Hultins tankegång

Jag har blivit utmanad av våra lokala miljöpartister i en omgång debattboxning. Detta går av stapeln på Stora Torget i Härnösand imorgon, lördag. Tiden för det hela är satt till ca 13.30.

”Boxas” gör jag och Miljöpartiets Tomas Q. Nilsson. Debattboxning går till på så vis att vi i två ronder (3 minuter per rond) får hålla varsitt anförande kring två olika ämnen. Efter dessa två ronder får åhörarna på uppmaning från en moderator jubla och leva om. Moderatorn tilldömer därefter någon av oss segern i ”boxningsmatchen”.

Första ronden: IT – och integritet

Andra ronden: Infrastruktur och Miljö

Åhörarna kommer även att få ställa frågor till oss.

Jag har aldrig varit med om en debatt i detta format, och faktiskt inte i så särskilt många debatter överhuvudtaget. Tomas Q. Nilsson har troligen större debattvana än mig, men jag vet inte om han har testat detta format. Ett kul initiativ från MP. Hoppas att jag får supporters i tillräcklig mängd på plats.

Vi ses väl på torget imorgon?

Andra intressanta bloggar om: integritet, it, kommunikation, val 2010, val2010, riksdagen, övervakning, internet, centerpartiet, miljöpartiet, datalagring

Det är tveklöst så att Rick Falkvinge har gjort ett rejält klavertramp följt av en pudel. Upphovet till det hela var att Falkvinge utan omsvep, i en intervju i Dagens Eko, bekräftade att Piratpartiet vill legalisera innehav av barnpornografiskt material. Att detta inte är en vinkling från medias håll är solklart. Om detta vittnar den fullständiga intervjun som Sveriges Radio nu har lagt ut på sin hemsida. Väldigt snabbt var man dock ute med en dementi på Piratpartiets hemsida.

Denna dementi har sedan följts upp hos Sveriges Radio, och där ställs frågan inledningsvis till Falkvinge huruvida han har ändrat åsikt sedan den första intervjun. I näste steg så menar han att han i själva verket uttryckt sig klumpigt. Detta följs sedan upp med att det inte fanns något missförstånd samt att ”vi” har ändrat uppfattning. Det visar sig också att ”vi” i själva verket är Falkvinge själv. Dementin har även nått ut i vissa andra medier, inkl. SvT. Frågan är nu bara vad detta kommer att kosta PP.

Jag gillar verkligen piraterna, och jag tycker att de har gjort otroligt mycket nytta för att värna bl.a. den personliga integriteten. I detta fall, och mycket nära valdagen, så har det emellertid gått helt åt skogen. Rent PR-mässigt så är detta ett väldigt stort misstag, och jag tvivlar på att dementin klarar av att reparera skadan. Detta oavsett hur många gånger man upprepar mantrat att de etablerade partierna är rädda för PP. Det är nämligen inte de etablerade partierna som väljer sina representanter i Riksdagen. Det gör väljarna.

Rent instinktivt så vill jag inte slå på PP, eftersom jag delar uppfattning med dom i ett stort antal principfrågor. Tyvärr så har det nu skapats ett problem. Om detta skulle skapa en situation som innebär att Piratpartiet inte kommer in i Riksdagen, och om vi andra som slåss inom de etablerade partierna inte får nödvändigt stöd för att ta oss in i Riksdagen så har vi ett problem. Det skulle nämligen innebära att PP har orsakat att Riksdagen blir tämligen tom på folk som bryr sig om den personliga integriteten. Det vore direkt förödande.

