Arkiv

Övervakning

Ideologi och principer

Politisk ideologi är något vi alltmer saknar i svensk politik idag. Man skulle kunna tro att den har fått stryka på foten och möjligen ersatts av principer, men den som söker efter sådant kommer att bli besviken.

Vi ser istället hur både ideologi och principer offras på kompromissernas altare. Magiskt nog så sker detta i de flesta riktningarna på den politiska skalan, och det får en såklart att fundera.

Sverigedemokraterna är villiga att släppa fokus på en av sina främsta principfrågor, invandringen, i syfte att få komma i närheten av och i direkt diskussion med makten.

Allianspartierna utplånar mer eller mindre sig själva i sin iver att vara överens. Alla vill ju ha kvar makten.

Socialdemokraterna börjar fria i liberal riktning för att dels komma åt makten och dels för att söndra Alliansen.

Alla partierna vill bli vinnare, men inget av dessa tänker på vem som får betala priset. De som får betala priset är medborgarna, demokratin och samhället i stort.

Vi medborgare övervakas alltmer och får en alltmer uppgiven känsla när det gäller möjligheten att påverka. Alla tre får lida när sådant som handel med information och massövervakningsresultat sker mellan stater, offentlighetsprincipen får stryk och ett täcke av sekretess kan tillåtas när makthavarna så anser. De som sitter i Riksdag och Regering borde i första hand lyssna till vad den viktigaste lobbyisten av alla (deras egen arbetsgivare, medborgaren) säger. Det är inte så särskilt smickrande att vi snart har ett land med makthavare och undersåtar, där de senare minsann ska veta sin plats. I maktens korridorer beslutas ju om sådant som är viktigt och som vi sannolikt inte själva förstår. En sak är säker: INGEN ”tjänar på att debatten lägger sig”.

Det måste till förändring här. Stay tuned.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , ,

Partiet utan ståndpunkt

Det var en gång ett fantastiskt öppenhetsmanifest som ett parti bl.a. gick till val på. Efter valdagen bestämde sig partiledning och riksdagsledamöter för att det nog egentligen inte var så viktigt med det där manifestet. Dessutom kunde man ju med lite vilja tolka det som att det egentligen betydde precis det motsatta. Sagt och gjort. Man satte sig tillsammans med några andra partier som hade en annan uppfattning än den som faktiskt stod i det där manifestet. Hastigt och (mindre) lustigt hade partiet medverkat till att lagstifta om signalspaning (via FRA-lagen) och jakt på medborgare (via IPRED) och en del andra saker av liknande art. Detta fann man i partiets ledning som gott och man skrota med nöjd min det där manifestet.

Plötsligt närmade sig ett riksdagsval, och då började det bränna lite under fossingarna. Man måste försöka övertyga alla om att man ju egentligen inte alls tyckte om det man nyss gjort. Om man nu inte lyckades övertyga folk om att man tyckte på ett annat sätt än man visat genom de fattade besluten så kunde man ju faktiskt lyckas slarva bort en massa väljare. Nu var ju de där väljarna föralldel rätt så unga, och de var ju bara förstagångsväljare men ändå. En ny partiledare tillträdde och talade gott om det öppna partiet och att vi nog allt behöver en integritetsbalk i Sverige. Partistämman som beslutade att partiet ska slåss för den personliga integriteten meddelade också att de ville att partiet skulle verka för att skjuta upp införandet av ett datalagringsdirektiv som svensk lag. Man var ju trots allt emot det där direktivet. Man var nog lika mycket emot det där direktivet som man egentligen var för det där manifestet. Sagt och gjort. Ett beslut om uppskjutande togs och en grad av nöjdhet kunde ses både här och där.

