Hultins tankegång

Den fantastiska cirkusen kring hur den s.k. underhållningsindustrin jagar pirater tar sig sakta men säkert raka spåret in i dråplighetszonen. Hittills så har vi sett hur både döda människor, hemlösa och folk som inte ens har ägt en dator har anklagats för att sprida upphovsrättsligt skyddat material via s.k. fildelning. Allt detta har varit nog så pinsamt och det har dessutom fungerat som en utmärkt indikator på hur seriös hela denna industri egentligen är.

Den allra senaste delen i denna underhållande dokusåpa är nästan ännu mer pinsam. Man anklagar nämligen just nu tre nätverksanslutna laserskrivare vid University Of Washington för att ha laddat ner illegala kopior av både Iron Man och den senaste Indiana Jones. Den påföljande undersökningen avslöjade både att underhållningsindustrins hitmen enbart jagade ipnummer och att man inte i egentlig mening brydde sig om att kolla vad som laddades ner. Hur blir det då med bevisbördan? Maffiametoderna är följdaktligen fullständigt avslöjade. Låt se nu…. var det inte denna industri som så intensivt behöver lagens beskydd och även vissa privatpolisiära tillstånd? Tänkvärt!

Huruvida de tre skrivarna tyckte att filmerna var sevärda samt om de åt popcorn eller sega råttor till filmen förtäljer tyvärr inte historien. Det hade verkligen varit intressant att veta.

Nyheten hittade jag hos Boing Boing

Andra bloggar om: upphovsrätt, fildelning, politik, samhälle, internet, DMCA, antipirater

Länk till intressant.se

Än en gång har frågan om beskattning av jobbmobiler kommit upp till ytan. Det var dumt tidigare, och idag är det faktiskt ännu dummare.

Moderaten Jan-Evert Rådhström kläcker ur sig en samling dumheter i ComputerSweden. Innan jag går in på dessa så kan det vara värt att påpeka vissa sanningar.

#1. Många jobbmobiler har idag abonnemang av den typ som gör att det inte kostar något per minut att ringa med dessa.

#2. Inte alla arbetsgivare tillåter privata samtal på jobbmobilerna.

Rådhström säger följande: ”Det går inte att göra rätt, alla är presumtiva fuskare”. Lösningen på detta ska alltså vara att alla ska beläggas med skatt på tjänstemobilerna? Jag antar att det även ska gälla alla i statlig tjänst? Då får vi alltså en princip där vi skattebetalare finansierar mobiltelefonabonnemang som sedan de statligt avlönade ska betala skatt för att de har. Hur många varv i karusellen har egentligen Rådhström tänkt att skattepengarna ska åka?

Att alla skulle vara presumtiva fuskare bara för att man råkar ha ett jobb som kräver tillgänglighet är ett fantastiskt exempel på principen ”guilt-by-association”, d.v.s. om du möjligen skulle kunna tänkas vara en ”fuskare” så ska du automatiskt behandlas som en.

Jag utgår ifrån att de som nu med tanke på denna skatt skaffar sig en privat mobiltelefon som de har med sig då ska slippa betala tjänstemobil-skatten, eller?

En annan sak som Rådhström hasplar ur sig är: ”Ska vi vara en it-nation i framkant fungerar det inte att ha ett sådant system som vi har i dag. I Finland har de ett system med en schablonmässig skatt och det borde vi också genomföra.” Ursäkta mig, men vad har beskattning av tjänstemobiler att göra med huruvida vi är en it-nation i framkant att göra? Jag tänker inte ens gå in på det marginella kring frågan om de som blir uppringda privat på jobbmobilen när de är utomlands. Hur många är det som berörs av just detta exempel? Var detta det viktigaste hr Rådhström kunde tänka sig att motionera i riksdagen om? I sådana fall så tycker jag nog att det är värt att fundera på om det trots allt finns för många riksdagsmän i riksdagen.

Jag trodde inte att alliansen skulle stå för okynnesbeskattningar av denna typ. Om vi ska få sänkt skattettryck så är det fel att i ena änden sänka vissa skatter för att sedan i efterhand stoppa tillbaka vissa andra skatter av denna typ.

Med tanke på mitt påpekande kring att skaffa en privat mobil att släpa runt med parallellt med tjänstemobilen för att slippa beskattning så kan man nog lugnt räkna ut att det finns två möjliga vinnare på Rådhströms förslag. Den ena är staten och den andra är tillverkarna och säljarna av mobiltelefoner. Var det detta som hr Rådhström hade tänkt sig?

Varför inte beskatta de som har en bra (och onödigt dyr) kontorsstol på jobbet. De kanske sitter där på fikarasten eller lunchen (d.v.s privat).

Länk till ComputerSweden

Andra bloggar om: beskattning, mobiltelefoner, jobbmobil, moderaterna, samhälle, politik, tjänstemobil

Länk till intressant.se