Jag företräder Centerpartiet, men med en tydlig bismak av ”pirat”. Det innebär att jag politiskt hör hemma hos Centerpartiet, men att jag har ett antal principfrågor som jag aldrig kommer att vika ifrån om jag får förtroendet att driva de frågorna.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, barnpornografi, övervakning, lagstiftning, centerpartiet, västernorrland, riksdagen, val2010, val 2010, valet 2010, piratpartiet

Sundsvalls Tidning har lyft frågan kring hur verkligt motståndet från Socialdemokraterna mot FRA-lagen egentligen var. Tyvärr visar det sig troligen enbart vara någon form av spel för gallerierna. Det var i sig inte så särskilt överraskande, men det sätter ändå ljuset på hur spelet kring ”makten” i själva verket spelas.

Jag är Centerpartist, och det av flera anledningar. Det innebär dock inte att jag sväljer vad som helst som kommer från partiledningen. Jag har principer kring ett antal saker som jag inte kan dagtinga med. Utan principer blir nämligen hela det politiska spelet obarmhärtigt smaklöst.

De som känner mig och de som har följt mitt bloggande (och andra politiska aktiviteter) sedan 2005 vet exakt var jag står när det gäller frihetliga och demokratiska frågor. Jag tillhör de liberaler som absolut menar att liberalismen ska stå för en värdering som bottnar i respekt för individen, individens val och individens rätt till ett liv utan statlig inblandning. Staten ska finnas där för att skapa en grundstomme och förutsättning för ett samhälle. Staten ska däremot INTE detaljstyra medborgarnas tillvaro, och framförallt så ska inte staten tillägna sig möjligheter att kontrollera/övervaka medborgare som inte är misstänkta för brott. Detta är grundläggande principer som jag aldrig, aldrig kan vika ifrån. Detta oavsett att vissa belackare menar att partipiskor alltid kan få en enskild politiker att vika sig.

Jag måste här beröra Piratpartiet, som jag menar har gjort ett fantastiskt jobb i mångt och mycket. Synd bara att de behövs. Tyvärr så verkar det som om folk tror att Piratpartiet skulle vara immuna mot partipiskors verkan. Så är det naturligtvis inte.

OM Piratpartiet kommer in i Riksdagen (och det är mycket mer möjligt att de gör det än vad vissa tror) så har de sagt att de avser att samarbeta med det parti/den partiformation som ger bästa möjliga utfall i de klassiska piratfrågorna. Skulle det skapa någon immunitet mot partipiskor, eller menar man att man egentligen inte alls tänker hedra en sådan överenskommelse? Argumentera gärna i frågan, men använd då giltiga argument.

Nu ska det sägas att jag faktiskt i allt väsentligt gillar Piratpartiet. Jag har bara svårt för modellen i sig som skulle innebära att man kanske måste rösta kommunistiskt i vissa frågor, socialistiskt i andra o.s.v. Hur mycket övertygelse drivs man då av? Jag ser Piratpartiet i första hand som en frihetsrörelse, och en både bra och stark sådan.

När det gäller min egen kandidatur till Riksdagen så kan jag med absolut lugn säga att ett kryss vid mitt namn är ett steg mot att få en liberal pirat i Riksdagen. Är man däremot pirat, men inte liberal så ska man inte kryssa mig. Hur en socialdemokratisk pirat ska rösta verkar dock rätt knepigt att kunna lista ut.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, och inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: FRA, integritet, liberalism, centerpartiet, frihet, demokrati, övervakningpolitik, samhälle, val 2010, val2010, riksdagen

Så var det omedelbart dags att ansluta till gårdagens bloggpost kring det övervakningssamhälle som successivt skapas.

Justitieminister Beatrice Ask har nu meddelat att hon vill komplettera övervakningen med kameror, kameror, kameror, kameror. Detta trots att resultaten från England visar att den önskade effekten av kamerorna mer eller mindre uteblir. Även BRÅ (Brottsförebyggande Rådet) har i en forskningsrapport konstaterat att övervakningskameror inte alls ger den effekt man trott, och dessutom så har de konstaterat att det är ett tämligen dyrt sätt för att få en ringa effekt. Fler poliser ute på gatorna och bättre gatubelysning ger ett bättre resultat, och det utan att övervakningsdiskussionen ens behöver tas.

