Arkiv

Personligt

I vilken ände ska man börja?

Under många månader har det varit alltför tyst här på min blogg. Inte så att det har saknats material att skriva om eller att viljan har saknats. Jobb i massiva mängder har gjort att bloggandet tyvärr fått stå tillbaka. Tystnaden är dock slut nu (även om mycket jobb finns….), och jag upptäcker till min häpnad ett helt nytt fenomen. Av allt som man skulle kunna skriva om så är det svårt att välja vad man ska börja med. Det senaste året (egentligen ännu längre) har exempel på dumheter och korkade förslag legat som ett pärlband. Har det inte kommit från politikerhåll så har det varit ljusa idéer från t.ex. upphovsrättsindustrin. Tyvärr så har det visat sig att politiker, både i Sverige och i EU, har varit alltför lättledda.

Lättledda politiker har alltför okritiskt svalt ”information” om den ”kris” som såväl musikindustrin som filmindustrin genomgår. En ”kris” som i allt väsentligt är påhittad, eftersom inget annat företag i någon annan bransch lyckats driva en tes som går ut på att företagen (eftersom de finns) har rätt att tjäna pengar oavsett vad de själva hittar på. I alla andra branscher tvingas företagen att ta fram produkter och tjänster som kunderna vill ha. I alla andra branscher så tvingas företagen att leverera dessa tjänster på ett sådant sätt, och med sådana affärsvillkor, så att kunderna väljer just det företaget som leverantör. Dessa enkla regler MÅSTE gälla även för företag i upphovsrättsrelaterade branscher, och det måste en gång för alla förklaras i riksdagshuset, i EU-parlamentet och för olika partiers ideologiska grupper. Vissa andra särintressen skapar sina egna partier, men det behövs inget skivbolagsparti så länge som det finns lättledda politiker som hellre sväljer lobbygruppers påståenden och sedan hävdar dessa vidare i formen av ”man förstår ju att det måsta vara så att…”. Lämpligare vore att ta reda på hur saken verkligen ligger till.

ACTA-cirkusen rullar ohejdat vidare och den visar sig allt mer osympatisk för varje dag som går. På samma vis är det med alla de inskränkningar av allas vår rätt till en privat sfär som läggs till efterhand. Förslag på förslag skapar ett nät av integritetskränkande lagstiftningar, och till slut så hamnar vi i en situation där så många olika kränkande lagar finns så att det nästintill blir omöjligt att avskaffa dessa. All denna lagstiftning drivs med två huvudargument, skydd mot terrorister och jakt på pedofiler/människosmygglare. Man spelar alltså dels på skräck och på ett moralargument.

Givetvis så ska vi göra så mycket som möjligt för att inte bli frihetsberövade av terrorister, men om vi successivt börjar avskaffa vår egen frihet av rädsla för terrordåd och liknande så har faktiskt terroristerna redan vunnit. Målet med terrorismen är nämligen inte bomben i sig själv. Målet för alla terrorister är mer eller mindre politiskt, och just nu så håller vi på att överlämna segern i kriget mot terrorismen till terroristerna. Med en rejält centraliserad kontroll- och övervakningsapparat så blir hela vårt samhälle en ganska lätt måltavla. Redskapen som skapas är just sådana som terroristerna själva önskar sig, och dessa redskap är alltför starka.

Givetvis så ska pedofili och trafficking stävjas, men om man tänker sig att man t.ex. ska lagra dina och mina google-sökningar samt allas vår kommunikation via nätverk i två år eller mer så bör man ställa sig mer än en fråga. Var går gränsen egentligen? Är vi villiga att acceptera att den oskyldiga, absoluta majoriteten ska underställas fullständig kontroll för att KANSKE kunna urskilja en eller annan brottsling?

Drivs samhället vidare i en sådan riktning så kommer det att på sikt leda till att debatter dör, att diskussioner rinner ut i sanden och att vi bit för bit omvandlas till lättledd boskap.  Det kommer ALLTID att finnas grupper som argumenterar och lobbar för det ena eller andra frihetsinskränkande förslaget. Om fler och fler av dessa lyckas vinna gehör hos den lagstiftande församlingen så har vi själva avskaffat vår egen frihet. Vem ska vi då skylla på? Vem ska vi då göra uppror mot? Hur ska vi då kunna förändra samhället?

Det är samhället och medborgarna som ska styra politikerna och statsapparaten. Absolut inte tvärtom.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, och inte en karriär.

[politik, samhälle, hultin, riksdagen, val 2010, riksdagsval, upphovsrätt, pirater, fildelning, datalagring, integritet, övervakning, centerpartiet]

Scaber Nestor har nyligen gett mig en välförtjänt spark där bak på sin blogg. Till honom och andra meddelas härmed att den tysta periodeni mitt bloggande är över.

Jag, en riksdagskandidat.

