Hultins tankegång

Igår var det stämma i Härnösand, och det var dags att spika Centerpartiets riksdagslista för Västernorrland. Tyvärr kunde jag inte delta p.g.a. en släng av magsjuka. En och annan rapport fick jag dock, och givetvis så har jag fått veta hur det gick.

Jag placerades på plats 8 på valsedeln, och detta måste jag vara nöjd med. Jag är ung i centerrörelsen, och saknar den mångåriga erfarenheten i rörelsen som de allra flesta har. Dessutom så är jag inflyttad i Härnösand (via Sundsvall), vilket gör att jag ändå måste betraktas som relativt okänd.

Den offentliga plattform jag har, den finns än så länge på internet, och där finns inte alla centerpartister från Västernorrland. Jag har i huvudsak lyckats placera mig i politiken via olika frågor som rör den personliga integriteten och rent frihetliga frågor. Om jag däremot ska kunna åstadkomma verklig förändring så måste min plattform breddas väsentligt.

Jag är definitivt liberal, men tänker inte ge mig på vågstycket att definiera vilken dialekt av liberalismen jag bekänner mig till. Den etiketten kommer ändå andra att förse mig med. Jag är solklart en federalist, och federalismen ligger som en hörnsten i Centerpartiets tradition och program.

I stort sett delar jag Piratpartiets inställning i de allra flesta frågor, men jag behöver en bredare politisk skala. Att samarbeta med, och stödja, t.ex. Vänsterpartiet i olika politiska frågor för att vinna enstaka poäng i integritetsfrågor ser jag som en rätt omöjlig kompromiss. Kan inte t.ex. vänsterpartister samarbeta isolerat kring vissa frågor, utan att jaga andra politiska poänger än de som rör integriteten o.s.v. så anses troligen inte dessa frågor som tillräckligt viktiga.

En riksdagsman/-kvinna har som sin yttersta skyldighet att föra talan FÖR sina partikamrater/väljare från den landsdel som har gett just den kandidaten sitt förtroende. Därför anser jag att det krävs en mycket, mycket hög grad av kommunikation mellan ”hemmaplan” och riksdagsmannen/-kvinnan. Hur ska man annars kunna motsvara det förtroende som har getts. Det är i denna anda jag vill verka.

Plats 8 på riksdagslistan kanske kan anses som en chanslös plats, med tanke på att Centerpartiet idag har ett mandat från Västernorrland. Vi var nära ett andra mandat i förra valet, och det totala väljarstödet i Västernorrland gör att alla möjligheter finns att bli inkryssad. Sannolikt så behöver jag då attrahera många nya väljare, men det ska väl inte vara någon omöjlighet. I förra riksdagsvalet vann t.ex. Birgitta Sellén med 1309 personkryss.

Det som alltså kommer att ske nu är att min personvalskampanj startas, och jag hoppas att tillräckligt många ska stödja mig för att det ska räcka hela vägen fram. Sen är det frågan vilka som blir gladast om detta lyckas, traditionella centerpartister, nya liberaler, miljövänner eller piratpartister. Jag anser nämligen att alla dessa borde kunna rymmas i ett och samma parti.

Vi måste få en mycket högre grad av respekt från regering/riksdag för den enskilde medborgarens vardag. Det vore en vinstlott för alla, oavsett partitillhörighet.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, upphovsrätt, övervakning, västernorrland, centerpartiet, riksdagen, val, riksdagskandidat

Under innevarande mandatperiod håller ett visst agerande på att bli en riktigt röd tråd i det centerpartistiska lägret. Ett kompromissande utan ände i viktiga frågor har inträffat gång på gång.

Vi skulle värna den personliga integriteten, men vi kompromissade igenom FRA-lagen och IPRED. Detta trots ett icke oansenligt knakande i partiets fogar.

Vi har en lång, lång tradition av kärnkraftsmotstånd i partiet, men vi kompromissade bort huvuddelen av det motståndet ”för vår barns och barnbarns skull…”.

Förvisso så mötte Centerpartiet centralt oss FRA-motståndare för diskussioner, men dessa utmynnade tyvärr bara i som huvudsakligen kan kallas för en svag kosmetisk hinna av ”förbättringar”. Någon reell skillnad gjorde inte diskussionerna.

När det gäller energiuppgörelsen och den förlängda ”kärnkraftsparentesen” så drevs uppenbarligen frågan igenom utan någon som helst hänsyn till vad gräsrötterna ansåg om det hela. Detta visar sig tämligen tydligt idag, när frågetecken reses angående regeringens möjlighet att kunna lagstifta i frågan.

