Hultins tankegång

För det första så möttes frågan om ett införande av FRA-lagen av ett tämligen massivt motstånd. Staten ansåg att man hade all rätt i världen att ta del av allas vår privata kommunikation. Debatten skulle stillas genom att man dels försökte förklara att vi kritiker inte förstår och dels genom att man frankt förklarade att alla skulle tjäna på att debatten lägger sig. Vad vi kritiker inte förstod resp. på vilket sätt ”alla” skulle tjäna på att debatten la sig framgick dock aldrig.

För att då blidka kritikerna så skulle lagen förbättras genom ett tillägg i 15 punkter. Dessa synades ganska fort och det gick lätt att konstatera att punkterna inte skulle göra någon egentlig skillnad. Ingen har heller förklarat på ett tillfredsställande sätt vad ”trafikstråk” innebär.

Några av punkterna i förbättringspaketet var:

• Tillstånd till signalspaning ska prövas av domstol.
• I lagen tydliggörs att FRA inte får signalspana mot trafik med både avsändare och mottagare i Sverige.
• FRA får endast bedriva signalspaning på beställning av regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten.

Ha nu dessa punkter i huvudet när du läser nästa mening. Polisen och SÄPO ska också få ”signalspana”. Den utredning kring detta som tidigare har gjorts av f.d. säpochefen Anders Eriksson underkänns av justitieminister Beatrice Ask, varför hon nu har beställt en ny utredning.

Som har påpekats av både undertecknad och mängder av andra, så går det inte att särskilja (och undanta) trafik med både avsändare och mottagare i Sverige. Det handlar inte enbart om att man kanske använder Hotmail, Gmail eller annan mailleverantör med servrar utanför landets gränser. Det är ju även så att mail och trafik på internet kan ta vilken väg som helst. Sannolikheten för att trafiken passerar landets gränser på sin väg mellan avsändare och mottagare i Sverige är rent överväldigande.

Ska nu då även Polisens och Säkerhetspolisens ”signalspaning” prövas i förväg av domstol? Punkten angående beställare struntar man uppenbarligen högaktningsfullt i. Sen undrar man ju varför Polisen ska spana på internationell trafik? För det är väl ändå inte så att vi svenskar hamnar i de misstänktas hörna så snart vi har utländska kontakter?

Som säkerligen många vet så har FRA tidigare fått en alldeles egen version av personuppgiftslagen. Denna är nästintill en manual för vilka omständigheter som ska gälla för att man ska få ägna sig åt sådana mysigheter som åsiktsregistrering och annat av liknande karaktär.

När det gäller SÄPO så finns det faktiskt liknande varianter, trots att man hänvisar till olika lagar. Enligt Polisdatalagen så får uppgifter om en person inte behandlas enbart på grundval av ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexuella läggning. Om det däremot är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen så får man göra sådan registrering. Vem som ska göra denna bedömning framgår inte så särskilt tydligt. Syftet med Säpo-registret regleras också i Polisdatalagen. Syftet är:

1. att underlätta spaning i syfte att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet,
2. att underlätta spaning i syfte att bekämpa terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott och
3. att utgöra underlag för registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627).

Smaka på begreppet ”spaning i syfte att förebygga och avslöja brott…”. Tänk sedan ett steg vidare.

Förvisso står det bland de 15 punkterna som skulle förbättra FRA-lagen att en utredning skulle ske ang. Polisens och Säkerhetspolisens behov.
En utredning ska tillsättas för att se över polis och säkerhetspolisens behov av underrättelser.

Den meningen innebär väl ändå inte att dessa ska få ”signalspana” på samma vis som FRA alt. att dessa skulle kunna bli beställare på samma vis som regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten? Vad var då syftet med ”förbättringarna”?

Lustigt nog så tror vare sig Beatrice Ask eller den nytillsatte utredaren att detta kommer att leda till några större diskussioner kring den personliga integriteten? Har vi kritiker ”förstått” nu, eller beror det på att vi också skulle vilja tjäna på att det inte blir någon debatt?

Bara för att hela eländet har klubbats som lag så innebär inte det att kritiken har dött.

Jag har med vett och vilje satt ordet ”signalspana” inom citationstecken, eftersom den korrekta benämningen på tilltaget är massavlyssning.

