Hultins tankegång

Det var en gång ett fantastiskt öppenhetsmanifest som ett parti bl.a. gick till val på. Efter valdagen bestämde sig partiledning och riksdagsledamöter för att det nog egentligen inte var så viktigt med det där manifestet. Dessutom kunde man ju med lite vilja tolka det som att det egentligen betydde precis det motsatta. Sagt och gjort. Man satte sig tillsammans med några andra partier som hade en annan uppfattning än den som faktiskt stod i det där manifestet. Hastigt och (mindre) lustigt hade partiet medverkat till att lagstifta om signalspaning (via FRA-lagen) och jakt på medborgare (via IPRED) och en del andra saker av liknande art. Detta fann man i partiets ledning som gott och man skrota med nöjd min det där manifestet.

Plötsligt närmade sig ett riksdagsval, och då började det bränna lite under fossingarna. Man måste försöka övertyga alla om att man ju egentligen inte alls tyckte om det man nyss gjort. Om man nu inte lyckades övertyga folk om att man tyckte på ett annat sätt än man visat genom de fattade besluten så kunde man ju faktiskt lyckas slarva bort en massa väljare. Nu var ju de där väljarna föralldel rätt så unga, och de var ju bara förstagångsväljare men ändå. En ny partiledare tillträdde och talade gott om det öppna partiet och att vi nog allt behöver en integritetsbalk i Sverige. Partistämman som beslutade att partiet ska slåss för den personliga integriteten meddelade också att de ville att partiet skulle verka för att skjuta upp införandet av ett datalagringsdirektiv som svensk lag. Man var ju trots allt emot det där direktivet. Man var nog lika mycket emot det där direktivet som man egentligen var för det där manifestet. Sagt och gjort. Ett beslut om uppskjutande togs och en grad av nöjdhet kunde ses både här och där.

Nu visar det sig att det där manifestet inte var så viktigt och den där lagen som man är emot egentligen behövs och dessutom så behöver man ju faktiskt inte följa det där beslutet som den där partistämman fattade. Frågan är om stämman och medlemmarna ens fattar att vi faktiskt visst måste ha den där lagen som gör att alla medborgares kommunikation lagras. Om vi inte har den lagen så får ju Sverige betala böter, och böter kan vi ju inte acceptera. Sen kanske det är bäst att vi pratar tyst om att det kostar mer att införa lagen än böterna och det är nog ingen som vill höra att direktivet håller på att få en översyn nere i EU. Ja, EU… Ni vet, dom där som bestämmer över Sverige. Sen är det nog inte heller någon bra idé att berätta att det finns analyser som visar att uppklarandegraden av brott bara ökar med  0,002-0,006% tack vare lagen.

I klartext då. Centerpartiets partiledning och riksdagsgrupp har beslutat sig för att snabbehandla och införa datalagringsdirektivet såsom lag i Sverige. Detta i direkt strid med stämmobeslut och egen politisk övertygelse. Visst kan det finnas en eller annan bevekelsegrund för att agera så som riksdagsgruppen aviserat att man kommer att göra. Samsyn inom Alliansen och respekt för EU-direktiv o.s.v.. Tyvärr så håller det inte ur ett partiperspektiv. Partiet ska respektera och genomföra medlemmarnas vilja. Om man inte lyckas med detta p.g.a. att man är en för liten aktör i regeringssamarbetet så innebär det inte att man med nödvändighet måste stryka flagg och kapitulera. Det hjälper då inte heller att predika om att man gjort sitt bästa inför de medlemmar som lyssnar på en eller annan plats. I de senare fallen talar man för folk som mähända intresserat lyssnar alt. som kan ta till sig olika bevekelsegrunder.

Det stora problemet är den signal man skickar till väljarkåren. De lyssnar inte alls intresserat och de tar inte i någon högre grad till sig bevekelsegrunder och annat. De ser till den genomförda politiken och de fattade besluten. De ser dessutom tydligt att medlemmarna står för något annat än partiledningen och riksdagsledamöterna. Det blir en potatis som till slut är så het så att en ej medlemsanknuten väljare inte ens försöker ta i den. I det läget urholkas partiets styrka ytterligare, även om man kanske får kompisar i andra partiers ledning. Förhandlingspositionen inom Alliansen kommer däremot att över tid försvagas ytterligare p.g.a. partiets plats som ”Sveriges otydligaste parti”.