En gräsrotsrörelse kan svårligen styras från toppen, utan när det gäller en sådan organisation så må grässtrånas toppar hålla kontakten med marken endast via strånas rötter. Något annat fungerar inte. När gräsets topp inte längre har kontakt med rötterna så kan de driva fritt genom lufthavet, möjligen till en annan äng. Oundvikligt är dock att de till slut dalar till marken.

Mängder med kritik har uttalats mot partiets kompromissvilja när det gäller integritetsfrågorna och detsamma gäller energiuppgörelsen.

När det gäller FRA-lagen och debatten kring motionen om att riva upp denna så inträffade en mycket märklig locket-på-variant på partistämman. Detta ledde till att motionen inte gavs en riktig chans och den röstades följdaktligen ner.

Jag motionerade, med tanke på bl.a. energiuppgörelsen, om en förstärkning av vår interna demokrati. Den motionen hörsammades inte heller.

Oavsett vad jag själv (eller någon annan) tycker om energiuppgörelsen och det centerpartistiska stödet för denna så är denna åsikt av underordnad betydelse. Man KAN INTE ostraffat köra över en gräsrotsrörelse i en sådan hjärtefråga ostraffat. Det blir konsekvenser av sådant. Det är helt oundvikligt, och det kan knappast förändras av att man försöker utbilda medlemmarna/gräsrötterna i hur man argumenterar rätt. Det senare framstår snarast som respektlöst.

Vi som parti riskerar att få betala ett mycket, mycket högt pris för detta. Tyvärr så hamnar självklart annat som är positivt i skuggan, och därmed så blir problemet ännu större. En gräsrotsrörelse kan inte toppstyras.

Andra intressanta bloggar om: fra, integritet, övervakning, kärnkraft, ipred, centerpartiet, alliansen, regeringen, energiuppgörelsen, politik, samhälle

Som jag har skrivit tidigare så kandiderar jag till en plats på Centerpartiets riksdagslista för Västernorrland samt även i kommunvalet i Härnösand. Självklart så innebär detta att jag måste förtydliga mitt budskap och skaffa mig bra kommunikationsvägar.

Därför kommer min blogg inom kort att få sig ett nytt utseende och dessutom så är nu en grupp skapad på Facebook för min kandidatur. Gå gärna med i den för att både kommentera och även för att visa ditt stöd för min kampanj. Du hittar gruppen genom att klicka på bilden nedan.

Några begrepp som har en verklig innebörd för mig och som tjänar som ledstjärnor för den politik jag vill driva: Värnande av den personliga integriteten. Liberala och frihetliga värderingar där individen ges maximalt spelrum. En tro på ett Norrland som ges möjlighet att växa av egen kraft. En vilja att se ett grönare samhälle (för vår egen och för våra barns skull). Förbättra förutsättningarna för små- och fåmansföretagen i Sverige.

Efterhand ska jag konkretisera mitt eget manifest som i det mesta har sitt ursprung i det centerpartistiska partiprogrammet, men som sannolikt även kommer att uppvisa lite mer klassiskt centerpartistiska drag. Där kommer också klart och tydligt framgå vilka principer som aldrig någonsin kan bli föremål för kompromisser. Vissa saker är alltför centrala för att kompromissas bort.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb och inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, centerpartiet, integritet, övervakning, riksdagen

Triggad av Oscar Fredrikssons konstaterande att hans blogg (den gamla) är mycket inflytelserik så knappade jag in min bloggadress på inflytande.se. Herrejisses då…. Enligt den siten så är min lilla blogg ”en extremt inflytelserik blogg” och lite mer egobyggande samt fascinerande är att ”endast 0,348% av svenska bloggar är mer inflytelserika”. WOW!

Det vore ju smakens om det verkligen vore på så vis. Då kanske vi hade lyckats få stopp på FRA-lagen, IPRED och annat elände. Kanske hade vi i Centerpartiet fått mycket högre utväxling på vår gröna politik och kanske hade våra småföretagare då fått se lite mer av en politik som verkligen skapar ett utrymme för tillväxt.

Nu ska jag inte vara alltför negativ. Visst har det hänt en hel del som har varit bra under den innevarande mandatperioden. Tusan vet om jag, som centerpartist, ändå är nöjd. Vi har så mycket mer att erbjuda, men då måste vi också våga ta ett steg framåt. Vi ska kanske inte alltid sikta på att vara medgörliga, utan vi måste också markera vårt territorium. Vi måste våga ta fighten inom alliansen för att värna den personliga integriteten. Det räcker nämligen inte med fagert tal inför valet. Vi måste också visa i handling att vi faktiskt verkligen står för något. Gör vi inte det så har vi en mycket, mycket tung valrörelse framför oss.

