Hultins tankegång

Det var en gång ett fantastiskt öppenhetsmanifest som ett parti bl.a. gick till val på. Efter valdagen bestämde sig partiledning och riksdagsledamöter för att det nog egentligen inte var så viktigt med det där manifestet. Dessutom kunde man ju med lite vilja tolka det som att det egentligen betydde precis det motsatta. Sagt och gjort. Man satte sig tillsammans med några andra partier som hade en annan uppfattning än den som faktiskt stod i det där manifestet. Hastigt och (mindre) lustigt hade partiet medverkat till att lagstifta om signalspaning (via FRA-lagen) och jakt på medborgare (via IPRED) och en del andra saker av liknande art. Detta fann man i partiets ledning som gott och man skrota med nöjd min det där manifestet.

Plötsligt närmade sig ett riksdagsval, och då började det bränna lite under fossingarna. Man måste försöka övertyga alla om att man ju egentligen inte alls tyckte om det man nyss gjort. Om man nu inte lyckades övertyga folk om att man tyckte på ett annat sätt än man visat genom de fattade besluten så kunde man ju faktiskt lyckas slarva bort en massa väljare. Nu var ju de där väljarna föralldel rätt så unga, och de var ju bara förstagångsväljare men ändå. En ny partiledare tillträdde och talade gott om det öppna partiet och att vi nog allt behöver en integritetsbalk i Sverige. Partistämman som beslutade att partiet ska slåss för den personliga integriteten meddelade också att de ville att partiet skulle verka för att skjuta upp införandet av ett datalagringsdirektiv som svensk lag. Man var ju trots allt emot det där direktivet. Man var nog lika mycket emot det där direktivet som man egentligen var för det där manifestet. Sagt och gjort. Ett beslut om uppskjutande togs och en grad av nöjdhet kunde ses både här och där.

Nu visar det sig att det där manifestet inte var så viktigt och den där lagen som man är emot egentligen behövs och dessutom så behöver man ju faktiskt inte följa det där beslutet som den där partistämman fattade. Frågan är om stämman och medlemmarna ens fattar att vi faktiskt visst måste ha den där lagen som gör att alla medborgares kommunikation lagras. Om vi inte har den lagen så får ju Sverige betala böter, och böter kan vi ju inte acceptera. Sen kanske det är bäst att vi pratar tyst om att det kostar mer att införa lagen än böterna och det är nog ingen som vill höra att direktivet håller på att få en översyn nere i EU. Ja, EU… Ni vet, dom där som bestämmer över Sverige. Sen är det nog inte heller någon bra idé att berätta att det finns analyser som visar att uppklarandegraden av brott bara ökar med  0,002-0,006% tack vare lagen.

I klartext då. Centerpartiets partiledning och riksdagsgrupp har beslutat sig för att snabbehandla och införa datalagringsdirektivet såsom lag i Sverige. Detta i direkt strid med stämmobeslut och egen politisk övertygelse. Visst kan det finnas en eller annan bevekelsegrund för att agera så som riksdagsgruppen aviserat att man kommer att göra. Samsyn inom Alliansen och respekt för EU-direktiv o.s.v.. Tyvärr så håller det inte ur ett partiperspektiv. Partiet ska respektera och genomföra medlemmarnas vilja. Om man inte lyckas med detta p.g.a. att man är en för liten aktör i regeringssamarbetet så innebär det inte att man med nödvändighet måste stryka flagg och kapitulera. Det hjälper då inte heller att predika om att man gjort sitt bästa inför de medlemmar som lyssnar på en eller annan plats. I de senare fallen talar man för folk som mähända intresserat lyssnar alt. som kan ta till sig olika bevekelsegrunder.