• Problem #1 – Ask menar att butiksägare ska få sätta upp kameror helt och hållet som de vill, så länge de bara anmäler det i efterhand. Detta kommer garanterat att leda till ”vilda västern” där man ju snabbt som attan kan anmäla en installation vid ett läge där man har blivit påkommen med tassarna i syltburken. Variationer på temat ”tassarna i syltburken” lämnar jag till dig, käre läsare. Huruvida kontroller ska ske i form av t.ex. särskilda ”kameraspanare” hos Polisen framgår inte, men om någon kontroll alls ska ske så krävs det sannolikt att vi skaffar sådana poliser istället för poliser som lägger tid och kraft på att lösa brott.
• Problem #2 – Ask vill centralisera tillståndsgivningen. Detta är ju synnerligen praktiskt, eftersom allt då med viss elegans landar beslutsmässigt nära lagstiftaren. Ett framtida och potentiellt hot mot ett fritt samhälle? Ja, vad tycker du själv?
• Problem #3 – Ask menar att kommuner ska få det mycket lättare att övervaka det Ask kallar för ”hot spots”. Detta är alltså ställen där Ask menar att ” behovet anses stort”. Ask glömmer dock bort att berätta vem som ska ”anse” detta. Enligt en rapport från BRÅ så kan en förebyggande effekt i första hand uppstå när det gäller planerade brott, och alltså inte när det gäller t.ex. våldsbrott, brott under påverkan av sprit el. droger.
• Problem #3 – Ask anser att Polisen ska få lägga ut bilder på sin hemsida för att få hjälp med att lösa brott. Här menar hon att det ju inte är värre än att programmet Efterlyst publicerar dessa bilder. Ask glömmer dock bort att det faktiskt är en viss skillnad mellan medierna TV och internet. Efterlyst kan kanske anses vara ett fenomen i stil med USA:s ”Most wanted”-lista, och det hon nu talar om är att lägga ut bilder på bred front på en hemsida. Problemen kring detta spektakel är många. Hur gör man med oskyldiga som visas upp i sammanhanget? Hur blir det om man lägger ut en bild på det man gissar kan vara en brottsling, när det i själva verket kanske är ett vittne som inte kommit fram ännu? Kanske ett bra verktyg för brottslingar att jaga livet ur ev. vittnen?

Det måste banne mig få vara nog med denna övervakningshysteri nu. Det GÅR INTE att automatisera polisens arbete på detta vis utan att allt går käpprätt åt skogen. Tilliten till att tekniken ska kunna lösa allt är direkt skrämmande. Varje dag i veckan, och året om så föredrar jag den riktiga trygghet som fler poliser och bättre belysning på gator och torg ger.

Elias Giertz sätter också fingret på en mycket, mycket viktig del i sammanhanget. Det måste till att man verkligen jobbar förebyggande med t.ex. problemen med våldsbrott.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, hultin, riksdagen, val 2010, riksdagsval, datalagring, integritet, övervakning, erik hultin, kameraövervakning, internet, centerpartiet

Som många redan har noterat så har Europaparlamentet i sin oändliga visdom uppmanat EU-kommissionen att utvidga Datalagringsdirektivet till att även omfatta en lagring av våra sökningar på olika sökmotorer. Anledningen är en av de 2-3 vanligaste när det gäller rättfärdigande av sådan lagstiftning. Man vill komma åt pedofiler.

Detta innebär i praktiken att Europaparlamentet anser att vi alla (du, jag, din granne, din arbetskamrat, din och min morfar o.s.v.) är potentiella pedofiler. Detta kan ingen EU-parlamentariker (som inte motarbetat detta…) neka till. Varför ska man annars lagra alla våra sökningar?

