Hultins tankegång

Sådär ja. En razzia på flera håll i Sverige i jakten på folk och servrar som tillhör ”scenen” pågår just nu. Man ska för det första ha klart för sig att scenen inte drivs av kommersiella intressen, utan att det handlar om ära och framgång vad gäller att vara snabb ut med releaser.

Partierna i Alliansen har under denna mandatperiod stiftat vissa lagar som inte är så särskilt lyckade (OBS! Mild underdrift) när det gäller övervakning, och upphovsrättsbrott. Det är väl ett säkert kort att påstå att den typen av lagstiftning har använts i detta fall.

Vid en av dessa razzior så knackade man på dörren till webbhotellet PRQ, som även inhyser WikiLeaks servrar, och där begärde man enbart att få veta innehavare av två olika ip-nummer. Hämtas den typen av data helt enkelt in via razzior. Bör det då inte föregås av ett föreläggande om att lämna ut sådana uppgifter? Nu var PRQ ganska vakna och kunde meddela att man inte lagrar sådana uppgifter. Tack och lov så verkar det inte som om man har haft WikiLeaks som måltavla. Det hade isåfall varit att likställa med fackeljonglering i ammunitionsdurken på det politiska fartyget.

Låt oss nu bara hoppas att det i själva verket handlar om upphovsrättsbrott av den grövre sorten samt att denna bedrivits i kommersiellt syfte. Om inte så är det troligen precis så som Mary har noterat, d.v.s. att det nog kunde fungera som en garant för att bl.a. en stor mängd förstagångsväljare här fick anledning att rösta på Piratpartiet.

Vi i Centerpartiet tillsammans med övriga allianspartier har i stort sett lagt krokben på oss själva när det har gällt att gå upphovsrättsindustrierna samt övervakningsfanatikerna till mötes. Därmed inte sagt att det skulle ha varit ett endast skvatt skillnad om de rödgröna hade styrt under denna period. Problematiskt är det dock när det gäller inriktningen på svensk politik i alla andra avseenden.

Nu finns det krafter inom de flesta partier som heligt har svurit på att motverka denna typ av lagar om de väljs in i Riksdagen om knappa två veckor. Undertecknad är en av dessa.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: integritet, övervakning, internet, fildelning, prq, wikileaks, val 2010, val2010, politik, samhälle, riksdagen, centerpartiet, upphovsrätt, piratpartiet

Lördagen den 4/9 debattboxades jag och miljöpartisten Tomas Q. Nilsson i Härnösand. Jag ser nu att det hela filmats och lagts upp på Youtube. Domaren dömde oavgjort, även om jag och Tomas säkert har varsin annan uppfattning. Se och bedöm själv.

Andra intressanta bloggar om: val 2010, val2010, politik, miljöpartiet, centerpartiet, riksdagen, samhälle, integritet, miljö, kommunikationer, it, härnösand, västernorrland, erik hultin

Jag har blivit utmanad av våra lokala miljöpartister i en omgång debattboxning. Detta går av stapeln på Stora Torget i Härnösand imorgon, lördag. Tiden för det hela är satt till ca 13.30.

”Boxas” gör jag och Miljöpartiets Tomas Q. Nilsson. Debattboxning går till på så vis att vi i två ronder (3 minuter per rond) får hålla varsitt anförande kring två olika ämnen. Efter dessa två ronder får åhörarna på uppmaning från en moderator jubla och leva om. Moderatorn tilldömer därefter någon av oss segern i ”boxningsmatchen”.

Första ronden: IT – och integritet

Andra ronden: Infrastruktur och Miljö

Åhörarna kommer även att få ställa frågor till oss.

Jag har aldrig varit med om en debatt i detta format, och faktiskt inte i så särskilt många debatter överhuvudtaget. Tomas Q. Nilsson har troligen större debattvana än mig, men jag vet inte om han har testat detta format. Ett kul initiativ från MP. Hoppas att jag får supporters i tillräcklig mängd på plats.

Vi ses väl på torget imorgon?

Andra intressanta bloggar om: integritet, it, kommunikation, val 2010, val2010, riksdagen, övervakning, internet, centerpartiet, miljöpartiet, datalagring

Sundsvalls Tidning har lyft frågan kring hur verkligt motståndet från Socialdemokraterna mot FRA-lagen egentligen var. Tyvärr visar det sig troligen enbart vara någon form av spel för gallerierna. Det var i sig inte så särskilt överraskande, men det sätter ändå ljuset på hur spelet kring ”makten” i själva verket spelas.