Nu visar det sig att det där manifestet inte var så viktigt och den där lagen som man är emot egentligen behövs och dessutom så behöver man ju faktiskt inte följa det där beslutet som den där partistämman fattade. Frågan är om stämman och medlemmarna ens fattar att vi faktiskt visst måste ha den där lagen som gör att alla medborgares kommunikation lagras. Om vi inte har den lagen så får ju Sverige betala böter, och böter kan vi ju inte acceptera. Sen kanske det är bäst att vi pratar tyst om att det kostar mer att införa lagen än böterna och det är nog ingen som vill höra att direktivet håller på att få en översyn nere i EU. Ja, EU… Ni vet, dom där som bestämmer över Sverige. Sen är det nog inte heller någon bra idé att berätta att det finns analyser som visar att uppklarandegraden av brott bara ökar med  0,002-0,006% tack vare lagen.

I klartext då. Centerpartiets partiledning och riksdagsgrupp har beslutat sig för att snabbehandla och införa datalagringsdirektivet såsom lag i Sverige. Detta i direkt strid med stämmobeslut och egen politisk övertygelse. Visst kan det finnas en eller annan bevekelsegrund för att agera så som riksdagsgruppen aviserat att man kommer att göra. Samsyn inom Alliansen och respekt för EU-direktiv o.s.v.. Tyvärr så håller det inte ur ett partiperspektiv. Partiet ska respektera och genomföra medlemmarnas vilja. Om man inte lyckas med detta p.g.a. att man är en för liten aktör i regeringssamarbetet så innebär det inte att man med nödvändighet måste stryka flagg och kapitulera. Det hjälper då inte heller att predika om att man gjort sitt bästa inför de medlemmar som lyssnar på en eller annan plats. I de senare fallen talar man för folk som mähända intresserat lyssnar alt. som kan ta till sig olika bevekelsegrunder.

Det stora problemet är den signal man skickar till väljarkåren. De lyssnar inte alls intresserat och de tar inte i någon högre grad till sig bevekelsegrunder och annat. De ser till den genomförda politiken och de fattade besluten. De ser dessutom tydligt att medlemmarna står för något annat än partiledningen och riksdagsledamöterna. Det blir en potatis som till slut är så het så att en ej medlemsanknuten väljare inte ens försöker ta i den. I det läget urholkas partiets styrka ytterligare, även om man kanske får kompisar i andra partiers ledning. Förhandlingspositionen inom Alliansen kommer däremot att över tid försvagas ytterligare p.g.a. partiets plats som ”Sveriges otydligaste parti”.

I detta ögonblick vill bl.a. följande se ett klart deklarerat NEJ från den centerpartistiska riksdagsgruppen till införandet av datalagringsdirektivet:

CenterUppropet
CUF
Centerstudenter
Stockholmscentern

Dessutom så finns det många enskilda centerpartister som vill detsamma. Ett par av dessa:

Markus ”Lake” Berglund
Oscar Fredriksson

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Datalagring & ACTA

Det är nog definitivt dags för en påminnelse till en del av våra folkvalda. Det vore ju olyckligt om de råkade glömma…

Datalagringsdirektivet tackade Centerpartiets stämma definitivt NEJ till vid partistämman i Åre. Vi pratar alltså om den lag som Centerpartiet nu bidrar till att den snabbehandlas för att införas redan nu under våren. På ren och rak svenska så måste man då, som partimedlem och väljare, fråga sig hur mycket interndemokratin är värd och om vi helt ska skippa det skådespelet. Det är svårt att föreställa sig ett kraftfullare totalhaveri än detta.

Ytterligare en sak som är värd att påminna om är att ett antal av de nuvarande riksdagsledamöterna valde att integritetscertifiera sig via CenterUppropet.se. Listan på samtliga certifierade centerpartister kan beskådas här.