Riv upp FRA-lagen och börja om från ruta ett. Gå sedan igenom eländet, men med utgångspunkt i den personliga integriteten för vanliga medborgare (i Sverige och andra länder). Utifrån detta kan sedan en ev. ny FRA-lag utformas.

Jag vill till riksdagen för att göra ett jobb, och inte en karriär.

Svensk Myndighetskontroll skriver bra om samma ämne.

Mary X konstaterar att man med detta sannolikt delvis gjorde FRA-lagen till en valfråga.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, regeringen, integritet, avlyssning, övervakning, riksdagen, beatrice ask, fra, fra-lagen

I en debattartikel i dagens SvD och DN skriver Antipiratbyråns Henrik Pontén att ”Lagstiftaren måste våga modernisera systemet”. Receptet skulle vara att ge upphovsrättsindustrin möjlighet att via en nyinstiftad ”oberoende” organisation skicka varningsbrev direkt till internetanvändare. Det Pontén uppenbart missar är att denna oberoende organisation redan finns. Den kallas i normalt tal för ”den rättsliga apparaten”.

Menar alltså Antipiratbyrån att en rättslig instans i Sverige inte är tillräckligt ”oberoende”?

Två saker. Dels så är den kommersiella upphovsrätten fullständigt defekt i sin nuvarande utformning och dels så har vi kunnat läsa exempel på exempel på hur upphovsrättsindustrin begår totalt våld på rättsliga principer när de ges en möjlighet till det. Därför kan inte Ponténs inlägg ses som annat än ett rent skott i mörkret.

Om jag skulle hamna i riksdagen så ska jag gladeligen bidra till att ”modernisera systemet”, men risken är stor att Pontén och Antipiratbyrån inte riktigt kommer att gilla den moderniseringen.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, och inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, övervakning, upphovsrätt, riksdagen, centerpartiet

Igår var det stämma i Härnösand, och det var dags att spika Centerpartiets riksdagslista för Västernorrland. Tyvärr kunde jag inte delta p.g.a. en släng av magsjuka. En och annan rapport fick jag dock, och givetvis så har jag fått veta hur det gick.

Jag placerades på plats 8 på valsedeln, och detta måste jag vara nöjd med. Jag är ung i centerrörelsen, och saknar den mångåriga erfarenheten i rörelsen som de allra flesta har. Dessutom så är jag inflyttad i Härnösand (via Sundsvall), vilket gör att jag ändå måste betraktas som relativt okänd.

Den offentliga plattform jag har, den finns än så länge på internet, och där finns inte alla centerpartister från Västernorrland. Jag har i huvudsak lyckats placera mig i politiken via olika frågor som rör den personliga integriteten och rent frihetliga frågor. Om jag däremot ska kunna åstadkomma verklig förändring så måste min plattform breddas väsentligt.

Jag är definitivt liberal, men tänker inte ge mig på vågstycket att definiera vilken dialekt av liberalismen jag bekänner mig till. Den etiketten kommer ändå andra att förse mig med. Jag är solklart en federalist, och federalismen ligger som en hörnsten i Centerpartiets tradition och program.

I stort sett delar jag Piratpartiets inställning i de allra flesta frågor, men jag behöver en bredare politisk skala. Att samarbeta med, och stödja, t.ex. Vänsterpartiet i olika politiska frågor för att vinna enstaka poäng i integritetsfrågor ser jag som en rätt omöjlig kompromiss. Kan inte t.ex. vänsterpartister samarbeta isolerat kring vissa frågor, utan att jaga andra politiska poänger än de som rör integriteten o.s.v. så anses troligen inte dessa frågor som tillräckligt viktiga.

En riksdagsman/-kvinna har som sin yttersta skyldighet att föra talan FÖR sina partikamrater/väljare från den landsdel som har gett just den kandidaten sitt förtroende. Därför anser jag att det krävs en mycket, mycket hög grad av kommunikation mellan ”hemmaplan” och riksdagsmannen/-kvinnan. Hur ska man annars kunna motsvara det förtroende som har getts. Det är i denna anda jag vill verka.

Plats 8 på riksdagslistan kanske kan anses som en chanslös plats, med tanke på att Centerpartiet idag har ett mandat från Västernorrland. Vi var nära ett andra mandat i förra valet, och det totala väljarstödet i Västernorrland gör att alla möjligheter finns att bli inkryssad. Sannolikt så behöver jag då attrahera många nya väljare, men det ska väl inte vara någon omöjlighet. I förra riksdagsvalet vann t.ex. Birgitta Sellén med 1309 personkryss.

