Ska mitt parti (c) svika i frågan om FRA?

Under en lång tid har jag varit ganska tyst när det gällt bloggande i allmänhet och integritetsfrågor i synnerhet. Redan långt innan det förra valet så skrev jag flitigt bl.a. ang. farorna som ligger i olika typer av övervakning. Alltför ofta fick jag då till svar att man inte behöver vara orolig om man har rent mjöl i påsen, vad nu det har med saken att göra. Renheten i mjölet, hur mycket mjöl jag har och hur stor påse jag har är enbart min ensak. Detta givetvis under förutsättning att jag inte är misstänkt för brott. Då hamnar saken i ett annat läge och man får då finna sig i att man riskerar att övervakas.

Vi har i Sverige länge och väl haft vissa grundläggande skydd som t.ex. ”brevhemlighet” och liknande. Bland annat denna princip tafsas det nu vilt på. Till de ledande politikerna skulle jag vilja fråga vad det är för skillnad på ett brev och ett e-mail? Jag väljer att svara själv. Det är samma sak, men med olika distributionsformer. Inom kort ska Sveriges Riksdag fatta beslut om den s.k. FRA-lagen, vilken ger Försvarets Radioanstalt rätt att avlyssna/läsa trådbunden tele- och internettrafik över landets gränser. Det handlar i praktiken om att man får läsa alla mail som finns på Hotmil, Gmail och även mailen på egen domän hos alla de som ligger på webbhotell som t.ex. One (Danmark) och andra som kör med sina servrar utomlands. Detta oavsett om mailet går från en svensk mailadress till en annan svensk mailadress. Trafiken går nämligen någonstans över Sveriges gräns. I och med detta så får en mycket stor del av svenskarna finna sig i att deras ”privata” mail inte är så särskilt privata längre. Det handlar dessutom inte enbart om var man har sin egen mail, utan resultatet blir detsamma om man skickar sitt mail TILL någon som har sin mail på en server utomlands.

Utan att bli alltför långrandig och ta upp allt som har skrivits på nätet om detta så ska jag peka på en, för min del, viktig sak i sammanhanget. På Centerpartiets hemsida står följande att läsa:

Centerpartiet tror på ett öppet och demokratiskt samhälle. Ett samhälle där människor kan känna sig trygga. Rätten till personlig integritet, var och ens möjlighet att styra över sina egna tankar, sin egen kropp och uppgifterna kring sin person, är grundläggande rättigheter som centerpartiet jobbar aktivt för. Skyddet av den personliga integriteten har en central plats i vår värdegrund. Det öppna och demokratiska samhället hotas i dag på flera sätt. Terroristattacker är tydliga exempel på detta. Datalagring, registrering och misstänksamhet mot andra är andra. Det är viktigt att brottsbekämpningen, till exempel i form av avlyssning, står i samklang med skyddet av den personliga integriteten. Centerpartiet eftersträvar ett öppet samhälle, inte ett övervakarsamhälle där den personliga integriteten inte respekteras.

Detta är en del av det som Centerpartiet gick till val på. Det är också en stor del av anledningen till att jag som liberal finner mig hemma hos Centerpartiet.

Utöver ovanstående formulering så har Centerpartiet i Stockholm för drygt ett år sedan tagit ställning emot FRA-förslaget. Visst förstår jag att hänsyn måste tas vad gäller att hålla ihop alliansen, men detta kan rimligen inte vara en avgörande fråga i det sammanhanget. Hittills så tycker jag mig ha sett alldeles för lite fan-anamma i Centerpartiet. Jag lade min röst på Centerpartiet och alltså inte på vare sig Fredrik Reinfeldt eller Beatrice Ask. I många frågor så ligger vi mycket nära varandra, det medges. Om inte Centerpartiet väldigt snart sätter ner foten i vissa frågor så har partiet grävt sin egen grav inför nästkommande val. Det gagnar knappast något av de andra allians-partierna heller.

Jag propagerade mot det Bodström-samhälle som jag inte ville se. Ska det nu visa sig att jag genom detta gjorde saken värre och bidrog till att skapa ett Ask-samhälle eller ett Odenberg-samhälle? Ska vi rentav kalla det för ett Moderat-samhälle, eller blir det (hemska tanke!) ett Allians-samhälle? Det är gott att det finns socialdemokrater som kritiserar alliansen för FRA-förslaget, men glöm för all del inte de egna påhejarna av liknande otyg. Integritetsbevarande spänner över blockgränserna. Det tråkiga är att man, på grund av detta,  inte kan hitta ett parti som både värnar integriteten och friheten samtidigt som man står för en sund politik i övrigt.

Det är dags för de folkvalda centerpartisterna i riksdagen att säga ifrån och stoppa FRA-lagen. Det räcker inte med Federleys tidigare halvmesyr, att lägga ner sin röst. Förslaget måste helt enkelt stoppas och det görs lämpligen genom att rösta ”NEJ” till förslaget.

Jag utgår från att ärade riksdagsledamöterna inte sviker i detta fall samt att man även direkt efter att förslaget har stoppats initierar en ordentlig undersökning kring huruvida FRA redan idag kränker grundlagen så som beskrivs hos Rick Falkvinge.