Det stora problemet är den signal man skickar till väljarkåren. De lyssnar inte alls intresserat och de tar inte i någon högre grad till sig bevekelsegrunder och annat. De ser till den genomförda politiken och de fattade besluten. De ser dessutom tydligt att medlemmarna står för något annat än partiledningen och riksdagsledamöterna. Det blir en potatis som till slut är så het så att en ej medlemsanknuten väljare inte ens försöker ta i den. I det läget urholkas partiets styrka ytterligare, även om man kanske får kompisar i andra partiers ledning. Förhandlingspositionen inom Alliansen kommer däremot att över tid försvagas ytterligare p.g.a. partiets plats som ”Sveriges otydligaste parti”.

I detta ögonblick vill bl.a. följande se ett klart deklarerat NEJ från den centerpartistiska riksdagsgruppen till införandet av datalagringsdirektivet:

CenterUppropet
CUF
Centerstudenter
Stockholmscentern

Dessutom så finns det många enskilda centerpartister som vill detsamma. Ett par av dessa:

Markus ”Lake” Berglund
Oscar Fredriksson

Andra intressanta bloggar om: ACTA, datalagringsdirektivet, trafikdatalagring, politik, samhälle, övervakning, upphovsrätt, internet, fra, centerpartiet, centeruppropet, integritet

Det är nog definitivt dags för en påminnelse till en del av våra folkvalda. Det vore ju olyckligt om de råkade glömma…

Datalagringsdirektivet tackade Centerpartiets stämma definitivt NEJ till vid partistämman i Åre. Vi pratar alltså om den lag som Centerpartiet nu bidrar till att den snabbehandlas för att införas redan nu under våren. På ren och rak svenska så måste man då, som partimedlem och väljare, fråga sig hur mycket interndemokratin är värd och om vi helt ska skippa det skådespelet. Det är svårt att föreställa sig ett kraftfullare totalhaveri än detta.

Ytterligare en sak som är värd att påminna om är att ett antal av de nuvarande riksdagsledamöterna valde att integritetscertifiera sig via CenterUppropet.se. Listan på samtliga certifierade centerpartister kan beskådas här.

För att förtydliga saker och ting en aning så innebär denna certifiering att man skrev under på följande:

Som kandidat/folkvald/politiskt aktiv för Centerpartiet stödjer jag följande principer:

• Lagar, förordningar och direktiv som införs i Sverige och EU skall alltid vara förenliga med Europakonventionen för mänskliga rättigheter.
• Kommunikation i alla dess former mellan människor skall vara fredad från statlig insyn, förutom vid brottsutredning.
• Utredning om brott skall endast få utföras av instanser inom rättsväsendet.
• Lagstiftning inom Sverige och EU skall alltid ske med full transparens för medborgarna.

Dessa punkter är inte så särskilt komplicerade, och för många var det alldeles självklart att ta steget att certifiera sig. En certifiering förpliktar ju dock. Vad gäller Datalagringsdirektivet så finns det stora tveksamheter kring överensstämmelsen med den första och den andra punkten. När det gäller ACTA så finns det sannolikt tveksamheter gällande samtliga dessa punkter, men i synnerhet när det gäller den sista punkten. Bristen på transparens har varit närmast total.

Det är alltså dags för samtliga centerpartistiska riksdagsledamöter att trycka på NEJ-knappen när det gäller införandet av datalagringsdirektivet. Det är också dags för många av dessa att rannsaka sig själva. Anser man sig leva upp till integritetscertifieringen? Nu ska inte de som valde att certifiera sig vara ensamma om att hållas till ansvar. Frågan är om det inte är värre att så många faktiskt visade sig helt ointresserade av denna certifiering. Dessa kan alltså inte ens se sig själva skriva under på de fyra punkterna. Det är mer än bara lite skrämmande.

Jag väljer i detta inlägg att inte ens veckla ut något resonemang kring utvidgningen av FRA-lagen, eftersom poängen redan nu är såpass massiv. Det finns bara en sak för samtliga centerpartister att göra då datalagringsdirektivet kommer upp, och det är vare sig att avstå eller att kvitta ut sig. Det enda som är acceptabelt är att rösta nej, nej och åter nej.

