Hultins tankegång

När jag lyssnar på en intervju från Almedalen med vår partiledare får jag en bestämd känsla av att min debattartikel i dagens Expressen ligger rätt i tiden. Det går nämligen inte att fortsätta att försöka hävda att Centerpartiet fungerar som en vakthund för integritet i Riksdagen. Om vårt parti är en vakthund i sammanhanget så är vi en vakthund kopplad med alltför kort koppel. Maud konstaterar dock i intervjun att integritetsfrågorna i allra högsta grad är liberala frågor.

En märklig sak i intervjun är att det sker en kantring av integritetsfrågor och vad dessa handlar om. Maud Olofsson menar att ICA:s registrering av våra inköp är ett stort integritetsproblem. Än en gång så visar sig okunskapen kring dessa frågor, och jag kan bara beklaga att detta sker. Hade vi kritiker haft någon reell inverkan på det hela så hade en sådan diskussion aldrig kommit upp. Det ICA har är något så otroligt enkelt som ett s.k. CMS (Customer Management System) och sådana har funnits i olika former ända sedan man höll på med kartotek. Skillnaden idag är att datasystem har gjort det så mycket enklare att processa stora datamängder. Principen är dock densamma som förr i världen.

Avgörande skillnader mellan integritetskränkningen från ICA och den som staten gör via FRA är dels resultatet av kränkningen och dels det faktum att jag KAN välja bort ICA om jag nu oroar mig för deras system. FRA kan ingen välja bort. När det gäller resultatet så kan jag ganska lätt leva med att inköp av bacon eller blöjor registreras hos ICA och att detta i sin tur kan leda till att jag får ett erbjudande om bacon eller blöjor till ett bättre pris. Resultatet av FRA är så otroligt mycket svårare att överblicka. I värsta fall så kan det få oanade konsekvenser där vi åsiktsregistreras resp. att data byts med främmande stater som i förlängningen skulle kunna göra det svårare att resa och kommunicera.

Centerpartiet (och andra partier) behöver skaffa sig insikt om ett antal saker. Det håller inte att peka anklagande på företag (ICA, Google och andra) och hävda att det är deras verksamhet som kränker den personliga integriteten. I den sektorn finns något som heter självsanering. Grunden för all sådan verksamhet är att kunna erbjuda kunderna ett mervärde, men sådant kan givetvis också gå överstyr. Detta upptäcks dock och då har företaget i sig ett seriöst problem med sina kunder. Självsanering (eller ens vanlig sanering) finns inte ens som begrepp när det gäller FRA och andra statliga integritetskränkningar.

I debattartikeln så understryker jag att partiet behöver få så mycket bättre markkontakt och att det i partiets ledning samt riksdagsgruppen absolut måste finnas kritiska röster så att en riktig dialog kan föras om alla dessa frågor som vi idag har problem med. Jag länkar än en gång till min debattartikel. Läs den här och lyssna sedan på intervjun i Sveriges Radio

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, centerpartiet, riksdagen, regeringen, alliansen, integritet, fra

Är rubriken för skruvad? Tyvärr inte, eftersom det här handlar om politikens realiteter. Det är realiteter som oundvikligen får konsekvenser för oss alla, oavsett ålder och kön. Goda intentioner har slagit slint och leder i en rasande takt mot en tillvaro där alltmer kommer att uppfattas som strikt reglerat. Är vi då fria? Är vi då trygga? Från vem är vi isåfall ”trygga”?

Låt mig allra först konstatera att i federala Canada så har det liberala partiet nu öppet tagit ställning för något som kallas för nätneutralitet. Nätneutralitet handlar om en princip för neutrala bredbandsnät fria från regleringar vad gäller innehåll, sidor och plattformar. Nätneutraliteten är inget nytt påfund, och det är inte heller så särskilt revolutionerande. Jämför gärna med distributions- och transportföretag som fraktar dagstidningar och annat till en mottagande beställare.