I detta ögonblick vill bl.a. följande se ett klart deklarerat NEJ från den centerpartistiska riksdagsgruppen till införandet av datalagringsdirektivet:

CenterUppropet
CUF
Centerstudenter
Stockholmscentern

Dessutom så finns det många enskilda centerpartister som vill detsamma. Ett par av dessa:

Markus ”Lake” Berglund
Oscar Fredriksson

Andra intressanta bloggar om: ACTA, datalagringsdirektivet, trafikdatalagring, politik, samhälle, övervakning, upphovsrätt, internet, fra, centerpartiet, centeruppropet, integritet

Det är nog definitivt dags för en påminnelse till en del av våra folkvalda. Det vore ju olyckligt om de råkade glömma…

Datalagringsdirektivet tackade Centerpartiets stämma definitivt NEJ till vid partistämman i Åre. Vi pratar alltså om den lag som Centerpartiet nu bidrar till att den snabbehandlas för att införas redan nu under våren. På ren och rak svenska så måste man då, som partimedlem och väljare, fråga sig hur mycket interndemokratin är värd och om vi helt ska skippa det skådespelet. Det är svårt att föreställa sig ett kraftfullare totalhaveri än detta.

Ytterligare en sak som är värd att påminna om är att ett antal av de nuvarande riksdagsledamöterna valde att integritetscertifiera sig via CenterUppropet.se. Listan på samtliga certifierade centerpartister kan beskådas här.

För att förtydliga saker och ting en aning så innebär denna certifiering att man skrev under på följande:

Som kandidat/folkvald/politiskt aktiv för Centerpartiet stödjer jag följande principer:

• Lagar, förordningar och direktiv som införs i Sverige och EU skall alltid vara förenliga med Europakonventionen för mänskliga rättigheter.
• Kommunikation i alla dess former mellan människor skall vara fredad från statlig insyn, förutom vid brottsutredning.
• Utredning om brott skall endast få utföras av instanser inom rättsväsendet.
• Lagstiftning inom Sverige och EU skall alltid ske med full transparens för medborgarna.

Dessa punkter är inte så särskilt komplicerade, och för många var det alldeles självklart att ta steget att certifiera sig. En certifiering förpliktar ju dock. Vad gäller Datalagringsdirektivet så finns det stora tveksamheter kring överensstämmelsen med den första och den andra punkten. När det gäller ACTA så finns det sannolikt tveksamheter gällande samtliga dessa punkter, men i synnerhet när det gäller den sista punkten. Bristen på transparens har varit närmast total.

Det är alltså dags för samtliga centerpartistiska riksdagsledamöter att trycka på NEJ-knappen när det gäller införandet av datalagringsdirektivet. Det är också dags för många av dessa att rannsaka sig själva. Anser man sig leva upp till integritetscertifieringen? Nu ska inte de som valde att certifiera sig vara ensamma om att hållas till ansvar. Frågan är om det inte är värre att så många faktiskt visade sig helt ointresserade av denna certifiering. Dessa kan alltså inte ens se sig själva skriva under på de fyra punkterna. Det är mer än bara lite skrämmande.

Jag väljer i detta inlägg att inte ens veckla ut något resonemang kring utvidgningen av FRA-lagen, eftersom poängen redan nu är såpass massiv. Det finns bara en sak för samtliga centerpartister att göra då datalagringsdirektivet kommer upp, och det är vare sig att avstå eller att kvitta ut sig. Det enda som är acceptabelt är att rösta nej, nej och åter nej.

Andra intressanta bloggar om: ACTA, datalagringsdirektivet, trafikdatalagring, politik, samhälle, övervakning, upphovsrätt, internet, fra, centerpartiet, centeruppropet, integritet

När det gäller det svenska spelmonopolet så har vi en riktig långbänk. När man så söker information om var vi f.n. står så kan man få söka sig grön. Det är tämligen magert med färsk information. En av få platser som jag hittar info är hos Christopher Fjellner som skriver om det beslut som togs i EU-parlamentet i mitten av november 2011. EU-parlamentet uppmanar i det beslutet kommissionen att ta länder som upprätthåller olagliga regleringar eller spelmonopol till EG-domstolen. Sverige är ett av de länder som isåfall blir stämda av kommissionen. Danmark, Grekland, Spanien och Frankrike är några länder som snabbt tagit till sig av kritiken från Bryssel och har fattat beslut om att avskaffa de statliga spelmonopolen.