Det som alltså kommer att ske nu är att min personvalskampanj startas, och jag hoppas att tillräckligt många ska stödja mig för att det ska räcka hela vägen fram. Sen är det frågan vilka som blir gladast om detta lyckas, traditionella centerpartister, nya liberaler, miljövänner eller piratpartister. Jag anser nämligen att alla dessa borde kunna rymmas i ett och samma parti.

Vi måste få en mycket högre grad av respekt från regering/riksdag för den enskilde medborgarens vardag. Det vore en vinstlott för alla, oavsett partitillhörighet.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, upphovsrätt, övervakning, västernorrland, centerpartiet, riksdagen, val, riksdagskandidat

Under innevarande mandatperiod håller ett visst agerande på att bli en riktigt röd tråd i det centerpartistiska lägret. Ett kompromissande utan ände i viktiga frågor har inträffat gång på gång.

Vi skulle värna den personliga integriteten, men vi kompromissade igenom FRA-lagen och IPRED. Detta trots ett icke oansenligt knakande i partiets fogar.

Vi har en lång, lång tradition av kärnkraftsmotstånd i partiet, men vi kompromissade bort huvuddelen av det motståndet ”för vår barns och barnbarns skull…”.

Förvisso så mötte Centerpartiet centralt oss FRA-motståndare för diskussioner, men dessa utmynnade tyvärr bara i som huvudsakligen kan kallas för en svag kosmetisk hinna av ”förbättringar”. Någon reell skillnad gjorde inte diskussionerna.

När det gäller energiuppgörelsen och den förlängda ”kärnkraftsparentesen” så drevs uppenbarligen frågan igenom utan någon som helst hänsyn till vad gräsrötterna ansåg om det hela. Detta visar sig tämligen tydligt idag, när frågetecken reses angående regeringens möjlighet att kunna lagstifta i frågan.

En gräsrotsrörelse kan svårligen styras från toppen, utan när det gäller en sådan organisation så må grässtrånas toppar hålla kontakten med marken endast via strånas rötter. Något annat fungerar inte. När gräsets topp inte längre har kontakt med rötterna så kan de driva fritt genom lufthavet, möjligen till en annan äng. Oundvikligt är dock att de till slut dalar till marken.

Mängder med kritik har uttalats mot partiets kompromissvilja när det gäller integritetsfrågorna och detsamma gäller energiuppgörelsen.

När det gäller FRA-lagen och debatten kring motionen om att riva upp denna så inträffade en mycket märklig locket-på-variant på partistämman. Detta ledde till att motionen inte gavs en riktig chans och den röstades följdaktligen ner.

Jag motionerade, med tanke på bl.a. energiuppgörelsen, om en förstärkning av vår interna demokrati. Den motionen hörsammades inte heller.

Oavsett vad jag själv (eller någon annan) tycker om energiuppgörelsen och det centerpartistiska stödet för denna så är denna åsikt av underordnad betydelse. Man KAN INTE ostraffat köra över en gräsrotsrörelse i en sådan hjärtefråga ostraffat. Det blir konsekvenser av sådant. Det är helt oundvikligt, och det kan knappast förändras av att man försöker utbilda medlemmarna/gräsrötterna i hur man argumenterar rätt. Det senare framstår snarast som respektlöst.

Vi som parti riskerar att få betala ett mycket, mycket högt pris för detta. Tyvärr så hamnar självklart annat som är positivt i skuggan, och därmed så blir problemet ännu större. En gräsrotsrörelse kan inte toppstyras.

Andra intressanta bloggar om: fra, integritet, övervakning, kärnkraft, ipred, centerpartiet, alliansen, regeringen, energiuppgörelsen, politik, samhälle

Igår skrev Peter Sunde på sin blogg om en metod för tekniskt kringgå FRA och deras ambitioner. Precis som man kunde förvänta sig så skulle detta ske förr eller senare, och dessutom utan att några större kostnader uppstår. Det centrala för FRA är dels skapandet av sociogram, men givetvis även att direkt kunna ”avlyssna” trafiken mellan två parter. Sundes lösning är så enkel så att den faktiskt blir rent elegant. Nu är det bara att invänta att det hela slås igång.