Vill man då söka information om sådana styggelser som pedofili och liknande så ger man sig i praktiken raka vägen in i ett ingenmansland där man med omedelbar verkan kan komma att utredas för barnpornografibrott. Tyvärr så blir det faktiskt ännu värre än bara så. Om misstanke uppstår så kan ens omgivning (även den yttre delen av bekantskapskretsen) komma att utsättas för avlyssning, övervakning och annat av liknande karaktär. I detta ingår sådant som att Polisen bereder sig tillträde till ens bostad för att installera t.ex. avlyssningsapparatur i din dator.

Det finns flera problem med denna typ av lagar. För det allra första så har de en skarp tendens att omedelbart glida iväg på ett sluttande plan som leder till utvidgningar av både metoder och syften. För det andra så skapar alla möjliga liknande lagar en samverkan som oundvikligen leder till att vi alla sakta men säkert hamnar under ett alltmer finmaskigt nät av övervakning, kontroll och avlyssning.

Leder då allt detta till ett tryggare samhälle? Svaret är mycket enkelt. Nix, det gör det inte. Ja, det vill säga om man nu inte anser att staten ska ha alla möjligheter att kontrollera att vi sköter oss och att ingen annan hittar på någon form av ofog som skulle kunna drabba oss. Då blir det möjligen tryggare (på samma vis som Nord-Korea är ett tryggt land), men det blir också definitivt ett ofritt samhälle där statsapparaterna styr oss istället för tvärtom.

Många ”vanliga” medborgare skulle behöva få upp sina ögon för detta, likaväl som de skulle behöva förstå att argument i stil med ”rent mjöl i påsen” inte har i diskussionen att göra.

Med fler och fler lagar som inkräktar på vår rätt till en personlig/privat sfär så kan man ju tänka sig vad som händer om ett parti med mer odemokratiska principer lyckas nå en mer framskjuten plats i det politiska livet. Då kommer det tyvärr att vara försent, eftersom vi ju då har avskaffat vår egen frihet på demokratisk väg. Med en synnerligen sur smak i munnen så måste man ha i åtanke att en så oförvitlig (OBS! Ironi.) herre som Adolf Hitler kom till makten genom demokratiska val. Förvisso så kan man alltid fortsätta att hävda att ”detta händer aldrig oss och i synnerhet inte efter att världen har upplevt Hitler. Det är dock att sticka huvudet djupare i sanden än vad en struts gör. Faktum är att det mer kan liknas vid att hela strutsen gräver ner sig.

På punkt efter punkt så måste lagar av denna typ motarbetas, analyseras, förklaras och slutligen (med största sannolikhet) förkastas. Det verkar tyvärr inte som om det finns något större intresse från våra nuvarande folkvalda för att göra just detta. Därför så har jag valt att kandidera till Riksdagen, och därför så var det ett mycket lätt beslut att skriva under väljarkontraktet för att rösta NEJ till införandet av datalagringsdirektivet i Sverige. Jag förstår inte hur svårt det kan vara för andra centerpartister att göra detsamma. Jag fattar förresten inte hur någon kandidat alls kan ha svårt med detta.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, och inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, hultin, riksdagen, val 2010, riksdagsval, upphovsrätt, pirater, fildelning, datalagring, integritet, övervakning, centerpartiet

Under många månader har det varit alltför tyst här på min blogg. Inte så att det har saknats material att skriva om eller att viljan har saknats. Jobb i massiva mängder har gjort att bloggandet tyvärr fått stå tillbaka. Tystnaden är dock slut nu (även om mycket jobb finns….), och jag upptäcker till min häpnad ett helt nytt fenomen. Av allt som man skulle kunna skriva om så är det svårt att välja vad man ska börja med. Det senaste året (egentligen ännu längre) har exempel på dumheter och korkade förslag legat som ett pärlband. Har det inte kommit från politikerhåll så har det varit ljusa idéer från t.ex. upphovsrättsindustrin. Tyvärr så har det visat sig att politiker, både i Sverige och i EU, har varit alltför lättledda.

