Att kompromissa…

Kompromisser är knepiga saker. Låt mig få spetsa till det rejält nu. Låt säga att jag har en inre diskussion med mig själv angåend huruvida jag ska begå självmord eller ej. Innebär då kompromissen att jag borde färdas genom livet halvdöd?

Vad jag vill säga är att kompromisser inte alltid är den bästa metoden om man siktar på framgång. (För halvdöd kan ju knappast räknas som något lyckokast…).

På samma vis är det med övervakning och svensk politik. Inget parti (mig veterligen) har i sitt program att medborgarna ska övervakas och att handel med information uppsnappad via massövervakning ska ske. ÄNDÅ…. Ändå landar kompromissen i att just detta ska ske.

För att återgå till mitt vässade resonemang så kan det sannolikt liknas vid att jag har den interna diskussionen med mig själv, och sen börjar jag ta in synpunkter från begravningsentreprenören. Han/hon vill ju såklart sälja både kista, blomsterarrangemang och annat. Alltså blev det plötsligt tre parter i diskussionen. Innebär detta nu att jag begravs i en ekkista med 25% liv kvar i kroppen?

Det jag vill säga är att man absolut kan tvingas kompromissa om vissa saker, men man får vara varsam i den diskussionen. Man vill ju inte sälja ut sig själv, eller hur?

[tags]politik, samhälle, övervakning, massövervakning, integritet, FRA, riksdagen, regeringen, piratpartiet, centerpartiet[/tags]

Ideologi och principer

Politisk ideologi är något vi alltmer saknar i svensk politik idag. Man skulle kunna tro att den har fått stryka på foten och möjligen ersatts av principer, men den som söker efter sådant kommer att bli besviken.

Vi ser istället hur både ideologi och principer offras på kompromissernas altare. Magiskt nog så sker detta i de flesta riktningarna på den politiska skalan, och det får en såklart att fundera.

Sverigedemokraterna är villiga att släppa fokus på en av sina främsta principfrågor, invandringen, i syfte att få komma i närheten av och i direkt diskussion med makten.

Allianspartierna utplånar mer eller mindre sig själva i sin iver att vara överens. Alla vill ju ha kvar makten.

Socialdemokraterna börjar fria i liberal riktning för att dels komma åt makten och dels för att söndra Alliansen.

Alla partierna vill bli vinnare, men inget av dessa tänker på vem som får betala priset. De som får betala priset är medborgarna, demokratin och samhället i stort.

Vi medborgare övervakas alltmer och får en alltmer uppgiven känsla när det gäller möjligheten att påverka. Alla tre får lida när sådant som handel med information och massövervakningsresultat sker mellan stater, offentlighetsprincipen får stryk och ett täcke av sekretess kan tillåtas när makthavarna så anser. De som sitter i Riksdag och Regering borde i första hand lyssna till vad den viktigaste lobbyisten av alla (deras egen arbetsgivare, medborgaren) säger. Det är inte så särskilt smickrande att vi snart har ett land med makthavare och undersåtar, där de senare minsann ska veta sin plats. I maktens korridorer beslutas ju om sådant som är viktigt och som vi sannolikt inte själva förstår. En sak är säker: INGEN ”tjänar på att debatten lägger sig”.

Det måste till förändring här. Stay tuned.

[tags]politik, samhälle, övervakning, massövervakning, integritet, riksdagen, regeringen[/tags]

SD har inte mycket att komma med

En sak är säker, och det är att vi måste bemöta Sverigedemokraterna sakligt. Emellanåt så uppenbaras det dock tillfällen som gör det alldeles för lätt att bemöta dessa. Se t.ex. hur den ledande sverigedemokraten (fd nazist) i Filipstads kommun står sig när han intervjuas.

Det känns nästan som en straffspark för hemmalaget att kommentera, varför han får stå oemotsagd. Hmmmmm… Fast han säger ju å andra sidan inte så mycket, förutom att han inte kan vara nazist om han ska vara med i SD. Gissar att han syftar på stadgar eller liknande.

Om det fanns någon klok sakfråga eller ens en budget som håller ihop så kunde jag förstå detta med SD bättre. Tyvärr så räcker det uppenbarligen med en trasig kulram för att se att SD:s skuggbudget inte fungerar, och när det gäller näringspolitiken så är det uppenbart att den består i en trave ”öööööh”, ”harkel” och andra framåtskridande teser.