Jag är Centerpartist, och det av flera anledningar. Det innebär dock inte att jag sväljer vad som helst som kommer från partiledningen. Jag har principer kring ett antal saker som jag inte kan dagtinga med. Utan principer blir nämligen hela det politiska spelet obarmhärtigt smaklöst.

De som känner mig och de som har följt mitt bloggande (och andra politiska aktiviteter) sedan 2005 vet exakt var jag står när det gäller frihetliga och demokratiska frågor. Jag tillhör de liberaler som absolut menar att liberalismen ska stå för en värdering som bottnar i respekt för individen, individens val och individens rätt till ett liv utan statlig inblandning. Staten ska finnas där för att skapa en grundstomme och förutsättning för ett samhälle. Staten ska däremot INTE detaljstyra medborgarnas tillvaro, och framförallt så ska inte staten tillägna sig möjligheter att kontrollera/övervaka medborgare som inte är misstänkta för brott. Detta är grundläggande principer som jag aldrig, aldrig kan vika ifrån. Detta oavsett att vissa belackare menar att partipiskor alltid kan få en enskild politiker att vika sig.

Jag måste här beröra Piratpartiet, som jag menar har gjort ett fantastiskt jobb i mångt och mycket. Synd bara att de behövs. Tyvärr så verkar det som om folk tror att Piratpartiet skulle vara immuna mot partipiskors verkan. Så är det naturligtvis inte.

OM Piratpartiet kommer in i Riksdagen (och det är mycket mer möjligt att de gör det än vad vissa tror) så har de sagt att de avser att samarbeta med det parti/den partiformation som ger bästa möjliga utfall i de klassiska piratfrågorna. Skulle det skapa någon immunitet mot partipiskor, eller menar man att man egentligen inte alls tänker hedra en sådan överenskommelse? Argumentera gärna i frågan, men använd då giltiga argument.

Nu ska det sägas att jag faktiskt i allt väsentligt gillar Piratpartiet. Jag har bara svårt för modellen i sig som skulle innebära att man kanske måste rösta kommunistiskt i vissa frågor, socialistiskt i andra o.s.v. Hur mycket övertygelse drivs man då av? Jag ser Piratpartiet i första hand som en frihetsrörelse, och en både bra och stark sådan.

När det gäller min egen kandidatur till Riksdagen så kan jag med absolut lugn säga att ett kryss vid mitt namn är ett steg mot att få en liberal pirat i Riksdagen. Är man däremot pirat, men inte liberal så ska man inte kryssa mig. Hur en socialdemokratisk pirat ska rösta verkar dock rätt knepigt att kunna lista ut.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, och inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: FRA, integritet, liberalism, centerpartiet, frihet, demokrati, övervakningpolitik, samhälle, val 2010, val2010, riksdagen

Under många månader har det varit alltför tyst här på min blogg. Inte så att det har saknats material att skriva om eller att viljan har saknats. Jobb i massiva mängder har gjort att bloggandet tyvärr fått stå tillbaka. Tystnaden är dock slut nu (även om mycket jobb finns….), och jag upptäcker till min häpnad ett helt nytt fenomen. Av allt som man skulle kunna skriva om så är det svårt att välja vad man ska börja med. Det senaste året (egentligen ännu längre) har exempel på dumheter och korkade förslag legat som ett pärlband. Har det inte kommit från politikerhåll så har det varit ljusa idéer från t.ex. upphovsrättsindustrin. Tyvärr så har det visat sig att politiker, både i Sverige och i EU, har varit alltför lättledda.

Lättledda politiker har alltför okritiskt svalt ”information” om den ”kris” som såväl musikindustrin som filmindustrin genomgår. En ”kris” som i allt väsentligt är påhittad, eftersom inget annat företag i någon annan bransch lyckats driva en tes som går ut på att företagen (eftersom de finns) har rätt att tjäna pengar oavsett vad de själva hittar på. I alla andra branscher tvingas företagen att ta fram produkter och tjänster som kunderna vill ha. I alla andra branscher så tvingas företagen att leverera dessa tjänster på ett sådant sätt, och med sådana affärsvillkor, så att kunderna väljer just det företaget som leverantör. Dessa enkla regler MÅSTE gälla även för företag i upphovsrättsrelaterade branscher, och det måste en gång för alla förklaras i riksdagshuset, i EU-parlamentet och för olika partiers ideologiska grupper. Vissa andra särintressen skapar sina egna partier, men det behövs inget skivbolagsparti så länge som det finns lättledda politiker som hellre sväljer lobbygruppers påståenden och sedan hävdar dessa vidare i formen av ”man förstår ju att det måsta vara så att…”. Lämpligare vore att ta reda på hur saken verkligen ligger till.