För att förtydliga saker och ting en aning så innebär denna certifiering att man skrev under på följande:

Som kandidat/folkvald/politiskt aktiv för Centerpartiet stödjer jag följande principer:

  • Lagar, förordningar och direktiv som införs i Sverige och EU skall alltid vara förenliga med Europakonventionen för mänskliga rättigheter.
  • Kommunikation i alla dess former mellan människor skall vara fredad från statlig insyn, förutom vid brottsutredning.
  • Utredning om brott skall endast få utföras av instanser inom rättsväsendet.
  • Lagstiftning inom Sverige och EU skall alltid ske med full transparens för medborgarna.

Dessa punkter är inte så särskilt komplicerade, och för många var det alldeles självklart att ta steget att certifiera sig. En certifiering förpliktar ju dock. Vad gäller Datalagringsdirektivet så finns det stora tveksamheter kring överensstämmelsen med den första och den andra punkten. När det gäller ACTA så finns det sannolikt tveksamheter gällande samtliga dessa punkter, men i synnerhet när det gäller den sista punkten. Bristen på transparens har varit närmast total.

Det är alltså dags för samtliga centerpartistiska riksdagsledamöter att trycka på NEJ-knappen när det gäller införandet av datalagringsdirektivet. Det är också dags för många av dessa att rannsaka sig själva. Anser man sig leva upp till integritetscertifieringen? Nu ska inte de som valde att certifiera sig vara ensamma om att hållas till ansvar. Frågan är om det inte är värre att så många faktiskt visade sig helt ointresserade av denna certifiering. Dessa kan alltså inte ens se sig själva skriva under på de fyra punkterna. Det är mer än bara lite skrämmande.

Jag väljer i detta inlägg att inte ens veckla ut något resonemang kring utvidgningen av FRA-lagen, eftersom poängen redan nu är såpass massiv. Det finns bara en sak för samtliga centerpartister att göra då datalagringsdirektivet kommer upp, och det är vare sig att avstå eller att kvitta ut sig. Det enda som är acceptabelt är att rösta nej, nej och åter nej.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Pehrson vs Hultin

Sammanställer länkarna till den debatt jag har haft med Folkpartiets rättspolitiske talesman Johan Pehrson i Sundsvalls Tidning ang. signalspaningen (läs FRA-lagarna).

Johans inledning

Min replik

Johans slutreplik

Min slutreplik

Mitt enkla argument till denna debatt är att dumheter inte får stå oemotsagda.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , ,

Censur är en RYSLIGT dålig metod

Så har vi då, än en gång, fått se varför censur är en så otroligt dålig idé. Nu utgår jag ifrån att det inte var helt genomtänkt, men man vet ju aldrig. I Finland har internet-operatören Elisa av domstol ålagts att blockera ett antal hemsidesadresser. Måltavlorna för detta censurförsök är givetvis upphovsrättsindustrins slagpåse The Pirate Bay. På ett eller annat vis slängde man även med domänerna www.piraattilahti.fi och piraattilahti.fi. Sannolikt för att ordet pirat även finns med i domännamnet, och det ordet kan väl inte vara riktigt att använda.

Denna censuråtgärd gjorde att man hastigt och (mindre) lustigt tog sig för med att blockera en domän som är privat ägd och som leder till hemsidan för Electronic Frontier Finland. Electronic Frontier är en organisation som har som syfte att upprätthålla yttrandefriheten på internet genom dels information, utbildning och även juridiska insatser där så krävs. Det handlar alltså om renodlad åsiktscensur i detta fall, vilket i sin tur strider mot både FN:s och EU:s deklarationer om mänskliga rättigheter. Det som censureras tillräckligt effektivt blir en tystad röst som troligen saknas av många, men som då även får svårt att tala om vad som egentligen har hänt. Där är själva kärnan i varför censur och filtrering är en sådan genomusel idé.

Hittade denna info på riktiganyheter.se

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , ,

Från Knuff

Smågodis

Creeper
MediaCreeper

Twingly BlogRank
Politik bloggar

Reggad på Commo.se
Hämta Firefox!
Join the Blue Ribbon Online Free Speech Campaign
Temperaturen i Härnösand är just nu enligt temperatur.nu.