Lättledda politiker har alltför okritiskt svalt ”information” om den ”kris” som såväl musikindustrin som filmindustrin genomgår. En ”kris” som i allt väsentligt är påhittad, eftersom inget annat företag i någon annan bransch lyckats driva en tes som går ut på att företagen (eftersom de finns) har rätt att tjäna pengar oavsett vad de själva hittar på. I alla andra branscher tvingas företagen att ta fram produkter och tjänster som kunderna vill ha. I alla andra branscher så tvingas företagen att leverera dessa tjänster på ett sådant sätt, och med sådana affärsvillkor, så att kunderna väljer just det företaget som leverantör. Dessa enkla regler MÅSTE gälla även för företag i upphovsrättsrelaterade branscher, och det måste en gång för alla förklaras i riksdagshuset, i EU-parlamentet och för olika partiers ideologiska grupper. Vissa andra särintressen skapar sina egna partier, men det behövs inget skivbolagsparti så länge som det finns lättledda politiker som hellre sväljer lobbygruppers påståenden och sedan hävdar dessa vidare i formen av ”man förstår ju att det måsta vara så att…”. Lämpligare vore att ta reda på hur saken verkligen ligger till.

ACTA-cirkusen rullar ohejdat vidare och den visar sig allt mer osympatisk för varje dag som går. På samma vis är det med alla de inskränkningar av allas vår rätt till en privat sfär som läggs till efterhand. Förslag på förslag skapar ett nät av integritetskränkande lagstiftningar, och till slut så hamnar vi i en situation där så många olika kränkande lagar finns så att det nästintill blir omöjligt att avskaffa dessa. All denna lagstiftning drivs med två huvudargument, skydd mot terrorister och jakt på pedofiler/människosmygglare. Man spelar alltså dels på skräck och på ett moralargument.

Givetvis så ska vi göra så mycket som möjligt för att inte bli frihetsberövade av terrorister, men om vi successivt börjar avskaffa vår egen frihet av rädsla för terrordåd och liknande så har faktiskt terroristerna redan vunnit. Målet med terrorismen är nämligen inte bomben i sig själv. Målet för alla terrorister är mer eller mindre politiskt, och just nu så håller vi på att överlämna segern i kriget mot terrorismen till terroristerna. Med en rejält centraliserad kontroll- och övervakningsapparat så blir hela vårt samhälle en ganska lätt måltavla. Redskapen som skapas är just sådana som terroristerna själva önskar sig, och dessa redskap är alltför starka.

Givetvis så ska pedofili och trafficking stävjas, men om man tänker sig att man t.ex. ska lagra dina och mina google-sökningar samt allas vår kommunikation via nätverk i två år eller mer så bör man ställa sig mer än en fråga. Var går gränsen egentligen? Är vi villiga att acceptera att den oskyldiga, absoluta majoriteten ska underställas fullständig kontroll för att KANSKE kunna urskilja en eller annan brottsling?

Drivs samhället vidare i en sådan riktning så kommer det att på sikt leda till att debatter dör, att diskussioner rinner ut i sanden och att vi bit för bit omvandlas till lättledd boskap.  Det kommer ALLTID att finnas grupper som argumenterar och lobbar för det ena eller andra frihetsinskränkande förslaget. Om fler och fler av dessa lyckas vinna gehör hos den lagstiftande församlingen så har vi själva avskaffat vår egen frihet. Vem ska vi då skylla på? Vem ska vi då göra uppror mot? Hur ska vi då kunna förändra samhället?

Det är samhället och medborgarna som ska styra politikerna och statsapparaten. Absolut inte tvärtom.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, och inte en karriär.

[politik, samhälle, hultin, riksdagen, val 2010, riksdagsval, upphovsrätt, pirater, fildelning, datalagring, integritet, övervakning, centerpartiet]

Scaber Nestor har nyligen gett mig en välförtjänt spark där bak på sin blogg. Till honom och andra meddelas härmed att den tysta periodeni mitt bloggande är över.