Andra intressanta bloggar om: ACTA, datalagringsdirektivet, trafikdatalagring, politik, samhälle, övervakning, upphovsrätt, internet, fra, centerpartiet, centeruppropet, integritet

Sammanställer länkarna till den debatt jag har haft med Folkpartiets rättspolitiske talesman Johan Pehrson i Sundsvalls Tidning ang. signalspaningen (läs FRA-lagarna).

Johans inledning

Min replik

Johans slutreplik

Min slutreplik

Mitt enkla argument till denna debatt är att dumheter inte får stå oemotsagda.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, övervakning, integritet, internet, FRA, Folkpartiet, Johan Pehrson

Så har vi då, än en gång, fått se varför censur är en så otroligt dålig idé. Nu utgår jag ifrån att det inte var helt genomtänkt, men man vet ju aldrig. I Finland har internet-operatören Elisa av domstol ålagts att blockera ett antal hemsidesadresser. Måltavlorna för detta censurförsök är givetvis upphovsrättsindustrins slagpåse The Pirate Bay. På ett eller annat vis slängde man även med domänerna www.piraattilahti.fi och piraattilahti.fi. Sannolikt för att ordet pirat även finns med i domännamnet, och det ordet kan väl inte vara riktigt att använda.

Denna censuråtgärd gjorde att man hastigt och (mindre) lustigt tog sig för med att blockera en domän som är privat ägd och som leder till hemsidan för Electronic Frontier Finland. Electronic Frontier är en organisation som har som syfte att upprätthålla yttrandefriheten på internet genom dels information, utbildning och även juridiska insatser där så krävs. Det handlar alltså om renodlad åsiktscensur i detta fall, vilket i sin tur strider mot både FN:s och EU:s deklarationer om mänskliga rättigheter. Det som censureras tillräckligt effektivt blir en tystad röst som troligen saknas av många, men som då även får svårt att tala om vad som egentligen har hänt. Där är själva kärnan i varför censur och filtrering är en sådan genomusel idé.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, övervakning, censur. frihet, mänskliga rättigheter, Electronic Frontier, upphovsrätt, the pirate bay

Jag skriver regelbundet ledarkrönikan i Tidningen Nordsverige, och det föll på min lott att skriva 2011 års sista krönika. Denna kom att inleda år 2012. Tidningen finns inte i någon webbupplaga, men här är i alla fall den krönikan.

Kan det förlorade återfås?

Det fanns en gång partier som, i ord och handling, satte individen i centrum. Det fanns partier som verkligen drevs av argument om att staten finns till för individen, och inte tvärtom. Det fanns partier som slogs för rättssäkerhet, integritet och medborgerliga fri- och rättigheter. Problemet är att vi saknar en instans som kan överpröva beslut fattade i Riksdagen. Jag vet att jag nu kommer att generalisera grovt, men undantagen är alltför få för att ha en påverkan.

Nu inleds snart 2012 och fler beslut kommer att fattas i regering och riksdag av trenddrivna, maktorienterade, kollektivistiska, korporativistiska och ideologiskt slappa politiker och partier. Dessa beslut kommer i ett antal delar att gå på tvärs med det som vissa av de ”gamla” partierna stod för.

FRA-lagen infördes och skulle utvärderas. Den utvärderingen kom fram till ett antal kritiska punkter. Man kunde inte separera inhemsk från internationell tele- och internettrafik. Än värre var att den underrättelseskyldighet till enskild som FRA har är så fylld av begränsningar och undantag så att den inte har någon funktion.

Försvarsminister Tolgfors menade i ett tal att FRA-shoppen var stängd för andra instanser än de ursprungliga. Denna shop öppnas nu, trots de uppenbara problemen, även för SÄPO och Rikskrim. Den befarade ändamålsglidningen är i full gång, och det enda som offras är allas vår rätt till en privat sfär. Varför inte passa på att upphäva vår grundlagsskyddade rätt att hålla vår brevkorrespondens privat? Det vore ändå bara ett mindre extra ingrepp i våra privatliv om Regeringskansliet, FRA, Försvaret, SÄPO och Rikskrim har all rätt att öppna och kontrolläsa våra brev. Åtminstone om man ska jämföra volymen brev med all den kommunikation vi idag har via telefon och internet.