Borde inte det federala och liberala Centerpartiet mycket väl kunna jämföras med Liberal Party of Canada? Borde inte Centerpartiet då ställa sig upp och klart ta ställning för nätneutraliteten på samma sätt som Marc Garneau gjorde igår i House Of Commons?

Givetvis så är det bara rimligt, och i synnerhet som nätneutraliteten faktiskt är hotad i både Sverige och EU. Marc Garneau är fullständigt solklar i sitt korta anförande och med sin fråga till den konservative ministern. Den senare valde nu att istället ducka för frågan och hänvisa till en konferens. Ett kort citat som faktiskt säger så otroligt mycket:

The Internet is the backbone of today’s flow of free ideas and sharing.

En officiell hållning från liberalerna i Kanada är:

”Internet traffic management should not be permitted for anti-competitive behaviour, nor should it target specific websites, users or legitimate business applications. The Liberal Party will also continue to ensure internet management does not infringe on Canadians privacy rights.”

Varför kan inte vi gröna liberaler (centerpartister) i Sverige få inta samma smakfulla hållning? Ska verkligen termer som regeringsduglighet, kamp mot terrorism, jakt på pedofiler och politiskt skydd av en hel industris förlegade affärsmodell styra allas vår tillvaro? Nätneutraliteten är kanske mest aktuell med tanke på telekompaketet, men det finns gott om beröringspunkter i ACTA, FRA-lagen, IPRED och allmänt överförmynderi från våra folkvalda. Det är INTE vi vanliga medborgare som är terrorister och pedofiler. Det vi vill är att bibehålla vår frihet, vår möjlighet att fritt kommunicera med andra och vår möjlighet att söka information där vi själva behagar.

De trubbiga och felriktade redskap som politiker nu försöker använda för att uppnå ett gott syfte får konsekvensen att de som enligt syftet ska skyddas i själva verket är de enda som oundvikligen kommer att skadas. Så blir det när vi har politiker som endera inte förstår hur dessa saker fungerar alt. som i första hand söker trygga sin karriär och sätta ett fotavtryck i historien. Tyvärr så har dessa politiker ingen som helst aning om hur deras historiska fotavtryck kommer att se ut och hur det kommer att uppfattas i framtiden.

Det finns ögonblick när jag önskar att jag satt i riksdagen så att jag på heltid kunde ägna mig åt att bl.a. försöka bringa ljus i dessa frågor. Nu när jag sitter på ”utsidan” så får jag i bästa fall nöja mig med en roll som en partilobbyist som inbjuds att delta när detta är politiskt riktigt. Sådan är å andra sidan demokratin, och det accepterar jag. Jag accepterar däremot inte den skruvade form av representativ demokrati som bedrivs från riksdag/regering. Det som ska styra församlingen av folkvalda i resp. beslut är den vilja som resp. folkvalds väljare har uttryckt. Sen kan det i vissa fall leda till en framgång och i vissa fall till ett nederlag, men den nuvarande modellen går ut på att fyra partier på pin kiv ska tycka likadant. Vad ska vi då med dessa fyra partier till? Backa bandet och låt Centerpartiet bli det parti som vi alla sa att det var inför förra valet. Det är så enkelt och just så komplicerat.

Jag väljer att länka nätneutralitetssymbolen till Blackout Europe som både är en informativ sida och som dessutom finns i en svensk version.

Michael Geist skriver också om hur de kanadensiska liberalerna tar ställning. Vad har våra företrädare för information och beslutsunderlag som inte kanadensarna har? Kanske läge för ett studiebesök?

Andra intressanta bloggar om: politik, integritet, samhälle, riksdagen, liberaler, centerpartiet, nätneutralitet, yttrandefrihet, internet, ipred, acta, fra-lagen, telekompaketet

Med anledning av Anne-Marie Pålssons besked (och motivering) till varför hon väljer att inte ställa upp för omval vid nästa val så har såväl Staffan Danielsson som Johan Linander via sina respektive bloggar (Linander även på Newsmill) klargjort sin inställning. Det som vare sig Staffan eller Johan tänker på är dels hur väljarna/medborgarna uppfattar det hela och dels så har bägge två förblindats en smula. Det pratas väldigt fint om kompromisser och regeringsduglighet, men jag vill uppmana Johan Linander, Staffan Danielsson och samtliga centerpartister med en smula kapacitet till strategiskt tänkt att begrunda nedanstående citat av konstnären Paul Gaugin:

”A compromise is the art of dividing a cake in such a way thateveryone believes that he has got the biggest piece.”