Jag har varit förvånansvärt tyst ett tag nu. Detta beror blott och enbart på att företaget kräver mycket under uppbyggnaden.

Min tystnad har alltså inte berott på att det saknats tokigheter och knas att skriva om. Snarare så verkar tokigheterna frodas fullt ut.

Bland det senaste som har hänt är att min partikamrat Staffan Danielsson har tillkännagett som sin mening att ”frifräsare” skulle hota alliansregeringen. Detta är en helt felaktig slutsats. Om jag eller någon annan lyckas ta sig till riksdagen via personvalskryss som baseras på en viss princip så ska jag alltså enligt Staffan Danielsson endera skippa de principerna om jag lyckas alternativt så ska jag inte alls kandidera.

Långt ifrån alla frågor är av arten kabinettsfrågor, och dessutom så är det så att man faktiskt även inom ramen för ett samarbete måste kunna tillstå att man inte alltid är överens. Vore alla allianspartier helt överens om alla frågor så kan man ju undra varför vi då ska tillhöra 4 partier.

Enligt undertecknad så är det snarare så att personvalskryssade ”frifräsare” i högsta grad bidrar till att utveckla en mer riktig demokrati i Sverige. Det är dessutom så att man som personvalskryssad har tagit på sig att med styrka representera sina väljare och den landsända man representerar.

Vi har att välja mellan en större betongifiering av alliansen där landsändor, principer och annat kommer att väga oerhört lätt eller att se hur ”frifräsare” faktiskt bidrar till debatten genom att föra in väljarnas önskemål på den politiska nationalarenan.

Är då jag en ”frifräsare”? Javisst är jag det. Jag har ju vissa principer som jag ser som heliga. När det t.ex. gäller datalagringen så anser jag att den är en styggelse, och den har dessutom sitt ursprung hos Socialdemokraterna. I ett fritt och modernt samälle har denna typ av insatser inget berättigande. Skulle vi medborgare t.ex. kunna tänka oss att överlämna samtliga kuvert försedda med vårt namn samt avsändarens identitet till staten för arkivering inför ev. framtida brottsutredningar? Skulle inte tro det. Varför ska vi då införa datalagring som dessutom med största säkerhet är ett uruselt verktyg när det gäller att fånga t.ex. terrorister.

Jag är vid det här laget även en bekräftad ”frifräsare”, eftersom jag (troligen) som förste centerpartist har valt att skriva under och posta in ett väljarkontrakt där jag garanterar att jag har för avsikt att rösta nej till lagen om datalagring efter valet. Jag går alltså öppet ut med detta redan nu, oavsett vilken regering vi får efter valet. Jag seglar alltså inte under falsk flagg.

Jag vill till riksdagen för att göra ett jobb och inte en karriär.

Hanna skriver skarpt om att makten i sig inte får bli det centrala. Dåliga beslut är dåliga oavsett vem som lägger förslaget.

Per konstaterar att ”frifräseri” faktiskt kan vara av godo.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, regeringen, integritet, avlyssning, övervakning, riksdagen, datalagring

För det första så möttes frågan om ett införande av FRA-lagen av ett tämligen massivt motstånd. Staten ansåg att man hade all rätt i världen att ta del av allas vår privata kommunikation. Debatten skulle stillas genom att man dels försökte förklara att vi kritiker inte förstår och dels genom att man frankt förklarade att alla skulle tjäna på att debatten lägger sig. Vad vi kritiker inte förstod resp. på vilket sätt ”alla” skulle tjäna på att debatten la sig framgick dock aldrig.

För att då blidka kritikerna så skulle lagen förbättras genom ett tillägg i 15 punkter. Dessa synades ganska fort och det gick lätt att konstatera att punkterna inte skulle göra någon egentlig skillnad. Ingen har heller förklarat på ett tillfredsställande sätt vad ”trafikstråk” innebär.

