser fram emot Centerpartiets partistämma och jag hoppas att jag har rätt i min bedömning om att detta är ett parti med mycket gott om kloka och principfasta medlemmar som väljer att säga ifrån.

PS. Är det olagligt för mig att länka till The Pirate Bay och TorrentBytes? DS

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, övervakning, fildelning, upphovsrätt, telekompaketet, ipred, fra, internet, frihet, demokrati, centerpartiet

När det gäller införandet av telekom-paketet i EU så visar sig EU:s sanna, otäcka och odemokratiska ansikte.

Bl.a. här på min blogg har man kunnat läsa en smula om telekom-paketets tillägg 138. Detta har bl.a. Centerpartiets MEP, Lena Ek, valt att stödja. Om detta skrev jag med viss glädje för några dagar sen. Tyvärr så schackras det något alldeles vansinnigt med hela detta paket. Det senaste, läser jag hos Carl Schlyter, är att man vänder upp och ner på ordningen för omröstningen kring telekom-paketet. Man ändrar, i sista stund, på ordningen så att kompromissförslagen kommer upp först. Om en majoritet då stödjer något av kompromissförslagen så innebär detta att de viktigaste ändringsförslagen till telekom-paketet helt faller bort. Det blir då alltså inte ens möjligt att rösta om dessa.

Fungerar alltså EU på så vis att man kan driva igenom nästan vad som helst genom att helt enkelt vräka in så mycket skit som möjligt. Det handlar alltså inte omvettiga beslut längre, utan bara om att via användande av manipulation och taktik få igenom sin egen vilja samt den som sannolikt horder av lobbyister applåderar.

Jag har alltid varit pro-EU, men jag inser också nu att det jag gillar med EU är själva grundtanken. ”Baktanken” kan jag faktiskt gott leva utan. Jag måste idag erkänna att jag får alltfler tvivel kring om vi ska vara med i en så odemokratisk union som EU. Monstret har vuxit sig för stort och starkt, och snart kommer vi att upptäcka att det är EU som styr oss och inte vi som är med och styr EU. Det skrämmer mig faktiskt, eftersom det oundvikligen kommer att leda till att mycket av den frihet och trygghet vi hittills har haft i Sverige kommer att avskaffas. Frågan är om vi inte skulle må bättre utanför EU.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, eu, integritet, internet, demokrati, upphovsrätt, telekompaketet

I många stycken är argumentationen för patent (och i synnerhet de s.k. intellektuella patenten) likadan som argumentationen för upphovsrätten. Man ska skydda de verkliga innovatörerna/artisterna. Nu förstår ju sakta men säkert alltfler att detta är rent struntprat. Låt mig visa på ett exempel från patentens förlovade värld.

I slutet av 80-talet började ett amerikanskt företag tillverka djurmat innehållande levande bakteriekultur, probiotics. Företaget heter Wysong, och man lät bli att patentsöka sin process eftersom det ju skulle gynna djur runtom i världen om andra företag också kunde ägna sig åt att tillsätta levande bakteriekulturer i sin djurmat.

Historien borde egentligen vara slut i och med detta, men icke. 1999 beviljades nämligen Nestlé / Purina ett patent på just detta som Wysong hade ägnat sig åt i över 15 år. Det finns mängder av bevisning på att Wysong hållit på med detta redan långt innan Nestlé bestämde sig för att de behövde detta patent. Nestlé tillverkar djurmat som säljs under namnet Purina, och man kunde ju kanske tro att Nestlé / Purina skulle tillsätta bakteriekulturerna i sin djurmat. De har ju trots allt skaffat sig ett patent på något som någon annan faktiskt både gjort först och som dessutom har använts redan tidigare. I Purina tillsätts dock inga levande bakteriekulturer, varför man måste ställa sig frågan om varför man brydde sig om att skaffa detta patent.

Här kommer nu läckerbiten i det hela. Nestlé ska ha patentet för att kunna tjäna pengar på Wysongs djurmat. Man har nämligen tvingat in det familjeägda företaget Wysong i en lång och kostsam rättsprocess. Först ville man ha licensavgifter av Wysong för deras produktion. Dessa skulle beräknas, inte från det ögonblick Wysong påbörjade sin tillverkning, utan från det ögonblick som Nestlé fick sitt patent. Alltså bara för den period som Nestlé har innehaft denna beskattningsrätt.

Nestlé försökte även lägga rabarber på detta patent i Europa, men då lyckades Wysong förhindra det hela genom att påvisa att man redan långt tidigare själva tog fram denna metod. Detta gäller dock inte i USA, utan där gäller Nestlé:s patent och Wysong kommer att tvingas lägga miljontals dollar på att strida för sin existens i domstolar.

Nu kommer vi då till den verkliga frågan i detta. På vilket sätt gagnar detta innovatören?

Tyvärr så finns det fullt av liknande exempel där själva patentsystemet används för ekonomisk våldtäkt av företag som drivs av verkliga innovatörer. Kunde jag hitta Wysong hundfoder här i Sverige så skulle jag direkt göra ett provköp.

Kan vi få slippa se hur intellektuella patent införs i Sverige och Europa, eftersom dessa snarast hämmar innovatörer i sitt arbete. Att jag skriver allt detta beror på att såväl Socialdemokraterna som Moderaterna är positiva till införandet av mjukvarupatent i Europa, och att det finns beröringspunkter mellan dessa och det ACTA-avtal som förhandlas om utan att innehållet visas upp offentligt. Om ACTA-avtalet innehåller sådant som mjukvarupatent och om det skrivs under av EU så kan det möjligen tvinga fram bl.a. direktiv inom EU som i nästa steg tvingar fram en svensk lagstiftning i samma riktning. Ur ett rent affärsmässigt perspektiv bör det isåfall gränsa till ekonomiskt högförräderi utfört av EU:s ministerråd och av en svensk regering som inte då vägrar ansluta sig till avtalet.

Länkar
Techdirt (där jag hittade historien)
Wysong (en film med material som visar att man höll på minst 10 åe innan Nestlé fick sitt patent)

Andra intressanta bloggar om: patent, upphovsrätt, politik, samhälle, acta, uppfinnare, innovatörer, teknik, intellektuell egendom, mjukvarupatent, upphovsrätt