Jag hoppas att medlemmarna i Västernorrland samt nomineringskommittén ska inse att vi måste unna oss att vara lite obekväma ibland. Jag hoppas att man med detta i åtanke väljer att stödja mig i det kommande provvalet. Jag vill nämligen till Riksdagen för att göra ett jobb och inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, centerpartiet

Jag är centerpartist, vilket innebär att jag identifierar mig ideologiskt i mängder av väsentliga punkter i vårt partiprogram. Här vill jag börja med att trotsa en aning genom att säga att jag i första rummet är centerpartist och i andra rummet att jag tillhör alliansen. Anledningen till detta är att jag anser att vi som parti har marginaliserats för mycket inom ramen för allianssamarbetet. Vi är t.ex. ett grönt, liberalt och federalistiskt parti och det är politik som jag står för. Trots detta så är det uppenbart många väljare som känner att vi i ett antal frågor har svikit både dom och vårt partiprogram.

Vi behöver tydligt markera vårt politiska territorium, vår ideologiska bakgrund och i synnerhet våra kärnfrågor om vi på sikt ska kunna överleva som självständigt parti. Detta är min bestämda uppfattning.

Många känner mig kanske som en gnällspik när det gäller frågor som berör allas vår rätt till en privat sfär, fri från statlig inblandning och kontroll. I dessa frågor är jag faktiskt en gnällspik, om vi antar att man är en vän av övervakningssamhället. För de som inte är vänner av övervakningssamhället så kanske jag (vågar jag ta på mig en så stor kostym?) snarast kan betraktas som en frihetskämpe. Vi kan inte fortsätta att införa lagstiftningar som strider mot, eller tangerar att strida mot, våra grundlagar. Vår demokrati och allas vår frihet är alltför bräcklig för att detta ska få fortgå. Vårt facit i dessa frågor är tyvärr inte alltför smickrande, men det går att råda bot på den saken.

Jag har även försökt nå fram med budskapet om att vi alltför ofta de senaste åren har haft brister i den interna demokratiska processen. Centerpartiet är en folkrörelse vars urkraft kommer medborgarna, medlemmarna och väljarna. Sverige är i sin tur en demokrati som drivs enligt principen om representativ demokrati. Till denna representativa demokrati har vi kopplat personvalsprincipen, och den senare har alltför ofta blivit överkörd med hänvisning till den representativa demokratin. Detta är naturligtvis illa, och då i synnerhet när det gäller ett federalistiskt folkrörelseparti som Centerpartiet.

Om lite drygt ett år är det val till bl.a. Sveriges Riksdag och processerna (olika i olika partier) är i gång med att vaska fram kandidater till riksdagslistor, landstingslistor och kommunlistor. På detta vis vill jag, med adress till nomineringskommittén och medborgare/medlemmar/väljare i Västernorrland, meddela att jag kandiderar till en plats på riksdagslistan. Min önskan är nämligen att åka till Stockholm för att göra ett jobb, och inte en karriär. Det är stor skillnad på dessa två.

De närmaste veckorna kommer jag att utveckla det resonemang som har fört mig fram till denna punkt. Till att börja med så får detta stå som en tydlig deklaration om att jag gärna vill bli nominerad till Centerpartiets riksdagslista för Västernorrland.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, centerpartiet, västernorrland, riksdagen, regeringen, riksdagsval, riksdagskandidat, demokrati, frihet, integritet, yttrandefrihet, övervakning

När jag lyssnar på en intervju från Almedalen med vår partiledare får jag en bestämd känsla av att min debattartikel i dagens Expressen ligger rätt i tiden. Det går nämligen inte att fortsätta att försöka hävda att Centerpartiet fungerar som en vakthund för integritet i Riksdagen. Om vårt parti är en vakthund i sammanhanget så är vi en vakthund kopplad med alltför kort koppel. Maud konstaterar dock i intervjun att integritetsfrågorna i allra högsta grad är liberala frågor.

En märklig sak i intervjun är att det sker en kantring av integritetsfrågor och vad dessa handlar om. Maud Olofsson menar att ICA:s registrering av våra inköp är ett stort integritetsproblem. Än en gång så visar sig okunskapen kring dessa frågor, och jag kan bara beklaga att detta sker. Hade vi kritiker haft någon reell inverkan på det hela så hade en sådan diskussion aldrig kommit upp. Det ICA har är något så otroligt enkelt som ett s.k. CMS (Customer Management System) och sådana har funnits i olika former ända sedan man höll på med kartotek. Skillnaden idag är att datasystem har gjort det så mycket enklare att processa stora datamängder. Principen är dock densamma som förr i världen.