Statliga spelmonopol är f.ö. en riktigt knepig skapelse. Staten tjänar pengar på att alla spelar så mycket som möjligt och samtidigt så ska man på något märkligt vis vifta med pekpinnar om att man inte ska spela för mycket. Ovanpå allt annat så har Svenska Spel en genomsnittlig payout (andel av pengarna som går åter till spelarna) på ca 50%, vilket är riktigt uselt jämfört med de 85-98% payout som man har hos många av de casinon som finns på nätet.

I USA har man sedan 1961 haft något som heter Federal Wire Act, vilken i praktiken har förbjudit alla former av onlinespel. Precis som om det vore bättre att folk åker till Atlantic City eller Las Vegas för att spela bort sina pengar. Nu flaggar man där för en förändring som innebär att onlinespel ska tillåtas, förutom när det gäller sportevent och tävlingar. Känns lite som om det finns en lobbygrupp från Vegas som har haft en del framgångar, eller hur?

Danmark avreglerade från årsskiftet allt onlinespel. En invändning har varit att det nu skulle bli en explosion av spelberoende p.g.a. att det nu skulle bli mer lättillgängligt och legitimt. Ursäkta mig, men tillgängliheten finns redan där och jag tvivlar på att legitimiteten kring det hela skulle påverka en spelberoende människa. Man har nu utfärdat 38 licenser för spelbolag, vilket troligen kan leda till bl.a. ökad trygghet för spelarna. När det gäller tillgänglighet så är det inte så särskilt svårt att hitta sidor i stil med CasinoTop10.se som utan problem både informerar om erbjudanden och annat för de som söker t.ex. ett casino för att spela på nätet. Denna sida innehåller faktiskt t.o.m. mer info om spelberoende än vad Svenska Spels hemsida gör.

För Sveriges del så tror jag att en modell liknande Danmarks är framtiden, och det är nog dags för våra politiker att börja agera. Ja, om vi nu inte vill bli stämda av EU-kommissionen så är det ett absolut måste att agera.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, spelmonopol, poker, casino, sportbetting, lagstiftning, eu, spelmarknaden, spelutredningen

Hur i fridens namn kan C välja att i regeringen välja att stödja fortsatta tvångssteriliseringar i modern tid. Detta barbariska och otidsenliga förfarande rimmar rysligt illa med det partiet skriver på hemsidan om saken. Där kan man bl.a. läsa följande om partiets motstånd mot tvångssterliseringar:

Detta är klassiska centervärderingar – det handlar om alla människors lika rätt och värde.

Ändå väljer man att vika ner sig i frågan. Motståndare till detta i riksdagen är: V, S, MP, C, FP och M. Trots det samlas man kring KD och väljer att fortsätta. Jaja… Representativ demokrati, kallas det väl.

Nu vill jag så hemskt gärna veta tre saker.

1. Vad, av liknande dignitet, har C fått igenom inom ramen för Alliansen?
2. Var går gränsen för att vika ner sig i detta samarbete?
3. Vem ska välja C när inte ens det som definieras som ”klassiska centervärderingar” tjänar som en ledstjärna?

Att försöka ”fixa” detta på lång sikt är inget alternativ, eftersom det de facto tvingar kvar medborgare i ett dagligt lidande och med allt mer växande våndor. Känns lite medeltida, eller hur?

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, hbt, transpersoner, sexualitet, könsbyte, tvångssterilisering, centerpartiet, alliansen, regeringen, kd, kristdemokraterna

Nu haglar beskeden tätt kring hur socialdemokrater agera när det gäller Sverigedemokraterna. Ytterligare ett fall har kommit upp till ytan nu. Detta trots att sossarna och Mona Sahlin har meddelat att man inte under några omständigheter skulle samarbeta med SD.