ACTA-cirkusen rullar ohejdat vidare och den visar sig allt mer osympatisk för varje dag som går. På samma vis är det med alla de inskränkningar av allas vår rätt till en privat sfär som läggs till efterhand. Förslag på förslag skapar ett nät av integritetskränkande lagstiftningar, och till slut så hamnar vi i en situation där så många olika kränkande lagar finns så att det nästintill blir omöjligt att avskaffa dessa. All denna lagstiftning drivs med två huvudargument, skydd mot terrorister och jakt på pedofiler/människosmygglare. Man spelar alltså dels på skräck och på ett moralargument.

Givetvis så ska vi göra så mycket som möjligt för att inte bli frihetsberövade av terrorister, men om vi successivt börjar avskaffa vår egen frihet av rädsla för terrordåd och liknande så har faktiskt terroristerna redan vunnit. Målet med terrorismen är nämligen inte bomben i sig själv. Målet för alla terrorister är mer eller mindre politiskt, och just nu så håller vi på att överlämna segern i kriget mot terrorismen till terroristerna. Med en rejält centraliserad kontroll- och övervakningsapparat så blir hela vårt samhälle en ganska lätt måltavla. Redskapen som skapas är just sådana som terroristerna själva önskar sig, och dessa redskap är alltför starka.

Givetvis så ska pedofili och trafficking stävjas, men om man tänker sig att man t.ex. ska lagra dina och mina google-sökningar samt allas vår kommunikation via nätverk i två år eller mer så bör man ställa sig mer än en fråga. Var går gränsen egentligen? Är vi villiga att acceptera att den oskyldiga, absoluta majoriteten ska underställas fullständig kontroll för att KANSKE kunna urskilja en eller annan brottsling?

Drivs samhället vidare i en sådan riktning så kommer det att på sikt leda till att debatter dör, att diskussioner rinner ut i sanden och att vi bit för bit omvandlas till lättledd boskap.  Det kommer ALLTID att finnas grupper som argumenterar och lobbar för det ena eller andra frihetsinskränkande förslaget. Om fler och fler av dessa lyckas vinna gehör hos den lagstiftande församlingen så har vi själva avskaffat vår egen frihet. Vem ska vi då skylla på? Vem ska vi då göra uppror mot? Hur ska vi då kunna förändra samhället?

Det är samhället och medborgarna som ska styra politikerna och statsapparaten. Absolut inte tvärtom.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, och inte en karriär.

[politik, samhälle, hultin, riksdagen, val 2010, riksdagsval, upphovsrätt, pirater, fildelning, datalagring, integritet, övervakning, centerpartiet]

Scaber Nestor har nyligen gett mig en välförtjänt spark där bak på sin blogg. Till honom och andra meddelas härmed att den tysta periodeni mitt bloggande är över.

I en debattartikel i dagens SvD och DN skriver Antipiratbyråns Henrik Pontén att ”Lagstiftaren måste våga modernisera systemet”. Receptet skulle vara att ge upphovsrättsindustrin möjlighet att via en nyinstiftad ”oberoende” organisation skicka varningsbrev direkt till internetanvändare. Det Pontén uppenbart missar är att denna oberoende organisation redan finns. Den kallas i normalt tal för ”den rättsliga apparaten”.

Menar alltså Antipiratbyrån att en rättslig instans i Sverige inte är tillräckligt ”oberoende”?

Två saker. Dels så är den kommersiella upphovsrätten fullständigt defekt i sin nuvarande utformning och dels så har vi kunnat läsa exempel på exempel på hur upphovsrättsindustrin begår totalt våld på rättsliga principer när de ges en möjlighet till det. Därför kan inte Ponténs inlägg ses som annat än ett rent skott i mörkret.