MEN… Om man är FÖR julafton, midsommarafton och fornminnen så kanske det är en idé att rösta på SD…. fast mig veterligen så är det nu inget annat parti som är emot dessa saker. Hur är man f.ö. MOT fornminnen?

Utnyttja din demokratiska rätt imorgon och rösta för partier som faktiskt anser att demokratiska och frihetliga värderingar står för något annat än att man ska vara fri från folk från andra länder. Rösta demokratiskt och rösta mot rasism. Bakom den kampanjen står samtliga riksdagspartiers ungdomsförbund, vilket bådar gott för framtiden.

[tags]politik, samhälle, val 2010, val 2010, riksdagen, sverigedemokraterna, centerpartiet, härnösand, västernorrland[/tags]

FRA-lagen och oppositionen

Sundsvalls Tidning har lyft frågan kring hur verkligt motståndet från Socialdemokraterna mot FRA-lagen egentligen var. Tyvärr visar det sig troligen enbart vara någon form av spel för gallerierna. Det var i sig inte så särskilt överraskande, men det sätter ändå ljuset på hur spelet kring ”makten” i själva verket spelas.

Jag är Centerpartist, och det av flera anledningar. Det innebär dock inte att jag sväljer vad som helst som kommer från partiledningen. Jag har principer kring ett antal saker som jag inte kan dagtinga med. Utan principer blir nämligen hela det politiska spelet obarmhärtigt smaklöst.

De som känner mig och de som har följt mitt bloggande (och andra politiska aktiviteter) sedan 2005 vet exakt var jag står när det gäller frihetliga och demokratiska frågor. Jag tillhör de liberaler som absolut menar att liberalismen ska stå för en värdering som bottnar i respekt för individen, individens val och individens rätt till ett liv utan statlig inblandning. Staten ska finnas där för att skapa en grundstomme och förutsättning för ett samhälle. Staten ska däremot INTE detaljstyra medborgarnas tillvaro, och framförallt så ska inte staten tillägna sig möjligheter att kontrollera/övervaka medborgare som inte är misstänkta för brott. Detta är grundläggande principer som jag aldrig, aldrig kan vika ifrån. Detta oavsett att vissa belackare menar att partipiskor alltid kan få en enskild politiker att vika sig.

Jag måste här beröra Piratpartiet, som jag menar har gjort ett fantastiskt jobb i mångt och mycket. Synd bara att de behövs. Tyvärr så verkar det som om folk tror att Piratpartiet skulle vara immuna mot partipiskors verkan. Så är det naturligtvis inte.

OM Piratpartiet kommer in i Riksdagen (och det är mycket mer möjligt att de gör det än vad vissa tror) så har de sagt att de avser att samarbeta med det parti/den partiformation som ger bästa möjliga utfall i de klassiska piratfrågorna. Skulle det skapa någon immunitet mot partipiskor, eller menar man att man egentligen inte alls tänker hedra en sådan överenskommelse? Argumentera gärna i frågan, men använd då giltiga argument.

Nu ska det sägas att jag faktiskt i allt väsentligt gillar Piratpartiet. Jag har bara svårt för modellen i sig som skulle innebära att man kanske måste rösta kommunistiskt i vissa frågor, socialistiskt i andra o.s.v. Hur mycket övertygelse drivs man då av? Jag ser Piratpartiet i första hand som en frihetsrörelse, och en både bra och stark sådan.

När det gäller min egen kandidatur till Riksdagen så kan jag med absolut lugn säga att ett kryss vid mitt namn är ett steg mot att få en liberal pirat i Riksdagen. Är man däremot pirat, men inte liberal så ska man inte kryssa mig. Hur en socialdemokratisk pirat ska rösta verkar dock rätt knepigt att kunna lista ut.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, och inte en karriär.

[tags]FRA, integritet, liberalism, centerpartiet, frihet, demokrati, övervakningpolitik, samhälle, val 2010, val2010, riksdagen[/tags]

I vilken ände ska man börja?