Utifrån detta så vill jag ställa frågan om när Centerpartiet verkligen fick den största kakbiten?

Ambitionerna och intentionerna är säkerligen de allra bästa, men nu när vi närmar oss starten på valrörelsen till Riksdagen så är det dags för självrannsakelse. Väljarna kommer utan tvekan att göra sitt val oavsett detta, men resultatet kanske inte blir så roligt för Centerpartiet.

Vad gäller EP-valet så tror jag nog att vi redan kan anta att ett stort antal röster, som kunde ha lagts på Centerpartiet om partiet stått fast vid sina värderingar kring integritet, har lagts på Piratpartiet. I detta fall duger det inte med att tjata om att PP saknar klimatpolitik och annat av samma kaliber. Det syns alltför tydligt att man då försöker blanda bort korten.

En skarp gissning är att vi snart, än en gång, får höra hur Centerpartiet ska samverka på valsedlar med de övriga partierna. De som väljer att stödja den varianten kan bara konstateras ha en önskan om att ”avskaffa” Centerpartiet som politiskt parti. Å andra sidan, Johan & Staffan, så leder ju detta till den absolut säkraste varianten på regeringsduglighet och det som kanske kan kallas för von-oben-demokrati. Släng sen in en jättebamsing till partipiska i ett sådant scenario så väntar jag med viss spänning på att få se vilken centerpartist som sen tycker att vi nu har fått sann demokrati.

Även Expressen skriver på ledarplats om detta med den knasiga demokratin i Sverige.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, demokrati, alliansen, regeringen, riksdagen, centerpartiet, moderaterna

Efter några dagars tystnad på grund av arbetsbelastningen i företaget så sammanfattar jag här lite grann.

Johan Hedin har absolut rätt när han skriver:

Tror man på demokratin, så förstår man också att den omfattar ett i många stycken tröstlöst harvande, men det är det enda sättet. Det enda sättet…

Just så är det, och harvandet får fortsätta för min del. Jag kan inte nöja mig med att Centerpartiet via partistämman nu har uttalat att man är FÖR införandet av FRA-lagen. Jo, Centerpartiet är faktiskt ett av få partier som är FÖR massavlyssning av det svenska folket. Detta är konsekvensen av att man valde att avslå yrkandet om att riva upp FRA-lagen.

En sak som gläder mig är att även t.ex. Markus Berglund har valt att streta vidare för att styra upp Centerbussen ur integritetsdiket. Jag ser fram emot att ta nya kontakter med bl.a. Markus angående CenterUppropet.se. Sidan byggs just nu om och nylansering sker om några få dygn (mmmm, min tid är lite begränsad…), men det kommer att finnas en del matnyttigt där för både de av oss som är skarpt medvetna om hur illa det är när det gäller den personliga integriteten och även för de som söker kunskap om vad alla dessa lagar får för konsekvenser.

Det finns även en del idéer kring annat som sidan kan innehålla. Utbyggnad kommer såklart att ske i anslutning till lanseringen.

I övrigt så tror jag att vi alla numera kan konstatera att upphovsrättsindustrin driver på med full kraft för att skaffa sig rätten att styra över oss som individer, rättsväsendet och den politiska arenan. Den senare har de nästan lyckats ta över helt. Jag har bara ett svar på hur man omedelbart kan agera i det fallet, och det är att följa den linje jag själv har följt under en lång tid. Jag lägger inte en endaste krona på inköp av musik, film, böcker och liknande. Det innebär i praktiken att jag avstått från all typ av kultur, förutom den musik jag har införskaffat tidigare, att jag ibland har radion igång i bilen samt Spotify. Utöver detta så ser jag även ibland på TV. Radio, TV och Spotify är tyvärr tre källor där musikindustrin tjänar pengar, varför jag överväger att helt skippa Spotify till att börja med. Anledningen är att jag helst inte vill ge så mycket som en endaste krona till en industri som sätter sig över lagen, som stämmer sina kunder (och även andra helt oskyldiga) samt ger allt mindre till de verkliga skaparna.