Länk till Rick Falkvinge ang. vad FRA:s överdirektör ska ha sagt.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Länk till intressant.se

Betala för propaganda?

(Det sista inlägget i den gamla bloggen)

Med jämna mellanrum blossar det upp skandaler kring vem som har och vem som inte har betalat sin TV-licens. TV.licensen är en synnerligen förlegad kvarleva som omgående borde förändras. En väsentlig fråga är om det egentligen är en licens, en skatt eller en avgift. Bortsett från diskussioner kring kvalitet, om man vill se på public service-TV, hur fristående/opolitisk SVT är och en del andra invändningar så kan man rent och rakt konstatera att själva modellen är klart förlegad.

Om Radiotjänst får som de vill så ska man betala TV-licens för datorer och mobiltelefoner o.s.v. Detta bl.a. för att så få svenskar som möjligt ska slippa undan att betala. Vidare så är själva beräkningsgrunden mycket märklig. Ett hushåll bestående av 4 medlemmar kan ha 4 eller 5 TV-apparater (t.ex. 1 i sovrummet, 1 i vardagsrummet, 1 i köket, 1 i sommarstugan och 1 i husvagnen) och för detta betala exakt lika mycket totalt per år som en ensamstående med en liten 14 tums svart-vit TV. Licensivrare tar säkert gärna detta som intäkt för att man bör höja licensavgifterna genom att helt enkelt göra så att man betalar per person. Det är emellertid helt fel väg att gå. Om något så ska vi se till att sänka kostnaderna.

Den gode Johan Linander har tidigare motionerat till riksdagen ang. detta och i höstas på Centerpartiets stämma så beslutades att vi ska ha “fortsatt politiskt oberoende public service men ingen tv-licens”.

Det finns flera politiska öppningar kring detta i form av bl.a. en motion i höstas författad av centerpartisterna Staffan Danielsson och Erik A Eriksson.

En sak som jag finner gansk roande är konceptet “oberoende” när man talar om en statlig TV-kanal. På vilket vis skulle den vara mer “oberoende” än vilken annan kanal som helst. Möjligen så kan man hävda att det är gott med en granskande TV-kanal som inte ägs av några ekonomiska intressen. Å andra sidan så ska ju statsmakterna granskas exakt lika hårt, vilket sig kan sägas motverkas av det statliga ägandet.

Jag vet att Radiotjänst tillhandahåller ett antal arbetstillfällen i t.ex. Kiruna, men är det verkligen meningen att TV-licensen ska betala för en kontrollapparat av det slaget som dessutom drivs i form av ett vanligt aktiebolag?

Smaka på följande förslag från mig. Låt säga att finansieringen av public service-TV sker via tre olika vägar. En tredjedel skulle kunna komma från reklamintäkter (ny arbetsuppgift för Radiotjänst att sälja reklam), en tredjedel skulle finansieras via skattsedeln och en tredjedel skulle kunna genereras via en stiftelse som lämnar avkastning. Låt gärna staten få stå kvar som majoritetsägare, men utan statligt tillsatta chefer. Vore det inte med detta sammantaget en tämligen oberoende TV, och dessutom så slipper vi allt tjafs med TV-licenserna och vem som har resp. vem som inte har betalat dessa? I och med att påverkan på skattsedeln minskar med mitt förslag så torde man lugnt kunna säga att det dessutom blir mer rättvist. Två vuxna skattebetalare betalar för just två tittare på samma vis som en ensamstående enbart betalar för sig själv. Utöver detta så sjunker allas årskostnad för detta.

~ Uppdatering ~

#1. Kjellberg reflekterar nu över att det är annat ljud i skällan så snart de som inte betalat sin TV-licens råkar vara TV-folk snarare än politiker. Det är helt riktigt, men föga överraskande. Tanken på att avskaffa TV-licensen är dock inte helt ny i det politiska Sverige. Centerstämman tog i höstas beslut om att public service skulle bestå, men inte TV-licensen.

#2. Svaret på frågan om jag betalar TV-licens är: Ja, det gör jag. Jag ser däremot sällan på varken public service-TV. Detsamma gäller i och för sig även för andra kanaler också. En av de stora anledningarna till att vi alls har TV är att min dotter så gärna ser på Nickelodeon resp. Disney Channel.

#3. I Aftonbladet kommenterar Radiotjänsts VD Anna Pettersson “licensskolket” på följande briljanta sätt: “Oerhört viktigt att betala”. Öh, ja det är ju det som hennes företag lever på. Hon förstärker sen det hela en aning med att förklara att det är Radiotjänsts policy att alla som har TV ska betala TV-licens….. Återigen…. Öh…..

#4. På SvD.se ser jag ett fragment av det allra dummaste hittills gällande TV-licens. Signaturen Trogen licensbetalare skriver något så fascinerande som ”Det enda rätta är att varje inkomsttagare i Sverige är med och bidrar antingen med en fast skatt eller efter bärkraft”. Efter bärkraft??? Ska TV-licensen inkomstprövas??? Ju mer man tjänar, ju mer tittar man alltså på TV? Jag antar att kommentaren egentligen handlar om solidaritet i någon form. Solidaritet kring något som i grunden är felaktigt….

Andra bloggar om: , , , , ,

Länk till intressant.se