Det senaste gäller ytterligare ett starkt sossenamn, Anders Lago, som agerat för att bereda SD plats i nämnder i Södertälje. Enligt kommunallagen så behövde SD nå 6 mandat för att ta plats i nämnderna, men man nådde bara 5. Följer man då kommunallagen så ska de med andra ord inte ta plats i nämnderna, men trots detta så väljer Lago att istället att yrka på att platserna ska fördelas proportionellt. Anders Lago menar tydligen att det är viktigt att SD ska få ta plats i nämnderna så att det ska gå att ta debatten med dom. Kunde han verkligen inte hitta något annat sätt att debattera med dom än att verka för att de får mandat i nämnder.

Sen blir det faktiskt ganska komiskt när han försvarar sig med att SD ju ska behandlas som alla andra partier. Det han missar är att ”alla andra partier” hade blivit utan plats i nämnderna. Sossarna går just nu från klarhet till klarhet när det gäller att markera att de klarar av att agera helt och hållet inkonsekvent och förvirrat. Men vi kan ju i alla fall konstatera vilket parti det är som vill se SD som ett parti med inflytande.

Nämnde jag att Lago är kandidat till partiledarposten hos Socialdemokraterna.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, sverigedemokraterna, södertälje, socialdemokraterna

Nyligen drev de rödgröna tillsammans med Sverigedemokraterna igenom ett besparingsprogram för regeringskansliet. Detta trots att Mona Sahlin i ett tal för ett år sedan sa:

Därför är beskeden så tydliga från vårt rödgröna regeringsalternativ. Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande – aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! Och det gäller också passivt inflytande.

Det tydliga beskedet framstår idag lika ”tydligt” som sossarnas besked om att riva upp FRA-lagen. Man menar nämligen egentligen tvärtom.

Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet har motionerat om bemanning i demensvården, och detta togs idag upp i socialutskottet. Trots vad man sagt om inflytande för SD så valde idag såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet att ställa sig bakom den SD-märkta motionen.

Är dessa två frågor en signal om vad det nya Socialdemokraterna (post-Sahlin) kommer att stå för? Ja, vad ska vi tro?

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, sverigedemokraterna, riksdagen, miljöpartiet, vänsterpartiet, socialdemokraterna

Sossarna var det parti som satte stenen i rullning (med besked) när det gällde datalagringsdirektivet. Sossarna var också det parti som i stort sett sen FRA-lagarna antogs i riksdagen har drivit linjen att dessa lagar ska rivas upp för att göra ett omtag. Nu bekänner partiet dock färg. Om det sedan visar den egentliga ståndpunkten eller om man nu vill visa handlingskraft efter en vettvillings framfart med rörbomber kan man inte veta.

Klart är i alla fall att man nu inte alls vill riva upp FRA-lagarna, utan nu vill man istället inkludera SÄPO såsom beställare av FRA. Det är inte någon liten åsiktsjustering vi snackar om, utan här snackar vi om en 180 graders kurva. Endera så bekänner man nu färg eller så visar det sig att man är något av det mest populistiska som hittills har setts i svensk politik.

Tyvärr så betyder detta att vi som förespråkar en mer sansad nivå när det gäller övervakningshysterin inte har något att hämta hos något av de politiska blocken. Fast det visste vi ju redan. Ska vi få se samma utveckling i Sverige som i USA där man idag har byggt upp så många olika instanser, myndigheter och företag som jobbar med dessa frågor så att man inte längre har kontroll på vem som gör vad eller ens vad det hela kostar. Volymen på information man gräver fram där har blivit så enorm så att det inte finns någon möjlighet att överblicka den längre, och bristen på kontroll skapar en grogrund för övergrepp.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, fildelning, övervakning, internet, FRA, SÄPO, upphovsrätt, socialdemokraterna

Trots våra skrik och rop på hur fel och illa det kunde bli när det gällde den massavlyssning av medborgarna som FRA fick i samband med FRA-lagens införande så får vi nu finna oss i att stå inför kalla fakta. Det blev sannolikt precis så illa som vi varnade för (eller värre).

WikiLeaks har avslöjat ett fulspel av sällan skådat slag där ”makten” i Sverige har överlämnat nycklarna till våra liv till främmande makt. Att USA har drivit på för att få igenom sin agenda är inte så konstigt, och det har vi vetat eller anat hela tiden. Att det däremot skulle vara i så hög grad tror jag däremot är nytt för medborgarna.