Ska vi nu bara vara glada över detta, eller är det kanske så att detta borde mana till lite mer eftertanke? Konsekvenserna av hela spektaklet blir flera, och de slår i alla möjliga riktningar.

Rent ekonomiskt så betalas hela FRA-spektaklet av internetoperatörernas kunder, och där kan vi nu konstatera att det enda som FRA-lagen gjort är att fungera kostnadsdrivande. Detta eftersom syftet inte kommer att kunna uppnås. Medborgarna får betala priset för detta.

De som är kunniga och insatta kommer att kunna kringgå eländet, samtidigt som majoriteten av de vanliga medborgarna är de som kommer att kunna kartläggas av staten. Det är nämligen det enda som återstår för den statliga vallhunden, FRA. Medborgarna får betala priset för detta.

När tekniken är klar och i drift så finns möjligheterna för terrorister, bovar och banditer att använda samma (eller liknande) tekniska lösningar. Därmed så kommer det att krävas än mer resurser till rättsväsendet för att försöka hitta en fiffig lösning på problemet. Om vi nu antar att terrorister, bovar och banditer är måltavlan så blev de just en oändligt mycket mindre och mer svårträffad måltavla. Medborgarna får betala priset för detta.

Alla dessa ivriga och resurskrävande försök att ligga före alla former av bus är dömda att misslyckas och dessutom så leder de endast i en riktning. De avskaffar alla de principer som vi hittills har använt för att definiera vår frihet. I ivern att försvara friheten avskaffar vi alltså densamma.

Menar jag då att vi inte ens ska försöka skydda oss mot terrorister? Inte alls, men vi måste skydda oss på rätt sätt. Automatisering är inte vägen till framgång. Traditionell spaning och underrättelseverksamhet har fungerat och kommer att fortsätta fungera, och det är där insatsen måste ske. Argumenten kring att FRA skulle kunna skydda våra svenska soldater i Afghanistan måste vara det i särklass sämsta. För det första så är chansen mikroskopisk att FRA ska snappa upp info kring talibaners bilbomber genom att avlyssna/läsa gränsöverskridande mail. För det andra så är det väl lite knepigt att tro att man kan ha en riskfri närvaro i Afghanistan. Trygghet för soldater i främmande land uppnås inte genom maximalt förtryck och avskaffande av frihet på hemmaplan.

Det är bl.a. för att få stopp på dumheter i stil med FRA-lagen som jag kandiderar till en plats på Centerpartiets riksdagslista i Västernorrland. Sådant som rör rätten till en privat sfär och frihetliga värderingar är inte lämpliga att kompromissa kring. Staten ska övervakas av medborgarna och inte tvärtom.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, frihet, övervakning, centerpartiet, riksdagen, fra

Som jag har skrivit tidigare så kandiderar jag till en plats på Centerpartiets riksdagslista för Västernorrland samt även i kommunvalet i Härnösand. Självklart så innebär detta att jag måste förtydliga mitt budskap och skaffa mig bra kommunikationsvägar.

Därför kommer min blogg inom kort att få sig ett nytt utseende och dessutom så är nu en grupp skapad på Facebook för min kandidatur. Gå gärna med i den för att både kommentera och även för att visa ditt stöd för min kampanj. Du hittar gruppen genom att klicka på bilden nedan.

Några begrepp som har en verklig innebörd för mig och som tjänar som ledstjärnor för den politik jag vill driva: Värnande av den personliga integriteten. Liberala och frihetliga värderingar där individen ges maximalt spelrum. En tro på ett Norrland som ges möjlighet att växa av egen kraft. En vilja att se ett grönare samhälle (för vår egen och för våra barns skull). Förbättra förutsättningarna för små- och fåmansföretagen i Sverige.

Efterhand ska jag konkretisera mitt eget manifest som i det mesta har sitt ursprung i det centerpartistiska partiprogrammet, men som sannolikt även kommer att uppvisa lite mer klassiskt centerpartistiska drag. Där kommer också klart och tydligt framgå vilka principer som aldrig någonsin kan bli föremål för kompromisser. Vissa saker är alltför centrala för att kompromissas bort.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb och inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, centerpartiet, integritet, övervakning, riksdagen

Mycket, mycket kort ska jag försöka förklara för den moderate riksdagskandidaten Anton Abele hur saker ligger till. Eller åtminstone hur de BÖR ligga till.