Några av punkterna i förbättringspaketet var:

• Tillstånd till signalspaning ska prövas av domstol.
• I lagen tydliggörs att FRA inte får signalspana mot trafik med både avsändare och mottagare i Sverige.
• FRA får endast bedriva signalspaning på beställning av regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten.

Ha nu dessa punkter i huvudet när du läser nästa mening. Polisen och SÄPO ska också få ”signalspana”. Den utredning kring detta som tidigare har gjorts av f.d. säpochefen Anders Eriksson underkänns av justitieminister Beatrice Ask, varför hon nu har beställt en ny utredning.

Som har påpekats av både undertecknad och mängder av andra, så går det inte att särskilja (och undanta) trafik med både avsändare och mottagare i Sverige. Det handlar inte enbart om att man kanske använder Hotmail, Gmail eller annan mailleverantör med servrar utanför landets gränser. Det är ju även så att mail och trafik på internet kan ta vilken väg som helst. Sannolikheten för att trafiken passerar landets gränser på sin väg mellan avsändare och mottagare i Sverige är rent överväldigande.

Ska nu då även Polisens och Säkerhetspolisens ”signalspaning” prövas i förväg av domstol? Punkten angående beställare struntar man uppenbarligen högaktningsfullt i. Sen undrar man ju varför Polisen ska spana på internationell trafik? För det är väl ändå inte så att vi svenskar hamnar i de misstänktas hörna så snart vi har utländska kontakter?

Som säkerligen många vet så har FRA tidigare fått en alldeles egen version av personuppgiftslagen. Denna är nästintill en manual för vilka omständigheter som ska gälla för att man ska få ägna sig åt sådana mysigheter som åsiktsregistrering och annat av liknande karaktär.

När det gäller SÄPO så finns det faktiskt liknande varianter, trots att man hänvisar till olika lagar. Enligt Polisdatalagen så får uppgifter om en person inte behandlas enbart på grundval av ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexuella läggning. Om det däremot är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen så får man göra sådan registrering. Vem som ska göra denna bedömning framgår inte så särskilt tydligt. Syftet med Säpo-registret regleras också i Polisdatalagen. Syftet är:

1. att underlätta spaning i syfte att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet,
2. att underlätta spaning i syfte att bekämpa terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott och
3. att utgöra underlag för registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627).

Smaka på begreppet ”spaning i syfte att förebygga och avslöja brott…”. Tänk sedan ett steg vidare.

Förvisso står det bland de 15 punkterna som skulle förbättra FRA-lagen att en utredning skulle ske ang. Polisens och Säkerhetspolisens behov.
En utredning ska tillsättas för att se över polis och säkerhetspolisens behov av underrättelser.

Den meningen innebär väl ändå inte att dessa ska få ”signalspana” på samma vis som FRA alt. att dessa skulle kunna bli beställare på samma vis som regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten? Vad var då syftet med ”förbättringarna”?

Lustigt nog så tror vare sig Beatrice Ask eller den nytillsatte utredaren att detta kommer att leda till några större diskussioner kring den personliga integriteten? Har vi kritiker ”förstått” nu, eller beror det på att vi också skulle vilja tjäna på att det inte blir någon debatt?

Bara för att hela eländet har klubbats som lag så innebär inte det att kritiken har dött.

Jag har med vett och vilje satt ordet ”signalspana” inom citationstecken, eftersom den korrekta benämningen på tilltaget är massavlyssning.

Riv upp FRA-lagen och börja om från ruta ett. Gå sedan igenom eländet, men med utgångspunkt i den personliga integriteten för vanliga medborgare (i Sverige och andra länder). Utifrån detta kan sedan en ev. ny FRA-lag utformas.

Jag vill till riksdagen för att göra ett jobb, och inte en karriär.

Svensk Myndighetskontroll skriver bra om samma ämne.

Mary X konstaterar att man med detta sannolikt delvis gjorde FRA-lagen till en valfråga.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, regeringen, integritet, avlyssning, övervakning, riksdagen, beatrice ask, fra, fra-lagen