Denna krönika medger inte på långa vägar en uppräkning av alla de lagar (svenska och internationella) och direktiv som de närmaste åren kommer att träda i kraft. Organisationen Reportrar utan gränser har meddelat att Sverige alltmer närmar sig en placering på deras ”skamlista” över länder som kontrollerar, övervakar och censurerar innehållet på internet. Vill vi vara där?

Den tiden då individen verkligen stod i centrum är förlorad i många stycken. Tack och lov pågår en kamp för frihet och rättsorienterade värderingar på en annan arena. Tyvärr så är det den arenan som alla dessa lagar hotar. Vem kan utropas till vinnare om lagstiftarna driver igenom alla dessa lagar. Inte är det medborgarna. Så mycket är alldeles säkert.

Erik Hultin (C)

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, riksdagen, integritet, fra, övervakning, internet, säpo, politiker, avlyssning

Nu har det varit tyst här lite för länge, och under tiden så har mörkrets krafter fortsatt att kringskära våra demokratiska rättigheter och friheter. Så får det inte fortsätta. Jag tjuvstartar lite lätt med att länka till er debattartikel som Folkpartiets rättspolitiske talesman Johan Pehrson har fått publicerad i minst två olika tidningar. I den artikeln vänder han på alla begrepp och menar att övervakning på något vis gör oss friare.

Johan Pehrsons artikel i Allehanda

Sådana dumheter får såklart inte stå oemotsagda, varför jag skrev en replik som publicerades idag.

Min artikel i Allehanda

Mer kommer här snart, så vi ses snart igen.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, fra, övervakning, integritet

Sossarna var det parti som satte stenen i rullning (med besked) när det gällde datalagringsdirektivet. Sossarna var också det parti som i stort sett sen FRA-lagarna antogs i riksdagen har drivit linjen att dessa lagar ska rivas upp för att göra ett omtag. Nu bekänner partiet dock färg. Om det sedan visar den egentliga ståndpunkten eller om man nu vill visa handlingskraft efter en vettvillings framfart med rörbomber kan man inte veta.

Klart är i alla fall att man nu inte alls vill riva upp FRA-lagarna, utan nu vill man istället inkludera SÄPO såsom beställare av FRA. Det är inte någon liten åsiktsjustering vi snackar om, utan här snackar vi om en 180 graders kurva. Endera så bekänner man nu färg eller så visar det sig att man är något av det mest populistiska som hittills har setts i svensk politik.

Tyvärr så betyder detta att vi som förespråkar en mer sansad nivå när det gäller övervakningshysterin inte har något att hämta hos något av de politiska blocken. Fast det visste vi ju redan. Ska vi få se samma utveckling i Sverige som i USA där man idag har byggt upp så många olika instanser, myndigheter och företag som jobbar med dessa frågor så att man inte längre har kontroll på vem som gör vad eller ens vad det hela kostar. Volymen på information man gräver fram där har blivit så enorm så att det inte finns någon möjlighet att överblicka den längre, och bristen på kontroll skapar en grogrund för övergrepp.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, fildelning, övervakning, internet, FRA, SÄPO, upphovsrätt, socialdemokraterna

Trots våra skrik och rop på hur fel och illa det kunde bli när det gällde den massavlyssning av medborgarna som FRA fick i samband med FRA-lagens införande så får vi nu finna oss i att stå inför kalla fakta. Det blev sannolikt precis så illa som vi varnade för (eller värre).

WikiLeaks har avslöjat ett fulspel av sällan skådat slag där ”makten” i Sverige har överlämnat nycklarna till våra liv till främmande makt. Att USA har drivit på för att få igenom sin agenda är inte så konstigt, och det har vi vetat eller anat hela tiden. Att det däremot skulle vara i så hög grad tror jag däremot är nytt för medborgarna.

