Moderat vill beskatta arbetsredskap.

Än en gång har frågan om beskattning av jobbmobiler kommit upp till ytan. Det var dumt tidigare, och idag är det faktiskt ännu dummare.

Moderaten Jan-Evert Rådhström kläcker ur sig en samling dumheter i ComputerSweden. Innan jag går in på dessa så kan det vara värt att påpeka vissa sanningar.

#1. Många jobbmobiler har idag abonnemang av den typ som gör att det inte kostar något per minut att ringa med dessa.

#2. Inte alla arbetsgivare tillåter privata samtal på jobbmobilerna.

Rådhström säger följande: ”Det går inte att göra rätt, alla är presumtiva fuskare”. Lösningen på detta ska alltså vara att alla ska beläggas med skatt på tjänstemobilerna? Jag antar att det även ska gälla alla i statlig tjänst? Då får vi alltså en princip där vi skattebetalare finansierar mobiltelefonabonnemang som sedan de statligt avlönade ska betala skatt för att de har. Hur många varv i karusellen har egentligen Rådhström tänkt att skattepengarna ska åka?

Att alla skulle vara presumtiva fuskare bara för att man råkar ha ett jobb som kräver tillgänglighet är ett fantastiskt exempel på principen ”guilt-by-association”, d.v.s. om du möjligen skulle kunna tänkas vara en ”fuskare” så ska du automatiskt behandlas som en.

Jag utgår ifrån att de som nu med tanke på denna skatt skaffar sig en privat mobiltelefon som de har med sig då ska slippa betala tjänstemobil-skatten, eller?

En annan sak som Rådhström hasplar ur sig är: ”Ska vi vara en it-nation i framkant fungerar det inte att ha ett sådant system som vi har i dag. I Finland har de ett system med en schablonmässig skatt och det borde vi också genomföra.” Ursäkta mig, men vad har beskattning av tjänstemobiler att göra med huruvida vi är en it-nation i framkant att göra? Jag tänker inte ens gå in på det marginella kring frågan om de som blir uppringda privat på jobbmobilen när de är utomlands. Hur många är det som berörs av just detta exempel? Var detta det viktigaste hr Rådhström kunde tänka sig att motionera i riksdagen om? I sådana fall så tycker jag nog att det är värt att fundera på om det trots allt finns för många riksdagsmän i riksdagen.

Jag trodde inte att alliansen skulle stå för okynnesbeskattningar av denna typ. Om vi ska få sänkt skattettryck så är det fel att i ena änden sänka vissa skatter för att sedan i efterhand stoppa tillbaka vissa andra skatter av denna typ.

Med tanke på mitt påpekande kring att skaffa en privat mobil att släpa runt med parallellt med tjänstemobilen för att slippa beskattning så kan man nog lugnt räkna ut att det finns två möjliga vinnare på Rådhströms förslag. Den ena är staten och den andra är tillverkarna och säljarna av mobiltelefoner. Var det detta som hr Rådhström hade tänkt sig?

Varför inte beskatta de som har en bra (och onödigt dyr) kontorsstol på jobbet. De kanske sitter där på fikarasten eller lunchen (d.v.s privat).

Länk till ComputerSweden

Andra bloggar om: , , , , , ,

Länk till intressant.se

Betala för propaganda?

(Det sista inlägget i den gamla bloggen)

Med jämna mellanrum blossar det upp skandaler kring vem som har och vem som inte har betalat sin TV-licens. TV.licensen är en synnerligen förlegad kvarleva som omgående borde förändras. En väsentlig fråga är om det egentligen är en licens, en skatt eller en avgift. Bortsett från diskussioner kring kvalitet, om man vill se på public service-TV, hur fristående/opolitisk SVT är och en del andra invändningar så kan man rent och rakt konstatera att själva modellen är klart förlegad.