Om jag skulle hamna i riksdagen så ska jag gladeligen bidra till att ”modernisera systemet”, men risken är stor att Pontén och Antipiratbyrån inte riktigt kommer att gilla den moderniseringen.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, och inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, övervakning, upphovsrätt, riksdagen, centerpartiet

Igår var det stämma i Härnösand, och det var dags att spika Centerpartiets riksdagslista för Västernorrland. Tyvärr kunde jag inte delta p.g.a. en släng av magsjuka. En och annan rapport fick jag dock, och givetvis så har jag fått veta hur det gick.

Jag placerades på plats 8 på valsedeln, och detta måste jag vara nöjd med. Jag är ung i centerrörelsen, och saknar den mångåriga erfarenheten i rörelsen som de allra flesta har. Dessutom så är jag inflyttad i Härnösand (via Sundsvall), vilket gör att jag ändå måste betraktas som relativt okänd.

Den offentliga plattform jag har, den finns än så länge på internet, och där finns inte alla centerpartister från Västernorrland. Jag har i huvudsak lyckats placera mig i politiken via olika frågor som rör den personliga integriteten och rent frihetliga frågor. Om jag däremot ska kunna åstadkomma verklig förändring så måste min plattform breddas väsentligt.

Jag är definitivt liberal, men tänker inte ge mig på vågstycket att definiera vilken dialekt av liberalismen jag bekänner mig till. Den etiketten kommer ändå andra att förse mig med. Jag är solklart en federalist, och federalismen ligger som en hörnsten i Centerpartiets tradition och program.

I stort sett delar jag Piratpartiets inställning i de allra flesta frågor, men jag behöver en bredare politisk skala. Att samarbeta med, och stödja, t.ex. Vänsterpartiet i olika politiska frågor för att vinna enstaka poäng i integritetsfrågor ser jag som en rätt omöjlig kompromiss. Kan inte t.ex. vänsterpartister samarbeta isolerat kring vissa frågor, utan att jaga andra politiska poänger än de som rör integriteten o.s.v. så anses troligen inte dessa frågor som tillräckligt viktiga.

En riksdagsman/-kvinna har som sin yttersta skyldighet att föra talan FÖR sina partikamrater/väljare från den landsdel som har gett just den kandidaten sitt förtroende. Därför anser jag att det krävs en mycket, mycket hög grad av kommunikation mellan ”hemmaplan” och riksdagsmannen/-kvinnan. Hur ska man annars kunna motsvara det förtroende som har getts. Det är i denna anda jag vill verka.

Plats 8 på riksdagslistan kanske kan anses som en chanslös plats, med tanke på att Centerpartiet idag har ett mandat från Västernorrland. Vi var nära ett andra mandat i förra valet, och det totala väljarstödet i Västernorrland gör att alla möjligheter finns att bli inkryssad. Sannolikt så behöver jag då attrahera många nya väljare, men det ska väl inte vara någon omöjlighet. I förra riksdagsvalet vann t.ex. Birgitta Sellén med 1309 personkryss.

Det som alltså kommer att ske nu är att min personvalskampanj startas, och jag hoppas att tillräckligt många ska stödja mig för att det ska räcka hela vägen fram. Sen är det frågan vilka som blir gladast om detta lyckas, traditionella centerpartister, nya liberaler, miljövänner eller piratpartister. Jag anser nämligen att alla dessa borde kunna rymmas i ett och samma parti.

Vi måste få en mycket högre grad av respekt från regering/riksdag för den enskilde medborgarens vardag. Det vore en vinstlott för alla, oavsett partitillhörighet.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, inte en karriär.

Andra intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, upphovsrätt, övervakning, västernorrland, centerpartiet, riksdagen, val, riksdagskandidat

Tiden går och tystnaden råder. Helt uppenbart är att vissa saker inte angår oss medborgare, och dessa hanteras (för vårt eget bästa?) numera under ett tungt, ljuddämpande täcke. När något väl hörs så handlar det allt oftare om att vi medborgare ”inte förstår”. Ska det verkligen få fortsätta på det viset?