Det som lämnar en mycket märklig eftersmak i munnen är att våra svenska politiker nu försöker hålla sig rena genom att hänvisa endera till att man inte haft information alternativt att man i princip försöker obetydligförklara innehållet i telegram från amerikanska beskickningar. Fyndigast av allt är nog förklaringen som går ut på att diplomaterna skrivit så för att de ju har lön för att göra sitt jobb och att de gärna vill se bra ut gentemot sin uppdragsgivare. Stopp ett ögonblick nu. Det innebär ju att man anklagar endera ambassadpersonalen, diplomaterna, amerikanska regeringen eller t.o.m. svenska departements tjänstemän för att ljuga.

Olika mer eller mindre vedervärdiga planer och aktioner (inklusive mordhot) har förekommit för att få stopp på informationsflödet via Wikileaks. Jag hoppas innerligt att det inte kommer att visa sig att Sverige bidragit till att Assange blir puréad av ett amerikanskt rättsväsende i någon märklig form av iver över att deras skitiga byk tvättas offentligt. Vare sig Assange eller Wikileaks har gjort något fel. De försvarar med (möjlig) risk för eget liv det fria ordet. Trots detta så försöker man med alla medel tysta Wikileaks, vilket i sin tur tvingar t.ex. den amerikanska staten att offentligt demonstrera vilka enorma demokratiproblem som finns i landet. Demokrati och frihet handlar INTE om att det ska vara tyst på gator och torg efter en viss tid, även om det kan ge sken av lugn, trygghet och harmoni. Intrycket är dock fel.

Med stor sannolikhet så är många av de integritetskränkande nya lagarna i praktiken beställningsjobb från USA, och detta gäller inte minst FRA. Datainspektionen har granskat FRA och gett FRA tummen upp, trots att man även kommit med invändningar och påpekanden om att spaning även skett mot svensk trafik. En invändning är att det:

finns en relativt hög sannolikhet för att de personer som kommunicerar i de signalbärare som FRA bedriver inhämtning mot, kommer att få uppgifter om sin kommunikation sparad hos FRA.

Man har även påpekat att rutiner saknats vad gäller förstörningspliktig information samt att den underrättelseskyldighet som finns i lagen inte har använts av FRA, på grund av sekretess. Utifrån detta så ifrågasätter Datainspektionen värdet av den skyldigheten.

Som om det nu inte räcker med detta. En anonym person anställd hos FRA har nu vänt sig till Signalspaningskommittén och påtalat:

1. att det inte görs någon fullständig granskning av information som utbyts mellan FRA och underrättelseorgan i andra länder.
2. att FRA ständigt och i stor omfattning utväxlar underrättelseuppgifter med andra länder, i synnerhet USA.
3. att FRA, när man spanar på uppdrag av sina internationella ”partners” använder deras sökbegrepp och ayy informationen lämnas vidare utan fullständig kontroll.
4. att även bred innehållsinhämtning förekommer.

Siun, Statens inspektion för underrättelseverksamheten, har enligt en skrivelse till Riksdagen via Regeringen hittills inte hittat några oegentligheter i insamlandet av data. Detta beror enligt tipsaren på att någon granskning av byteshandeln med data inte förekommit. Självklart så hittar man inte några oegentligheter om man inte söker efter dessa.

Vi håller på att få en helt ny form av klasskamp i både Sverige, Europa och världen. De som har lyckats tillskansa sig (demokratiskt eller ej) makten står emot oss medborgare. Det har gått så långt så att man i sin maktfullkomlighet börjat sålla vilken information vi medborgare ska få ta del av.

Det gör verkligen extremt ont i själen att de två liberala partierna i regeringen har bidragit till skapandet av denna situation. Det går uppenbart inte att friskriva något annat parti heller, med tanke på t.ex. Datalagrinsdirektivet och annat. Partimonstrena har tydligen tagit på sig en egen roll där man står klart över medborgarna och väljarna.

Ditt privatliv är i själva verket även statens egendom och den egendomen kan staten fritt förfoga över. Nu kan man ju undra hur många svenska liv detta räddar….

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, fildelning, övervakning, internet, FRA, wikileaks, upphovsrätt