Emellanåt så köper vi tomma cd-skivor för att på dessa lagra digitala bilder. Detta för att inte dessa ska försvinna om en hårddisk går sönder. Tyvärr så tjänar musikindustrin pengar även på detta, varför jag måste hitta någon annan väg för dessa inköp.

Anledningen till min fortsatta reaktion när det gäller musik- och filmindustrin är att det inte passerar många dagar mellan olika variationer på temat korrupterad affärsverksamhet när det gäller dessa företag och deras hantlangare. Vilka andra industrier roar sig t.ex. med att anlita prisjägare för att jaga livet ur sina kunder? Just precis så illa är det.

Tyvärr så leder allt detta till att artister/kreatörer fortsättningsvis får leva utan mina pengar, och det har faktiskt inte med fildelning att göra. Även om konserter kan befinna sig i gränslandet så kan dessa vara mer berättigade för min del, eftersom jag där vet att artisterna tjänar mer. Jag hoppas att även andra kan följa samma exempel.

Väl mött inom kort på CenterUppropet.se (jodå, Hultins tankegång kommer att leva vidare).

Andra intressanta bloggar om: integritet, centerpartiet, fildelning, upphovsrätt, politik, samhälle, lagstiftning, demokrati

Många centerpartister har fått nog, vilket också har synts på olika bloggar. Jag förstår dom, och kan även i viss mån sympatisera med besluten. Det har uttryckts önskemål om att vi kritiker ska stanna kvar i partiet, och även det kan jag förstå. Skulle alla kritiker lämna skutan så skulle partiet plötsligt stå helt och hållet utan ens det minsta hopp om att återvinna något förtroende i integritets- och öppenhetsfrågor. Här måste man ställa sig frågan (som kritiker) vad man vill uppnå. Vill man helt slita sönder och förminska ett parti så är det en sak, men om man hellre vill omvandla ett parti till något positivt så leder det till en annan slutsats.

De senaste dagarna har jag själv utkämpat en rejäl intern strid med mig själv, och nu vill jag förklara hur det blir i fortsättningen för min del.

Under partistämman i Örebro fick jag uppleva något som kanske kan tyckas vara märkligt. Jag fick skaka hand med och fick en hel del ryggdunkningar samt tack för att jag har valt att slåss i dessa frågor. Det är kul och inspirerande på otroligt många sätt. Från många andra håll (fler än kanske folk förstår) så har jag istället fått ta en enorm mängd skit för att jag inte har lämnat partiet, och jag har i vissa fall blivit hårt ifrågasatt trovärdighetsmässigt. Det har varit väldigt tungt, och det blir möjligen inte lättare i fortsättningen.

Jag har nämligen slutgiltigt bestämt mig för att fortsätta i in strävan att styra upp center-bussen ur det dyiga integritetsdiket. Det kan inte förnekas att vi faktiskt fick ett tämligen stort stöd för yrkandet att riva upp FRA-lagen, och endast ev. högre makter vet hur det hade gått om vi hade fått en fullfjädrad debatt i frågan. Som det blev nu så kan man tyvärr inte se det som annat än att ett demokratiskt underskott visade upp sin allra fulaste nuna. I många andra frågor kunde man se ett lämmeltåg av ombud som stegade upp på podiet för att bedyra att man höll med/inte höll med föregående talare. Detta tillförde tyvärr inte debatten någonting alls. Än värre är att stämmans beslut i FRA-frågan faktiskt är en allianskompromiss. Hur man nu på ett partis stämma kan komma fram till att man tycker på så sätt som man tidigare har kompromissat om. Det är inte en åsikt, utan det är möjligen en bekräftelse. Ska då stämman i fortsättningen i efterhand fungera som ett ratificerande organ så blir hela partiet extremt toppstyrt och, faktiskt, utan egen vilja.