Igår var det stämma i Härnösand, och det var dags att spika Centerpartiets riksdagslista för Västernorrland. Tyvärr kunde jag inte delta p.g.a. en släng av magsjuka. En och annan rapport fick jag dock, och givetvis så har jag fått veta hur det gick.

Jag placerades på plats 8 på valsedeln, och detta måste jag vara nöjd med. Jag är ung i centerrörelsen, och saknar den mångåriga erfarenheten i rörelsen som de allra flesta har. Dessutom så är jag inflyttad i Härnösand (via Sundsvall), vilket gör att jag ändå måste betraktas som relativt okänd.

Den offentliga plattform jag har, den finns än så länge på internet, och där finns inte alla centerpartister från Västernorrland. Jag har i huvudsak lyckats placera mig i politiken via olika frågor som rör den personliga integriteten och rent frihetliga frågor. Om jag däremot ska kunna åstadkomma verklig förändring så måste min plattform breddas väsentligt.

Jag är definitivt liberal, men tänker inte ge mig på vågstycket att definiera vilken dialekt av liberalismen jag bekänner mig till. Den etiketten kommer ändå andra att förse mig med. Jag är solklart en federalist, och federalismen ligger som en hörnsten i Centerpartiets tradition och program.

I stort sett delar jag Piratpartiets inställning i de allra flesta frågor, men jag behöver en bredare politisk skala. Att samarbeta med, och stödja, t.ex. Vänsterpartiet i olika politiska frågor för att vinna enstaka poäng i integritetsfrågor ser jag som en rätt omöjlig kompromiss. Kan inte t.ex. vänsterpartister samarbeta isolerat kring vissa frågor, utan att jaga andra politiska poänger än de som rör integriteten o.s.v. så anses troligen inte dessa frågor som tillräckligt viktiga.

En riksdagsman/-kvinna har som sin yttersta skyldighet att föra talan FÖR sina partikamrater/väljare från den landsdel som har gett just den kandidaten sitt förtroende. Därför anser jag att det krävs en mycket, mycket hög grad av kommunikation mellan ”hemmaplan” och riksdagsmannen/-kvinnan. Hur ska man annars kunna motsvara det förtroende som har getts. Det är i denna anda jag vill verka.

Plats 8 på riksdagslistan kanske kan anses som en chanslös plats, med tanke på att Centerpartiet idag har ett mandat från Västernorrland. Vi var nära ett andra mandat i förra valet, och det totala väljarstödet i Västernorrland gör att alla möjligheter finns att bli inkryssad. Sannolikt så behöver jag då attrahera många nya väljare, men det ska väl inte vara någon omöjlighet. I förra riksdagsvalet vann t.ex. Birgitta Sellén med 1309 personkryss.

Det som alltså kommer att ske nu är att min personvalskampanj startas, och jag hoppas att tillräckligt många ska stödja mig för att det ska räcka hela vägen fram. Sen är det frågan vilka som blir gladast om detta lyckas, traditionella centerpartister, nya liberaler, miljövänner eller piratpartister. :-) Jag anser nämligen att alla dessa borde kunna rymmas i ett och samma parti.

Vi måste få en mycket högre grad av respekt från regering/riksdag för den enskilde medborgarens vardag. Det vore en vinstlott för alla, oavsett partitillhörighet.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , ,

Kan gräsrötter toppstyras?

Under innevarande mandatperiod håller ett visst agerande på att bli en riktigt röd tråd i det centerpartistiska lägret. Ett kompromissande utan ände i viktiga frågor har inträffat gång på gång.

Vi skulle värna den personliga integriteten, men vi kompromissade igenom FRA-lagen och IPRED. Detta trots ett icke oansenligt knakande i partiets fogar.

Vi har en lång, lång tradition av kärnkraftsmotstånd i partiet, men vi kompromissade bort huvuddelen av det motståndet ”för vår barns och barnbarns skull…”.

Förvisso så mötte Centerpartiet centralt oss FRA-motståndare för diskussioner, men dessa utmynnade tyvärr bara i som huvudsakligen kan kallas för en svag kosmetisk hinna av ”förbättringar”. Någon reell skillnad gjorde inte diskussionerna.

När det gäller energiuppgörelsen och den förlängda ”kärnkraftsparentesen” så drevs uppenbarligen frågan igenom utan någon som helst hänsyn till vad gräsrötterna ansåg om det hela. Detta visar sig tämligen tydligt idag, när frågetecken reses angående regeringens möjlighet att kunna lagstifta i frågan.

En gräsrotsrörelse kan svårligen styras från toppen, utan när det gäller en sådan organisation så må grässtrånas toppar hålla kontakten med marken endast via strånas rötter. Något annat fungerar inte. När gräsets topp inte längre har kontakt med rötterna så kan de driva fritt genom lufthavet, möjligen till en annan äng. Oundvikligt är dock att de till slut dalar till marken.