Det som lämnar en mycket märklig eftersmak i munnen är att våra svenska politiker nu försöker hålla sig rena genom att hänvisa endera till att man inte haft information alternativt att man i princip försöker obetydligförklara innehållet i telegram från amerikanska beskickningar. Fyndigast av allt är nog förklaringen som går ut på att diplomaterna skrivit så för att de ju har lön för att göra sitt jobb och att de gärna vill se bra ut gentemot sin uppdragsgivare. Stopp ett ögonblick nu. Det innebär ju att man anklagar endera ambassadpersonalen, diplomaterna, amerikanska regeringen eller t.o.m. svenska departements tjänstemän för att ljuga.

Olika mer eller mindre vedervärdiga planer och aktioner (inklusive mordhot) har förekommit för att få stopp på informationsflödet via Wikileaks. Jag hoppas innerligt att det inte kommer att visa sig att Sverige bidragit till att Assange blir puréad av ett amerikanskt rättsväsende i någon märklig form av iver över att deras skitiga byk tvättas offentligt. Vare sig Assange eller Wikileaks har gjort något fel. De försvarar med (möjlig) risk för eget liv det fria ordet. Trots detta så försöker man med alla medel tysta Wikileaks, vilket i sin tur tvingar t.ex. den amerikanska staten att offentligt demonstrera vilka enorma demokratiproblem som finns i landet. Demokrati och frihet handlar INTE om att det ska vara tyst på gator och torg efter en viss tid, även om det kan ge sken av lugn, trygghet och harmoni. Intrycket är dock fel.

Med stor sannolikhet så är många av de integritetskränkande nya lagarna i praktiken beställningsjobb från USA, och detta gäller inte minst FRA. Datainspektionen har granskat FRA och gett FRA tummen upp, trots att man även kommit med invändningar och påpekanden om att spaning även skett mot svensk trafik. En invändning är att det:

finns en relativt hög sannolikhet för att de personer som kommunicerar i de signalbärare som FRA bedriver inhämtning mot, kommer att få uppgifter om sin kommunikation sparad hos FRA.

Man har även påpekat att rutiner saknats vad gäller förstörningspliktig information samt att den underrättelseskyldighet som finns i lagen inte har använts av FRA, på grund av sekretess. Utifrån detta så ifrågasätter Datainspektionen värdet av den skyldigheten.

Som om det nu inte räcker med detta. En anonym person anställd hos FRA har nu vänt sig till Signalspaningskommittén och påtalat:

1. att det inte görs någon fullständig granskning av information som utbyts mellan FRA och underrättelseorgan i andra länder.
2. att FRA ständigt och i stor omfattning utväxlar underrättelseuppgifter med andra länder, i synnerhet USA.
3. att FRA, när man spanar på uppdrag av sina internationella ”partners” använder deras sökbegrepp och ayy informationen lämnas vidare utan fullständig kontroll.
4. att även bred innehållsinhämtning förekommer.

Siun, Statens inspektion för underrättelseverksamheten, har enligt en skrivelse till Riksdagen via Regeringen hittills inte hittat några oegentligheter i insamlandet av data. Detta beror enligt tipsaren på att någon granskning av byteshandeln med data inte förekommit. Självklart så hittar man inte några oegentligheter om man inte söker efter dessa.

Vi håller på att få en helt ny form av klasskamp i både Sverige, Europa och världen. De som har lyckats tillskansa sig (demokratiskt eller ej) makten står emot oss medborgare. Det har gått så långt så att man i sin maktfullkomlighet börjat sålla vilken information vi medborgare ska få ta del av.

Det gör verkligen extremt ont i själen att de två liberala partierna i regeringen har bidragit till skapandet av denna situation. Det går uppenbart inte att friskriva något annat parti heller, med tanke på t.ex. Datalagrinsdirektivet och annat. Partimonstrena har tydligen tagit på sig en egen roll där man står klart över medborgarna och väljarna.

Ditt privatliv är i själva verket även statens egendom och den egendomen kan staten fritt förfoga över. Nu kan man ju undra hur många svenska liv detta räddar….

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, fildelning, övervakning, internet, FRA, wikileaks, upphovsrätt