Eftersom jag fick såpass många uppmuntrande ord och eftersom vi fick såpass stort stöd för yrkandet och (kanske i synnerhet) eftersom jag ser så otroligt många starkt lysande stjärnor hos CUF så tror jag att det går att förändra partiet i en positiv riktning. Till alla CUF:are vill jag rikta rådet att inte förblindas av en egen politisk karriär. Fortsätt för jisse namn att vara sådär underbart ”spretiga” och viljestarka som ni har visat att ni kan vara. Ideologiskt så har ni en mycket bättre justerad kompass än både vårt parti och alla andra partier.

Jag blir alltså kvar som en svidande tagg därbak på de som ev. tror att man kan få ett liberalt centerparti att helt ge upp alla ambitioner på att värna den personliga integriteten. Jag blir kvar för att verka för att få bort övervakningssamhället, för att försöka reformera upphovsrätten i en vettig riktning, jag blir kvar för att stoppa införandet (via EU:s kringelikrokar) av mjukvarupatent, jag blir kvar för att försöka värna demokratiska, frihetliga och liberala värderingar och framförallt så blir jag kvar för att försöka få partiet att leva upp till de vackra fraser om integritet som just idag ekar tomma och ihåliga. Så är det.

Uppdatering
Lite länkar som jag ursprungligen tänkt ha i texten (och någon till):

Replikväxling mellan bloggar….
Staffan Danielsson 1
Hanna Wagenius 1
Staffan Danielsson 2
Hanna Wagenius 2

Avhopp….
Björn Pedersen
Mikael Elmlund
Sophia Blomqvist

Grubblande….
Martin Olsvenne

Sammanfattande…. och grubblande….
Markus ”LAKE” Berglund

Vänliga ord….
Hanna Wagenius

Andra intressanta bloggar om: integritet, politik, samhälle, centerpartiet, fra-lagen, fra, ipred, upphovsrätt

I mitt förra inlägg tryckte jag på ganska hårt med kritik angående resultatet i Expressen / Demoskops Väljarbarometer. På många håll bemöttes den kritiken med ett lugn, och någon märklig variant av tro på att det kommer att rätta till sig ju närmare valet vi kommer. Det känns i hög grad som en föraning om en politisk nånannanism.

Som lök på laxen kommer sedan den SKOP-mätning som många hänvisat till och som då skulle visa på en annan sak. De fick rätt…… på sätt och vis. De fick också gravt fel….. på sätt och vis. Jag vet att detta är opinionsundersökningar och att de inte ska förväxlas med valresultat, men sanningen att säga så är dessa den enda värdemätare vi har mellan valen. Det innebär att vi kanske inte ska reagera reptilmässigt, men däremot så måste vi ta till oss resultaten, analysera dom och skärpa till oss rejält. I båda undersökningarna blir Alliansen av med sin regeringsställning p.g.a. att ett eller två allianspartier åker ut ur Riksdagen. Såvitt jag vet så har inte spärren på 4% slopats. När det gäller Demoskop så hamnar dessutom SD i vågmästarställning till skillnad från SKOP där SD hamnar under spärren.

Nedanstående sammanfattning från DN ger en del fakta om de två undersökningarna:

För någon dag sen fick jag en fråga som triggade en del andra frågeställningar hos mig. Frågans poäng ledde osökt till om jag enbart är en centerpartistisk gnällspik. Jag hade redan innan funderat mycket på detta, eftersom jag ju det senaste året har kritiserat det egna partiet ofta och inte utan en hel del glöd. I somligas ögon är jag kanske inte enbart en gnällspik, utan jag är kanske t.o.m. för vissa att jämföra med en ren rättshaverist och en del andra käcka variationer på samma tema.