Om Radiotjänst får som de vill så ska man betala TV-licens för datorer och mobiltelefoner o.s.v. Detta bl.a. för att så få svenskar som möjligt ska slippa undan att betala. Vidare så är själva beräkningsgrunden mycket märklig. Ett hushåll bestående av 4 medlemmar kan ha 4 eller 5 TV-apparater (t.ex. 1 i sovrummet, 1 i vardagsrummet, 1 i köket, 1 i sommarstugan och 1 i husvagnen) och för detta betala exakt lika mycket totalt per år som en ensamstående med en liten 14 tums svart-vit TV. Licensivrare tar säkert gärna detta som intäkt för att man bör höja licensavgifterna genom att helt enkelt göra så att man betalar per person. Det är emellertid helt fel väg att gå. Om något så ska vi se till att sänka kostnaderna.

Den gode Johan Linander har tidigare motionerat till riksdagen ang. detta och i höstas på Centerpartiets stämma så beslutades att vi ska ha “fortsatt politiskt oberoende public service men ingen tv-licens”.

Det finns flera politiska öppningar kring detta i form av bl.a. en motion i höstas författad av centerpartisterna Staffan Danielsson och Erik A Eriksson.

En sak som jag finner gansk roande är konceptet “oberoende” när man talar om en statlig TV-kanal. På vilket vis skulle den vara mer “oberoende” än vilken annan kanal som helst. Möjligen så kan man hävda att det är gott med en granskande TV-kanal som inte ägs av några ekonomiska intressen. Å andra sidan så ska ju statsmakterna granskas exakt lika hårt, vilket sig kan sägas motverkas av det statliga ägandet.

Jag vet att Radiotjänst tillhandahåller ett antal arbetstillfällen i t.ex. Kiruna, men är det verkligen meningen att TV-licensen ska betala för en kontrollapparat av det slaget som dessutom drivs i form av ett vanligt aktiebolag?

Smaka på följande förslag från mig. Låt säga att finansieringen av public service-TV sker via tre olika vägar. En tredjedel skulle kunna komma från reklamintäkter (ny arbetsuppgift för Radiotjänst att sälja reklam), en tredjedel skulle finansieras via skattsedeln och en tredjedel skulle kunna genereras via en stiftelse som lämnar avkastning. Låt gärna staten få stå kvar som majoritetsägare, men utan statligt tillsatta chefer. Vore det inte med detta sammantaget en tämligen oberoende TV, och dessutom så slipper vi allt tjafs med TV-licenserna och vem som har resp. vem som inte har betalat dessa? I och med att påverkan på skattsedeln minskar med mitt förslag så torde man lugnt kunna säga att det dessutom blir mer rättvist. Två vuxna skattebetalare betalar för just två tittare på samma vis som en ensamstående enbart betalar för sig själv. Utöver detta så sjunker allas årskostnad för detta.

~ Uppdatering ~

#1. Kjellberg reflekterar nu över att det är annat ljud i skällan så snart de som inte betalat sin TV-licens råkar vara TV-folk snarare än politiker. Det är helt riktigt, men föga överraskande. Tanken på att avskaffa TV-licensen är dock inte helt ny i det politiska Sverige. Centerstämman tog i höstas beslut om att public service skulle bestå, men inte TV-licensen.

#2. Svaret på frågan om jag betalar TV-licens är: Ja, det gör jag. Jag ser däremot sällan på varken public service-TV. Detsamma gäller i och för sig även för andra kanaler också. En av de stora anledningarna till att vi alls har TV är att min dotter så gärna ser på Nickelodeon resp. Disney Channel.

#3. I Aftonbladet kommenterar Radiotjänsts VD Anna Pettersson “licensskolket” på följande briljanta sätt: “Oerhört viktigt att betala”. Öh, ja det är ju det som hennes företag lever på. Hon förstärker sen det hela en aning med att förklara att det är Radiotjänsts policy att alla som har TV ska betala TV-licens….. Återigen…. Öh…..

#4. På SvD.se ser jag ett fragment av det allra dummaste hittills gällande TV-licens. Signaturen Trogen licensbetalare skriver något så fascinerande som ”Det enda rätta är att varje inkomsttagare i Sverige är med och bidrar antingen med en fast skatt eller efter bärkraft”. Efter bärkraft??? Ska TV-licensen inkomstprövas??? Ju mer man tjänar, ju mer tittar man alltså på TV? Jag antar att kommentaren egentligen handlar om solidaritet i någon form. Solidaritet kring något som i grunden är felaktigt….

Andra bloggar om: , , , , ,

Länk till intressant.se