Idag är e-generationen klart och tydligt medvetna om vad som händer och sker samtidigt som en stor del av befolkningen myser och pyser. De mysande och pysande medborgarna har nämligen ännu inte förstått vad det är som sker. De är förvissade om förträffligheten i alla integritetskränkande beslut som fattas och de litar blint på att de ju aldrig kommer att drabbas. De har ju trots allt rent mjöl i påsen. Principen om att vi ska skyddas från terrorister väger ofattbart tungt, trots att den hotbilden enligt experterna inte finns. Hur man kan köpa detta argument är ett fullständigt mysterium för undertecknad. Den generation (och de människor) som idag envist anser att dessa lagar kommer att leda till något bra bör nu betänka konsekvenserna som man dömer sina barn och barnbarn att leva med.

För 5-10 år sedan betraktades nog alla som varnade för en utveckling likt den vi har idag som s.k. foliehattar (konspirationesteoretiker). Idag är läget ganska annorlunda. Idag anses i stora drag en hel generation och ett antal äldre klarsynta medborgare vara foliehattar.

Låt oss backa en smula i tiden för att söka finna paralleller till dagens skeenden. Skulle de som bejakar alla dessa lagar förut ha kunnat tänka sig att stödja följande:

1. Alla telefoner och alla brev kan möjligen avlyssnas/kontrolläsas av staten för att utröna om avsändaren eller mottagaren är en terrorist eller bara en vanlig kriminell figur?
2. All information som samlas in (hemligt) av en svensk myndighet med befogenheter att registrera politiska åsikter, religiös tillhörighet, sexuella preferenser och annat om det bara ”bedöms som nödvändigt”. Möjligheten att få sin sak prövad juridiskt är noll eller lika med noll, och alla dessa data kan staten fritt använda som bytesvara med andra länder. Jämför gärna denna punkt med IB och ställ dig frågan om det hade varit vettigt att i efterhand ge IB laglig rätt att pyssla vidare.
3. Alla medborgare förses med en elektroniskt manick och när man förflyttar sig med densamma får man sina förflyttningar lagrade tillsammans med uppgifter om vem man under tiden har varit i kontakt med. Kostnaden för detta skall dessutom den övervakade befolkningen stå för själv, via prislappen på tjänster snarare än via skattsedeln.
4. Telefoner och annan kommunikation ska styras av vem som utför tjänsten, vilket då innebär att man inte kan ringa vem man vill. Inte heller kan man ringa Fröken Ur, utan man kan av sin telefonoperatör tvingas ringa till Gubben Ding-Dång (en osympatisk och sluddrig röst som anger tiden i Delhi så får man själv räkna ut resten).
5. Yttrandefriheten som vi är så stolta över skulle vara begränsad till direkt samtal mellan två personer, och får inte ske via telefon.

Listan ovan skulle kunna göras mycket längre, men jag nöjer mig med dessa punkter. Har du läst såhär långt så hoppas jag att du tänker efter lite extra. Allt detta är redan infört, på väg att införas el. kommer snart upp till behandling.

Skulle du vilja leva i ett samhälle med sådana villkor? Slå nu inte bort detta, utan fundera ett snäpp vidare. Vill du att dina barn och barnbarn ska leva i ett sådant samhälle? Om inte så gör du allt säkrast i att inse att vår egen regering driver dessa frågor och att ”de där piraterna” inte handlar om fildelning och stöld. Detta är så oändligt mycket större än så.

Vi i Centerpartiet gick till val 2006 med en enormt hög svansföring i dessa frågor, men tyvärr så har de våra ställt upp på allt detta. Detta har skapat en situation där förtroendet för oss i dessa frågor är kört ända ner i botten. Att i detta läge börja ta till brösttoner om att vi ju står upp för den personliga integriteten riskerar att eka väldigt tomt. Det räcker nämligen inte med fagert tal med ett år kvar till valet. Det enda som nu återstår är att faktiskt börja agera så som vi faktiskt har sagt. Tiden är alltså inne för handling och inte ord. Kan vi vänligen få se detta nu. Vår partiledning och våra riksdagsledamöter har ställt till med allt detta, och de är också de enda som kan rätta till allt elände.

Man må peka finger åt sossarna och beskylla dom för än det ena och än det andra, men det är faktiskt inte de som just nu äger ledartröjan i att stifta lagar om övervakning. Det gör vi. Dessa frågor är alltför stora för att kunna avhandlas med blockpolitik. Det handlar om vars och ens eget ansvar inför sina efterlevande. Det handlar om civilkurage, helt enkelt.

Andra intressanta bloggar om: centerpartiet, politik, samhälle, integritet, övervakning, fra-lagen, fra, ipred, datalagring, internet, telekompaketet