När jag sedan försöker att betrakta mig själv utifrån så kan jag i viss mån förstå hur jag kanske kan betraktas som något av ovanstående. Åtminstone vid första ögonkastet. Jag inbillar mig inte att jag har någon särskild politisk tyngd (för det har jag inte), men möjligen så kan jag genom att påpeka vad vi i Centerpartiet enligt stämmors beslut, partiprogram, manifest och inte minst vad som sades i valrörelsen borde stå för. Kanske kan det stärka vår position inom allianssamarbetet.

Om man nu snarare anser att jag är besvärlig när jag hävdar att vi borde stå någorlunda fast vid vårt partis särart så bör man kanske fundera över varför man är centerpartist. Utplånar vi särarten och struntar i våra kärnvärderingar så blir det egentligen bara en alliansfilial kvar av hela vårt parti, och detta är jag starkt emot.

Jag jobbade och propagerade tämligen hårt inför den senaste valrörelsen, och nu väntar jag på att vi alla ska få lön för vår möda. Är det så konstigt? Hade jag velat rösta på Folkpartiet, Moderaterna eller KD så hade jag kunnat göra detta alldeles själv. Jag behöver inte någon annans hjälp med att positionera om min röst till något av de andra allianspartierna.

Jag är centerpartist och därmed så är jag uttalat och klart emot FRA-lagen, IPRED, trafikdatalagringslagen, ACTA och andra integritetskränkande lagstiftningar. Jag är centerpartist och jag vill att vi i Sverige ska införa en författningsdomstol och jag vill se mer av en federal grund gjutas där besluten fattas närmare befolkningen. Jag vill se ett grönt Sverige snarare än ett Sverige där ”naturen måste stå tillbaka”. Jag är inte odelat kritisk till att befintliga kärnreaktorer ersätts med nyare, modernare och säkrare reaktorer, men däremot så oroar jag mig både för hur det i förlängningen blir med uranbrytning i Sverige samt hur vi ska hantera de 5000 ton kärnavfall som lagras här i Sverige. Jag funderar också på vilka norrländska älvar som ska byggas ut med mer vattenkraft? Ska jag göra listan längre, eller har min poäng nått fram?

Är jag med detta i åtanke en god centerpartist eller är jag i själva verket en gnällande rättshaverist? Det låter jag andra bedöma, och intills detta är klart så väljer jag att behålla etiketten ”oberoende centerpartist”. Inte för att jag inte vill kopplas samman med Centerpartiet, utan för att jag så gärna vill se Centerpartiet stå för allt det vi tidigare har talat om.

Förresten så är jag nog lite gnällspik också, eftersom jag vill att medlemmarna och väljarna faktiskt ska få det de beställt snarare än att de ska utbildas i vad de borde tycka. Nu går vi in i en period bestående av stämmor av olika slag, och nu får vi se om medlemmarna och väljarna helst vill bli utbildade av de som förstår bättre eller om vi vill behålla vårt parti som den gräsrotsrörelse det alltid har varit. Det är vars och ens eget val, men bli föralldel inte förvånade om det vid nästa val finns en alliansvalsedel som vi alla förväntas ta.

Jag får kanske ändå leva med att jag är en gnällspik, men jag tycker ändå att medlemmarnas och väljarnas vilja är det som ska styra ett partis politik. Det ska inte vara tvärtom.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, centerpartiet, alliansen, regeringen, riksdagen, erik hultin

DN granskade igår FRA-motståndet och lyckas nästan med att misstänkliggöra en hel gräsrotsrörelse genom att hänvisa till att olika personer har tagit emot ekonomiskt stöd för annonser samt anlitat PR-byråer. Visst kan det vara på så sätt, och från vissa har det inte heller varit någon större hemlighet. Är det konstigt att det finns gräsrötter som har pengar som de är villiga att investera för att få stopp på en styggelse i stil med den massavlyssning som FRA-lagen öppnar dörren för?