Under många månader har det varit alltför tyst här på min blogg. Inte så att det har saknats material att skriva om eller att viljan har saknats. Jobb i massiva mängder har gjort att bloggandet tyvärr fått stå tillbaka. Tystnaden är dock slut nu (även om mycket jobb finns….), och jag upptäcker till min häpnad ett helt nytt fenomen. Av allt som man skulle kunna skriva om så är det svårt att välja vad man ska börja med. Det senaste året (egentligen ännu längre) har exempel på dumheter och korkade förslag legat som ett pärlband. Har det inte kommit från politikerhåll så har det varit ljusa idéer från t.ex. upphovsrättsindustrin. Tyvärr så har det visat sig att politiker, både i Sverige och i EU, har varit alltför lättledda.

Lättledda politiker har alltför okritiskt svalt ”information” om den ”kris” som såväl musikindustrin som filmindustrin genomgår. En ”kris” som i allt väsentligt är påhittad, eftersom inget annat företag i någon annan bransch lyckats driva en tes som går ut på att företagen (eftersom de finns) har rätt att tjäna pengar oavsett vad de själva hittar på. I alla andra branscher tvingas företagen att ta fram produkter och tjänster som kunderna vill ha. I alla andra branscher så tvingas företagen att leverera dessa tjänster på ett sådant sätt, och med sådana affärsvillkor, så att kunderna väljer just det företaget som leverantör. Dessa enkla regler MÅSTE gälla även för företag i upphovsrättsrelaterade branscher, och det måste en gång för alla förklaras i riksdagshuset, i EU-parlamentet och för olika partiers ideologiska grupper. Vissa andra särintressen skapar sina egna partier, men det behövs inget skivbolagsparti så länge som det finns lättledda politiker som hellre sväljer lobbygruppers påståenden och sedan hävdar dessa vidare i formen av ”man förstår ju att det måsta vara så att…”. Lämpligare vore att ta reda på hur saken verkligen ligger till.

ACTA-cirkusen rullar ohejdat vidare och den visar sig allt mer osympatisk för varje dag som går. På samma vis är det med alla de inskränkningar av allas vår rätt till en privat sfär som läggs till efterhand. Förslag på förslag skapar ett nät av integritetskränkande lagstiftningar, och till slut så hamnar vi i en situation där så många olika kränkande lagar finns så att det nästintill blir omöjligt att avskaffa dessa. All denna lagstiftning drivs med två huvudargument, skydd mot terrorister och jakt på pedofiler/människosmygglare. Man spelar alltså dels på skräck och på ett moralargument.

Givetvis så ska vi göra så mycket som möjligt för att inte bli frihetsberövade av terrorister, men om vi successivt börjar avskaffa vår egen frihet av rädsla för terrordåd och liknande så har faktiskt terroristerna redan vunnit. Målet med terrorismen är nämligen inte bomben i sig själv. Målet för alla terrorister är mer eller mindre politiskt, och just nu så håller vi på att överlämna segern i kriget mot terrorismen till terroristerna. Med en rejält centraliserad kontroll- och övervakningsapparat så blir hela vårt samhälle en ganska lätt måltavla. Redskapen som skapas är just sådana som terroristerna själva önskar sig, och dessa redskap är alltför starka.

Givetvis så ska pedofili och trafficking stävjas, men om man tänker sig att man t.ex. ska lagra dina och mina google-sökningar samt allas vår kommunikation via nätverk i två år eller mer så bör man ställa sig mer än en fråga. Var går gränsen egentligen? Är vi villiga att acceptera att den oskyldiga, absoluta majoriteten ska underställas fullständig kontroll för att KANSKE kunna urskilja en eller annan brottsling?

Drivs samhället vidare i en sådan riktning så kommer det att på sikt leda till att debatter dör, att diskussioner rinner ut i sanden och att vi bit för bit omvandlas till lättledd boskap.  Det kommer ALLTID att finnas grupper som argumenterar och lobbar för det ena eller andra frihetsinskränkande förslaget. Om fler och fler av dessa lyckas vinna gehör hos den lagstiftande församlingen så har vi själva avskaffat vår egen frihet. Vem ska vi då skylla på? Vem ska vi då göra uppror mot? Hur ska vi då kunna förändra samhället?

Det är samhället och medborgarna som ska styra politikerna och statsapparaten. Absolut inte tvärtom.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, och inte en karriär.

[politik, samhälle, hultin, riksdagen, val 2010, riksdagsval, upphovsrätt, pirater, fildelning, datalagring, integritet, övervakning, centerpartiet]

Scaber Nestor har nyligen gett mig en välförtjänt spark där bak på sin blogg. Till honom och andra meddelas härmed att den tysta periodeni mitt bloggande är över.