Mängder med kritik har uttalats mot partiets kompromissvilja när det gäller integritetsfrågorna och detsamma gäller energiuppgörelsen.

När det gäller FRA-lagen och debatten kring motionen om att riva upp denna så inträffade en mycket märklig locket-på-variant på partistämman. Detta ledde till att motionen inte gavs en riktig chans och den röstades följdaktligen ner.

Jag motionerade, med tanke på bl.a. energiuppgörelsen, om en förstärkning av vår interna demokrati. Den motionen hörsammades inte heller.

Oavsett vad jag själv (eller någon annan) tycker om energiuppgörelsen och det centerpartistiska stödet för denna så är denna åsikt av underordnad betydelse. Man KAN INTE ostraffat köra över en gräsrotsrörelse i en sådan hjärtefråga ostraffat. Det blir konsekvenser av sådant. Det är helt oundvikligt, och det kan knappast förändras av att man försöker utbilda medlemmarna/gräsrötterna i hur man argumenterar rätt. Det senare framstår snarast som respektlöst.

Vi som parti riskerar att få betala ett mycket, mycket högt pris för detta. Tyvärr så hamnar självklart annat som är positivt i skuggan, och därmed så blir problemet ännu större. En gräsrotsrörelse kan inte toppstyras.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , ,

Kampanjande för viktiga frågor

Som jag har skrivit tidigare så kandiderar jag till en plats på Centerpartiets riksdagslista för Västernorrland samt även i kommunvalet i Härnösand. Självklart så innebär detta att jag måste förtydliga mitt budskap och skaffa mig bra kommunikationsvägar.

Därför kommer min blogg inom kort att få sig ett nytt utseende och dessutom så är nu en grupp skapad på Facebook för min kandidatur. Gå gärna med i den för att både kommentera och även för att visa ditt stöd för min kampanj. Du hittar gruppen genom att klicka på bilden nedan.

Min Facebook-grupp

Några begrepp som har en verklig innebörd för mig och som tjänar som ledstjärnor för den politik jag vill driva: Värnande av den personliga integriteten. Liberala och frihetliga värderingar där individen ges maximalt spelrum. En tro på ett Norrland som ges möjlighet att växa av egen kraft. En vilja att se ett grönare samhälle (för vår egen och för våra barns skull). Förbättra förutsättningarna för små- och fåmansföretagen i Sverige.

Efterhand ska jag konkretisera mitt eget manifest som i det mesta har sitt ursprung i det centerpartistiska partiprogrammet, men som sannolikt även kommer att uppvisa lite mer klassiskt centerpartistiska drag. Där kommer också klart och tydligt framgå vilka principer som aldrig någonsin kan bli föremål för kompromisser. Vissa saker är alltför centrala för att kompromissas bort.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb och inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: , , , , ,

Extremt inflytelserik???

Triggad av Oscar Fredrikssons konstaterande att hans blogg (den gamla) är mycket inflytelserik så knappade jag in min bloggadress på inflytande.se. Herrejisses då…. Enligt den siten så är min lilla blogg ”en extremt inflytelserik blogg” och lite mer egobyggande samt fascinerande är att ”endast 0,348% av svenska bloggar är mer inflytelserika”. WOW!

Det vore ju smakens om det verkligen vore på så vis. Då kanske vi hade lyckats få stopp på FRA-lagen, IPRED och annat elände. Kanske hade vi i Centerpartiet fått mycket högre utväxling på vår gröna politik och kanske hade våra småföretagare då fått se lite mer av en politik som verkligen skapar ett utrymme för tillväxt.

Nu ska jag inte vara alltför negativ. Visst har det hänt en hel del som har varit bra under den innevarande mandatperioden. Tusan vet om jag, som centerpartist, ändå är nöjd. Vi har så mycket mer att erbjuda, men då måste vi också våga ta ett steg framåt. Vi ska kanske inte alltid sikta på att vara medgörliga, utan vi måste också markera vårt territorium. Vi måste våga ta fighten inom alliansen för att värna den personliga integriteten. Det räcker nämligen inte med fagert tal inför valet. Vi måste också visa i handling att vi faktiskt verkligen står för något. Gör vi inte det så har vi en mycket, mycket tung valrörelse framför oss.

Jag hoppas att medlemmarna i Västernorrland samt nomineringskommittén ska inse att vi måste unna oss att vara lite obekväma ibland. Jag hoppas att man med detta i åtanke väljer att stödja mig i det kommande provvalet. Jag vill nämligen till Riksdagen för att göra ett jobb och inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: , , ,

Från Knuff

Smågodis

Creeper
MediaCreeper

Twingly BlogRank
Politik bloggar

Reggad på Commo.se
Hämta Firefox!
Join the Blue Ribbon Online Free Speech Campaign
Temperaturen i Härnösand är just nu enligt temperatur.nu.