Vilka är det gräsrötterna har att fightas med då? I andra ringhörnan stod de etablerade partiernas PR-apparater, ministrars uttalanden på presskonferenser och FRA:s egen generaldirektör. Det är tydligen konstigt att det finns privatpersoner som är villiga att offra egna pengar på en annons mot FRA-lagen, men det i sin tur leder då till följande fråga: Var det lämpligt (och rimligt) att FRA använde statliga pengar för att annonsera efter folk på två helsidor i samma tidning? Det var en annons som i huvudsak kunde ses som PR för just FRA. Var det lämpligt, rimligt (lagligt) att FRA:s generaldirektör deltog i debatten för FRA-lagen genom debattartiklar o.s.v.?

Hela resonemanget kring hur misstänkt FRA-motståndet utmålas p.g.a. detta med finansiering och PR-byråer är helt bakvänt. Det är lite som frågan kring vad som kom först, hönan eller ägget. Om inte en gräsrotsrörelse hade funnits så kan man ju fråga sig vad olika människor hade investerat i och vem som hade samarbetat med den ena eller andra PR-byrån.

Jag ska sanningen att säga tala om att hela konceptet kring att misstänkliggöra gräsrotsrörelsen smakar riktigt illa, men för att lugna de som läst vad jag skrivit och som stått bakom CenterUppropet.se så kapar jag detta redan nu med följande meningar.

Jag har inte fått ekonomiskt stöd från någon överhuvudtaget, om man inte räknar med resorna till samtalen med företrädare för Centerpartiet. Dessa resor har Centerpartiet bekostat, och det ska man ha heder för då det indikerar med kraft att man ändå brydde sig om att möta oss och lyssna. CenterUppropet.se har ingen kassa och hade följdaktligen inte heller någon som helst möjlighet att annonsera eller liknande. Vad gäller den tid jag själv lade ner på det hela så har jag inte erhållit någon som helst ersättning för den från vare sig Centerpartiet, CenterUppropet.se, någon privatperson, någon PR-byrå, något annat företag eller från främmande land. Just bristen på ersättning var också anledningen till den tystnad från mitt håll som inträffade under hösten. Hade jag kunnat få betalt för min tid så hade jag varit glad, men istället så får jag trösta mig med att mitt arbete kanske hjälpte till att försvara demokratiska grundvärderingar i Sverige. Jag skrev under debattartikeln från nätverket ”Borgerligt Nej till FRA-lagen”, väl medveten om att en PR-byrå bidragit till artikelns utformning. I det fallet så tycker jag inte att det var så särskilt konstigt. Partierna har sina tankesmedjor, pr-avdelningar och pressekreterare, och jag tycker inte att PR-byråns insats var ett dyft märkligare än så. Artikeln var dessutom mycket bra.

En sak som fortfarande är säker är att FRA-lagen fortfarande rör upp känslor och att frågan fortsatt är aktuell. Den frågan och andra av karaktären integritetskränkande kommer jag att fortsätta att verka emot. Vi fick i Sverige under förra året (enl. Datainspektionen) 20 nya lagar som inverkar på den personliga integriteten. I år har vi redan fått IPRED1 och vi vet redan att IPRED2 avhandlas i EU. Fler och fler signaler pekar på att ACTA-avtalet i själva verket skulle kunna klassas som IPRED3, men detta kommer jag att återkomma till inom kort.

Slutligen… Om nu någon kommer på att de vill ge mig lön för mitt politiska engagemang i dessa frågor så går det bra att kontakta mig. Jag kommer med största säkerhet att säga ”Ja, tack”. Jag kommer däremot inte att låta mig styras i någon riktning som inte ligger i linje med min egen åsikt och övertygelse. Punkt.

Som slutkläm måste jag ställa frågan om varför DN nu väljer att agera på detta sätt mot den rörelse som varit en klar partner när det gäller att försvara såväl källskyddet som meddelarfriheten? Hade det inte möjligen varit rimligare om DN hade delsponsrat annonsen med tanke på just detta?

Konspirationen för demokrati, frihet och rätten till personlig integritet fortsätter.

Skrivet av andra om detta:
Mary X Jensen
Henrik Alexandersson
Jens Odsvall
Framtidstanken

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, fra, fra-lagen, centeruppropet, ipred, acta, trafikdatalagring, integritet