I en debattartikel på svt.se förfasar sig Abele över den makt som yttrandefriheten ger åt folket via bloggarna. Detta gör han samtidigt som han påpekar att han ju inte alls har något emot bloggarna. Artikeln är väldigt tunn till sitt innehåll, men den indikerar en inställning till frihetliga värderingar som är rätt skrämmande. Frågan är om den inställningen är enbart Abeles, eller om den faktiskt även delas av Moderaterna. Tyvärr så är jag en aning böjd att tro det senare, men jag kan förstås ha fel.

Abele ställer några (hypotetiska?) frågor i sin artikel, och jag tänkte vara tillmötesgående och förklara för honom hur det ligger till. Abele skriver:

”Var går gränserna? Vad är hot, kränkning eller förtal på Internet? Och framförallt, hur och till vem ska man vända sig till om man är drabbad?”

Som riksdagskandidat borde faktiskt Abele veta var gränserna går. Dessa finns nämligen i svensk lagstiftning, och däri kan han förkovra sig. När det gäller vad hot, kränkning eller förtal på internet så är det helt enkelt synonymt med hot, kränkning och förtal i vanliga livet. Om man drabbas ska man självklart vända sig till Polisen. Svårare än så är det inte.

Jag vet inte om Abeles frågor visar på en avgrundsdjup okunskap. eller om han har på sin agenda att skapa en särskild lagstiftning som reglerar vad som skrivs och uttrycks på internet. Om han syftar till det senare så är han alltså för införandet av ”nästan-yttrandefriheten” eller att avskaffa våra grundläggande friheter.

Möjligen är Abele ute på friarstråt gentemot en partiledning som delar hans inställning. I övrigt så måste nästan Abeles inlägg i debatten vara ungefär lika otaktiskt som Ella Bohlins val att göra snuset till en fråga i sin EU-kampanj. Troligen så ville hon verkligen INTE åka till Bryssel, och möjligen så är det så att Abele egentligen inte alls vill få en plats i riksdagen.

Andra intressanta bloggar om: internet, yttrandefrihet, demokrati, frihet, lagstiftning, integritet, politik, samhälle, moderaterna, anton abele

Fortfarande envisas Staffan Danielsson med att försvara införandet av FRA-lagen, utan att någon av alla de sakfrågor som ställts har fått svar. I talarstolen gjordes nyss en rejäl vurpa av Danielsson när han försökte sig på att underminera Calle Larsson (v) genom att hänvisa till att detta med övervakning ju tidigare har utförts i forna kommuniststater. Detta argument slår omedelbart tillbaka genom att vi i Centerpartiet plötsligt kan liknas vid forna Sovjetunionen eller DDR.

En annan väsentlig sak som sällan framkommer är att inte bara svenskar omfattas av Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Detta struntar man i rätt rejält.

Jag blir så trött, så trött…..

Att hänvisa till att sossarna inte tillsatte en parlamentarisk utredning kring FRA-lagen under förra mandatperioden (som den moderata talaren nu pekar på) är sannolikt ytterligare ett av de allra sämsta argumenten hittills. Det är Alliansen och inte sossarna som genomdriver FRA-lagen, och då kan man ju fråga sig varför man inte drivit på hårdare för att tillsätta en parlamentarisk utredning själva. Ska ett fel alltså rättfärdiga ett annat fel????

Massavlyssning är inte och kommer aldrig att vara ok. Därför lovar jag att jag (om jag kommer in i riksdagen) ska göra allt jag kan för att omedelbart skrota dessa lagar för att sedan börja i andra änden. Lagstiftningen måste börja med att slå fast allas vår rätt till en privat sfär. Har vi inte det klart för oss så kommer vi att ha mängder av problem framöver.

Riv upp, gör om, gör rätt är det enda sättet att hantera FRA-lagarna om vi inte vill ha ett samhälle som till fullo medger sådant som IB en gång i tiden INTE fick göra. Skillnaden mellan nu och då är att resurserna för staten att kontrollera oss är så oändligt mycket större.

Ur ett partitaktiskt perspektiv så undrar jag om någon alls tror på att vi i Centerpartiet i fortsättningen kommer att mötas av annat än gapskratt om någon hävdar att vi skulle fungera såsom integritetens vakthundar. Det är vackra ord utan handling bakom.

Andra intressanta bloggar om: övervakning, integritet, massavlyssning, riksdagen, fra-lagen, politik, samhälle, centerpartiet, alliansen, regeringen, staffan danielsson