Avgörande skillnader mellan integritetskränkningen från ICA och den som staten gör via FRA är dels resultatet av kränkningen och dels det faktum att jag KAN välja bort ICA om jag nu oroar mig för deras system. FRA kan ingen välja bort. När det gäller resultatet så kan jag ganska lätt leva med att inköp av bacon eller blöjor registreras hos ICA och att detta i sin tur kan leda till att jag får ett erbjudande om bacon eller blöjor till ett bättre pris. Resultatet av FRA är så otroligt mycket svårare att överblicka. I värsta fall så kan det få oanade konsekvenser där vi åsiktsregistreras resp. att data byts med främmande stater som i förlängningen skulle kunna göra det svårare att resa och kommunicera.

Centerpartiet (och andra partier) behöver skaffa sig insikt om ett antal saker. Det håller inte att peka anklagande på företag (ICA, Google och andra) och hävda att det är deras verksamhet som kränker den personliga integriteten. I den sektorn finns något som heter självsanering. Grunden för all sådan verksamhet är att kunna erbjuda kunderna ett mervärde, men sådant kan givetvis också gå överstyr. Detta upptäcks dock och då har företaget i sig ett seriöst problem med sina kunder. Självsanering (eller ens vanlig sanering) finns inte ens som begrepp när det gäller FRA och andra statliga integritetskränkningar.

I debattartikeln så understryker jag att partiet behöver få så mycket bättre markkontakt och att det i partiets ledning samt riksdagsgruppen absolut måste finnas kritiska röster så att en riktig dialog kan föras om alla dessa frågor som vi idag har problem med. Jag länkar än en gång till min debattartikel. Läs den här och lyssna sedan på intervjun i Sveriges Radio

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, centerpartiet, riksdagen, regeringen, alliansen, integritet, fra

Är rubriken för skruvad? Tyvärr inte, eftersom det här handlar om politikens realiteter. Det är realiteter som oundvikligen får konsekvenser för oss alla, oavsett ålder och kön. Goda intentioner har slagit slint och leder i en rasande takt mot en tillvaro där alltmer kommer att uppfattas som strikt reglerat. Är vi då fria? Är vi då trygga? Från vem är vi isåfall ”trygga”?

Låt mig allra först konstatera att i federala Canada så har det liberala partiet nu öppet tagit ställning för något som kallas för nätneutralitet. Nätneutralitet handlar om en princip för neutrala bredbandsnät fria från regleringar vad gäller innehåll, sidor och plattformar. Nätneutraliteten är inget nytt påfund, och det är inte heller så särskilt revolutionerande. Jämför gärna med distributions- och transportföretag som fraktar dagstidningar och annat till en mottagande beställare.

Borde inte det federala och liberala Centerpartiet mycket väl kunna jämföras med Liberal Party of Canada? Borde inte Centerpartiet då ställa sig upp och klart ta ställning för nätneutraliteten på samma sätt som Marc Garneau gjorde igår i House Of Commons?

Givetvis så är det bara rimligt, och i synnerhet som nätneutraliteten faktiskt är hotad i både Sverige och EU. Marc Garneau är fullständigt solklar i sitt korta anförande och med sin fråga till den konservative ministern. Den senare valde nu att istället ducka för frågan och hänvisa till en konferens. Ett kort citat som faktiskt säger så otroligt mycket:

The Internet is the backbone of today’s flow of free ideas and sharing.

En officiell hållning från liberalerna i Kanada är:

”Internet traffic management should not be permitted for anti-competitive behaviour, nor should it target specific websites, users or legitimate business applications. The Liberal Party will also continue to ensure internet management does not infringe on Canadians privacy rights.”

Varför kan inte vi gröna liberaler (centerpartister) i Sverige få inta samma smakfulla hållning? Ska verkligen termer som regeringsduglighet, kamp mot terrorism, jakt på pedofiler och politiskt skydd av en hel industris förlegade affärsmodell styra allas vår tillvaro? Nätneutraliteten är kanske mest aktuell med tanke på telekompaketet, men det finns gott om beröringspunkter i ACTA, FRA-lagen, IPRED och allmänt överförmynderi från våra folkvalda. Det är INTE vi vanliga medborgare som är terrorister och pedofiler. Det vi vill är att bibehålla vår frihet, vår möjlighet att fritt kommunicera med andra och vår möjlighet att söka information där vi själva behagar.

De trubbiga och felriktade redskap som politiker nu försöker använda för att uppnå ett gott syfte får konsekvensen att de som enligt syftet ska skyddas i själva verket är de enda som oundvikligen kommer att skadas. Så blir det när vi har politiker som endera inte förstår hur dessa saker fungerar alt. som i första hand söker trygga sin karriär och sätta ett fotavtryck i historien. Tyvärr så har dessa politiker ingen som helst aning om hur deras historiska fotavtryck kommer att se ut och hur det kommer att uppfattas i framtiden.

Det finns ögonblick när jag önskar att jag satt i riksdagen så att jag på heltid kunde ägna mig åt att bl.a. försöka bringa ljus i dessa frågor. Nu när jag sitter på ”utsidan” så får jag i bästa fall nöja mig med en roll som en partilobbyist som inbjuds att delta när detta är politiskt riktigt. Sådan är å andra sidan demokratin, och det accepterar jag. Jag accepterar däremot inte den skruvade form av representativ demokrati som bedrivs från riksdag/regering. Det som ska styra församlingen av folkvalda i resp. beslut är den vilja som resp. folkvalds väljare har uttryckt. Sen kan det i vissa fall leda till en framgång och i vissa fall till ett nederlag, men den nuvarande modellen går ut på att fyra partier på pin kiv ska tycka likadant. Vad ska vi då med dessa fyra partier till? Backa bandet och låt Centerpartiet bli det parti som vi alla sa att det var inför förra valet. Det är så enkelt och just så komplicerat.

Jag väljer att länka nätneutralitetssymbolen till Blackout Europe som både är en informativ sida och som dessutom finns i en svensk version.

Michael Geist skriver också om hur de kanadensiska liberalerna tar ställning. Vad har våra företrädare för information och beslutsunderlag som inte kanadensarna har? Kanske läge för ett studiebesök?

Andra intressanta bloggar om: politik, integritet, samhälle, riksdagen, liberaler, centerpartiet, nätneutralitet, yttrandefrihet, internet, ipred, acta, fra-lagen, telekompaketet

Med anledning av Anne-Marie Pålssons besked (och motivering) till varför hon väljer att inte ställa upp för omval vid nästa val så har såväl Staffan Danielsson som Johan Linander via sina respektive bloggar (Linander även på Newsmill) klargjort sin inställning. Det som vare sig Staffan eller Johan tänker på är dels hur väljarna/medborgarna uppfattar det hela och dels så har bägge två förblindats en smula. Det pratas väldigt fint om kompromisser och regeringsduglighet, men jag vill uppmana Johan Linander, Staffan Danielsson och samtliga centerpartister med en smula kapacitet till strategiskt tänkt att begrunda nedanstående citat av konstnären Paul Gaugin:

”A compromise is the art of dividing a cake in such a way thateveryone believes that he has got the biggest piece.”

Utifrån detta så vill jag ställa frågan om när Centerpartiet verkligen fick den största kakbiten?

Ambitionerna och intentionerna är säkerligen de allra bästa, men nu när vi närmar oss starten på valrörelsen till Riksdagen så är det dags för självrannsakelse. Väljarna kommer utan tvekan att göra sitt val oavsett detta, men resultatet kanske inte blir så roligt för Centerpartiet.

Vad gäller EP-valet så tror jag nog att vi redan kan anta att ett stort antal röster, som kunde ha lagts på Centerpartiet om partiet stått fast vid sina värderingar kring integritet, har lagts på Piratpartiet. I detta fall duger det inte med att tjata om att PP saknar klimatpolitik och annat av samma kaliber. Det syns alltför tydligt att man då försöker blanda bort korten.

En skarp gissning är att vi snart, än en gång, får höra hur Centerpartiet ska samverka på valsedlar med de övriga partierna. De som väljer att stödja den varianten kan bara konstateras ha en önskan om att ”avskaffa” Centerpartiet som politiskt parti. Å andra sidan, Johan & Staffan, så leder ju detta till den absolut säkraste varianten på regeringsduglighet och det som kanske kan kallas för von-oben-demokrati. Släng sen in en jättebamsing till partipiska i ett sådant scenario så väntar jag med viss spänning på att få se vilken centerpartist som sen tycker att vi nu har fått sann demokrati.

Även Expressen skriver på ledarplats om detta med den knasiga demokratin i Sverige.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, demokrati, alliansen, regeringen, riksdagen, centerpartiet, moderaterna